Fast just nu är det söndagkväll och klockan är 21:45. Kristoffer har precis snickrat ihop en ram till solpanelen som ska upp på taket. Och nu vill han att vi går ut och sätter upp den. NU!!? Och efter att den är uppe så kommer han vilja testa att det fungerar. Men, no-no. Lite har jag att säga till om. Hoppas jag!
Vi har redan ägnat kvällen åt att brottas med en jäkla PEM (??) slang. Kristoffer grävde ut i gräsmattan medan jag nattade barnen. Vilda bebin (Gustav) och en liten sjukling (Frank). Sedan skulle vi tvinga ner den extremt styva slangen. Måste sett ganska kul ut på håll. Men än så länge har slangen inte slitit sig som tur är.
Idag har vi för övrigt ägnat åt oss bilåkande, vilket passade bra denna regniga dag. Vi har nu införskaffat bord, 8 stolar och 2 solsängar. Det var nästan så man grinade när man betalade. Hutlöst dyrt. Men förhoppningsvis blir vi nöjda. Vi tog även en sväng till COOP. Väl därinne var Gustav som ett litet yrväder. Jag gick konstant och tänkte på hur jäkla tur vi hade som båda var med i affären för SOM han busade. Jag fick springa och jaga honom överallt. Han kutade fram till godishyllorna och kastade ut godis och grabbade tag i några andra godispåsar som han skrattande sprang iväg med. Sen försökte han kasta ner chipspåsar i vår vagn. Vid ett obevakat ögonblick så såg jag hur några andra reagerade med att skratta och peka. Då var Gustav på väg bort med stora tunga kundvagnen. Hallå!! Du är ett år Gustav. Du borde inte kunna dra en tung vagn!
När vi stod och packade i alla varor var jag tvungen att hålla Gustav under armen samtidigt som vi packade. Under tiden hade Frank hittat en sån där barnkundvagn med flagga som han glad i hågen hämtade. Sedan ville han såklart att vi lade en packad påse i hans vagn. Fine. Inga problem. En stund senare var Frank borta. Kristoffer var är Frank? ropade jag lite lätt stressat. Öh, ingen av oss visste var han var. Damn. En liten stund senare ser vi att det kommer en kundvagn med flagga närmare. Fast inifrån affären. Frank. Han har alltså gått in i affären med sin lilla kundvagn och låtsats handla. Sedan missade han bara den där lilla detaljen med att stå i kö för att betala. Iställer tränger han sig förbi hela kön och forcerar igenom sin vagn förbi den andra kassans stängda grind. Och säger: Så mamma. Jag är här nu!
Jag hoppas innerligt att alla förstod att kassen redan var betald...
På vägen hem i bilen tyckte Gustav att han var jättekul när han dunkade huvudet fram och tillbaka i stolen. Och det var ju kul. Vilket resulterade i att Gustav satt så här hela hemresan. Undrar hur många hjärnceller som fick sätta livet till?
