Handboll och visning

Okidoki. Frank är 7 månader gammal. Jeeesus! Vart tog tiden vägen? Det har gått så snabbt. Galet....

Jag hade ju en liten sammanfattning av vad Frank kunde vid 6 månaders ålder och om man nu ska komplettera den så vill jag lägga till följande:

• Kryper i rasande fart
  
• Ställer sig upp med hjälp av möbler


• Kan sätta sig själv från krypläge


• Ammas fortfarande
  
• Temperamentet är fortfarande HETT


• Har ännu inte sovit en hel natt :(


• Sover fortfarande i mammas och pappas säng större delen av natten


• Pratar och skriker mer o mer. Väldigt högljudd ibland =)

Nja, nu kan jag inte komma på mer... men jag har säkert glömt något viktigt!

Över till något annat. I dag hade vi återigen visning. Så här fint blev det i vardagsrummet efter att vi bland annat satt upp en tavla som Kristoffer fick från en leverantör på jobbet (muta? näää...eller?):

4 par var på visningen. Inte så många kan man tycka. Men bättre än noll vilket var vår stora skräck. Dessutom kommer ett annat par på tisdag och ett annat ville se lägenheten en annan dag nästa vecka. Så det är ju inte kört. Men man önskar ju verkligen att vi får ett vettigt bud denna gång. Annars jäklar....

Usch, nästa vecka får jag veta om jag är en av de 20 som blir uppsagd. Kommer kräkas av nervositet när chefen ringer... Blä. Nä, nu ska jag inte tänka på det mer. Jag kan ändå inte påverka situationen....

I helgen har det varit en handbollsturnering i stan. Jag vann faktiskt 2 biljetter till dagens matcher så vi har varit i hallen både igår och idag. I dag var även Frank med:

Först var han jätteglad... och sen blev han jättetrött!

Nu börjar även jag bli väldigt trött...dags att slå igen datorn kanske?

Go kväll!

Bidde inget hus den här gången heller...

Vi pratade med mäklaren igår och det hade kommit ett bud på huset på 2,4 miljoner. Så vi lägger ned den drömmen... Det finns inte så mycket intressanta hus i övrigt. Typiskt. Fast först och främst får vi kanske hålla tummarna att visningen på lördag går bra och att många vill köpa vår lägenhet. Och betala bra dessutom. Hoppas, hoppas, hoppas....

I dag har jag inte förtjänat en stjärna. Men det gör inget för jag var så duktig måndag, tisdag och onsdag! Igår var jag ute och promenerade i totalt 3 timmar. Jag körde också igenom halva Friskis-dvd:n. Sen strejkade Frank och då är det bara att lägga ned vad man nu gör.

I dag har jag iofs varit ute på en 70-minuterspromenad på förmiddagen. Och jag har städat. Men sen plockade jag fram en bit banankaka ur frysen. Och tryckte i mig hela. Så nu är jag lite lätt illamående...

Ojoj, nu var det precis väldigt nära att Frank välte ett jätteglas med vatten som stod på soffbordet. Lätt att glömma att han kryper snabbt och är klåfingrig ;)

Måste ju berätta att Frank sov ganska bra i natt också. Så från 02:30 till 05:50 sov jag ordentligt. Skönt! Och idag har han äntligen ätit en hel portion gröt igen. Friskhetstecken!

Underbart

...är kort. Brukar man väl säga. Men nu hoppas jag på en ihållande trend. Frank sov igår från 21 till 02. I sin säng. Ammade och lade tillbaka honom. Men eftersom han levde om så i sin säng och hela tiden satte sig upp så flyttade jag över honom till oss. Och då sov han sen ända till 05:25. Helt fantastiskt! Så nu hoppas jag bara att det fortsätter så.

Frank är lite bättre nu, men han hostar fortfarande och näsan rinner. Vi hoppade således över babysimmet idag. Tyvärr. Funderade på att gå, men kom på att om någon annans barn låg och hostade och snorade som Frank gör så skulle jag bli lite irriterad att de var på simningen och inte hemma. Så vi missade totalt 3 av 10 tillfällen. Synd.

Åhh, det såg så kul ut igår. Jag hade nattat Frank och efter ett tag hörde jag att han inte låg och sov. Jag smög in i rummet för att kolla vad han gjorde. Då hade han ställt sig upp med huvudet under den snurrande leksaksmobilen. Det finns en spegel därunder - så han hade väl fullt sjå med att beundra sin spegelbild =)

Husdrömmar

I söndags var jag och Kristoffer på visning av ett hus. Till en början, när vi kollade på nätet var jag ganska skeptisk, men sen när vi kom dit så ändrade jag mig. Jag fick den där magkänslan som säger - här vill jag bo! Det var inte så många på visningen under tiden vi var där och det är ett dödsbo vilket talar för att säljarna kanske inte är alltför giriga då den ska säljas.... Vi började genast planera (trots att vi troligtvis inte ens kommer få lånelöfte just nu...) och drömma och hade i pricip redan köpt huset då vi pratade med Mats som jobbar med husbeskitningar. Han sade att ett hus som detta har uppreglat golv. Vilket i princip alltid betyder mögel. Förr eller senare. Och för att bli av med problemen eller framtida problemen måste man riva upp allt golv på bottenplan vilket kostar runt 500 000kr. Så han tycker att vi ska lägga ett bud på ca 1 500 000kr.... Så det är nog bara att glömma att just VI skulle få det. Typiskt...

Igår var vi och storhandlade på Willys. Egentligen skulle vi bara ha grejer från inköpslistan "billiga veckan". 5 middagar för under 400 kronor. Men, när vi väl stod i kassan konstaterade vi att det hela kalaset gick på 1200 kronor. När vi kom hem kollade vi för skojs skull om ingredienserna till billiga veckan understeg 400 kronor. Och det gjorde det faktiskt. Så då kan man undra vad vi handlade för ca 800 kronor. Som liksom bara kom med av farten! De hade iofs en Big Box Libero blöjor för 175 kronor som vi köpte. Men ändå!!

Det var iofs en hel del påsar och förpackningar med frysta bär. Och sånt är ju inte så billigt förstås. Vi har nämligen fått dille på smoothies. Det är så himla underbart varje morgon.... Jag går upp vid 07 (Frank verkar vilja gå upp den tiden) och sätter på kaffe, sen öppnar jag kylen och plockar fram en nygjord smoothie som Kristoffer gjort tidigare på morgonen. Det är oftast lite nya smaker varje morgon. Mmm, det är så underbart gott!! Vilken lyx va??

Idag har jag och Mia bokat Tallinn! Vi åker 16-18:e Februari. Ska bli så kul!!!

Jag blev inspirerad av Petter o Lailas belöningssystem de har hemma (kanske främst för barnen). När exempelvis Stina har varit duktig får hon en stjärna. Efter 3 stjärnor får hon en belöning. Det tänkte jag ta efter. Fast jag ska försöka skramla ihop 10 stjärnor. Och sen får jag köpa något fint klädesplagg. Vad ska jag då göra för att få en stjärna? Jo, jag ska vara nöjd med min dag. Det vill säga ha motionerat någorlunda och ätit någorlunda bra. Skulle jag kanske ta en kaka till kaffet så kanske det kompenseras av en extra promenad osv.... Eftersom jag är enväldig domare så kan det ju kanske resultera i att jag får guldstjärnor varje dag. Men så dum får jag ju inte vara....

Igår fick jag i alla fall min första stjärna. Jag gick powerwalk med vagnen i en timme, körde sen Friskis-DVD:n, tog en promenad på eftermiddagen och åt bra mat och inga sötsaker alls. Dessutom slängde jag ihop världens godaste och enklaste bröd igår. Ernst-brödet. Det är så gott så gott så gott!

Idag tror jag kanske att jag ska få en stjärna till. Vi får se. Jag har kört powerwalken i morse. Med barnvagn såklart. Ja, powerwalk och powerwalk - det var väldigt, väldigt halt på grusvägarna. Jag gick så snabbt jag kunde i alla fall. Jag har gjort en jättefin (och ganska god)puré till Frank som innehåller rödspätta, potatis, palsternacka, morot, broccoli och persilja. Sen har jag ätit ganska bra och har än så länge inte ätit något onödigt. Men, däremot hade jag planer på att köra yogapasset, men Kristoffer jobbar över och jag har precis fått Frank att sova. Jag har inte hunnit äta middag ännu och energin sinar.... Så det blir nog inte av är jag rädd...

Nä, nu ska jag äta middag innan jag svimmar!

Busunge med hett temperament

Frank är en riktig liten busunge! Det går inte att lämna honom utan uppsikt - då kryper han på en gång iväg till de ställen han INTE får vara vid. Favoriterna just nu:

• Pappas innebandyklubbor (det gör väl iofs inget)
• En telefonsladd som är upplindad runt ett telejack - det är tydligen JÄTTEKUL att slita loss den så mamma får rulla upp den igen och igen och igen....
• Alla sladdar man kan hitta. Om man ska tro Frank så smakar de nog ganska bra!
• Datorn
• Mobiltelefoner
• Tidningar och annat papper
• Köksstolar - goda att slicka på
• Tofflor
• Schampooflaskor

Igår eftermiddag så skulle vi storstäda badrummet inför den stundande visningen på lördag. Så vi höll på att göra rent golvbrunn och glasbetong samt skrapa bort lite avlagringar eller vad det är på golvet. Vi ville inte att Frank skulle vara där med oss. Men det spelade ingen roll hur långt bort vi satte honom och hur komplicerad hinderbana i form av leksaker vi satte upp för att blockera vägen in i badrummet. Gång på gång på gång kom han krypandes in i badrummet. Och väl där inne hade han bara ögon för duschskrapan (vilken man inte vill att ens barn ska äta på) och alla läskiga rengöringsflaskor (vilken tur att de är barnsäkra). Det var helt hopplöst. Och han gav ALDRIG upp....

Eller jo, ett tag var han lite tyst och var uppenbarligen inte på väg in i badrummet. Jag kollade då ut och kunde nöjt konstatera att han satt på vardagsrumsmattan och "åt" på en sån där kräkhandduk från IKEA. Bra!

Fast det var ju inte så bra som jag trodde. För när jag sen gick ut igen så såg jag att det inte alls var en kräkhandduk utan ett vitt A4-papper med vår inköpslista från ICA´s "billiga veckan"...

Och ja, han hade ÄTIT UPP en hel del av pappret. Hoppas det inte är farligt att äta papper. Herregud!

Så jag undrar nu om det verkligen finns en klåfingrigare busunge??

Han är inte bara klåfingrig utan har även ett temperament utöver det normala (tydligen ett arv från pappa Kristoffer enligt säkra källor). Han vaknade igår kväll vid 22 efter att ha sovit från 19:30. Kristoffer gick då och lade sig och tog med Frank till vår säng. Han får sova hos oss till han blir frisk - sen ska vi öva på att han sover i sin säng. Hela nätter. Men hursomhelst, nu sover han hos oss. Frank var i alla fall helt ok tills han fick syn på mig. Då kom han nog på att mamma = mat. Han satte igång att vråla/gråta/skrika helt hysteriskt. Jag ville borsta klart tänderna och släcka ned innan jag lade mig i sängen. Men det var helt galet vad han var galen. Så som han var igår har jag inte sett honom. Jag önskar att jag hade hämtat filmkameran för det var helt sjukt. Skulle vara kul att visa Frank sen när han blir större vilket temperament han hade som liten.... Man kan ändå inte annat än skratta åt honom när han blir sådär. Det är ju ganska komiskt. Men grannarna måste ha trott att vi var elaka mot honom som han vrålade... När han väl fick amma tillslut så blev han nöjd och lugn och kunde somna om. Fast innan han somnade så höll han på att kasta sig över mig och krångla fram och tillbaka. Så inatt har jag sovit på ca 45 cm av sängens bredd. Dags att få ordning på nätterna nu??

Mera mat!

Frank sover just nu. De senaste nätterna har varit bättre - han har bara vaknat varannan timme. Och imorse kunde vi ligga kvar i sängen ända till 9.30. Ganska lyxigt faktiskt.

Idag har vi varit hos Hanna och Jonas för att fira Hannas (Kristoffer syster) 21-årsdag. Det bjöds på god smörgåstårta. Mums. Annars har vi inte gjort något särskilt. Svängde förbi bolaget för att köpa lite öl och vin och fick då visa leg. Haha. Känns bra. Då känns det som det kvittar att jag fyller 30 snart. Fast å andra sidan - då jag var hos frisören i torsdags så satt jag framför spegeln och såg med fasa hur de grå hårstråna på något vis förökar sig. Mycket märkligt. Frisören började då prata om att vi kan göra slingor för att "dölja det". Färgning eller toning var inget hon rekommenderade, utan slingor var bäst om håret började bli grått. Men hallå? Så grått är det väl inte? Det är ingen som sagt något till mig i alla fall. Fast å andra sidan skulle jag kanske inte säga det till någon heller. "Heeej - vad kul att ses. Nämen oj, vad du har fått många grå hårstrån!!"

Ok, men nu när jag skriver det här så förstår jag ju att när du/ni träffar mig nästa gång kommer att leta grå strån i mitt hår... Om det är i samband med min 30-årsdag - var då liiite snäll och vänta med att ta upp det. I fall inte klockan är 01:30 och du är dyngrak och säger det på ett fint sätt. Eller nåt...

Idag kom jag på en sak. Jag har helt glömt bort mitt nyårslöfte. Det där om att jag ska tänka efter en extra gång och fråga mig om jag verkligen, VERKLIGEN behöver det där (vad det nu kan vara). Hur kunde jag glömma? Kom i alla fall på att jag då inte hade tagit en extra portion smörgåstårta eller en extra portion mat till middagen. Och kanske inte heller de 3 extra chokladbollarna heller för den delen... Tänk - jag hade säkert varit 3 kilo lättare imorgon om jag bara hade varit lite smart. Men icke!

På tal om mat. Pratade med Mia och hon och Jerry skulle äta smördegsinbakad fläskfilé till lördagsmiddag. Det lät gott. Jag och Kristoffer hade missat att handla och orkade inte göra det heller. Så vi rotade i frysen. Vi har 3 frysfack. Ett av dem är fullt med hemlagad bebismat. Ett annat är fullt med köttbullar eftersom vi varje gång vi storhandlar tror att vi har slut på köttbullar och i det tredje facket får allt annat trängas. Så vår fancy lördagsmiddag bestod av köttbullar, pommes och beasås. Ta-da!

Och när jag då stod där i köket och lassade på de överblivna köttbullarna, pommesen och såsresterna på min tallrik så kände jag mig ganska äcklig på något vis. Eftersom jag faktiskt var mätt efter första portiionen. Fast inte så äcklig att jag tog mitt förnuft till fånga och kastade maten utan mer att jag konstaterade att: -Ojoj jag går visst alltid ut i köket och rensar grytorna - hur ska det gå när jag slutar amma och inte behöver lika mycket energi?? Jaja, ojoj, det får jag ta då. Nu ska jag i alla fall sleva i mig den här flottiga maten...

Hmm...

Nu ska jag ta en till chokladboll och sätta mig och kolla på filmen "Eternal sunshine of a spotless mind" (tror den heter så). Måste ju äta upp chokladbollarna så att jag blir avmed dem. Hur ska det annars gå??


Godnatt!

Trötta

Lägesrapport: Frank sov dåligt, jag sov dåligt och Kristoffer sov dåligt. Jag och Kristoffer har ont i halsen och Frank hostade, snorade och var allmänt hes i natt. Jag gav han lite alvedon med förhoppningen att eventuellt halsont skulle ge med sig lite. Kanske hjälpte det lite...

Jag känner mig helt slut och har bestämt mig för att hoppa över avdelningsaktiviteten ikväll. Lite trist, men jag skulle ändå inte orka tror jag...

Titta vad Frank kan:

Ont

Nu har jag ont i kroppen. Körde ett timmeslångt yogapass i måndags och igår körde jag igenom en ny träningsdvd jag köpt från Friskis & Svettis. DVD:n kostade 249 kronor och efter första testet så kände jag mig nöjd med köpet. 37 minuter är passet. Då är det uppvärmning, styrka, kondition, smidighet och stretch. Passar mig perfekt eftersom jag mycket sällan har möjlighet (eller tar mig tid) att gå till den riktiga anläggningen. Det var lagom jobbigt och lagom långt. Med andra ord kommer jag inte dra mig för att köra igenom passet fler gånger. Perfa!

Och dessutom känns det ordentligt i kroppen. Fast det kanske mer avslöjar vilken otränad form jag befinner mig i?

Men grejen är den att nu på kvällen började det göra ont i kroppen på ett annat sätt. Mer som att jag håller på och bli sjuk. Hmm, hoppas jag har fel! Fast Frank är ju sjuk. Och Kristoffer känner sig dålig. Jag har oddsen emot mig känns det som...

Appropå Frank. Febern har gått ner nu. 38,3 imorse och 37,8 på kvällen. Men däremot rinner näsan som aldrig förr. Konstant. Och han avskyr när jag ska torka näsan på honom. Men vem vill äta snor??

Vi skippade babysimmet. Kändes inte som om Frank skulle orkat det. Han har ätit ganska dåligt och har föredragit ammandet. Han har varit klängig och gråtit mycket så jag förbereder mig nu på en lika jäklig natt som vi hade inatt. Frank vaknade HELA tiden. Sov nog som mest 30 minuter i stöten. Så min plan är att gå och lägga mig redan nu 20:30....

Vi var på 6-månaders kontrollen idag. Han är 69 cm lång och väger 8930 gram. Ligger på kurvan med andra ord. Läkaren sade att allt såg bra ut. Bra bra!

Mitt i all krasslighet så fortsätter utvecklingen framåt. Idag hivade han sig upp vid soffbordet så att han stod upp. Bara så där. Helt plötsligt! Sen var han nästan nära att kravla sig upp på bordet också... Han kan också sätta sig ned på rumpan rån krypandes. Undrar vad som kommer härnäst? Om jag fick önska något så skulle det vara: Sova hela natten!!!

Godnatt!

Feber

Lillskrutten har feber. Det är nog första gången han har feber tror jag. Inte så mycket iofs. Men ändå. Han har haft 38,3 sedan igår kväll. Han är varm (såklart), lite gnällig, vill bli buren och sitta nära mest hela tiden och är lite snuvig. Men emellanåt så är han busig. Han äter ganska bra, men vill kanske amma lite mer än vanligt. Han verkar inte vara alltför berörd av febern. Skönt. Men vi hoppade över föräldrautbildningen på BVC. Och vi kommer troligtvis att skippa babysimmet imorgon. Däremot hoppas jag att vi tar oss till BVC för 6-månaders kontrollen imorgon.

Weekend i Ö-vik

Helgen, eller torsdag kväll till söndag morgon, spenderades i Ö-vik hos familjen Sandström-Karlsson. Det var så himla kul att träffa dem under en längre tid. Annars har det mest blivit blixtvisiter då vi eller dem varit på resande fot.

Det hela började alltså med en bilresa på runt 60 mil. Det längsta vi åkt med Frank innan är ca 10 mil - så vi hade ju ingen aning om hur det skulle gå!

Det startade som väntat - Frank somnade och sov i en dryg timme. Därefter vaknade han och var glad ett tag. Sen blev han såklart lite trött på att sitta still och fast. Buäää, buäää, buäää lät det i baksätet.... Och nappen (idiotiskt nog den enda vi hade med oss) var som bortblåst. (Strax innan vi åkte var jag "duktig" och kokade nappar och napphållare. Man ska inte koka napphållaren märkte jag då....)Jag letade febrilt under all packning. Panik! Den FINNS INTE! Hjälp! Ungefär där i den värsta stressen körde vi dessutom fel....

Så istället för att åka via Gävle till E4:an hamnade vi på vägen mot Ockelbo. Intressant liten håla! Någonstans där fick vi stanna och amma Frank för att lugna ner honom lite. Sen sov han en stund. Sen blev det buää, buää, buää.... Efter ett matstopp i Sundsvall var vi alla tre mätta och belåtna.

Med ca 10 mil kvar ringer Laila och berättar att barnen precis har kräkts. Åh nej! Vi börjar i panik tro att det är kräksjukan eller något annat läskigt. Vi funderar på att ta in på hotel istället eftersom vi är livrädda för att bli magsjuka... Men efter en timme så kollar vi av läget med dem och då är barnen hur pigga som helst och verkar inte vara magsjuka. Så vi chansade. När klockan var runt 20:30 rullade vi in på deras parkering.

Några lärdomar från första långturen:

• En napphållare kan inte kokas - då går den sönder


• Utan napphållare kan nappen försvinna spårlöst i bilen


• Ta med 39 extranappar. Utifall att.


• Om du inte tar med 39 extra nappar - ta åtminstone med en backup napp!


• Undvik sightseeing i Ockelbo - om du vill att det ska gå snabbare


• Kör E4:an hela vägen från Uppsala till Ö-vik

Väl framme så packade vi ur bilen och installerade oss hemma hos dem. Under fredagen jobbade Kristoffer på kontoret de har i Ö-vik. Själv tog jag en kort promenad med Frank i de iskalla -25 graderna. Burr! Frank sov i alla fall gott i vagnen. På eftermiddagen fick Frank bada badkar med Stina och Kerstin. De plaskade på som bara den och Frank trivdes bra mellan 2 bruttor!

Under lördagen så tog vi oss till Lailas studio (http://www.studiosandstrom.se/) där hon fotade Frank. Här är ett smakprov på två av bilderna:

Annars åt vi gott, drack vin, spelade spel, sprang runt, runt och "jagade" Stina och Kerstin. Det var mycket trevligt. Frank fick testa en massa spännande leksaker. Bilen till höger var rolig tyckte han nog. Men, vi är inte vana vid den ljudnivå 2 busungar på 1 och 3 år genererar. Så när vi väl åkte hemåt så var vi inte direkt utvilade =)

Hemresan gick mycket smidigare. Vi hade napphållare, startade vid 10 så vi fick köra i dagsljus, körde E4:an hela vägen, tog ett lunchstopp i Söderhamn och sen ett middagsstopp i Bålsta hos mamma och pappa. Väl hemma kunde vi bänka oss framför TV:n med lite te och se Sverige vinna över Sydkorea i handbolls-VM. Nice!

Och Frank såg så glad ut att vara på hemmaplan igen!

En helt vanlig dag

Idag har vi hunnit med att babysimma, baka chokladbollar, gå långpromenad, städa och boka påskresan upp till stugan. Och innan dagen är slut ska vi nog ha hunnit städa ur och kanske tvättat bilen så att vi kan packa i en ren bil imorgon =)

Det var 2 bebisar som fick dyka idag. Frank var inte en av dem. Frank hade glömt bort att man ska stänga munnen då de säger 1,2,3 -dyk och häller vatten över huvudet. Och det är liksom ett kriterie för att få "dyka". Så vi får se om det blir något dyk under den här kursen eller ej. Men hursomhelst så var han glad hela bassängtiden och plaskade på som vanligt.

Igår när vi hämtade Frank hos Mats och Carina så var han på topphumör. Och inte verkade han jublande glad av att se sin mamma och pappa heller. Och jag som längtade så efter honom... Eller jo, han var ju såklart glad att se oss och när vi väl var där så var det ju helt klart vi som var "hetast" i Franks ögon. Men det är ju jättebra att man kan vara ifrån honom utan att han bara grinar och skriker. Eller hur!?

I filmen nedan ser ni hur Frank kryper och säger något som liknar mamma. Men bara så ni vet: han är ledsen och gråter fram det...så att ni inte blir chockade över gråten!

Frank - here I come

Kristoffer ringde! Han kommer hem nu! Han hämtar mig först. För jag vill följa med å hämta Frank.... Som jag har väntat!!!!

Sushi - en annan dag. Det kvittar. Myskläder och trollfrisyr. So? Frank är van!

Jag längtar efter Frank

Jaha. Nu sitter jag här alldeles bebisfri. Som jag såg fram emot. Och vad gör jag? Längtar efter Frank. Tokmycket. Sjukt.

Efter BVC så lunchade jag med farmor Carina och vid halv två åkte Frank ut till sin farmor och farfar. Jag passade då på att få en massagebehandling på Spakällan. 20 minuter senare och 250 kronor fattigare gick jag nöjd men frusen hemåt. Massagen var välbehövlig. Jag hade en hel del knutor i ryggen. Stretching, mer massage och bättre amningsställning ska vara medicinen. Så om 2 veckor ska jag tillbaka igen. Det ser jag fram emot!

Jag handlade lite på vägen hem. Gjorde inpackning och ansiktsmask. Drack en kopp te och åt en god vaniljmunk. Kastade sen upp benen på soffan och kollade på Top Model. Sen var klockan 17:00 och jag insåg att jag under mina 3½ timmar utan Frank hunnit med vad jag ville. Tror jag. Ringde Kristoffer och frågade om han var på väg hem snart. Han ska ju plocka med sig Frank på vägen hem. Men Kristoffer måste JOBBA ÖVER. Oh no! Och jag som längtar så efter Frank.

Ringer farmor Carina och frågar hur det går. Det går bra. Såklart. De har tvättat bilen (Frank kollade nog mest på tror jag), testat en gåstol, provsuttit en vagn som de köpt och ätit gröt. Jaa, allt gick som på räls. De lovade att köra ut honom till mig om det blev kris. I annat fall väntar de på att Kristoffer hämtar honom. Det är nästan så jag hoppas att det krisar, för jag saknar honom så...

Så vad ska jag göra nu? Är fullständigt handfallen. Surfar lite. Tråkigt. Zappar på TV:n. Skrattar lite åt AFV. AFV slutar. Zappar. Tråkigt. Klämmer en finne. Dumt. Ångrar mig, men svårt att få det ogjort. Försöker sova. Går inte.

Kollar på klockan. Det har nu gått 4½ timme sen Frank åkte iväg. Brösten spänner. Har inte ammat på 7 timmar. Herregud.

Hungrig är jag dessutom. Sushi vore jäkligt gott. Men mina sista pengar gick till massagen. Och det är bara den 13:e idag. Långt till löning. Kanske ska låna lite från sparkontot för att köpa sushi?

Men om jag ska ha sushi så måste jag ju gå ut. Och då måste jag byta om (ska nog inte visa omvärlden mina schyssta myskläder), fixa håret (ser ut som ett troll faktiskt), sminka över den klämda finnen och resa mig upp ur soffan. Nä, det blir nog något annat att äta. Tror jag. Fast å andra sidan är det ju mörkt ute... Myskläderna kan jag ju ha under regnstället. Mössa på trollhåret. Och sen är det ju bara att titta ned i backen när jag går så slipper folk se min klämda finne. Problem solved. Då handlar det bara om att resa den tjocka ändan ur soffan...

Appropå AFV. Kolla in denna söta 2-åring som är grym på att rocka rockring: http://abc.go.com/primetime/afv/index?pn=player&itemId=574277

Det trodde jag inte!

Med tanke på hur extremt bökig och krånglig Frank var hela dagen igår så trodde jag att denna natt skulle bli precis likadan. Men, jag hade tack och lov fel! Han åt vid 18 och vid 19 (en timme tidigare än vanligt) lade jag ned honom i sängen. Somnade direkt. Men vaknade iofs 30 minuter senare. Satt uppe med oss till 20:30. Sov sen till 00.30. Lovely! Ammade och sen sov han till 02. Ammade, sov till 3:30, ammade, sov till 5:30, ammade och sov sen till 07 då vi gick upp. Kände mig tusen gånger piggare nu på morgonen än igår. Så himla skönt. Natten var ju iofs långt ifrån optimal - men det var så stor skillnad mot den förra!

Igår trodde jag att jag skulle bryta ihop psykiskt. Jag var så less på Frank (förlåt lillskrutten) att jag trodde jag skulle gå under. Han sov en stund på förmiddagen då vi promenerade, men sen sov han bara 15 minuter på eftermiddagen. All vaken tid var han som ett litet monster. Men det är ju bara att inse att det inte finns utrymme för psykbryt då man har hand om en i vanliga fall alldeles underbar liten bebis.

Franks farmor uppmärksammade via bloggen att han sov så dåligt och att jag var helt slut. Så idag har hon erbjudit sig att ta honom på eftermiddagen. Underbart! Det tycker nog Carina också tror jag! Så Carina kommer hit och lunchar efter att vi varit på BVC idag, sen åker Frank med hem till dem. Den stora frågan är bara vad jag ska göra under eftermiddagen! Sova kanske?

Appropå sova så har jag fått svårt att sova. Jag ligger och vrider och vänder på mig och tänker: "Annica - passa på att sov nu medan Frank sover". Men det går inte. Jag kan inte somna. Eller jo, tids nog somnar jag ju, men jag vill ju somna på stört så att jag får sova så länge som möjligt....

Vet ni vad Frank började med igår när han var ett argt och ledset litet monster? Han gråter fram maaa-maaa-maaa-maaa. När jag lyfte över honom till oss i natt så snyftade han "mamma". Kristoffer vaknade till och med och sa: Säger han mamma???

Fast man kan ju inte räkna det som ordet mamma kanske eftersom han nog inte har någon specifik mening med det han snyftar fram. Men lite glad är jag ju ändå!

Trött, trött, trött

Ooaaah! I natt höll vi på att bli tokiga på Frank. Det var en sån där "vakna varje timme-natt". Det började redan på eftermiddagen/kvällen med att han var supergnällig. Natten innan denna var också sisådär... Men vid 05:30 somnade han (och jag) och sov till 08:30. Välbehövligt. Minst sagt. Tyckte dock väldigt synd om Kristoffer, som även om han inte aktivt deltog i försöken att söva Frank ändå vaknade till en gång i timmen. Och han gick ju upp straxt efter 06.00. Stackaren!

Grejen är den att natten innan natten innan i natt (alltså natten mot lördag) så var det en riktigt bra natt! Frank åt då gröt vid 18:00, somnade vid 20:00. Sov sen (i sin säng) till 01:00. Fantastiskt! Efter amning så sov han vidare i sin säng till 04:00. Så vill vi ju ha det!!!

Igår hade jag en riktig deppardag. Kristoffer hjälpte Jocke och Emma att flytta. Jag och Frank var med till en början, men insåg sen att vi nog mest bara var ivägen, så vi åkte hem igen. När jag sen var ute och promenerade så började jag tänka en massa. Och allt gick i negativa tecken... Jobbet - tänk om jag får sparken? Lägenheten - tänk om den inte blir såld? Och så vidare... Dessutom kände jag mig alldeles matt och kroppen värkte. Jag gick runt i en myras hastighet eftersom det kändes som om jag annars skulle svimma. Funderade på om det var en depression som tagit tag i mig. Det enda jag kunde komma på som tröst var att hyra en riktig "feel-good" film och köpa en påse lösgodis. Gjorde det och ringde sen Kristoffer för att kolla om han skulle hem snart...

När Kristoffer kom hem så tog jag en lång, varm dusch och badade Frank samtidigt. Under tiden gjorde Kristoffer jättegod mat (wraps med kyckling, salsasås, keso och champinjoner) och dukade upp till filmen. Filmen - en romkom som jag inte minns vad den heter - gjorde vad den skulle. Kände mig lite gladare. Efteråt fick jag en jätteskön ryggmassage. Underbart. Tack älskling! Jag och Kristoffer kom även på vilken strålande idé det vore om jag, Frank, Mia och Elin åkte på Tallinkryssning. Då skulle jag kunna hänga med Mia samtidigt som jag fick ett nödvändigt miljöombyte. Pratade med Mia om det igår - och hon var på! Tjohoo!

Idag skulle jag och Mia ha lunchat i Strängnäs - men vi sköt på det eftersom båda kände sig hängiga. Tydligen hade Mia och Elin också en tuff natt - så det kanske var lika bra att slippa stressa iväg till Strängnäs? Imorgon ska jag till BVC, på onsdag är det babysim och på torsdag bär det av till Ö-vik! Det ska bli sååå kul!

Pratade med pappa häromdagen och han var ganska uttråkad han med. Så när kommer du hit och hälsar på då? Du kan ju följa med på babysim nästa vecka om du vill?!

Nu har Frank äntligen somnat (han har varit preciiiis lika krånglig idag som han var igår kväll och inatt). Kanske det är fler tänder på väg? Jag är dötrött.... Nu ska jag ta världens största kopp med kaffe och lägga mig raklång på soffan...

Nu är julen bortstädad

Har varit väldigt trött de senaste dagarna. Hela kroppen värker och är helt utmattad. Jag har varit lite snuvig - men är ju nu frisk. Varför så himla trött då? Jaja, det ger sig väl...

Just nu är Kristoffer hemma hos Martin och hänger lite. Men någon var ju "tvungen"att natta Frank - och eftersom jag fortfarande ammar honom så var ju valet ganska enkelt. Jag har egentligen inga som helst problem med att sitta ensam en kväll. Tror jag är lite av en ensamvarg. Självklart uppskattar jag att umgås med familj och vänner, men jag tycker det kan vara helt UNDERBART att bara vara hemma. Alldeles ensam. Ja, nu när Frank ligger och sover är det ju som om jag är ensam.

Vi har städat undan julen idag. Åh, det är så underbart skönt att slippa julen. När man plockar fram allt så är det ju jättemysigt och man tycker att det är så stämningsfullt och alldeles, alldeles underbart. Men när julen är förbi och nyår har passerat då börjar man verkligen lessna... Man är ju inne på ett nytt år och har börjat blicka fram mot allt som ska hända. Känns skönt att få tillbaka en "normal" lägenhet. Och en sak kom vi fram till: Nästa år blir det plastgran!! Granen vi hade var jättefin och har stått så grann i stugan hela tiden. Ända tills man idag började peta på den för att ta ned kulorna. Hoppsan hejsan! 2 sekunder senare låg halva granen på golvet. Det blev väldigt mycket barr att dammsuga.

Huslig

Idag trodde jag att babysimmet drog igång igen - men tji fick jag. Där var det stängt och låst. Så istället blev det en långpromenad i solen. Det var kallt och vackert ute. Men jag gick mest och funderade hela promenaden. Frank sov så gott under tiden. När jag väl kom hem sen så blev jag überhuslig. Jag lagade puréer till Frank. Så nu är frysen full med:

• Laxpuré som innehåller lax (skräll!), potatis, palsternacka och morötter


• Kycklingpuré som består av kycklingfärs, potatis, majs, ärtor och paprika


• Morotspuré

Sedan tidigare finns det även hemlagad köttförssås och frikadeller i frysen. Dessvärre verkade inte Frank gilla de köttfärsbaserade rätterna...

Dessutom lagade jag det här brödet. Kristoffers mamma lagade det i julas - och det var helt gudomligt gott. Tyvärr blev mina 2 limpor alldeles brända. Men under det svarta lagret smakade det bra!

Funderingar

När jag var ute och gick imorse så började jag fundera. Jag funderade på vad JAG vill här i livet. Vad är mina mål? Förutom att leva lycklig och må bra och njuta av familjen. Detta har jag givetvis funderat på förut. Och beklagat mig för att jag inte kan komma på något bra. Jag har inga mål. Det är så himla tragiskt tycker jag. Jag vill så gärna ha ett klart och tydligt mål - och då menar jag främst karriärmässigt. Ta Kristoffer till exempel. Han visste redan tidigt han började på sitt jobb vilken position han eftersträvar. Och han är verkligen på god väg dit. Hans chef vet om vart han siktar. Det är inte ett omöjligt mål, men samtidigt är det ett tufft mål han har satt. Hur jag än grubblar och funderar så kan jag inte komma på vad jag VERKLIGEN vill eller om det är en särskild position jag strävar efter. Tänk vad lätt det skulle vara på utvecklingssamtalen med chefen om jag kunde säga: Det här är mitt mål!!! Hur ska jag komma dit? Är det rimligt? Vilka utbildningar ska jag ta för att komma närmare?

Att jag hamnade på Volvo IT var lite av en tillfällighet. Trivs visserligen väldigt bra. Vissa dagar är det det bästa jobbet jag kan tänka mig. Andra dagar är det mindre kul. Men så är det förmodligen alltid. Oavsett var man hamnar. Men vad skulle hända om jag blev varslad (vilket inte är helt otänkbart i dessa tider tyvärr)? Vad skulle jag söka mig till för jobb då? Maskiningenjörsjobb - som jag utbildade mig till för 100 år sen - känns avlägset och jag är ju absolut ingen hacker (vilket folk kan tro när de hör att jag jobbar på Volvo IT). Så något sådant jobb faller troligtvis bort. Nä, usch, jag vet inte. Känner mig lite orolig inför framtiden.

Det är därför (finns säkert en massa fler anledningar) jag så gärna skulle vilja ha ett mål. Då skulle jag i alla fall veta vart jag ville och därefter kunna skapa mig en plan för att nå dit. Dessutom är det otroligt trist att inte ha ett mål. Rentav pinsamt faktiskt.

Men hur ska jag göra då? Skulle kanske behöva gå en "hitta dig själv"-kurs eller något. Mitt mål med 2009 kanske ska bli att hitta mina mål? Någonstans ligger de väl och gror? Det kanske bara handlar om att våga ta fram dem. Felet kanske är att jag tvivlar alltför mycket på min egen förmåga. Inte kan väl lilla jag....-problematiken. En kurs i att våga. En självförtroendekurs. Alla tips mottages tacksamt.

Nä, nu ska jag inte deppa ihop. Bortsett från det lilla problemet att jag inte vet VAD jag vill så har jag ju en fantastisk sambo, en underbar son, världens bästa familjer och vänner. Jag har tak över huvudet och ett jobb (än så länge i alla fall). En bil som rullar. Lite pengar på banken. Massor med mat i kylen. Lite goda viner i skafferiet. Synd att klaga egentligen.

Det går framåt!

För Frank alltså. Häromdagen gjorde han en liten förflyttning framåt och idag har han rört sig flera meter FRAMLÄNGES. Han drar sig framåt med armarna och gör en liten ansats till att krypa med benen också. Vad roligt det är med allt som händer.


Igår var det 22 grader kallt på eftermiddagen då vi åkte till Kristoffers föräldrar för att inta en finfin söndagsmiddag. Hurr-burr! Men ändå, det är ju härligt värre att det faktiskt är vinter. Idag var det "bara" 13 grader kallt på dagen. Sara var förbi här en sväng och vi tog en promenad i kylan för att sedan gotta oss i lite fika. Det var ett tag sen vi sågs så det var himla trevligt! Hon är gravid med nummer 2. Leverans är beräknad i slutet av April!

Nu har jag och Kristoffer bestämt oss för att åka upp till Ö-vik näst-nästa helg för att hälsa på Petter och Laila (och barnen såklart). Ska bli jättekul, jag ser verkligen fram emot det! Vi tar bilen upp. Blir helt klart billigast. Och flexibelt. Dessutom är vår kära bil nyservad och dessutom relativt nytvättad. Fast det är ju av mindre betydelse förstås. Att den är nytvättad. Väldigt mycket mindre. Vet inte ens varför jag bemödar mig att skriva det.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska orka se Sverige-Canada. JVM-finalen som börjar 01:15. Vilken strategi ska jag ha då? Sova lite nu eller ladda med kaffe och sen sätta tändstickor i ögonlocken. Hmm, Kristoffer verkar köra på sova-strategin. Det snarkas i soffan bredvid :) Jag kanske ska köra lite copy-paste på den strategin. Nähäpp, det ska jag inte. Nu vaknade Frank. Typiskt...

Smart biltvätt

I fredags testade vi en ganska ny biltvätt här i stan. Vanligtvis (med andra ord allt för sällan) brukar vi tvätta bilen på OKQ8 i deras högtryckstvätt för 160kr men den är allt som oftast upptagen eller trasig. Så antingen får man vända hem igen eller stå i kö. Ett tvättprogram kanske tar 10 minuter, så om det är några bilar före kan det hela ta sin lilla stund.

Men i fredags testade vi som sagt en relativt ny tvättanläggning. Ascool. Man körde fram och betalade 150 kr med kort och sedan körde man in i anläggningen. Bilen drogs igenom tvätten medan man satt och kollade på vad som hände. Tror det ryms 4 bilar på det "löpande bandet" så någon längre kö lär det aldrig bli. 3 minuter senare var man ute ur tvätten med en minst lika ren bil som efter en högtryckstvätt. Enligt vissa blir det till och med mycket bättre resultat i denna tvätt.

Lite billigare, lite bättre resultat och framförallt: jäkligt snabbt!!

http://www.youtube.com/watch?v=hqagMMxIlzE

Nyårslöften

Nyårsafton var lugn som bara den. Skönt. Vi firade i Bålsta med mamma och pappa och mina svärföräldrar. Åt supergod middag och drack lite vin (och champagne såklart). Större delen av kvällen (och natten) spelades det spel och frossades i ostar. Det var trevligt och man kände sig rätt fräsch på nyårsdagen. Lite trött kanske.

Vid tolvslaget var Frank vaken och vi bylsade på honom så fick han ligga i famnen och kolla upp på fyrverkerierna medan någon annan höll för hans öron. Vet inte riktigt vad han tyckte - men rädd var han i alla fall inte!

Som vanligt startas det nya året med en massa löften. Jag ska äta nyttigare (extra viktigt eftersom Frank snart ska äta våran mat), träna mer, gå ned i vikt, använda tandtråd varje dag och bli mer ekonomisk. Väldigt, väldigt traditionella löften. Jag vet. Jag vet också att det oftast skiter sig.... Men varje år så tänker jag -"nu är jag seriös med mina löften". Det återstår att se!

Men jag har tänkt såhär: Varje gång jag vill köpa något eller äta något onödigt onyttigt så ska jag fråga mig:

-Behöver jag det här?

-Blir jag lyckligare av det här?

-Behöver jag verkligen det här (eftersom jag troligtvis svarar JA första gången jag frågar mig detta)?

-Finns det något nyttigare/billigare alternativ?

Kan ju funka. Och jag tycker ju till exempel att fruktsallad är galet gott. Så bara vi alltid har frukt hemma och jag inte är så slö så kanske, kanske det kan gå vägen?

Jag testade faktiskt detta redan på nyårsafton. Jag var på Åhléns och hittade ett litet specialerbjudande från Lancome. Alla som känner mig vet att jag ALLTID går på dessa erbjudanden eftersom jag tycker att det är SÅÅÅ PRISVÄRT, och man får ju en MASSA roliga saker på köpet!! Det var en mascara, en remover och något mer som jag inte minns för endast 270 kronor. Åh, det måste jag köpa tänkte jag direkt. Värsta erbjudandet. Vore ju dum om jag inte slog till....

Men, sen tänkte jag: Behöver jag detta? JA!!! Det var i alla fall min första tanke. Sen frågade jag mig igen: Behöver jag VERKLIGEN detta? Njae, kanske inte. Jag har ju en mascara hemma, remover har jag och det andra som jag inte minns vad det var hade jag ju också hemma. Dessutom har jag aldrig provat Lancomes mascara. Jag kanske inte ens gillar den. Så jag struntade i att köpa erbjudandet som kom i den söta lilla presentasken med alla söta små tillbehör man fick för endast 270 kronor. Stort! Jag var stolt i flera timmar. Eller förresten, jag är fortfarande stolt. Haha!

Nu sitter jag och väntar på Kristoffer. Vi ska åka till IKEA är planen. Tänk så mycket jag får öva på att säga NEJ till mig själv när vi är där... Dessutom har de ju REA....