Jullov utan snö, jullov med hårda vindar och spöregn. Omysigt. Eller är man inne är det väl rätt mysigt, men jag skulle ju lätt föredra att det var massor av snö så barnen kunde få åka bob och pulka och man kunde ta sköna långpromenader i gnistrande sol. Men det känns väldigt avlägset. Istället har vi mestadels ugglat inomhus. Vi tror att Gustav nu har vattkoppor, men liksom med Frank känns det lite tveksamt. Så detta leder ju givetvis till att vi håller oss mest hemma för att inte smitta ner...
På julafton var vi hemma hos barnens farmor och farfar. Det var en mycket trevlig och rolig julafton där även barnens mormor och morfar var med. Vi inledde firandet med julbord, som av någon anledning alltid är som godast dagen efter, sedan blev det Kalle Anka, vilket Frank följde med spänning. Därefter drog det ihop sig till tomtebesök. Tomten var mystiskt nog ganska lik Ida men Frank misstänkte ingenting!
Julklappar delades ut till barnen och för Franks del var det övervägande Blixten Mc Queen som gällde. Till hans stora lycka! Gustav fick bland annat glädjas åt en dammsugare och duplo. Senare på kvällen lottade vi ut julklapparna till oss vuxna. Alla hade köpt en grej för ca 500 SEK som såklart skulle passa alla. Det blev bra presenter till alla, och själv hade jag turen att få ett snyggt bäddset!
Efter att barnen somnat satte vi oss till bords och åt lite mer mat och spelade sällskapsspel. Vi spelade "absolut överrens", vilket går ut på att man i par ska skriva upp saker (under tid) som man tänker på då man får höra ett påstående eller liknande. Man vill ju givetvis skriva matchande ord på sina lappar...Och det som fick oss att skratta mest av allt var när Hanna och Jonas skulle skriva ner "finare ord för att säga att någon är död". Jonas hörde fel och trodde det var "finare ord för att någon är DÖV"...så det blev lite komiskt när han sedan läste upp formuleringen "han hör inte längre" - som finare ord för att någon är död. Ja, ja det kanske inte låter så kul men vi skrattade så vi höll på att gå under....
torsdag 29 december 2011
måndag 19 december 2011
Vattkoppor?
Hur ska vi veta om det är vattkoppor som har drabbat Frank? Röda prickar poppade upp i lördags. De finns på magen, ryggen och benen. Men de har än så länge inte blivit några vätskefyllda blåsor. Det kanske inte är vattkoppor??
Í natt fick jag feber. Det händer inte alls ofta. Redan p åkvällen kände jag mig riktigt urrig och sedan låg jag i flera timmar och frös så¨jag inte ens kunde sova. Sedan befann jag mig resten av natten "vandrandes" mellan 4 olika fyrkanter. I den ena frossa, i den andra svettas, i den tredje var det ont i kroppen och i den fjärde vet jag inte. Men man har ju lite konstiga "drömmar" då man har feber, och min dröm bestod alltså i att förflytta mig mellan dessa 4 zoner. Strange!
Sen på morgonen hade jag forfarande feber och som tur är fick jag barnen att ligga relativit stilla i sängen (efter frukost). Frank satt i alla fall stilla. Jag försökte slumra. Gustav satt och hoppade på mig. Men, numera är man härdad och kan slumra i alla möjliga situationer.
Nu är nog febern borta och kvar är halsontet och snuvan. Imorgon får vi se om det kommit mer prickar eller någon blåsa på barnen. Annars ringer jag BVC och ser vad de tror att det kan vara!
Í natt fick jag feber. Det händer inte alls ofta. Redan p åkvällen kände jag mig riktigt urrig och sedan låg jag i flera timmar och frös så¨jag inte ens kunde sova. Sedan befann jag mig resten av natten "vandrandes" mellan 4 olika fyrkanter. I den ena frossa, i den andra svettas, i den tredje var det ont i kroppen och i den fjärde vet jag inte. Men man har ju lite konstiga "drömmar" då man har feber, och min dröm bestod alltså i att förflytta mig mellan dessa 4 zoner. Strange!
Sen på morgonen hade jag forfarande feber och som tur är fick jag barnen att ligga relativit stilla i sängen (efter frukost). Frank satt i alla fall stilla. Jag försökte slumra. Gustav satt och hoppade på mig. Men, numera är man härdad och kan slumra i alla möjliga situationer.
Nu är nog febern borta och kvar är halsontet och snuvan. Imorgon får vi se om det kommit mer prickar eller någon blåsa på barnen. Annars ringer jag BVC och ser vad de tror att det kan vara!
onsdag 14 december 2011
Mysa
Gustav gillar att mysa. Vi brukar mysa ner oss i soffan under filtar och då brukar även Gustav säga "myyscha". Och i natt när han vaknade så låg han i spjälsängen och ropade "myyscha". Vilken tur att han fick komma in till oss och mysa ner sig. I vår säng ligger vi ju som vanligt alla fyra och snusar. Barnen är ju extremt mammiga så för att göra dem båda nöjda får jag helt enkelt ligga mellan dem. Annars blir det lätt bråk om vem som får ligga bredvid mig. Nice att vara så poppis!
Appropå prat så säger Gustav "borschtänder" vilket givetvis betyder borsta tänderna. Det, eller kanske tandkrämen, är något han verkligen gillar. Men bara om han får göra det själv. Gud nåde den som försöker hjälpa honom!
Appropå prat så säger Gustav "borschtänder" vilket givetvis betyder borsta tänderna. Det, eller kanske tandkrämen, är något han verkligen gillar. Men bara om han får göra det själv. Gud nåde den som försöker hjälpa honom!
fredag 9 december 2011
VAB-fri dag
Kors i taket. Idag har barnen varit på dagis. Men jag valde som sagt att stanna hemma. Mina ögon lyser ilsket rött och halsen värker. Men jobbat har jag gjort. Från hemmets lugna vrå. Kan ju inte direkt påstå att det känns som fredag med tanke på att jag inte hunnit jobba ordentligt denna vecka. Men jag ska inte klaga...det är skönt med fredag ändå!
Barnen var by the way rejält slitna efter en dag på dagis. Frank var väldigt hes och hostig. Och Gustav snorig. Men det är han ju alltid.
Barnen var by the way rejält slitna efter en dag på dagis. Frank var väldigt hes och hostig. Och Gustav snorig. Men det är han ju alltid.
torsdag 8 december 2011
Sjukstuga på Vargstigen
Senaste inlägget handlade om VAB, och det är precis vad detta handlar om. Återigen. Det går ju vattkoppor på dagis och då de i måndags ringde och berättade att Frank hade hög feber kände vi oss ganska övertygade att vattkopporna stod för dörren. Jag och Frank åkte hem och sov (ja, jag också!) och sen låg han och slumrade i soffan resten av eftermiddagen. Under tisdagen var bara jag och Frank hemma. Det blev en "äkta" VAB-dag eftersom jag bestämde mig för att endast VAB-a och INTE småjobba. Skönt. Det blev en soft dag med soffmys och pussel-läggning. Sen på onsdagen blev även Gustav hemma och då var Franks feber så gott som borta. Under dessa dagar så har vi granskat Franks mage, rygg och ansikte ungefär 3 gånger i timmen för att se om det kommit någon röd prick. Och ibland såg man en liten prick och tänkte att "ja men där är det nog en vattkoppe-prick"...men sen blev det liksom inget mer. Hmm?
Och på kvällen fick sen Gustav feber och var allmänt hängig. Så idag har vi återigen varit hemma. Men båda har varit feberfria och alla eventuella prickar är nog bara röda prickar. Tyvärr får jag väl säga. Vi har varit så inställda på vattkoppor och det hade varit skönt att kunna "bocka av" den barnsjukdomen. Men, den som väntar på något gott... Om man nu kan kalla det gott?
Under kvällen var Kristoffer iväg och spelade innebandy, som vanligt på torsdagar, men han kom hem tidigare än vanligt. Med en illa vrickad/bruten (?) fotled. Ser ut som att han har svalt en tennisboll, och att bollen sen på något jäkligt märkligt sätt hamnat nere i foten (!)
Han verkar ha väldigt ont. Jag har varit en väldigt omhändertagande fru. Lindat med elastisk binda (där vi tvistade ganska länge om det skulle vara hårt eller lagom hårt lindat), kylt med isförband, hämtat snusdosan, sett orolig ut och insisterat på att han ska ringa 1177 (vilket han inte vill göra). Däremellan har jag fnissat och asgarvat åt allt komiskt jag läst i min fantastiska bibel "familjeläkarboken" (Kanske var det glöggen som gjorde att texten framstod som så komisk, eller också har jag bara blivit mentalt utmattad efter denna veckas sjukstuga).
Och själv har jag hamnat i en ond förkylningsspiral. Som har varit i flera månader. Nu har jag illröda inflammerade ögon, halsont och hosta. Jag kommer med andra ord att jobba hemifrån imorgon. För mina kollegors skull.
Nu ska jag försöka hjälpa min käre make i säng. Så får vi se hur foten ser ut imorgon. Och sen så ska jag syna barnen uppifrån och ner innan de skjutsas till dagis. Det kanske har kommit lite vattkoppor under natten? Hoppas lite på det faktiskt.
Och på kvällen fick sen Gustav feber och var allmänt hängig. Så idag har vi återigen varit hemma. Men båda har varit feberfria och alla eventuella prickar är nog bara röda prickar. Tyvärr får jag väl säga. Vi har varit så inställda på vattkoppor och det hade varit skönt att kunna "bocka av" den barnsjukdomen. Men, den som väntar på något gott... Om man nu kan kalla det gott?
Under kvällen var Kristoffer iväg och spelade innebandy, som vanligt på torsdagar, men han kom hem tidigare än vanligt. Med en illa vrickad/bruten (?) fotled. Ser ut som att han har svalt en tennisboll, och att bollen sen på något jäkligt märkligt sätt hamnat nere i foten (!)
Han verkar ha väldigt ont. Jag har varit en väldigt omhändertagande fru. Lindat med elastisk binda (där vi tvistade ganska länge om det skulle vara hårt eller lagom hårt lindat), kylt med isförband, hämtat snusdosan, sett orolig ut och insisterat på att han ska ringa 1177 (vilket han inte vill göra). Däremellan har jag fnissat och asgarvat åt allt komiskt jag läst i min fantastiska bibel "familjeläkarboken" (Kanske var det glöggen som gjorde att texten framstod som så komisk, eller också har jag bara blivit mentalt utmattad efter denna veckas sjukstuga).
Och själv har jag hamnat i en ond förkylningsspiral. Som har varit i flera månader. Nu har jag illröda inflammerade ögon, halsont och hosta. Jag kommer med andra ord att jobba hemifrån imorgon. För mina kollegors skull.
Nu ska jag försöka hjälpa min käre make i säng. Så får vi se hur foten ser ut imorgon. Och sen så ska jag syna barnen uppifrån och ner innan de skjutsas till dagis. Det kanske har kommit lite vattkoppor under natten? Hoppas lite på det faktiskt.
torsdag 24 november 2011
En vecka full av VAB
Ja, så kul har vi haft det... I måndags eftermiddag ringde dagis och meddelade att Gustav hade ögoninflammation. Suck! Jag packade ner datorn och hämtade upp lillkillen. En sväng till apoteket och ett out of office senare så var vi hemma.
Och sen har jag varit hemma med Gustav tisdag, onsdag och torsdag. På sätt och vis är det bra att kunna jobba hemifrån, men å andra sidan är jag inte så nöjd med det. För det blir så...jobbigt. Hela tiden går jag och tänker på allt jag borde ha gjort och levererat, men som jag uppenbarligen missar eftersom jag ju faktiskt ska ta hand om en liten sjukling (som ännu är för liten för att uppskatta mer än 5 minuter framför en film). Och med jobbet i bakhuvudet och lite mailkollande hit och jobbfixande dit så blir man inte så himla rolig, sett ur Gustavs synvinkel. Och då blir jag splittrad, och stressad över att inte "fokusera" på Gustav. Och sen blir jag stressad av jobbet som jag borde göra, men inte hinner med. För att inte tala om den där förbannade kursen som jag borde lägga massa tid på. Men när då?? Så då får jag sitta några timmar med jobbet på kvällen. Men då är jag ju också astrött. Och dessutom är jag förkyld och hostig igen. Snart ger jag upp...när ska jag få bli frisk och komma igång med träning?
Allt har kännts lite motigt idag. Och Kristoffer har haft dagarna späckade med jobbintervjuer och förhandlingar, så han har inte kunnat vara hemma. Men som tur är var Ida här några timmar på förmiddagen så att jag ostört kunde vara med på ett viktigt möte. Tack! Och imorgon är det Kristoffer som VAB:ar. Men jag kommer ju ändå inte hinna med allt jag borde ha gjort denna vecka. Och hemmet ser ut som hej kom och hjälp mig.
Och det kan ju bero på att jag fick ett "göra om" ryck för några dagar sedan...möblerade om lite i vardagsrummet, rullade ihop den gröna mattan eftersom jag är så trött på den, köpte lite färg och provmålade 3 brunbeiga duttar på 3 olika ställen. Ser ju fantastiskt ut. Not. Och dessutom ska vi nog inte köra på den färgen. Så vi får väl se hur det blir...
Och alla mina underbara vänner, jag tänker på er en massa hela tiden, men just nu har jag inte haft ork att ringa...
Och sen har jag varit hemma med Gustav tisdag, onsdag och torsdag. På sätt och vis är det bra att kunna jobba hemifrån, men å andra sidan är jag inte så nöjd med det. För det blir så...jobbigt. Hela tiden går jag och tänker på allt jag borde ha gjort och levererat, men som jag uppenbarligen missar eftersom jag ju faktiskt ska ta hand om en liten sjukling (som ännu är för liten för att uppskatta mer än 5 minuter framför en film). Och med jobbet i bakhuvudet och lite mailkollande hit och jobbfixande dit så blir man inte så himla rolig, sett ur Gustavs synvinkel. Och då blir jag splittrad, och stressad över att inte "fokusera" på Gustav. Och sen blir jag stressad av jobbet som jag borde göra, men inte hinner med. För att inte tala om den där förbannade kursen som jag borde lägga massa tid på. Men när då?? Så då får jag sitta några timmar med jobbet på kvällen. Men då är jag ju också astrött. Och dessutom är jag förkyld och hostig igen. Snart ger jag upp...när ska jag få bli frisk och komma igång med träning?
Allt har kännts lite motigt idag. Och Kristoffer har haft dagarna späckade med jobbintervjuer och förhandlingar, så han har inte kunnat vara hemma. Men som tur är var Ida här några timmar på förmiddagen så att jag ostört kunde vara med på ett viktigt möte. Tack! Och imorgon är det Kristoffer som VAB:ar. Men jag kommer ju ändå inte hinna med allt jag borde ha gjort denna vecka. Och hemmet ser ut som hej kom och hjälp mig.
Och det kan ju bero på att jag fick ett "göra om" ryck för några dagar sedan...möblerade om lite i vardagsrummet, rullade ihop den gröna mattan eftersom jag är så trött på den, köpte lite färg och provmålade 3 brunbeiga duttar på 3 olika ställen. Ser ju fantastiskt ut. Not. Och dessutom ska vi nog inte köra på den färgen. Så vi får väl se hur det blir...
Och alla mina underbara vänner, jag tänker på er en massa hela tiden, men just nu har jag inte haft ork att ringa...
lördag 19 november 2011
En natt full av kräk
Vi som skulle ha spenderat en helg i Bålsta. Först med familjen Martinsson på Åbergs museum, sedan på middag hos samma familj och slutligen sova hos mamma och pappa. Men, så blev det uppenbarligen inte!
Igår kväll var Gustav ganska missnöjd. Och till slut så kräktes han. Big time. Lillplutten som aldrig tidigare kräkts blev såklart väldigt ledsen och ynklig och förstod nog inte alls vad hans kropp höll på med. Efter en första sanering gick vi tillbaka till sängen. Och vips så kom nästa spya. Fram med nya sängkläder. Duscha av Gustav en gång till. Blanda saft. Gustav slukade i sig saften alldeles för snabbt men vi hade inte hjärta att ta den från honom. Och en liten stund senare så kom saften upp igen. Stackarn. Till sist var det bara slem han kräktes.
Efter en stund lyckades vi somna, men sömnen var väl inte direkt optimal. På något sätt låg man på helspänn och undrade när nästa kräkattack skulle komma. Men som tur var höll den sig borta ända till tidigt på morgonen då han drack saft igen. Tjoff! Upp kom saften. Rakt på mig. Very nice.
Dusch. Sanering av barn och säng. Och sedan dess har tvättmaskinen gått varm idag. Men sen har det faktiskt varit rätt bra. Han har inte kräkts något mer. Han har visserligen inte frossat i mat, men han har ätit lite i alla fall. Däremot verkar han lite hängig...och kanske febrig?
Hursomhaver. Vi blir nog inte kaxiga ikväll. Och håller oss hemma gör vi nog även imorgon. Tvivlar på att någon vill träffa oss!
Igår kväll var Gustav ganska missnöjd. Och till slut så kräktes han. Big time. Lillplutten som aldrig tidigare kräkts blev såklart väldigt ledsen och ynklig och förstod nog inte alls vad hans kropp höll på med. Efter en första sanering gick vi tillbaka till sängen. Och vips så kom nästa spya. Fram med nya sängkläder. Duscha av Gustav en gång till. Blanda saft. Gustav slukade i sig saften alldeles för snabbt men vi hade inte hjärta att ta den från honom. Och en liten stund senare så kom saften upp igen. Stackarn. Till sist var det bara slem han kräktes.
Efter en stund lyckades vi somna, men sömnen var väl inte direkt optimal. På något sätt låg man på helspänn och undrade när nästa kräkattack skulle komma. Men som tur var höll den sig borta ända till tidigt på morgonen då han drack saft igen. Tjoff! Upp kom saften. Rakt på mig. Very nice.
Dusch. Sanering av barn och säng. Och sedan dess har tvättmaskinen gått varm idag. Men sen har det faktiskt varit rätt bra. Han har inte kräkts något mer. Han har visserligen inte frossat i mat, men han har ätit lite i alla fall. Däremot verkar han lite hängig...och kanske febrig?
Hursomhaver. Vi blir nog inte kaxiga ikväll. Och håller oss hemma gör vi nog även imorgon. Tvivlar på att någon vill träffa oss!
lördag 12 november 2011
Bra helg
Tänkte jag skulle skriva ner lite roliga ord och uttryck som Frank använder (innan jag glömmer bort dem)...
- "Det var en liten gång" - då han ska berätta en saga
- "Blinka lilla stjärnan" - då han pratar om en stjärna. Alla stjärnor är "blinka lilla..."
- "Inte ännun" - när han säger "inte ännu"
- "Hör-ni-ni-ni" - säger han ofta
- "Vilken fin tröja du har mamma" - det säger han varje morgon. Sött, men trovärdigheten sjunker för varje dag det yttras!
Frank på ponnyridning förra helgen!
En ganska bra bild på familjen Sandberg
fredag 4 november 2011
Imorgon blir Gustav 18 månader!
Lillplutten blir halvstor imorgon. 18 månader. Gustav, den lille filuren, har ett enort humör. Han härmar storebror allt han kan, han retar storebror allt vad han kan och kastar ganska ofta allt runtomkring sig i ren ilska. Vad gäller bordsskicket så har vi nu (äntligen!) förstått att vi inte får skära i hans mat. Oh no! Han kan var jätteglad. Vi sätter honom i stolen. Jätteglad. Vi lägger upp mat till honom. Jätteglad. Vi delar maten åt honom...och då...grahhhhhaaa...och sen åker allt i närheten i backen, han storbölar och skriker. Men om vi inte delar maten...då går det minsann bra!?
Åh! Frank ska få börja på bollskola (eller bolldagis heter det faktiskt). På måndagar mellan 17-18 så ska han få testa detta. Han ser verkligen fram emot det. Hoppas att det blir så kul som han tror. Appropå kul. Igår blev Frank hämtad av Ida på dagis och de två åkte in till stan och gick på bio. De såg NallePuh och hade det jättemysigt. Härligt! Sedan när de kom hem så stod det pizza framdukat. Gott. Och nej, inte alls så nyttigt...men jag har känt mig krasslig och då tenderar allt att falera.
Jag hade väldigt ont i halsen igår, men efter att ha somnat i soffan 19:45 och därefter i princip sovit fram till 05:30 så var jag idag så mycket bättre i halsen. Sömn är helt klart en bra medicin.
Och just nu jobbar jag på hälsan med ett glas rött och Idol-tittande. Skypade lite med underbara syrran för en liten stund sedan. Det ser inte alls roligt ut att sitta på en soldränkt balkong och sola. Inte alls...
Åh! Frank ska få börja på bollskola (eller bolldagis heter det faktiskt). På måndagar mellan 17-18 så ska han få testa detta. Han ser verkligen fram emot det. Hoppas att det blir så kul som han tror. Appropå kul. Igår blev Frank hämtad av Ida på dagis och de två åkte in till stan och gick på bio. De såg NallePuh och hade det jättemysigt. Härligt! Sedan när de kom hem så stod det pizza framdukat. Gott. Och nej, inte alls så nyttigt...men jag har känt mig krasslig och då tenderar allt att falera.
Jag hade väldigt ont i halsen igår, men efter att ha somnat i soffan 19:45 och därefter i princip sovit fram till 05:30 så var jag idag så mycket bättre i halsen. Sömn är helt klart en bra medicin.
Och just nu jobbar jag på hälsan med ett glas rött och Idol-tittande. Skypade lite med underbara syrran för en liten stund sedan. Det ser inte alls roligt ut att sitta på en soldränkt balkong och sola. Inte alls...
torsdag 27 oktober 2011
Trött i ögonen
Och inte blir det bättre av att sitta framför datorn dagarna i ända. På jobbet är det mycket nu. Och mycket är oftast roligt. Dagarna går rasande snabbt, men hinner kanske med en tredjedel av vad man önskar och borde...men det är en skön känsla. Man jobbar ju helt enkelt bättre då. Och dessutom så är jag rätt bra på att inte göra så mycket mer än mina 8 timmar per dag. Hur skulle jag annars hinna med mina små hjärtan som jag ser alldeles för lite av egentligen.
Så det känns på det hela taget bra. Och jag har kommit igång (tror jag) med träningen. Nettans pulsklocka som jag tar hand om under hennes vistelse i USA är ju en riktig peppare vad gäller att jogga. Det är ju hur skoj som helst att kunna analysera resultatet och kolla på pulsen hit och pulsen dit. Och framförallt att få veta den exakta sträckan man sprungit. I går joggade jag 4km på 25 minuter. Vilket jag är himla nöjd med. Och det sjukaste av allt är att jag nästan längtar till nästa tillfälle!
Sen har jag även lite funderingar på att ringa handbollstantlaget i Torshälla för att se om de vill ta emot en gammal ringrostig tant. Vem vet?
Kristoffer är nu på kryssning med jobbet. Lucky him. Själv har jag avnjutit ugnspannkaka (grymt gott), badat två småtroll och haft "bollskola" med Frank. Han är lite avis på de större barnen på dagis som får gå i bollskola. Så vi hade lite träning hemma i vardagsrummet!
Appropå bollar, igår var Hanna barnvakt så jag och Kristoffer åkte in på Guif-matchen. Det blev vinst, i vanlig ordning. Men, jag kom fram till att min syn kanske försämrats. Det var väldigt suddigt och jag kunde knappt urskilja ett ansikte på spelarna. Damn. Dags för en tur till optikern kanske?
Så det känns på det hela taget bra. Och jag har kommit igång (tror jag) med träningen. Nettans pulsklocka som jag tar hand om under hennes vistelse i USA är ju en riktig peppare vad gäller att jogga. Det är ju hur skoj som helst att kunna analysera resultatet och kolla på pulsen hit och pulsen dit. Och framförallt att få veta den exakta sträckan man sprungit. I går joggade jag 4km på 25 minuter. Vilket jag är himla nöjd med. Och det sjukaste av allt är att jag nästan längtar till nästa tillfälle!
Sen har jag även lite funderingar på att ringa handbollstantlaget i Torshälla för att se om de vill ta emot en gammal ringrostig tant. Vem vet?
Kristoffer är nu på kryssning med jobbet. Lucky him. Själv har jag avnjutit ugnspannkaka (grymt gott), badat två småtroll och haft "bollskola" med Frank. Han är lite avis på de större barnen på dagis som får gå i bollskola. Så vi hade lite träning hemma i vardagsrummet!
Appropå bollar, igår var Hanna barnvakt så jag och Kristoffer åkte in på Guif-matchen. Det blev vinst, i vanlig ordning. Men, jag kom fram till att min syn kanske försämrats. Det var väldigt suddigt och jag kunde knappt urskilja ett ansikte på spelarna. Damn. Dags för en tur till optikern kanske?
onsdag 19 oktober 2011
Tekniktrassel
Tekniktrassel är bara förnamnet på min dag. Jag ska i dagarna 3 vara med på en Business Inteligence-kurs i London. Fast inte vara i London fysiskt utan sitta hemma och koppla upp mig mot en dator i London och följa utbildning via video osv. Jodå. Så jäkla high-tech. Loggade på, allt verkade lugnt. Hejade på läraren. Drack lite kaffe och tänkte att det skulle bli jäkligt skönt att sitta hemma i mysbyxor i 3 dagar och följa "introduktionsutbildningen". Men efter en liten stund inser jag att jag inte kommer åt övningsdatorn. Åker på felmeddelande. Kontaktar utbildningsleverantörens support. Tänker att det är lugna puckar, det är ju hela 20 minuter tills kursen ska start. En och en halv timme senare sitter jag i telefon med vår IT-support. Pratar med en indiska och försöker få fram att det är en nödsituation. Hon försöker. Jag hejar på. Det går inget vidare. Klockan tickar. Kursledaren pratar. Jag missar ALLT. OK, det vi kommer fram till är att jag ska ta mig till kontoret för att köra direkt på volvos nätverk. Kursen fortsätter. Av med mysbyxorna, på med ett par jeans. Jag ser för jävlig ut. Kastar ner allt i ett par väskor. Rusar ut till bilen. Kör SNABBT till jobbet. Letar upp ett ledigt rum. Kopplar upp mig. Testar. Funkar ej. Väntar en halvtimme på supporten. Testar. Funkar inte. Pratar med kurs-supporten. De tycker jag ska åka hem igen och köra på egna nätverket (inte ens via VPN). Packar ner allt. Pulsen går i 110. Bilen kör SNABBT igen. Hem. Kastar in en matlåda i micron. Kopplar upp mig. Testar. Och...voila!!
Nu vid det här laget har jag missat 3 timmar av kursen. Försöker tänka att det ju faktiskt bara är ca 1/6 av kursen jag missat. Andas in andas ut. Räkna till 10.
Ok, kursen fortlöper. Och helvete vad knepigt det blir då man förväntas vara en utvecklare och inte är det. Puh! Det är bara att kämpa på i 2 dagar till. Jag kanske kan titulera mig utvecklare efter 3 dagar??
Nu över till något roligare...barnen!
Gustav han är inne i en period då han vill läsa. Han säger "äsa" och springer och hämtar en bok, sätter sig i ens knä, bläddrar en stund och hämtar sen nästa. Och nästa. Och nästa,
Han kan ju en hel del ord oxå, som "klocka", "äpple", "dumma", "bajsch", "komma", "böja" (blöja), "hoppa". Och säkert fler ord därtill. Söt som socker är han också.
Och vår finaste Frank han är som alltid världens goaste och snällaste kille!
Nu vid det här laget har jag missat 3 timmar av kursen. Försöker tänka att det ju faktiskt bara är ca 1/6 av kursen jag missat. Andas in andas ut. Räkna till 10.
Ok, kursen fortlöper. Och helvete vad knepigt det blir då man förväntas vara en utvecklare och inte är det. Puh! Det är bara att kämpa på i 2 dagar till. Jag kanske kan titulera mig utvecklare efter 3 dagar??
Nu över till något roligare...barnen!
Gustav han är inne i en period då han vill läsa. Han säger "äsa" och springer och hämtar en bok, sätter sig i ens knä, bläddrar en stund och hämtar sen nästa. Och nästa. Och nästa,
Han kan ju en hel del ord oxå, som "klocka", "äpple", "dumma", "bajsch", "komma", "böja" (blöja), "hoppa". Och säkert fler ord därtill. Söt som socker är han också.
Och vår finaste Frank han är som alltid världens goaste och snällaste kille!
fredag 14 oktober 2011
Handboll och vin
Jojo. När Kristoffer hämtade på dagis idag så berättade Franks personal att Frank minsann berättat att mamma och pappa bara tittar på handboll och dricker vin. Hela tiden. Han och Tage hade sprungit runt i korridorerna och kastat sig på knä, glidit fram och varannan gång utropat "titta på handboll" och varannan "dricka vin"
Ehh, vad ska de tro om oss egentligen!?
Förresten, på eftermiddagen ringde dagis och berättade att Gustav hade feber. Igen. Märkligt. Så nu när vi lade honom för kvällen hade han 38,8. Lillplutten. Får se hur denna helg blir då!
Ehh, vad ska de tro om oss egentligen!?
Förresten, på eftermiddagen ringde dagis och berättade att Gustav hade feber. Igen. Märkligt. Så nu när vi lade honom för kvällen hade han 38,8. Lillplutten. Får se hur denna helg blir då!
torsdag 13 oktober 2011
Maskerad på dagis
Nu har jag varit hemma med en ganska snorig och lite hostig Gustav i 2 hela dagar. Det hela började på tisdagen då jag hämtade en febrig Gustav på dagis (ja, jag säger alltid dagis istället för förskolan - och för mig finns det inget negativt laddat kring det ordet). Men nu får det vara nog, imorgon får han allt vara på dagis.
Veckan har hitills bjudit på mestadels negativa grejer. Kristoffers jobb ska lägga ned och flytta tillverkning till Finland. Alla 96 har nu varslats om uppsägning. Känns sådär. Jag har haft ont i ryggern efter att jag ramlade i söndags (halkade på en plåt)...har inte tränat alls men börjar känna mig bättre sedan ett besök hos en naprapat och ivrigt knaprande på Ipren. Gustav har varit hängig. Idag visade det sig att vattnet i Torshälla är otjänligt. Hmm, och jag och barnen som givetvis har druckit en hel del vatten. Damn. Direkt börjar man känna efter om magen är i eller ur form. Jag hoppas vi klarar oss från magsjuka. Och att vattnet snart blir tjänligt igen.
Men, inget ont som inte för något gott med sig sägs det...så jag väntar med spänning på det goda!
Idag hade de höstfest på dagis med maskerad. Frank var utklädd till något från Ben 10. Han hade fått den coola dräkten av M&M då de kom hem från USA. Den passade perfekt! Och han tyckte det var såå roligt att få ha den på sig.
På höstfesten bjöds det på slånbärssaft, svampsmörgås och äppelmos. Allt hade barnen varit med och plockat under hösten. Mysigt!
Jag passade på att hämta Frank redan 15:00 idag eftersom jag ändå var hemma med Gustav. Och Frank är ju så go. Han skulle krama alla inan han kunde gå. Fröknar och barn. Och de stora killarna kastade sig väl inte direkt runt halsen på honom. En kille velade så länge att när han väl skulle krama tillbaka så hade Frank gett upp och var på väg till nästa barn. Men då sade den lite äldre killen: "Men jag fick ingen kram..." Och då fick Frank såklart springa tillbaka.
Sedan fick han syn på bästisen Tage och ropade: "Tage, jag ska pussa dig!". Sagt och gjort han sprang dit och pussade Tage på kinden och fick en kindpuss tillbaka. Så sött! Och vad roligt det ska bli att berätta detta då Frank och Tage är 14 och inte alls vill höra talas om sådana saker!
Veckan har hitills bjudit på mestadels negativa grejer. Kristoffers jobb ska lägga ned och flytta tillverkning till Finland. Alla 96 har nu varslats om uppsägning. Känns sådär. Jag har haft ont i ryggern efter att jag ramlade i söndags (halkade på en plåt)...har inte tränat alls men börjar känna mig bättre sedan ett besök hos en naprapat och ivrigt knaprande på Ipren. Gustav har varit hängig. Idag visade det sig att vattnet i Torshälla är otjänligt. Hmm, och jag och barnen som givetvis har druckit en hel del vatten. Damn. Direkt börjar man känna efter om magen är i eller ur form. Jag hoppas vi klarar oss från magsjuka. Och att vattnet snart blir tjänligt igen.
Men, inget ont som inte för något gott med sig sägs det...så jag väntar med spänning på det goda!
Idag hade de höstfest på dagis med maskerad. Frank var utklädd till något från Ben 10. Han hade fått den coola dräkten av M&M då de kom hem från USA. Den passade perfekt! Och han tyckte det var såå roligt att få ha den på sig.
På höstfesten bjöds det på slånbärssaft, svampsmörgås och äppelmos. Allt hade barnen varit med och plockat under hösten. Mysigt!
Jag passade på att hämta Frank redan 15:00 idag eftersom jag ändå var hemma med Gustav. Och Frank är ju så go. Han skulle krama alla inan han kunde gå. Fröknar och barn. Och de stora killarna kastade sig väl inte direkt runt halsen på honom. En kille velade så länge att när han väl skulle krama tillbaka så hade Frank gett upp och var på väg till nästa barn. Men då sade den lite äldre killen: "Men jag fick ingen kram..." Och då fick Frank såklart springa tillbaka.
Sedan fick han syn på bästisen Tage och ropade: "Tage, jag ska pussa dig!". Sagt och gjort han sprang dit och pussade Tage på kinden och fick en kindpuss tillbaka. Så sött! Och vad roligt det ska bli att berätta detta då Frank och Tage är 14 och inte alls vill höra talas om sådana saker!
söndag 9 oktober 2011
Blöjfritt snart?
Denna helg har Frank haft kalsonger på sig hela tiden. Det har gått väldigt väldigt bra. Inga direkta olyckor och han säger till i god tid innan det ska bajsas eller kissas. Däremot försöker vi lura på honom blöja på natten. Om han absolut insisterar på att få sova i kalsonger så får han göra det. Men det är ju en risk förstås. Natten mot lördag var utan blöja, och det gick alldeles utmärkt. Men andra gånger så har det ju givetvis resulterat i kiss i sängen. Och självklart i vår säng. Och det är ju inte alls kul att mitt i natten behöva "sanera" sängen. Men vad ska man göra?
Nattningen av barnen går väldigt smidigt nuförtiden. De badar varannan kväll. Efter bad, eller bolibompa, så borstas tänderna och pyjamasarna åker på. Sen vid 19:00 lägger vi Gustav i hans säng och ger han en liten flaska med lite,lite vatten. Han slaskar i sig vattnet och somnar. Sen en stund senare (i dag sade Frank direkt efter badet att han ville sova NU i sin sköna säng (!)) så är det dags för Frank att få höra en saga. Han väljer alltför ofta "Mullvaden som ville vtea vem som hade gjort det" (är urless på den boken!). Men, jag lägger mig bredvid, läser sagan, släcker lampan och ligger bredvid honom tills han somnar. Vilket tar mellan 1-2 minuter. Sen kan man tassa ut ur sovrummet. Lätt som en plätt!
Men, man ska ju inte skriva att det är lätt som en plätt...för då brukar det ju vända på en gång...
Den här veckan har jag kommit igång med träningen. Det känns skönt och lite kul. I tisdags var det aerobics på lunchen, i torsdags hemmagympa till en Friskis-DVD och i lördags joggade jag 3,9 km. Det gick inte fort, men det är en start i alla fall!
Nu hoppas jag på en repris under kommande veckan.
Nattningen av barnen går väldigt smidigt nuförtiden. De badar varannan kväll. Efter bad, eller bolibompa, så borstas tänderna och pyjamasarna åker på. Sen vid 19:00 lägger vi Gustav i hans säng och ger han en liten flaska med lite,lite vatten. Han slaskar i sig vattnet och somnar. Sen en stund senare (i dag sade Frank direkt efter badet att han ville sova NU i sin sköna säng (!)) så är det dags för Frank att få höra en saga. Han väljer alltför ofta "Mullvaden som ville vtea vem som hade gjort det" (är urless på den boken!). Men, jag lägger mig bredvid, läser sagan, släcker lampan och ligger bredvid honom tills han somnar. Vilket tar mellan 1-2 minuter. Sen kan man tassa ut ur sovrummet. Lätt som en plätt!
Men, man ska ju inte skriva att det är lätt som en plätt...för då brukar det ju vända på en gång...
Den här veckan har jag kommit igång med träningen. Det känns skönt och lite kul. I tisdags var det aerobics på lunchen, i torsdags hemmagympa till en Friskis-DVD och i lördags joggade jag 3,9 km. Det gick inte fort, men det är en start i alla fall!
Nu hoppas jag på en repris under kommande veckan.
fredag 7 oktober 2011
Frosta av frysen
Vad fantastiskt det är med barn! När jag idag nattade jag Frank så tänkte jag på vilken fantastisk upplevelse och ära det är att få vara så nära någon som växer upp. Att se hur individen formas och utvecklas för varje dag. Det är helt underbart. Egentligen inget som jag tänkte skulle vara så innan barnen kom till världen. Egentligen tänkte jag ju inte så mycket alls just då på hur det skulle bli med barn och familj. Man vet ju inte då vad som väntar. Men bra fantastiskt är det. Man blir så lycklig av sina små hjärtan.
Och ibland blir man ganska trött. Som när man kommer hem på fredagseftemiddagen och upptäcker att frysen stått på glänt och det är ett enda snökaos i frysen. Vad ska man göra då? Det är bara att börja frosta av frysen ivrigt påhejad av 2 små trollungar som inte vill något annat än hjälpa till. Det gick iofs rätt bra. Frank hjälpte mig att hacka bort lite is och Gustav han hjälpte mig genom att välta ut skurhinken mitt på golvet. Efter en bra stund var vi färdiga och då såg det givetvis ut som ett ordentligt krigsområde i köket.
För att stilla barnens hunger under avfrostningsjobbet så fick jag helt sonika bjussa på både bananchips, bananer och russin. När Kristoffer sen kom hem och började laga mat så var kanske inte barnen jättehungriga...Men JAG var vrålhungrig och maten luktade så gott. Och vinet smakade bra. Även denna fredag! Men sen förtas lite av njutningen av maten då Gustav sitter och välter sin tallrik upp och ner och kastar bestick och mugg på golvet (han har ett förskräckligt bordsskick - jag vet) och Frank storbölar för att han abolut inte vill äta maten. Det var kött och det är ju förskräckligt äckligt. Eller? Så, man får ta en tugga, tugga jävligt snabbt, plocka bestick från jobbet, trösta Frank, skälla på Gustav, ta en tugga mat, fräsa åt Frank att han ska sluta böla, ta en tugga till, torka utkletad mat från bordet...och så håller det på. Jätteharmoniskt!
Men sen glömmer man ju allt sånt när de är som de oftast är. Alldeles alldeles underbara!
Och ibland blir man ganska trött. Som när man kommer hem på fredagseftemiddagen och upptäcker att frysen stått på glänt och det är ett enda snökaos i frysen. Vad ska man göra då? Det är bara att börja frosta av frysen ivrigt påhejad av 2 små trollungar som inte vill något annat än hjälpa till. Det gick iofs rätt bra. Frank hjälpte mig att hacka bort lite is och Gustav han hjälpte mig genom att välta ut skurhinken mitt på golvet. Efter en bra stund var vi färdiga och då såg det givetvis ut som ett ordentligt krigsområde i köket.
För att stilla barnens hunger under avfrostningsjobbet så fick jag helt sonika bjussa på både bananchips, bananer och russin. När Kristoffer sen kom hem och började laga mat så var kanske inte barnen jättehungriga...Men JAG var vrålhungrig och maten luktade så gott. Och vinet smakade bra. Även denna fredag! Men sen förtas lite av njutningen av maten då Gustav sitter och välter sin tallrik upp och ner och kastar bestick och mugg på golvet (han har ett förskräckligt bordsskick - jag vet) och Frank storbölar för att han abolut inte vill äta maten. Det var kött och det är ju förskräckligt äckligt. Eller? Så, man får ta en tugga, tugga jävligt snabbt, plocka bestick från jobbet, trösta Frank, skälla på Gustav, ta en tugga mat, fräsa åt Frank att han ska sluta böla, ta en tugga till, torka utkletad mat från bordet...och så håller det på. Jätteharmoniskt!
Men sen glömmer man ju allt sånt när de är som de oftast är. Alldeles alldeles underbara!
torsdag 15 september 2011
Kalasonger och snoriga näsor
Frank har haft kalsonger på sig varje dag vi åkt till dagis. Eller kalasonger som han kallar det. Det har fakstiskt skett på hans egna initiativ. En morgon ville han kissa på toaletten, sen sprang han och hämtade kalasonger, mysbyxor och sin Blixten-tröja. Klädde på sig allt alldeles själv.Stora killen!
Men sen på dagis har han alternerat mellan kalsonger och blöja. Men det kanske börjar ordna upp sig?
Guttalainen han snorar och hostar och nyser. Så mycket de senaste veckorna att vi varje morgon har varit i valet och kvalet om han ska vara hemma eller ej. Men efter att både han och Gustav stått och hoppat i sängen 10 minuter senare (oppa som Gustav säger) så har beslutet inte varit så svårt... Men vi har ändå varje dag väntat oss att dagis ska ringa efter oss... Och igår när jag hämtade så tyckte de att han var lite väl hostig...så idag vågade vi inte ta honom till dagis. Det blev en delad vabb-dag. Jag jobbade 7-12 och Kristoffer 12-17. Ganska smidigt. Och jag hade dessutom en hel del telefonmöten under eftermiddagen. De flöt på jävulskt bra under den 1½ timme Gustav sov. Sen var det lite si och så med ljudnivån i bakgrunden. Gustav hade fått ett äpple (som han för övrigt är alldeles galen i) och skrutta runt med det, bankade det i golvet och spottade ut skalbitar över hela huset. Så det såg ut som ett mindre slagfält då jag lade på luren 16:30. Appropå det så måste jag nog ta mig ner och sanera bort allt äppelkladd innan det glöms bort!
Men sen på dagis har han alternerat mellan kalsonger och blöja. Men det kanske börjar ordna upp sig?
Guttalainen han snorar och hostar och nyser. Så mycket de senaste veckorna att vi varje morgon har varit i valet och kvalet om han ska vara hemma eller ej. Men efter att både han och Gustav stått och hoppat i sängen 10 minuter senare (oppa som Gustav säger) så har beslutet inte varit så svårt... Men vi har ändå varje dag väntat oss att dagis ska ringa efter oss... Och igår när jag hämtade så tyckte de att han var lite väl hostig...så idag vågade vi inte ta honom till dagis. Det blev en delad vabb-dag. Jag jobbade 7-12 och Kristoffer 12-17. Ganska smidigt. Och jag hade dessutom en hel del telefonmöten under eftermiddagen. De flöt på jävulskt bra under den 1½ timme Gustav sov. Sen var det lite si och så med ljudnivån i bakgrunden. Gustav hade fått ett äpple (som han för övrigt är alldeles galen i) och skrutta runt med det, bankade det i golvet och spottade ut skalbitar över hela huset. Så det såg ut som ett mindre slagfält då jag lade på luren 16:30. Appropå det så måste jag nog ta mig ner och sanera bort allt äppelkladd innan det glöms bort!
söndag 28 augusti 2011
Miami
Måste ju bara berätta! Nettan ska flytta till Miami för ett jobb på 17 månader. Så jävla coolt. Avis? Ja. Hälsa på? Definitivt!
Skönt att det är söndag...
... och inte måndag. Eller gårdagens lördag. Var lite lätt sliten igår, alldeles för mycket mot vad jag faktiskt förtjänade. Efter jobbet kom barnens farmor och hämtade både bil och barn från dagis (lyx!). Sedan kunde jag ta en dusch och cykla in till stan medan Kristoffer joinade en kollegas 50-årsfest.
Inne i stan blev det AW med Veronica och Mia. Vi satte oss på Grappa där jag åt deras bästa pizza "Getost" drack en del vin och några öl. Sedan letade vi oss runt lite och hamnade till sist på Bishops Arms. Där dracks det mycket god öl och pratades fram till 01 (?).
Jag och Veronica tog en korv på torget och sen skulle jag cykla hemåt....men då ringer Kristoffer och säger att han är på en fest i Veronicas garage! Hyfsat konstigt. Men tydligen sant... Så jag följer med Veronica hem...och mycket riktigt...i ett garage på hennes bakgård sitter det 10 fulla gubbar (inklusive Kristoffer och en någor yngre kollega till honom). Vi skrattar lite och tar oss efter en stund upp till Veronica (alltså bara jag och Veronica). Där dricker vi saft och äter biscotti (så oskyldigt det låter) och en stund senare går jag ner i syftet att få med mig Kristoffer hem. Efter lite övertalan slutar det med att det beställs en stortaxi till Torshälla.
Så runt 3:30 är vi hemma. Och jag känner mig ju inte alls särskilt onykter...men damn vad illa jag mådde under naten. Blä.
Väl uppe på morgonen, eller förmiddagen kanske jag ska säga, upptäcker jag att telefonen är borta. Skit också. Ringer på den men ingen svarar. Ringer Veronica. Veronica var inte hemma men lovade att kolla efter om jag glömt den hos henne. Dagen går och när jag ska sätta mig och göra räkningarna så upptäcker jag att jag har Veronicas bankkort i min plånbok. Och hon har mitt kort troligtvis. Inser att det skedde en förväxling på Grappa då vi betalade maten. Vad jag då också kommer på är ju att när jag handlade i baren så betalade jag ju inte med mitt kort utan med Veronicas. Pinsamt! Får reda ut det på måndag tror jag...
Efter att vi hämtat barnen i Backa åkte vi förbi och plockade upp min cykel hos Veronica, och i min cykelkorg så hittade jag faktiskt min telefon! Slutet gott allting gott!
Inne i stan blev det AW med Veronica och Mia. Vi satte oss på Grappa där jag åt deras bästa pizza "Getost" drack en del vin och några öl. Sedan letade vi oss runt lite och hamnade till sist på Bishops Arms. Där dracks det mycket god öl och pratades fram till 01 (?).
Jag och Veronica tog en korv på torget och sen skulle jag cykla hemåt....men då ringer Kristoffer och säger att han är på en fest i Veronicas garage! Hyfsat konstigt. Men tydligen sant... Så jag följer med Veronica hem...och mycket riktigt...i ett garage på hennes bakgård sitter det 10 fulla gubbar (inklusive Kristoffer och en någor yngre kollega till honom). Vi skrattar lite och tar oss efter en stund upp till Veronica (alltså bara jag och Veronica). Där dricker vi saft och äter biscotti (så oskyldigt det låter) och en stund senare går jag ner i syftet att få med mig Kristoffer hem. Efter lite övertalan slutar det med att det beställs en stortaxi till Torshälla.
Så runt 3:30 är vi hemma. Och jag känner mig ju inte alls särskilt onykter...men damn vad illa jag mådde under naten. Blä.
Väl uppe på morgonen, eller förmiddagen kanske jag ska säga, upptäcker jag att telefonen är borta. Skit också. Ringer på den men ingen svarar. Ringer Veronica. Veronica var inte hemma men lovade att kolla efter om jag glömt den hos henne. Dagen går och när jag ska sätta mig och göra räkningarna så upptäcker jag att jag har Veronicas bankkort i min plånbok. Och hon har mitt kort troligtvis. Inser att det skedde en förväxling på Grappa då vi betalade maten. Vad jag då också kommer på är ju att när jag handlade i baren så betalade jag ju inte med mitt kort utan med Veronicas. Pinsamt! Får reda ut det på måndag tror jag...
Efter att vi hämtat barnen i Backa åkte vi förbi och plockade upp min cykel hos Veronica, och i min cykelkorg så hittade jag faktiskt min telefon! Slutet gott allting gott!
torsdag 25 augusti 2011
Dagiskillarna
Dagis verkar vara the place to be för våra barn. Och det är ju skönt! Nu har Gustav gått 2 fulla dagar som då innebär att Kristoffer lämnar vid 07 och att jag sen hämtar någon gång mellan 16 och 17. Jag har visserligen fått jordens bamsekramar av båda barnen då de sett mig komma, men sen är det full lek igen och det tar lång lång tid att ta sig till bilen. Men hellre det än att de skulle vantrivas!
Gustav har övergått till att endast sova en gång per dag. Han har också drabbats av dagisbacillerna nu. Näsan rinner som bara den och han är lite lite kinkig, Så vi får väl se statusen för morgondagen. Jag bävar redan nu inför det kommande VAB-träsket. Men en stor fördel är ju givetvis att jag ju kan sköta lite jobb hemifrån ändå...
Appropå kramar. Man får sedan en tid tillbaka jordens mysigaste (och blötaste) pussar av Gustav. Mest fantastiskt är det att få en puss precis då man vaknar. Underbara söta lille skruttunge! Och pussljud gör han samtidigt!
På jobbet är det massor att stå i. Vet inte vilken ände jag ska börja i. Bra och jobbigt. Skönt att det är fredag imorgon.
Nu ska jag hoppa i säng tror jag. Dagisbacillerna har även nått till mig, så jag känner mig långt ifrån 100...
Gustav har övergått till att endast sova en gång per dag. Han har också drabbats av dagisbacillerna nu. Näsan rinner som bara den och han är lite lite kinkig, Så vi får väl se statusen för morgondagen. Jag bävar redan nu inför det kommande VAB-träsket. Men en stor fördel är ju givetvis att jag ju kan sköta lite jobb hemifrån ändå...
Appropå kramar. Man får sedan en tid tillbaka jordens mysigaste (och blötaste) pussar av Gustav. Mest fantastiskt är det att få en puss precis då man vaknar. Underbara söta lille skruttunge! Och pussljud gör han samtidigt!
På jobbet är det massor att stå i. Vet inte vilken ände jag ska börja i. Bra och jobbigt. Skönt att det är fredag imorgon.
Nu ska jag hoppa i säng tror jag. Dagisbacillerna har även nått till mig, så jag känner mig långt ifrån 100...
fredag 19 augusti 2011
Över förväntan
Inskolningen går superbra. Franks slutande med nappen går väldigt mycket över förväntan. Han frågar ibland efter nappen men kommer sen på att den är hos lejonungarna. Det bidde bara tårar första natten. Fantastiskt!
Solen skiner och jag håller på att köra med trimmern i trädgården. Men hela armen skakar efter att ha kört en stund. Skulle man hålla på med detta en hel dag skulle man ju få vibrationsskador. Aj!
Igår joggade jag en liten runda på 3,5 km. GI-andet har övergått till lite normalare former. Dvs jag äter lite lite pasta och endast en macka på morgonen. Vi får väl se hur det går vid invägningen imorgon. Men jag har inga förhoppningar på en nedgång om jag ska vara ärlig...
söndag 14 augusti 2011
Nappar lämande till lejonungarna!
Idag har vi varit på Parken Zoo. Den främsta anledningen till besöket var att Frank skulle få lämna sina nappar till lejonungarna (nej, det finns inget napplämnarställe på Parken Zoo, men vi låtsades det). Stort så klart. Vi trodde vi skulle vara där en kort stund...men det var så himla trevligt så vi blev kvar i 4 timmar och hann med både fika och lunch. Och Frank lämnade sina nappar utanför lejonen och en stund senare gick vi tillbaka (efter att jag smugglat ner napparna i en papperskorg) och såg att napparna var borta. Och då var det ju givetvis lejonungarna som fått dem! Än så länge har det gått bra, men han har inte gått och lagt sig ännu så det kan ju falera. Eller, det är klart att det kommer falera. Vi räknar med flera veckor av nappsaknande från Franks sida. Hoppas bara det kommer gå bra! Och att han inte har någon hemlig nappgömma i huset som vi inte känner till...
Igår var vi på långpromenad under förmiddagen och sedan åkte vi ut i skogen med Mats och Carina och plockade lingon, blåbär och svamp. Och fikade. Viktigast av allt såklart!!
Gi har vi ju kört denna vecka, och under veckan gick det riktigt bra. Ingen direkt uppoffring. Vi moffade i oss god mat och försökte undvika kolhydrater bäst det gick. Efter 6 dagar vägde vi oss och konstaterade att vi båda tappat 2,5 kilo. På 6 dagar. Det är bra! Men sen är det ju så att helgen spårade ur vad gäller GI-filosofin...så vid nästa invägning om en vecka så får vi kanske vara nöjda om vi står kvar på samma vikt och åtminstone inte gått UPP igen. 2,5 kilo på ännu en vecka tror jag är fullkomligt orimligt. Vi har även promenerat en hel del förutom kosten, och det är ju givetvis bra det med... Till och från dagis både torsdag och fredag och sedan en riktigt lång promenad på lördagen.
Inskolning har det varit full fokus på denna vecka. För Gustavs del verkar det flyta på hur bra som helst, lite värre var det faktiskt för Frank. De går på olika avdelningar men eftersom det är så få barn där just nu har de haft öppet mellan stora och lilla avdelningen vilket har gjort att första dagen så såg ju Frank mig hela tiden vilket resulterade i att han blev supermammig och lite löjlig... Men dag 2 och dag 3 gick det visserligen bättre. Från och med nästa vecka ska han även få gå längre dagar vilket jag tror blir bättre för honom.
Första dagen på inskolningen så satt de på den stora runda mattan för fruktstund. Gustav roffade snabbt åt sig en bit banan och pulade in den i munnen på 1 sekund. Sedan satt han och såg ut som en ballong en stund innan bananen kom ut igen. Personalen såg lite förskräckt ut, men kände igen glupskheten från storebror. Så fort korgen sedan kom i närheten av Gustav sade han hela tiden "meer, meer, meer".
I övrigt så såg jag att han redan på dag 2 försökte pussa lilla Elsa som är 1½ år. Gustav böjde sig fram där hon satt tittade jättenära på Elsas ansikte och gjorde ett pussljud. Det ska börjas i tid!
måndag 8 augusti 2011
GI - fas 1
Dag 1. Det har gått ganska bra att inte äta kolhydrater idag. Till frukost blev det 3 ägg, till lunch blev det sallad med köttfärssås och till middag blev det sallad och kyckling. Däremellan blev det dock lite melon. Kanske inte så bra, men ändå. Men just nu är jag så vansinnigt trött. Tror faktiskt att jag ska ta en dusch, göra en hårinpackning, pyssla om fötterna och sen krypa ner i sängen. Trots att klockan inte ens är åtta just nu...
Dagen har visserligen varit ganska intensiv. Pia och hennes 2 barn kom vid 9-snåret imorse. Det blev bus med dem hela dagen. Veronica kikade förbi ett par timmar. Frank sov inte middag och var lite lätt grinig på eftermiddagen. Gustav sov endast 1 timme istället för 2 sovpass. Kristoffer jobbade första dagen på läänge. Nya tag imorgon. Då ska huset städas, Frank få gummistövlar och kylen fyllas med mat.
Dagen har visserligen varit ganska intensiv. Pia och hennes 2 barn kom vid 9-snåret imorse. Det blev bus med dem hela dagen. Veronica kikade förbi ett par timmar. Frank sov inte middag och var lite lätt grinig på eftermiddagen. Gustav sov endast 1 timme istället för 2 sovpass. Kristoffer jobbade första dagen på läänge. Nya tag imorgon. Då ska huset städas, Frank få gummistövlar och kylen fyllas med mat.
lördag 6 augusti 2011
70 kilo kärlek
64 kilos bröllopsform har nu övergått till 70 kilo kärlek. Mer att älska. Och mer att hata. Jag visste ju att det snabbt skulle läggas på några kilon då amningen försvann och jag började jobba...men inte att det skulle gå så här snabbt.
När jobbet startar får jag ha en tröja med trycket "Nej, jag är INTE gravid, jag har bara haft en jävligt GOD semester". För några fler graviditeter kanske det aldrig mer blir. Jag vill ju, men Kristoffer är fortfarande väldigt, väldigt anti. Vet inte hur jag ska lyckas omvända honom. Hmm... men jag (och han) vet att jag kan vara j-ligt tjatig och envis och tjatig... Så kanske jag till sist om några år får min vilja igenom. Fast då kan det ju hända att jag faktiskt ångrat mig redan.
Varför är allt gott så onyttigt? Jag älskar att äta. Och jag kan äta ganska mycket. Och jag är alltid hungrig. Och vin och öl är alldeles för gott. Fast vatten är ju visserligen oslagbart då man är törstig. Och visst har jag ju en skönare känsla i kroppen då jag ätit en hälsosam frukost eller en hälsosam middag. Men det där suget efter något sött... eller att få sätta tänderna i världens godaste bröd.. eller att moffa i sig glass. Vad ska man göra åt det? Jag skulle aldrig kunna gå på diet. Dissa god mat? No no. Alltså återstår endast att träna. Och att planera in det i kalendern. Annars kommer det inte bli av och då kanske de 70 kilona av kärlek raskt övergår till 80 kilo. Damn.
På måndag börjar det nya träningsfyllda livet. Det nya, fantastiska jag kommer att snöra på mig joggingskorna och sakta sakta komma i form. Mitt nya liv börjar på måndag. För vilken gång i ordningen kan man undra?
När jobbet startar får jag ha en tröja med trycket "Nej, jag är INTE gravid, jag har bara haft en jävligt GOD semester". För några fler graviditeter kanske det aldrig mer blir. Jag vill ju, men Kristoffer är fortfarande väldigt, väldigt anti. Vet inte hur jag ska lyckas omvända honom. Hmm... men jag (och han) vet att jag kan vara j-ligt tjatig och envis och tjatig... Så kanske jag till sist om några år får min vilja igenom. Fast då kan det ju hända att jag faktiskt ångrat mig redan.
Varför är allt gott så onyttigt? Jag älskar att äta. Och jag kan äta ganska mycket. Och jag är alltid hungrig. Och vin och öl är alldeles för gott. Fast vatten är ju visserligen oslagbart då man är törstig. Och visst har jag ju en skönare känsla i kroppen då jag ätit en hälsosam frukost eller en hälsosam middag. Men det där suget efter något sött... eller att få sätta tänderna i världens godaste bröd.. eller att moffa i sig glass. Vad ska man göra åt det? Jag skulle aldrig kunna gå på diet. Dissa god mat? No no. Alltså återstår endast att träna. Och att planera in det i kalendern. Annars kommer det inte bli av och då kanske de 70 kilona av kärlek raskt övergår till 80 kilo. Damn.
På måndag börjar det nya träningsfyllda livet. Det nya, fantastiska jag kommer att snöra på mig joggingskorna och sakta sakta komma i form. Mitt nya liv börjar på måndag. För vilken gång i ordningen kan man undra?
fredag 5 augusti 2011
Sommar
Jag saknar att skriva. Kanske fånigt, men jag gör det verkligen. Vet bara inte VAD jag saknar att skriva. Tidigare i år så lade jag ner mitt "dagboksskrivande" eftersom det kändes djävulskt irriterande och onödigt att skriva här OCH skriva där. Men eftersom det är så sällan jag skriver här och numera ALDRIG där så blir det ju väldigt lite skrivet. Kanske jag lider av något slags behov av att skriva. Eller så har det att göra med att jag har så dåligt minne och knappast minns vad jag gjorde igår...och har jag då skrivit lite grann så kan jag ju faktiskt läsa mig till vad jag gjorde just igår. Eller den där söndagen för 2 veckor sedan.
Semestern lider mot sitt slut. Kristoffer börjar jobba på måndag efter dryga 3 månader som pappledig. Själv är jag hemma ett tag till då jag ska ta hand om inskolningen. Det ska bli kul. Gustav har blivit så stor (faktiskt 15 månader just idag) och är allt annat än en liten bebis. Han har slutat med välling (ironiskt nog bara en vecka efter att vi fick 5 paket välling av grannen vars son slutat med välling...så de paketen får väl vandra till nästa granne!). Han är en liten retsticka (världens sötaste retsticka dock), pussas och kramas (och slåss - den lilla illbattingen). Han äter allt. Han är en riktig sabotör och vandal som bara ska "förstöra" legotorn och annat. Energisk så det står härliga till. Och, såklart, alldeles, alldeles underbar!
Vi har haft en bra semester. Först en dryg vecka uppe i stugan. Delvis med mina föräldrar, men även vår lilla familj ensamma i stugan. Vilket var ganska skönt faktiskt. Och jag tror mamma och pappa tyckte det var ganska skönt att få dra iväg ett par dagar från det lätt kaotiska som det blir med 4 vuxna och 2 busungar på 50 kvadrat. På vägen hem från Sammakko stannade vi förbi hos Petter och Laila. Härligt att träffa dem igen!
Vi var sen hemmma cirka 5 dagar och badade i poolen och tog det allmänt lugnt. Vädret har varit toppen nästan varje ledig dag. Sen åkte vi till Barolo i Italien för att fira mammas 60-årsdag. Det var en fantastiskt trevlig resa. Vi åkte ganska sent från Skavsta så vi satt nog inte i hyrbilen förrän runt 23 skulle jag tro. Vi hade ingen karta. Det var mörkt ute. Jag hade bokat in oss på ett hotell som låg vid San Siro. Det varungefär allt vi visste. OCh vi åkte och åkte och åkte. Vi hamnade först i utkankten av Milano där gatorna kantades av horor. Sen irrade vi lite hit och lite dit. Vi frågade massor med folk om vägen. Dritto, dritto, dritto blev oftast svaret. Vid San Siro körde vi runt, runt och runt. Vi har nog sett stadion ifrån alla tänkbara vinklar. Och alla som var ute och festade började kolla skeptiskt på den gråa minibussen som körde fram och tillbaka hela tiden. Till sist frågade Nettan och Kristoffer några gubbar och en tranvestit (som Kristoffer blev livrädd för)på ett hotell. De hade sett vår bil snurra förbi ett flertal gånger och förstod att vi var aningens lost. De förklarade noga vägen för dem.
Med deras hjälp så hittade vi till hotellet och kunde checka in på hotellet klockan 02. I sängen fanns det jordens största och hårdaste kuddar så någon vidare sömn var det inte tal om...
I Barolo var det precis så vackert som vi mindes det. Och fantastiskt vin och god mat. En lyckad resa helt klart. Hotellet hade en pool och Frank var jätteduktig och simmade hela längden (kanske 25 meter) själv med sina puffar. Imponerande!
Efter 3 nätter var det sen dags att åka hem. Gustav är ingen hit att ha på flyget. Planet lyfte först 19:40 så man hade ju hoppats på sovande barn...men Gustav han satt inte still EN sekund. Han for upp och ner konstant. Fast så länge han fick röja fritt i vårt säte så var han ju glad. Och hellre en röjande unge än en som skriker och är ledsen hela resan. Och vid inlandningen så somnade han ju faktiskt!
Semestern lider mot sitt slut. Kristoffer börjar jobba på måndag efter dryga 3 månader som pappledig. Själv är jag hemma ett tag till då jag ska ta hand om inskolningen. Det ska bli kul. Gustav har blivit så stor (faktiskt 15 månader just idag) och är allt annat än en liten bebis. Han har slutat med välling (ironiskt nog bara en vecka efter att vi fick 5 paket välling av grannen vars son slutat med välling...så de paketen får väl vandra till nästa granne!). Han är en liten retsticka (världens sötaste retsticka dock), pussas och kramas (och slåss - den lilla illbattingen). Han äter allt. Han är en riktig sabotör och vandal som bara ska "förstöra" legotorn och annat. Energisk så det står härliga till. Och, såklart, alldeles, alldeles underbar!
Vi har haft en bra semester. Först en dryg vecka uppe i stugan. Delvis med mina föräldrar, men även vår lilla familj ensamma i stugan. Vilket var ganska skönt faktiskt. Och jag tror mamma och pappa tyckte det var ganska skönt att få dra iväg ett par dagar från det lätt kaotiska som det blir med 4 vuxna och 2 busungar på 50 kvadrat. På vägen hem från Sammakko stannade vi förbi hos Petter och Laila. Härligt att träffa dem igen!
Vi var sen hemmma cirka 5 dagar och badade i poolen och tog det allmänt lugnt. Vädret har varit toppen nästan varje ledig dag. Sen åkte vi till Barolo i Italien för att fira mammas 60-årsdag. Det var en fantastiskt trevlig resa. Vi åkte ganska sent från Skavsta så vi satt nog inte i hyrbilen förrän runt 23 skulle jag tro. Vi hade ingen karta. Det var mörkt ute. Jag hade bokat in oss på ett hotell som låg vid San Siro. Det varungefär allt vi visste. OCh vi åkte och åkte och åkte. Vi hamnade först i utkankten av Milano där gatorna kantades av horor. Sen irrade vi lite hit och lite dit. Vi frågade massor med folk om vägen. Dritto, dritto, dritto blev oftast svaret. Vid San Siro körde vi runt, runt och runt. Vi har nog sett stadion ifrån alla tänkbara vinklar. Och alla som var ute och festade började kolla skeptiskt på den gråa minibussen som körde fram och tillbaka hela tiden. Till sist frågade Nettan och Kristoffer några gubbar och en tranvestit (som Kristoffer blev livrädd för)på ett hotell. De hade sett vår bil snurra förbi ett flertal gånger och förstod att vi var aningens lost. De förklarade noga vägen för dem.
Med deras hjälp så hittade vi till hotellet och kunde checka in på hotellet klockan 02. I sängen fanns det jordens största och hårdaste kuddar så någon vidare sömn var det inte tal om...
I Barolo var det precis så vackert som vi mindes det. Och fantastiskt vin och god mat. En lyckad resa helt klart. Hotellet hade en pool och Frank var jätteduktig och simmade hela längden (kanske 25 meter) själv med sina puffar. Imponerande!
Efter 3 nätter var det sen dags att åka hem. Gustav är ingen hit att ha på flyget. Planet lyfte först 19:40 så man hade ju hoppats på sovande barn...men Gustav han satt inte still EN sekund. Han for upp och ner konstant. Fast så länge han fick röja fritt i vårt säte så var han ju glad. Och hellre en röjande unge än en som skriker och är ledsen hela resan. Och vid inlandningen så somnade han ju faktiskt!
söndag 10 juli 2011
Gräsänka
Barnen, Kristoffer och Mattias flög upp till Kiruna idag. Själv ska jag jobba 3 dagar till innan jag sätter mig i bilen och kör de ynka 120 milen upp till stugan. Vad vemodigt det kändes då de åkte iväg. Men, snart träffar jag dem igen!
Sedan jag senast skrev har Frank hunnit fylla 3 år. Han firades med jordgubbstårta och besök och presenter. Av oss fick han en fin svart cykel med stödhjul (fast hade han fått välja själv skulle den nog ha varit rosa). Kristoffer var med barnen på Coop och Frank fick då frågan om han ville ha den blåa eller den svarta cykeln. Frank gick fram till den rosa Hello Kitty-cykeln med liten cykelkorg och ville bestämt ha just DEN cykeln. Kristoffer frågade igen. Frank pekade fortfarande på den rosa cykeln. Kristoffer suckade och sade till expediten att Frank skulle ha den SVARTA. Punkt.
Igår kom syster på besök. Väldigt trevligt, och alldeles för sällan vi hinner ses nu för tiden. Hon stannade kvar till idag. Vi har powerwalkat i en timme, kört lite benträning och ätit en god sallad. Efter att jag kört in henne till bussen passade jag på att shoppa lite. Ensam. Skönt. Sen åkte jag hem och rensade rabatter och lyssnade på 2 sommarpratare. Vad mycket trevligare sådana sysslor blir om man kan lyssna på något bra under tiden!
Nu ska jag upp och sova. Imorgon väntar det jobb, husstädning och lite poolbad!
Sedan jag senast skrev har Frank hunnit fylla 3 år. Han firades med jordgubbstårta och besök och presenter. Av oss fick han en fin svart cykel med stödhjul (fast hade han fått välja själv skulle den nog ha varit rosa). Kristoffer var med barnen på Coop och Frank fick då frågan om han ville ha den blåa eller den svarta cykeln. Frank gick fram till den rosa Hello Kitty-cykeln med liten cykelkorg och ville bestämt ha just DEN cykeln. Kristoffer frågade igen. Frank pekade fortfarande på den rosa cykeln. Kristoffer suckade och sade till expediten att Frank skulle ha den SVARTA. Punkt.
Vårt bygge har gått lite i stå. Men det återstår mestadels småpyssel. Som att bygga in poolen i underkant, måla staket, fixa en sektion till (faller iofs knappast in i kategorin småpyssel) och så vidare...
Men, gud så fantastiskt skönt det är att kunna doppa sig i poolen. Vi har ju kopplat på solpanelen också så den värms upp rätt snabbt då man kör igång den!
Igår kom syster på besök. Väldigt trevligt, och alldeles för sällan vi hinner ses nu för tiden. Hon stannade kvar till idag. Vi har powerwalkat i en timme, kört lite benträning och ätit en god sallad. Efter att jag kört in henne till bussen passade jag på att shoppa lite. Ensam. Skönt. Sen åkte jag hem och rensade rabatter och lyssnade på 2 sommarpratare. Vad mycket trevligare sådana sysslor blir om man kan lyssna på något bra under tiden!
Nu ska jag upp och sova. Imorgon väntar det jobb, husstädning och lite poolbad!
söndag 19 juni 2011
Bygga, bygga, bygga
Snickra, snickra , snickra. Och däremellan jobba, jobba, jobba. Städa, städa, städa. Puh! Längtar verkligen tills allt är klart med altan och poolbygge. Men vi ser ljuset i tunneln.
Fast just nu är det söndagkväll och klockan är 21:45. Kristoffer har precis snickrat ihop en ram till solpanelen som ska upp på taket. Och nu vill han att vi går ut och sätter upp den. NU!!? Och efter att den är uppe så kommer han vilja testa att det fungerar. Men, no-no. Lite har jag att säga till om. Hoppas jag!
Vi har redan ägnat kvällen åt att brottas med en jäkla PEM (??) slang. Kristoffer grävde ut i gräsmattan medan jag nattade barnen. Vilda bebin (Gustav) och en liten sjukling (Frank). Sedan skulle vi tvinga ner den extremt styva slangen. Måste sett ganska kul ut på håll. Men än så länge har slangen inte slitit sig som tur är.
Idag har vi för övrigt ägnat åt oss bilåkande, vilket passade bra denna regniga dag. Vi har nu införskaffat bord, 8 stolar och 2 solsängar. Det var nästan så man grinade när man betalade. Hutlöst dyrt. Men förhoppningsvis blir vi nöjda. Vi tog även en sväng till COOP. Väl därinne var Gustav som ett litet yrväder. Jag gick konstant och tänkte på hur jäkla tur vi hade som båda var med i affären för SOM han busade. Jag fick springa och jaga honom överallt. Han kutade fram till godishyllorna och kastade ut godis och grabbade tag i några andra godispåsar som han skrattande sprang iväg med. Sen försökte han kasta ner chipspåsar i vår vagn. Vid ett obevakat ögonblick så såg jag hur några andra reagerade med att skratta och peka. Då var Gustav på väg bort med stora tunga kundvagnen. Hallå!! Du är ett år Gustav. Du borde inte kunna dra en tung vagn!
När vi stod och packade i alla varor var jag tvungen att hålla Gustav under armen samtidigt som vi packade. Under tiden hade Frank hittat en sån där barnkundvagn med flagga som han glad i hågen hämtade. Sedan ville han såklart att vi lade en packad påse i hans vagn. Fine. Inga problem. En stund senare var Frank borta. Kristoffer var är Frank? ropade jag lite lätt stressat. Öh, ingen av oss visste var han var. Damn. En liten stund senare ser vi att det kommer en kundvagn med flagga närmare. Fast inifrån affären. Frank. Han har alltså gått in i affären med sin lilla kundvagn och låtsats handla. Sedan missade han bara den där lilla detaljen med att stå i kö för att betala. Iställer tränger han sig förbi hela kön och forcerar igenom sin vagn förbi den andra kassans stängda grind. Och säger: Så mamma. Jag är här nu!
Jag hoppas innerligt att alla förstod att kassen redan var betald...
På vägen hem i bilen tyckte Gustav att han var jättekul när han dunkade huvudet fram och tillbaka i stolen. Och det var ju kul. Vilket resulterade i att Gustav satt så här hela hemresan. Undrar hur många hjärnceller som fick sätta livet till?
Fast just nu är det söndagkväll och klockan är 21:45. Kristoffer har precis snickrat ihop en ram till solpanelen som ska upp på taket. Och nu vill han att vi går ut och sätter upp den. NU!!? Och efter att den är uppe så kommer han vilja testa att det fungerar. Men, no-no. Lite har jag att säga till om. Hoppas jag!
Vi har redan ägnat kvällen åt att brottas med en jäkla PEM (??) slang. Kristoffer grävde ut i gräsmattan medan jag nattade barnen. Vilda bebin (Gustav) och en liten sjukling (Frank). Sedan skulle vi tvinga ner den extremt styva slangen. Måste sett ganska kul ut på håll. Men än så länge har slangen inte slitit sig som tur är.
Idag har vi för övrigt ägnat åt oss bilåkande, vilket passade bra denna regniga dag. Vi har nu införskaffat bord, 8 stolar och 2 solsängar. Det var nästan så man grinade när man betalade. Hutlöst dyrt. Men förhoppningsvis blir vi nöjda. Vi tog även en sväng till COOP. Väl därinne var Gustav som ett litet yrväder. Jag gick konstant och tänkte på hur jäkla tur vi hade som båda var med i affären för SOM han busade. Jag fick springa och jaga honom överallt. Han kutade fram till godishyllorna och kastade ut godis och grabbade tag i några andra godispåsar som han skrattande sprang iväg med. Sen försökte han kasta ner chipspåsar i vår vagn. Vid ett obevakat ögonblick så såg jag hur några andra reagerade med att skratta och peka. Då var Gustav på väg bort med stora tunga kundvagnen. Hallå!! Du är ett år Gustav. Du borde inte kunna dra en tung vagn!
När vi stod och packade i alla varor var jag tvungen att hålla Gustav under armen samtidigt som vi packade. Under tiden hade Frank hittat en sån där barnkundvagn med flagga som han glad i hågen hämtade. Sedan ville han såklart att vi lade en packad påse i hans vagn. Fine. Inga problem. En stund senare var Frank borta. Kristoffer var är Frank? ropade jag lite lätt stressat. Öh, ingen av oss visste var han var. Damn. En liten stund senare ser vi att det kommer en kundvagn med flagga närmare. Fast inifrån affären. Frank. Han har alltså gått in i affären med sin lilla kundvagn och låtsats handla. Sedan missade han bara den där lilla detaljen med att stå i kö för att betala. Iställer tränger han sig förbi hela kön och forcerar igenom sin vagn förbi den andra kassans stängda grind. Och säger: Så mamma. Jag är här nu!
Jag hoppas innerligt att alla förstod att kassen redan var betald...
På vägen hem i bilen tyckte Gustav att han var jättekul när han dunkade huvudet fram och tillbaka i stolen. Och det var ju kul. Vilket resulterade i att Gustav satt så här hela hemresan. Undrar hur många hjärnceller som fick sätta livet till?
fredag 10 juni 2011
Busbarn
Det känns skönt att Kristoffer också fått vara med om lite svettiga barnaktiviteter. Typ som mitt IKEA-besök för ganska länge sedan.
Igår tog han med sig båda barnen till Jula och Rusta. Han hade ingen vagn och inte heller någon kundvagn med sig. Barnen fick alltså springa fritt. Och tydligen hade de varit på bushumör. Frank han hade kutat fram och tillbaka i gångarna och tjoat och tjimat så det var helt galet. Och när han inte gjorde det så hittade han grejer som han lade ner i korgen. En hel del prylar faktiskt. Under tiden som Frank sprang runt som en tok så sprang Gustav åt ett annat håll och rev systematiskt ner varenda pryl på hyllorna längst ned. Väl framme i kassan fick Kristoffer plocka bort var tredje artikel som var något barnen kastat ner i korgen. Hohoho! Så skönt att höra! Själv satt jag på kontoret i frid och fröjd och luktade på blommorna...
Idag när jag kom hem från jobbet hade Kristoffer nästan skruvat fast all trall runt poolen. Jag var dessutom tokvarm så jag passade på att ta mig ett dopp. Svalkande. Men djävulskt skönt! Ser fram emot en sommar med pool. Verkligen!
Igår tog han med sig båda barnen till Jula och Rusta. Han hade ingen vagn och inte heller någon kundvagn med sig. Barnen fick alltså springa fritt. Och tydligen hade de varit på bushumör. Frank han hade kutat fram och tillbaka i gångarna och tjoat och tjimat så det var helt galet. Och när han inte gjorde det så hittade han grejer som han lade ner i korgen. En hel del prylar faktiskt. Under tiden som Frank sprang runt som en tok så sprang Gustav åt ett annat håll och rev systematiskt ner varenda pryl på hyllorna längst ned. Väl framme i kassan fick Kristoffer plocka bort var tredje artikel som var något barnen kastat ner i korgen. Hohoho! Så skönt att höra! Själv satt jag på kontoret i frid och fröjd och luktade på blommorna...
Idag när jag kom hem från jobbet hade Kristoffer nästan skruvat fast all trall runt poolen. Jag var dessutom tokvarm så jag passade på att ta mig ett dopp. Svalkande. Men djävulskt skönt! Ser fram emot en sommar med pool. Verkligen!
söndag 5 juni 2011
Gustav 13 månader
Läste bakåt i bloggen för att se hur livet var då Frank var 13 månader. Vissa saker var slående lika. Och andra inte.
- Frank hade 12 tänder. Gustav har fortfarande bara 8 tänder.
- Båda hade / har ungefär samma dygnsrytm. Och samma matglädje. Vaknar runt 06. Smörgås och mjölk till frukost. Mellis. Sover en stund på förmiddagen. Lunch. Sover en stund. Mellis. Middag. Välling. Nattinatti runt 19:00.
- Gustav sover ibland hela natten i sin säng, men flyttas oftast över till oss på kvällen eller mitt i natten. Men han somnar alltid ensam i sin säng. Det är bra.
- Gustav älskar mjölk. Enligt mamma och pappa, som hade barnen hos sig i 2dygn, så konsumerade Gustav mer mjölk under en måltid än vad de gör av med på en vecka. Tänk hur det ska bli sen då barnen växer upp och dricker minst en liter var till lunch...
- Gustav är mestadels glad. Och busig. Och vansinnigt envis.
- Han är också stryktålig. Gnäller inte mycket trots Franks behandlingar som ibland kan vara allt annat än varsamma. Men nu har han faktiskt lite smått börjat ge igen lite. Inte mer än rätt kan jag tycka.
- Gustav verkar vara väldigt förtjust i bilar och andra fordon. Precis som Frank.
- Gustav verkar kunna få lite raseriutbrott. Men inte alls av samma rang som de Frank kunde få i motsvarande ålder.
- Han säger några få ord: Mamma, dadda, titta, där. Frank sade bara mamma och dadda vid den här tiden.
- Han har redan lärt sig att köra på sin bobbycar. För övrigt så är han en flitig copy-paste:are. Allt som Frank gör ska Gustav göra. Allt. Klättrar Frank upp på en pall, då ska Gustav upp på samma pall. Hoppar Frank i soffan så ska Gustav upp i samma soffa och busa runt. Äter Frank en macka då ska Gustav äta macka. Gärna samma.
Nu under denna långhelg har vi slitit hårt. Torsdagen inleddes med poolfix och avrundades sedan med en tripp till stockholm för att hälsa på Nettan och sedan äta gott ute på Långholmen med resten av familjen. Under fredagen jobbade vi ännu mer med poolen. Sedan körde vi till Bålsta för en middag och lämnade kvar barnen. Lördagen blev en Byggmax- och bärlinedag. Vi jobbade från 09:00 till 23:00. Det gällde ju att passa på då vi var barnfria. Idag startade vi med ännu en Byggmax-vända för att fortsätta jobbet med allt som ska ligga under trallen (vad det nu heter). På eftermiddagen dök mamma och pappa upp med barnen. Vi grillade och chillade. Sedan blev vi ensamma med barnen och bygget taktade då ned på en cirka 10 %-ig effektivitet. Så imorgon blir det nya friska tag igen. Vi startar givetvis med en ny vända till Byggmax. Jiihaa!
onsdag 25 maj 2011
Underbara barn
Jag hinner inte med att skriva i min lilla blogg. Vilket känns lite trist. Tänk alla små underbara händelser i vardagen som inte blir dokumenterade nu...
Barnen är ju bara alldeles alldeles underbara. Gustav har bubblar en massa och för någon dag sedan sade han "Bra". Fast sen har jag inte hört det mer. Men han "säger" en massa saker som låter som olika ord. Kommer givetvis inte på något bra exempel för tillfället. Men go är han i alla fall. Han skrotar runt här hemma och nästintill småspringer från rum till rum. Han och Frank har börjat leka mer tillsammans. Vilket Gustav älskar. Och vi också för då får vi en halvlugn stund.
Frank är ju Frank. Goaste killen i stan. Han och Tage har börjat leka mer och mer. I lördags var Tage och hans mamma här en stund. Rätt vad det var hade Frank och Tage tagit av sig till nakenfisar eftersom de skulle bada badkar tyckte de. Igår var Tage och hans pappa över en stund och lekte och fikade. Jätteroligt att de tycker om att leka med varandra.
Jag själv har varit duktig även denna vecka. Joggade i måndags morse och i morse. På fredag blir det ett nytt joggingpass. Skönt.
Barnen är ju bara alldeles alldeles underbara. Gustav har bubblar en massa och för någon dag sedan sade han "Bra". Fast sen har jag inte hört det mer. Men han "säger" en massa saker som låter som olika ord. Kommer givetvis inte på något bra exempel för tillfället. Men go är han i alla fall. Han skrotar runt här hemma och nästintill småspringer från rum till rum. Han och Frank har börjat leka mer tillsammans. Vilket Gustav älskar. Och vi också för då får vi en halvlugn stund.
Frank är ju Frank. Goaste killen i stan. Han och Tage har börjat leka mer och mer. I lördags var Tage och hans mamma här en stund. Rätt vad det var hade Frank och Tage tagit av sig till nakenfisar eftersom de skulle bada badkar tyckte de. Igår var Tage och hans pappa över en stund och lekte och fikade. Jätteroligt att de tycker om att leka med varandra.
Jag själv har varit duktig även denna vecka. Joggade i måndags morse och i morse. På fredag blir det ett nytt joggingpass. Skönt.
torsdag 19 maj 2011
Sandtvätt
Idag när vi var ute i blåsten så hörde jag ett mystiskt ljud ifrån carporten. Där stod Frank med sin skottkärra full med sand och "tvättade bilen" med sand och isskrapa. Han hade lagt en hög med sand på motorhuven och använde sedan isskrapan som tvättsvamp. Intressant. Undrar vad Kristoffer ska säga när jag berättar det! Det blev lite smårepor, men inget allvarligt. Men man får väl vara glad över att det i alla fall var vår bil som "tvättades" och ingen annans.
Till middag åt vi pannkakor idag, men jag startade med en tallrik sallad. Frank ville ha lite gurka (ungefär det enda i salladsväg som inte är "blä") från min tallrik. På salladen hade jag solroskärnor, så jag fråga de om han ville ha det också. Då sa han: "Jag tycker inte om frön. Frön tycker FÅGLAR om"). Klok liten kille vi har!
Den kloka lille killen Frank har för övrigt fått allt senare nattningstider. I dag somnade han inte förrän 21:00. Och igår var nog klockan 20:45. Då blir det inte mycket egentid kvar innan man själv däckar i sängen. Men, men...that is life!
Till middag åt vi pannkakor idag, men jag startade med en tallrik sallad. Frank ville ha lite gurka (ungefär det enda i salladsväg som inte är "blä") från min tallrik. På salladen hade jag solroskärnor, så jag fråga de om han ville ha det också. Då sa han: "Jag tycker inte om frön. Frön tycker FÅGLAR om"). Klok liten kille vi har!
Den kloka lille killen Frank har för övrigt fått allt senare nattningstider. I dag somnade han inte förrän 21:00. Och igår var nog klockan 20:45. Då blir det inte mycket egentid kvar innan man själv däckar i sängen. Men, men...that is life!
onsdag 18 maj 2011
Att vara eller inte vara
Funderar lite på om jag ska lägga ned bloggskrivandet. Nu när jag jobbar så känns det som om jag inte har tid. Och på jobbet sitter jag ju mestadels framför datorn hela dagarna. Men jag vet inte. Tänker att det kan vara kul för barnen i framtiden att ha kvar en skildring av deras uppväxt. Men jag vill ju inte känna det där dåliga samvetet då jag inte har tid att skriva. Vilket jag gör. Fast jag inte borde. Märkligt. Ja, ja, jag får se hur det blir med detta...
Idag fick ett par vänner sitt tredje barn! Och det blev en tjej, vilket är extra kul eftersom de redan har 2 pojkar hemma. Härligt!!
Och i söndags fick Kristoffer en ny liten tjejkusin (!). Barnen bara pluppar ut lite här och där. Fantastiskt.
Här har vi har haft ett par djävulsnätter med en Gustav som inte kunnat sova (troligtvis tänder på G). Det är ju inte direkt något som får Kristoffer sugen på fler barn. Det var istället ytterst nära att han bokade tid för "kastrering". Fast det här med att jag vill ha ett barn till...det tänker jag mig är några år framåt i tiden. För just nu känns jobbet så roligt att jag inte vill tappa fokus på det. Och om några år är jag nog alltför bekväm för att orka med bebisåren igen. Så det blir nog inga fler barn trots allt.
Jag har denna vecka tagit mig i kragen. Måndag morgon var jag ute och joggade/gick tidigt på morgonen. Tisdag cyklade jag till och från jobbet. Och imorse joggade jag igen, Jag var ute från 05:55 till 06:35. Solen sken, vattnet glittrade och det kändes faktiskt riktigt skönt.
Imorgon drar Kristoffer på konferens på finlandsfärjan så jag har fått tagit ledigt torsdag och fredag. Långhelg med andra ord!
Nu ska jag nog gå och sova lite. Ögonen svider.
Idag fick ett par vänner sitt tredje barn! Och det blev en tjej, vilket är extra kul eftersom de redan har 2 pojkar hemma. Härligt!!
Och i söndags fick Kristoffer en ny liten tjejkusin (!). Barnen bara pluppar ut lite här och där. Fantastiskt.
Här har vi har haft ett par djävulsnätter med en Gustav som inte kunnat sova (troligtvis tänder på G). Det är ju inte direkt något som får Kristoffer sugen på fler barn. Det var istället ytterst nära att han bokade tid för "kastrering". Fast det här med att jag vill ha ett barn till...det tänker jag mig är några år framåt i tiden. För just nu känns jobbet så roligt att jag inte vill tappa fokus på det. Och om några år är jag nog alltför bekväm för att orka med bebisåren igen. Så det blir nog inga fler barn trots allt.
Jag har denna vecka tagit mig i kragen. Måndag morgon var jag ute och joggade/gick tidigt på morgonen. Tisdag cyklade jag till och från jobbet. Och imorse joggade jag igen, Jag var ute från 05:55 till 06:35. Solen sken, vattnet glittrade och det kändes faktiskt riktigt skönt.
Imorgon drar Kristoffer på konferens på finlandsfärjan så jag har fått tagit ledigt torsdag och fredag. Långhelg med andra ord!
Nu ska jag nog gå och sova lite. Ögonen svider.
tisdag 10 maj 2011
Bygga, bygga, bygga
Damn vad vi jobbar och sliter. Trallen är nästan på plats nu. Fast än så återstår det ju mycket småfix såklart.
Kristoffer verkar ha det helt okej som pappaledig... igår var de på Parken Zoo under förmiddagen. Åt picknick, kollade in djuren och hade det mysigt. När de hade gått där inne en stund så hade Frank sagt : "När ska vi till Parken Sol" pappa? Kanske inte så lätt att veta att det heter Zoo och inte Sol. Och att det handlar om djur. Gullplutt. Han hade hela tiden gått runt och sagt att han var en stor och modig kille, men när de kom in till tigerhuset hade han hoppat upp i vagnen och sagt att han inte var så modig längre. Läskiga tigrar...
Själv är jag den lataste person som går på denna jord. Alla på jobbet cyklar till jobbet och lunchtränar. Själv känner jag efter för mycket och tycker mig ana ett visst halsont. Och då kan man ju absolut INTE cykla. Oh nej! Och träna? Kanske nästa vecka...
Kristoffer verkar ha det helt okej som pappaledig... igår var de på Parken Zoo under förmiddagen. Åt picknick, kollade in djuren och hade det mysigt. När de hade gått där inne en stund så hade Frank sagt : "När ska vi till Parken Sol" pappa? Kanske inte så lätt att veta att det heter Zoo och inte Sol. Och att det handlar om djur. Gullplutt. Han hade hela tiden gått runt och sagt att han var en stor och modig kille, men när de kom in till tigerhuset hade han hoppat upp i vagnen och sagt att han inte var så modig längre. Läskiga tigrar...
Själv är jag den lataste person som går på denna jord. Alla på jobbet cyklar till jobbet och lunchtränar. Själv känner jag efter för mycket och tycker mig ana ett visst halsont. Och då kan man ju absolut INTE cykla. Oh nej! Och träna? Kanske nästa vecka...
torsdag 5 maj 2011
Gustav 1 år
Tänk nu har vi en ettåring och snart en 3-åring här hemma. Sjukt vad tiden gått fort!
Och inte har jag hunnit skriva något här heller. Har ju börjat jobba igen, vilket är fantastiskt roligt. På eftermiddagarna och kvällarna har vi varit ute och byggt på altanen. Ja, till och med den kväll det blåste storm och man fick stå med toppluva och vinterjacka. Då var det inte roligt. Men, det går framåt. Mest tack vare Kristoffer så klart. Men, utan någon som tar hand om barnen och badar och nattar dem så skulle det ju inte heller gå framåt. Så en hel del tack vare mig också får jag väl säga!
Gustav 1 år:
Och inte har jag hunnit skriva något här heller. Har ju börjat jobba igen, vilket är fantastiskt roligt. På eftermiddagarna och kvällarna har vi varit ute och byggt på altanen. Ja, till och med den kväll det blåste storm och man fick stå med toppluva och vinterjacka. Då var det inte roligt. Men, det går framåt. Mest tack vare Kristoffer så klart. Men, utan någon som tar hand om barnen och badar och nattar dem så skulle det ju inte heller gå framåt. Så en hel del tack vare mig också får jag väl säga!
Gustav 1 år:
- Äter gärna 2 ostsmörgåsar till frukost
- Äter vanlig mat till lunch och middag
- Kan lätt som en plätt trycka i sig 2 bananer till mellis. Om han får.
- Ääälskar vällingen på kvällen
- Sover hela natten utan mat
- Sover ofta HELA natten i sin egen säng!
- Vaknar ganska tidigt, runt 06
- Kan säga mamma, titta och kanske lampa
- Har 8 tänder
- Går bra, men trillar ibland
Jag skulle ju försöka lägga in bilder på Gustav och på altanen, men det verkar inte fungera idag. Typiskt!
onsdag 27 april 2011
Mardrömsshopping
Har i flera dagar dragit mig för att storhandla. Vet inte varför men jag har bara inte haft någon ork. Men idag var det inte läge att skippa det eftersom det inte fanns så mycket vettigt i varken kyl eller frys.
Drog ändå på det så pass länge att jag inte hann med det innan jag hämtade hem Frank från dagis. Så efter dagis for vi till Willys där jag länge och väl satt i bilen på parkeringen och funderade på om jag skulle orka gå in. Ena anledningen var att Gustav precis hade somnat och den andra var att jag kände mig alldeles utmattad och svag. Men, efter ivrigt påhejande från Frank gick vi in ändå. Gustav vaknade till liv och Frank placerade sig i kundvagnen. Sen började vi shoppa. Jag lade i grejer, Gustav ville krångla sig ur kundvagnen, jag satte tillbaka honom, Frank möblerade om bland alla varor, Gustav krånglade sig ur och jag började svettas lite. Mitt blodsocker var nere vid knäna och jag funderade på allvar på att hugga en chokladbit och betala den sen. Men, nej...jag kunde sansa mig. Sen ville Frank springa runt lite. Inga problem. Men när han kom tillbaka hade han bajsat så det kändes som att det var ett enda stort bajsmoln omkring oss. Ojdå! Bäst att ta långa klivet före... Vi stressade fram till en liten kassakö (dumt att handla den 27:e tydligen) och väntade. Och stank. Vid bandet ville Frank hjälpa till. Det resulterade i att en barnmatsburk krossades på golvet. Skit också. Men det värsta var att Frank inte ville lyssna på mig då jag inte ville ha honom petandes i glaskrosset. Samtidigt som jag försökte lassa upp varor fick jag hålla Frank under ena armen (och han är ganska tung!) och prata allvar med honom. Då kommer tanten bakom oss till räddning då hon hoppar fram och säger "oj, oj, oj...den här lille trillar snart ut". Då var Gustav halvvägs ut ur kundvagnen. Jippie! 2 busbarn, en full vagn med varor och en mamma som nästan svimmar av blodsockerbrist. Svettig och stirrig muttrar jag till kassörskan att nästa gång får pappan följa med. Kassörskan bara skrattade. Skönt det i alla fall.
Den planerade middagen hemma uteblev och istället blev det korv och makaroner. Oh, så exotiskt! Det äter vi ju inte oftare än 3 gånger i veckan i alla fall!
Drog ändå på det så pass länge att jag inte hann med det innan jag hämtade hem Frank från dagis. Så efter dagis for vi till Willys där jag länge och väl satt i bilen på parkeringen och funderade på om jag skulle orka gå in. Ena anledningen var att Gustav precis hade somnat och den andra var att jag kände mig alldeles utmattad och svag. Men, efter ivrigt påhejande från Frank gick vi in ändå. Gustav vaknade till liv och Frank placerade sig i kundvagnen. Sen började vi shoppa. Jag lade i grejer, Gustav ville krångla sig ur kundvagnen, jag satte tillbaka honom, Frank möblerade om bland alla varor, Gustav krånglade sig ur och jag började svettas lite. Mitt blodsocker var nere vid knäna och jag funderade på allvar på att hugga en chokladbit och betala den sen. Men, nej...jag kunde sansa mig. Sen ville Frank springa runt lite. Inga problem. Men när han kom tillbaka hade han bajsat så det kändes som att det var ett enda stort bajsmoln omkring oss. Ojdå! Bäst att ta långa klivet före... Vi stressade fram till en liten kassakö (dumt att handla den 27:e tydligen) och väntade. Och stank. Vid bandet ville Frank hjälpa till. Det resulterade i att en barnmatsburk krossades på golvet. Skit också. Men det värsta var att Frank inte ville lyssna på mig då jag inte ville ha honom petandes i glaskrosset. Samtidigt som jag försökte lassa upp varor fick jag hålla Frank under ena armen (och han är ganska tung!) och prata allvar med honom. Då kommer tanten bakom oss till räddning då hon hoppar fram och säger "oj, oj, oj...den här lille trillar snart ut". Då var Gustav halvvägs ut ur kundvagnen. Jippie! 2 busbarn, en full vagn med varor och en mamma som nästan svimmar av blodsockerbrist. Svettig och stirrig muttrar jag till kassörskan att nästa gång får pappan följa med. Kassörskan bara skrattade. Skönt det i alla fall.
Den planerade middagen hemma uteblev och istället blev det korv och makaroner. Oh, så exotiskt! Det äter vi ju inte oftare än 3 gånger i veckan i alla fall!
fredag 22 april 2011
En dag i Stockholm
Snart åker jag och Mia in till Stockholm för att träffa Maryam. Det ska bli jätteskönt med en barnfri dag tillsammans med tjejerna. Lite shopping, lite vin, god mat och en massa struntprat väntar. Åh, vad kul det ska bli!
Barnen blir kvar i Bålsta över dagen. Så även Kristoffer får en barnfri (och frufri) dag hemma. Skönt för honom det med.
Igår blev det påskmiddag hemma hos mamma och pappa och på lördag blir det påskmiddag med Kristoffers släktingar.
Barnen blir kvar i Bålsta över dagen. Så även Kristoffer får en barnfri (och frufri) dag hemma. Skönt för honom det med.
Igår blev det påskmiddag hemma hos mamma och pappa och på lördag blir det påskmiddag med Kristoffers släktingar.
söndag 17 april 2011
Härlig helg
Helgen har varit helt underbar. Fredagen startade väldigt trevligt med familjen Martinsson på besök. Efter jobbet hämtade jag upp Mia på stationen och sedan åkte vi hem till oss där Kristoffer och Jerry hade fixat så att maten stod på bordet. Det blev sen lite vin, en massa prat och barnen lekte såklart jättebra. Varför gör man inte sånt oftare?
Lördagen och söndagen har mestadels spenderats utomhus. Liksom resten av områdets villaägare har gjort. På bilderna är vi på snabbesök i Backa och där har ju Frank och Gustav en alldeles egen sandlåda. Och där är det ju grymt kul att vara tycker de. Vi bara MÅSTE bygga en sandlåda här hemma!!
Frank har fått leka en massa med olika kompisar den här helgen. På fredagen lekte han ju med Elin och på lördagen lekte han lite med nya grannpojken Jonathan som är 4½. De röjde runt i lekstugan medan vi planterade ut mer av häcken. Sen blev det en skön pysselkväll med vin och altanskisser. Inte för Frank, utan för oss lite äldre såklart. Och idag har Frank lekt med grannpojkarna August och Tage. De såg så söta ut när de satt på altantrappan och fikade saft och kaka. 3 buspojkar och så lille Gustav som ville sitta med dem.
Gustav han går förresten mer och mer och mer för varje dag som går. Och snorar som aldrig förr. Och vill mestadels äta det som vi andra äter. Och idag skulle han prompt äta själv. Det kommer inte hända igen på bra länge. I alla fall inte om det står ris på menyn. Ris över hela köksgolvet, barnstolen och Gustav är inte roligt. Det blir väldigt kladdigt av ris. Väldigt...
Jag och Kristoffer avslutade eftermiddagen med att jogga. Vi tog med oss barnen upp till spåret och så sprang jag först 2,5 km och sen Kristoffer. För min egen del är jag nöjd. Mitt mål var att jogga hela tiden - och det gjorde jag. Tiden blev 17 minuter och kanske 30 sekunder. Helt okej tycker jag. Med tanke på den extremt kuperade banan och min otränade kropp.
Söndagen toppades sen med att Guif tog en första vinst i semifinalspelet mot Alingsås. Sweet!
Gustav gillar musik. Här ovan diggar han lite i bilen!
torsdag 14 april 2011
Gigantisk altan
De senaste två dagarna har jag varit duktig och promerat till dagis och hem igen. Fast med tanke på det fantastiska vädret kändes det mer som en trevlig promenad än en sjuhelsikes urtrist vandring (som det kändes under vintern). Så det var ju inte så pjåkigt alls. Men jag har faktiskt träningsvärk. Av promenad. Herregud vad jag är vältränad! Idag har vi mätt ut altanen så som vi har tänkt att den ska vara. Från ena hållet ser det ut som att det kommer bli ett gigantiskt däck, snudd på abnormt stort. Men från en annan vinkel ser det inte alls så stort ut. Men, vi kanske gör så att vi bygger altan och pool (!) i sommar och tar uterummet nästa år. Vi får se helt enkelt! Imorgon väntar jobb och sedan ett mycket trevligt middagssällskap i form av familjen Martinsson. Kan helgen starta bättre tro?
tisdag 12 april 2011
Kan man spola tillbaka tiden?
Sitter och filar på vårt altanbygge. Det kommer bli ett jättedäck ser det ut som. Med plats för en pool. Frågan är om det är genomförbart eller ej...
I helgen hade vi trevligt besök under lördagen i form av M&M. Det blev god mat, en del alkohol och sent i säng. Mycket trevligt verkligen! Söndagen var lite lätt seg och inkluderade en tripp till Västerås för att fynda på IKEA-rean. Men vi avskräcktes då vi såg kön in till varuhuset. Så vi vände hem igen.
Bilarna har fått på sommardäcken. Volvon är, i vanlig ordning, på verkstaden idag igen. Jag känner ett visst agg mot den bilen kan jag lätt säga. J-la bil att kosta pengar. Blä.
Appropå agg så blir jag så trött på mig själv. Förra veckan klippte jag mig. Mitt hår var ganska slitet så jag sade att jag ville klippa det ganska kort. Sagt och gjort kom jag därifrån i en typ bob. Väl hemma så ångrade jag mig. Jättemycket. Så nu vet jag inte hur mycket tid jag har spenderat på att "spola tillbaka tiden" och endast toppa håret. Men kom igen! Det tjänar ju inget till. Och då blir jag ännu mer trött på mig själv att jag fortsätter älta detta. Det går ju inte att få det ogjort. Klippt är klippt. That´s it. Face it. Lev med det. Nu är det såhär. Färdigältat? Säkert inte. Jag låg nog sömnlös en timme i natt och bara ville spola tillbaka tiden. Gahh! Slöseri med tid!!
Idag har jag lunchat med Sara och igår blev det playdate med Pia och hennes barn. Nu är det snart dags att hämta hem rackarungen Frank. Och väcka den lille mannen som snusar där uppe.
I helgen hade vi trevligt besök under lördagen i form av M&M. Det blev god mat, en del alkohol och sent i säng. Mycket trevligt verkligen! Söndagen var lite lätt seg och inkluderade en tripp till Västerås för att fynda på IKEA-rean. Men vi avskräcktes då vi såg kön in till varuhuset. Så vi vände hem igen.
Bilarna har fått på sommardäcken. Volvon är, i vanlig ordning, på verkstaden idag igen. Jag känner ett visst agg mot den bilen kan jag lätt säga. J-la bil att kosta pengar. Blä.
Appropå agg så blir jag så trött på mig själv. Förra veckan klippte jag mig. Mitt hår var ganska slitet så jag sade att jag ville klippa det ganska kort. Sagt och gjort kom jag därifrån i en typ bob. Väl hemma så ångrade jag mig. Jättemycket. Så nu vet jag inte hur mycket tid jag har spenderat på att "spola tillbaka tiden" och endast toppa håret. Men kom igen! Det tjänar ju inget till. Och då blir jag ännu mer trött på mig själv att jag fortsätter älta detta. Det går ju inte att få det ogjort. Klippt är klippt. That´s it. Face it. Lev med det. Nu är det såhär. Färdigältat? Säkert inte. Jag låg nog sömnlös en timme i natt och bara ville spola tillbaka tiden. Gahh! Slöseri med tid!!
Idag har jag lunchat med Sara och igår blev det playdate med Pia och hennes barn. Nu är det snart dags att hämta hem rackarungen Frank. Och väcka den lille mannen som snusar där uppe.
torsdag 7 april 2011
Några reflektioner
- Kaffet smakar godare i mormors gamla porslin Koka Blå än vad det gör i en vanlig kopp
- Det är lätt att, när man är sjuk, smida planer på hur MYCKET man ska börja träna och hur LITE man sen ska äta då man blir frisk
- Jag är en hejare på att tvätta, men j-ligt dålig på att sen ta hand om tvätten. Urtrist att vika ihop och sortera ut till mig, Frank, Gustav och Kristoffer. Ännu värre om något måste strykas. Fast jag stryker det ju iofs inte, jag hänger in det skrynkligt så får den som ska ha kläderna själv avgöra om det behövs eller ej. Oftast brukar jag tänka att mina kläder nog är tänkta att vara lite skrynkliga.
- Det är en otroligt skön känsla att rensa ur garderoben. I helgen slängde vi jättemycket (till en Myran-container) och idag var jag på riktigt nitiskt humör och fyllde ytterligare en HEL blå IKEA-kasse. Underbart skönt.
- Tyckte att jag var ganska smart idag. Jag gick helt oplanerat förbi BIKBOK och såg att de hade 50% på allt - bara idag. Mycket folk, lång kö till provrummet och en Gustav som inte ville sitta stilla i vagnen. Jag tog mina utvalda kläder och betalade. Gick till fiket mittemot. Drack en festis (inte kaffe av någon anledning), matade Gustav med en banan och lånade nyckeln till toaletten. En mycket ren och fräsch och stor toalett med helkroppsspegel. Provade kläderna där inne. I lugn och ro. Eller nja, det kanske var att ta i eftersom Gustav var alldeles rosenrasande och skrek och grät om vartannat. Tänkte att om någon gick förbi utanför så skulle de ju ändå tro att jag bytte blöja på barnet. Så för att göra det lite mer trovärdigt så pratade jag högt med Gustav och sade "såja Gustav, vi måste ju byta blöja, vi är snart klara". Men i själva verket krängde jag på mig ett par jeans och Gustav satt och tjurade på golvet. Innan vi gick ut så luktade jag i alla fall på Gustav. Vore ju lite jobbigt att komma ut därifrån, från det iscensatta blöjbytet, med en unge som luktar bajs. Men det var lugnt... Och kläderna passade. Det bidde ett par jeans, ett par beiga byxor, en tunika och ett linne. Allt för ca 600 kronor. Perfa!
- Frank är en liten latkorv på dagis då det kommer till städning. Han smiter alltid iväg då de ska städa. Eller så går han runt och muttrar och petar runt i grejerna utan att egentligen inte göra något alls. Dagisfröken har skvallrat!
tisdag 5 april 2011
Gustav 11 månader
Hjälp! Snart ett helt år. Tiden går för foooort!
Mina bröst är som svalor som häckar...nej, skämt å sido, de gör ONT. Gustav har inte ammat sedan i torsdags morse och jag har inte pumpat ur sedan i fredags eller lördags. Minns inte vilken dag. Lördag tror jag. Jag vill ju inte pumpa i onödan för då sätter ju produktionen igång igen... Ska försöka stå ut ett tag till.
Gustav, dem lille vilden som nu är 11 månader är alldeles tokig i vällingflaskan nu när den får agera substitut för brösten. Han får en slurk på kvällen innan han somnar och sedan får han en flaska tidigt på morgonen. Eller mitt i natten om det vill sig illa. Men det är OK tycker jag. Men han har ännu inte glömt bort vad som gömmer sig under tröjan. Han skulle bra gärna vilja ha sig en riktig tuttslurk. Han kommer fram och drar i tröjan. Tack gode gud att jag snart är fri från detta nu! Det hade nog inte blivit lättare att sluta om en månad eller så...
Gustav har börjat gå lite på eget initiativ nu. Han kan gå några steg, kanske 6-7 steg, från soffan till en boll eller något. Men krypa går ju väldigt mycket snabbare så det är klart han gör det om det är brådis.
Han har 8 tänder. Han älskar banan. Och bröd med smör på. HAn kan peka ut lampan och sina öron. Han kan säga mamma. I natt sov han från 19 till 03 i sin säng. Drack lite välling och sov sen till 06 i sin säng. Verkar lovande.
Ja. ja. Nog om Gustav, nu ska jag prata om mig själv istället. Var till läkaren igår och fick en nässpray och avsvällande tabletter utskrivna för mina bihålor. Och det känns faktiskt redan nu så mycket bättre. Ingen mer feber, sen i söndags, och huvudet har slutat kännas sprängfärdigt. Snyter visserligen ut massa äckligt slemsnor, men det kan man leva med. Har för första gången på mycket länge haft ork att sitta med jobbdatorn också. Ligger efter en hel del, men då jag var dunderförkyld så fanns det inte på kartan att orka sitta vid datorn och jobba. Det gick inte helt enkelt. Men nu så är jag snart som vanligt igen hoppas jag!!
Mina bröst är som svalor som häckar...nej, skämt å sido, de gör ONT. Gustav har inte ammat sedan i torsdags morse och jag har inte pumpat ur sedan i fredags eller lördags. Minns inte vilken dag. Lördag tror jag. Jag vill ju inte pumpa i onödan för då sätter ju produktionen igång igen... Ska försöka stå ut ett tag till.
Gustav, dem lille vilden som nu är 11 månader är alldeles tokig i vällingflaskan nu när den får agera substitut för brösten. Han får en slurk på kvällen innan han somnar och sedan får han en flaska tidigt på morgonen. Eller mitt i natten om det vill sig illa. Men det är OK tycker jag. Men han har ännu inte glömt bort vad som gömmer sig under tröjan. Han skulle bra gärna vilja ha sig en riktig tuttslurk. Han kommer fram och drar i tröjan. Tack gode gud att jag snart är fri från detta nu! Det hade nog inte blivit lättare att sluta om en månad eller så...
Gustav har börjat gå lite på eget initiativ nu. Han kan gå några steg, kanske 6-7 steg, från soffan till en boll eller något. Men krypa går ju väldigt mycket snabbare så det är klart han gör det om det är brådis.
Han har 8 tänder. Han älskar banan. Och bröd med smör på. HAn kan peka ut lampan och sina öron. Han kan säga mamma. I natt sov han från 19 till 03 i sin säng. Drack lite välling och sov sen till 06 i sin säng. Verkar lovande.
Ja. ja. Nog om Gustav, nu ska jag prata om mig själv istället. Var till läkaren igår och fick en nässpray och avsvällande tabletter utskrivna för mina bihålor. Och det känns faktiskt redan nu så mycket bättre. Ingen mer feber, sen i söndags, och huvudet har slutat kännas sprängfärdigt. Snyter visserligen ut massa äckligt slemsnor, men det kan man leva med. Har för första gången på mycket länge haft ork att sitta med jobbdatorn också. Ligger efter en hel del, men då jag var dunderförkyld så fanns det inte på kartan att orka sitta vid datorn och jobba. Det gick inte helt enkelt. Men nu så är jag snart som vanligt igen hoppas jag!!
fredag 1 april 2011
Bihåleinflammation
Under onsdagen så började det göra ont i bihålorna och natten till torsdagen var en sann pina. Låg vaken en lång stund och inväntade effekt av de 2 alvedonen jag tagit. Men det kändes som att de aldrig hjälpte.
Hursomhelst så hade jag vansinnigt ont under torsdagen och det var överallt, uppe i pannan, under ögonen och runt hela käken. Var faktiskt osäker på om det var tandvärk eller bihålorna. Eller både ock. Men troligtvis var det bihålorna.
Frank lämnades på dagis och sedan åkte jag till Bilia för att fixa bakluckan. Plockade ut vagnen och gick för att möta upp Mia och Isak. Vi tog oss hem till dem och där bjöds det på fika och lunch! Gott gott! Jag kände mig som århundradets sämsta gäst då jag mestadels satt handlingsförlamad och huttrade. Mia var sen supersnäll och körde mig tillbaka till Bilia. Jag hade inte riktigt ork att promenera mer...
Efter Bilia hämtade jag upp Frank en timmer tidigare än planerat eftersom jag inte orkade åka hem och sen iväg igen. Väl hemma satte jag på mig dubbla lager kläder och 2 filtar. Huttrade som bara den och febern var tillbaka. Hade inte ork att laga mat så jag, Gustav och Frank satt på köksgolvet med varsin skål med yoghurt. Frank käkade också upp ett halvt paket kex (lika bra att passa på då mamma inte orkar bry sig). Fin middag!
När kristoffer kom hem vid 18-tiden så gick jag upp och lade mig i sängen. Han tog över barnen (ja, vad fanns det för alternativ?) och nattade dem.
Just ja, jag äter Sinova nu och det har lättat lite på trycket i bihålorna, men det värker fortfarande. Kruxet med Sinova är att man inte ska amma, och det kanske jag kan förstå för mjölken jag pumpat ut går åt det gröna hållet! Så sedan igår morse har Gustav inte ammat alls.
Nätterna har för övrigt gått lite bättre nu. Jag och Kristoffer har delat lite på nätterna och Gustav verkar kanske finna sig i att sova i sin säng utan nattmat.
Det blir inget jobb för mig idag heller. Jäkla skitförkylning.
Hursomhelst så hade jag vansinnigt ont under torsdagen och det var överallt, uppe i pannan, under ögonen och runt hela käken. Var faktiskt osäker på om det var tandvärk eller bihålorna. Eller både ock. Men troligtvis var det bihålorna.
Frank lämnades på dagis och sedan åkte jag till Bilia för att fixa bakluckan. Plockade ut vagnen och gick för att möta upp Mia och Isak. Vi tog oss hem till dem och där bjöds det på fika och lunch! Gott gott! Jag kände mig som århundradets sämsta gäst då jag mestadels satt handlingsförlamad och huttrade. Mia var sen supersnäll och körde mig tillbaka till Bilia. Jag hade inte riktigt ork att promenera mer...
Efter Bilia hämtade jag upp Frank en timmer tidigare än planerat eftersom jag inte orkade åka hem och sen iväg igen. Väl hemma satte jag på mig dubbla lager kläder och 2 filtar. Huttrade som bara den och febern var tillbaka. Hade inte ork att laga mat så jag, Gustav och Frank satt på köksgolvet med varsin skål med yoghurt. Frank käkade också upp ett halvt paket kex (lika bra att passa på då mamma inte orkar bry sig). Fin middag!
När kristoffer kom hem vid 18-tiden så gick jag upp och lade mig i sängen. Han tog över barnen (ja, vad fanns det för alternativ?) och nattade dem.
Just ja, jag äter Sinova nu och det har lättat lite på trycket i bihålorna, men det värker fortfarande. Kruxet med Sinova är att man inte ska amma, och det kanske jag kan förstå för mjölken jag pumpat ut går åt det gröna hållet! Så sedan igår morse har Gustav inte ammat alls.
Nätterna har för övrigt gått lite bättre nu. Jag och Kristoffer har delat lite på nätterna och Gustav verkar kanske finna sig i att sova i sin säng utan nattmat.
Det blir inget jobb för mig idag heller. Jäkla skitförkylning.
onsdag 30 mars 2011
Blä-mamma
Så har jag trevligt nog fått heta hela dagen. När Frank har tilltalat mig alltså. Och Gustav har fått heta blä-Gustav. En bläfas kanske?
Blä-mamma har fått nog av denna vidriga förkylning som håller mig i ett hårt grepp. Nu sitter det i bihålorna. Det har jag inte haft sedan jag var liten, eller åtminstone då jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa. Måste införskaffa Sinova imorgon för det ska vara bra har jag hört. Hela huvudet värker, till och med tänderna.
Och natten som gick var en katastrof. Gustav var så ledsen. I en evighet. Flera gånger om. Satan i gatan vad trött jag var då vi gick upp i morse. Och som om inte det räcker så ville herr Frank inte sova middag. Vilket resulterade i att jag inte heller fick sova ikapp. Så det var en trött och småsur blä-mamma som öppnade dörren muttrandes och blängandes då Kristoffer kom hem kvart i sex. Alldeles för sent. Speciellt en dag som denna. Men, han har varnat att han har übermycket att göra sista månaden innan pappaledigheten.
Jo, men det är inte heller en dans på rosor att vara hemma, ta hand om 2 vilda barn (sade jag att jag ville ha fler?), städa, tvätta, laga mat, plocka upp grejer som barnen sen river ut, plocka upp grejer för tusende gången varje dag, ha dåligt samvete för att jag inte hinner med jobbet fullt ut, ha dåligt samvete för att jag sitter och smygjobbar istället för att leka helhjärtat med barnen, ha dåligt samvete för att jag inte kan sluta tänka på allt jag borde göra hemma och på jobbet. Gahhh!
Och sen är det ju det här med kost och träning. Vad gäller kosten är det som att jag tappat allt. När vi var i Thailand så unnade vi oss allt vi ville utan dåligt samvete. Vilket man ju ska göra på semester. Men sen har det liksom hängt kvar sen vi kom hem. Och träna. Vad är det? Jag går ju inte ens promenader med vagnen längre. Har inte ställt mig på vågen sen bröllopet. Och kommer inte att göra det heller på ett bra tag.
Och så länge jag är dunderförkyld kan jag ju ändå inte göra något. Förutom att tröstäta choklad. Underbart. Usch vad jag är gnällig.
Men dagens höjdpunkt var i alla fall att få se lite handboll. Kristoffers föräldrar kom hit och nattade barnen så vi kunde åka iväg. Det var ju i alla fall roligt. Och vann gjorde vi ju också.
Nä nu ska blä-mamma gå och sova för att om ett par timmar påbörja kampen mellan Gustav och mina tuttar.
Blä-mamma har fått nog av denna vidriga förkylning som håller mig i ett hårt grepp. Nu sitter det i bihålorna. Det har jag inte haft sedan jag var liten, eller åtminstone då jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa. Måste införskaffa Sinova imorgon för det ska vara bra har jag hört. Hela huvudet värker, till och med tänderna.
Och natten som gick var en katastrof. Gustav var så ledsen. I en evighet. Flera gånger om. Satan i gatan vad trött jag var då vi gick upp i morse. Och som om inte det räcker så ville herr Frank inte sova middag. Vilket resulterade i att jag inte heller fick sova ikapp. Så det var en trött och småsur blä-mamma som öppnade dörren muttrandes och blängandes då Kristoffer kom hem kvart i sex. Alldeles för sent. Speciellt en dag som denna. Men, han har varnat att han har übermycket att göra sista månaden innan pappaledigheten.
Jo, men det är inte heller en dans på rosor att vara hemma, ta hand om 2 vilda barn (sade jag att jag ville ha fler?), städa, tvätta, laga mat, plocka upp grejer som barnen sen river ut, plocka upp grejer för tusende gången varje dag, ha dåligt samvete för att jag inte hinner med jobbet fullt ut, ha dåligt samvete för att jag sitter och smygjobbar istället för att leka helhjärtat med barnen, ha dåligt samvete för att jag inte kan sluta tänka på allt jag borde göra hemma och på jobbet. Gahhh!
Och sen är det ju det här med kost och träning. Vad gäller kosten är det som att jag tappat allt. När vi var i Thailand så unnade vi oss allt vi ville utan dåligt samvete. Vilket man ju ska göra på semester. Men sen har det liksom hängt kvar sen vi kom hem. Och träna. Vad är det? Jag går ju inte ens promenader med vagnen längre. Har inte ställt mig på vågen sen bröllopet. Och kommer inte att göra det heller på ett bra tag.
Och så länge jag är dunderförkyld kan jag ju ändå inte göra något. Förutom att tröstäta choklad. Underbart. Usch vad jag är gnällig.
Men dagens höjdpunkt var i alla fall att få se lite handboll. Kristoffers föräldrar kom hit och nattade barnen så vi kunde åka iväg. Det var ju i alla fall roligt. Och vann gjorde vi ju också.
Nä nu ska blä-mamma gå och sova för att om ett par timmar påbörja kampen mellan Gustav och mina tuttar.
tisdag 29 mars 2011
Fan
Igår när vi åt middag så sade Frank "fan" när han tappade mat på golvet. Vad sade du? frågade jag. "Fan" svarade Frank. Men, det kan man ju inte säga, man får inte säga så Frank. Jo, sade Frank, "fan, fan, fan". Hoppsan tänkte jag och funderade på om jag istället skulle ignorera det hela så att det inte blir en jättegrej av att säga så. Men jag kunde inte låta bli att nyfiket fråga vem som brukar säga så (varken jag eller Kristoffer brukar svära jättemycket, men givetvis så slinker det ju ur en emellanåt). "Är det mamma som säger så Frank"? Då svarade Frank: "Nej, fan inte". Jag var tvungen att vända mig bort för att dölja mitt flin efter detta sköna svar. Nej, enligt Frank är det pappa som säger så. Men det kan lika gärna vara jag. Fast det ord som Frank oftast säger, hämtat från mig, är: "Herregud". Han kan utbrista saker som: "Herregud, det finns ingen frukost", "Herregud, vad stökigt det är här", "Herregud, vi måste städa", "Herregud, var är pappa"? Jag hoppas att fan-fadäsen igår redan är bortglömd för Franks del. Man vill ju gärna inte att han kommer till dagis och svär. Appropå dagis så bidde det inget för Frank idag. Frank har feber. Igen. Känns som att det bara går runt, runt, runt. Blir galen på detta. Appropå galen. Det snöar. Deprimerande till tusen må jag säga. Nu till något annat: Operation sluta amma. De senaste dagarna har jag inte ammat något alls mellan 07 och 18. Och i natt startade första försöket att bli av med nattamningen. Jag ammade vid 19 då han skulle sova. Sedan vaknade Gustav vid 23. Då satt jag hos honom en stund. Sen gick jag ut, han storbölade. Efter 5 minuter skulle jag gå in igen hade jag bestämt mig för, men han sov redan efter 3 minuter. Sen vaknade han vid 02 tror jag. Då fick han välling och somnade sen om i sin säng. Sen vaknade han vid kvart i sex. Då hämtade jag honom. Han ammade och somnade i vår säng. Och han såg så nöjd ut att få ligga inne hos oss. Men det gick bättre än jag trodde det skulle gå. Vi kör samma race inatt igen...
måndag 28 mars 2011
Back on track
Efter en seg helg i feberns och hostans tecken så känns det nu mycket bättre. Jag låter fortfarande rätt illa och är förkyld, men jag mår som sagt mycket bättre.
Vi har precis varit och storhandlat jag och barnen. Då är det jätteroligt när bakluckan lever sitt egna liv och vägrar att låsa upp sig. Det har blivit något knas med bakluckan så ibland, eller väldigt ofta, när man kör så öppnas luckan. Man stannar, går ut och stänger, kör en liten bit och sedan börjar det om igen. Eller så är det tvärtom att bakluckan känner för att vara igenbommad i kanske ett dygn. Helt hopplöst. Och idag ville den vara låst. Så stackars Frank fick sitta med kassar högt och lågt runtom sig. Men jag är i alla fall glad att bilen inte betedde sig såhär då vi kom fram till Arlanda. Tänk om man inte hade fått ut väskorna. Eller in dem då vi skulle åka. Det hade ju varit grymt jobbigt.
På torsdag ska verkstaden kolla på bilen. Igen. Det känns som att det har varit mycket verkstad nu för vår bil.
Idag åt vi lunch som blev aningens kladdig. Gustav fick äta själv med resultatet att han, stolen, golvet och väggarna såg ut som en krigszon efteråt. Videon nedan är tagen för ett tag sedan, men där kan man i alla fall se hans ätstil!
Vi har precis varit och storhandlat jag och barnen. Då är det jätteroligt när bakluckan lever sitt egna liv och vägrar att låsa upp sig. Det har blivit något knas med bakluckan så ibland, eller väldigt ofta, när man kör så öppnas luckan. Man stannar, går ut och stänger, kör en liten bit och sedan börjar det om igen. Eller så är det tvärtom att bakluckan känner för att vara igenbommad i kanske ett dygn. Helt hopplöst. Och idag ville den vara låst. Så stackars Frank fick sitta med kassar högt och lågt runtom sig. Men jag är i alla fall glad att bilen inte betedde sig såhär då vi kom fram till Arlanda. Tänk om man inte hade fått ut väskorna. Eller in dem då vi skulle åka. Det hade ju varit grymt jobbigt.
På torsdag ska verkstaden kolla på bilen. Igen. Det känns som att det har varit mycket verkstad nu för vår bil.
Idag åt vi lunch som blev aningens kladdig. Gustav fick äta själv med resultatet att han, stolen, golvet och väggarna såg ut som en krigszon efteråt. Videon nedan är tagen för ett tag sedan, men där kan man i alla fall se hans ätstil!
fredag 25 mars 2011
Urrig
Det bidde inget jobb hemifrån. Stackars lilla jag har feber och känner mig alldeles svag. Typiskt.
Före lunch, när vi satt och lekte med lera så sa Frank "Vilken tur att jag har dig". Åh! Mammahjärtat smälte! Men sekunden efter så lät det: "Och vilken tur att jag har bilen" (Så höll han upp sin Blixten-bil. Ja, ja. Mamma eller bil är väl sak samma!
Har jag förresten skrivit att Gustav har tagit sina första 3 steg? Det var kanske i tisdags det inträffade.
Nu har jag precis fått sova 1½ timme (tack barnen att ni valde att sova samtidigt idag). Kristoffer har kommit hem. Pannan är het. Gustav skrotar runt på golvet. Frank sover fortfarande.
Idag blir det till att vara ynklig.
Före lunch, när vi satt och lekte med lera så sa Frank "Vilken tur att jag har dig". Åh! Mammahjärtat smälte! Men sekunden efter så lät det: "Och vilken tur att jag har bilen" (Så höll han upp sin Blixten-bil. Ja, ja. Mamma eller bil är väl sak samma!
Har jag förresten skrivit att Gustav har tagit sina första 3 steg? Det var kanske i tisdags det inträffade.
Nu har jag precis fått sova 1½ timme (tack barnen att ni valde att sova samtidigt idag). Kristoffer har kommit hem. Pannan är het. Gustav skrotar runt på golvet. Frank sover fortfarande.
Idag blir det till att vara ynklig.
Krassliga veckan
Veckan som passerat har gått lite i krasslighetens tecken. Frank var tillbaka på dagis först på onsdagen. Gustav har nu börjat hosta lite grann och jag själv vaknade upp med jordens dunderförkylning. Så idag blir det lite jobb hemifrån för att skona kollegorna. Appropå jobb så känner jag att jag åtagit mig lite, lite för mycket. Det ska bli skönt sen att gå upp på 100% så att jag kan jobba på jobbet och vara ledig övrig tid. Som det är nu har jag redan denna vecka avverkat mina 20% innan det ens har blivit fredag. Men det kan ju bero på att jag ju var ledig i nästan 3 veckor...
I onsdags hade vi en trevlig date med Mia och kidsen. Jag mötte upp dem inne i stan för en gemensam lunch. Eller ja, det tog sån tid för mig att komma in så när jag väl kom hade Elin och Hugo nästan ätit upp Mias lasagne. När min nachotallrik kom tittade Elin på chipsen med STORA ögon så jag fick snällt dela med mig lite till henne. Mia funderade på att beställa in portion nummer två eftersom hennes barn hellre ville ha hennes mat än det de hade fått. Livet är hårt ibland. Och elaka tant Annica höll hårt på sina nachochips efter en stund!
Sen blev det lite shopping och lite fika innan vi åkte till dagis och hämtade upp Frank. Elin och Frank hade längtat så mycket efter varandra och de lekte och lekte och lekte. Så roligt. Hugo och Gustav hade ju också roligt på sina sätt!
Sen moffade vi i oss våfflor så vi trodde vi skulle kräkas (i alla fall jag). Mera lek och sen kom Kristoffer hem och lagade korvstroganoff åt oss alla. Det var som sagt en jätterolig dag som vi borde ha gjort oftare. Så klart. Men nästa vecka börjar Mia jobba igen....
Själv har jag börjat fundera på att det kanske, kanske, kanske skulle vara roligt med 3 barn. Jag har ju tidigare varit ganska övertygad om att 2 räcker. Gott och väl. Men, det känns som att det finns så många familjer med 3 barn numera. Många på jobbet. Många svenska turister i Thailand. Flera grannar. Snart ett par kompisar. Och alla de verkar så j-la harmoniska. funderar på om det är nyckeln till harmoni. Jag ska fundera lite mer på detta. Eller ja, det handar nog inte om att jag ska fundera. Kristoffer är väldigt väldigt mätt på 2 barn. Så skulle jag komma på att jag VERKLIGEN vill ha ett barn till så får övertalningskampanjen starta. Och det blir nog inte lätt!
I onsdags hade vi en trevlig date med Mia och kidsen. Jag mötte upp dem inne i stan för en gemensam lunch. Eller ja, det tog sån tid för mig att komma in så när jag väl kom hade Elin och Hugo nästan ätit upp Mias lasagne. När min nachotallrik kom tittade Elin på chipsen med STORA ögon så jag fick snällt dela med mig lite till henne. Mia funderade på att beställa in portion nummer två eftersom hennes barn hellre ville ha hennes mat än det de hade fått. Livet är hårt ibland. Och elaka tant Annica höll hårt på sina nachochips efter en stund!
Sen blev det lite shopping och lite fika innan vi åkte till dagis och hämtade upp Frank. Elin och Frank hade längtat så mycket efter varandra och de lekte och lekte och lekte. Så roligt. Hugo och Gustav hade ju också roligt på sina sätt!
Sen moffade vi i oss våfflor så vi trodde vi skulle kräkas (i alla fall jag). Mera lek och sen kom Kristoffer hem och lagade korvstroganoff åt oss alla. Det var som sagt en jätterolig dag som vi borde ha gjort oftare. Så klart. Men nästa vecka börjar Mia jobba igen....
Själv har jag börjat fundera på att det kanske, kanske, kanske skulle vara roligt med 3 barn. Jag har ju tidigare varit ganska övertygad om att 2 räcker. Gott och väl. Men, det känns som att det finns så många familjer med 3 barn numera. Många på jobbet. Många svenska turister i Thailand. Flera grannar. Snart ett par kompisar. Och alla de verkar så j-la harmoniska. funderar på om det är nyckeln till harmoni. Jag ska fundera lite mer på detta. Eller ja, det handar nog inte om att jag ska fundera. Kristoffer är väldigt väldigt mätt på 2 barn. Så skulle jag komma på att jag VERKLIGEN vill ha ett barn till så får övertalningskampanjen starta. Och det blir nog inte lätt!
måndag 21 mars 2011
Kurragömma
Idag har vi roat oss lite grann med att leka kurragömma. Jag, Gustav och Frank hade faktiskt riktigt roligt. Gustav kröp i raketfart och skrattade så han nästan grät då han blev "jagad". Efter att man hittat varandra så skulle man jaga varandra. Oj, vad vi sprang. Jag var helt slut och Frank han hostade en massa efteråt. Kanske inte var så bra, men med tanke på att resten utav dagen varit väldigt lugn så är det nog ingen fara.
Frank är inte alltför svår att leka kurragömma med. Eller rättare sagt, det är inte så svårt att hitta honom. Han gömmer sig alltid bakom soffan. Varje gång. Och han vill helst att man själv ska gömma sig bakom soffan då han räknar. "Du gömma dig bakom soffan" säger han och börjar räkna.
När Kristoffer senare kom hem så fortsatte vi lite med leken och det var hysteriskt roligt när Kristoffer trotsade Franks order om att gömma sig bakom soffan och istället lade sig under trappen. Frank sprang såklart bort till soffan och tittade. Han såg verkligen förvånad ut då pappa inte var där. Sen gick han in i rum efter rum och konstaterade att pappa inte var där. Vi stod i hallen (och det är ett under hur han kunde undgå att faktiskt se pappa under trappen) jag och Frank och funderade på vart pappa kunde finnas. Frank trodde att han kanske var ute. Jag tipsade honom att han skulle leta på golvet - "fisk" var en ledtråd. Då sade Frank att pappa kanske simmat ut som en fisk. Vid det här laget hade Kristoffer lite svårt att hålla sig för skratt och rätt vad det var upptäckte Frank honom. Men, det tog bra lång tid!
När sen Frank skulle gömma sig så övertalade jag honom att byta från soffan till något annat. Vi gick in i tvättstugan och jag stängde in honom i städskåpet. Och sen började pappa (som såklart visste vart Frank var) leta. "Var är Frank" ropade pappa förbryllat. "Jag är här" hörde man då ett litet pip ifrån tvättstugan. Vi låtsades inte om det och kom till sist in i tvättstugan. Hela tiden då pappa "letade" i tvättstugan så upprepade sig kurragömmarösten ifrån städskåpet :"Jag är här pappa! Här inne".
Gissa var Frank gömde sig nästa och nästa och nästa gång? I städskåpet såklart.
Frank är inte alltför svår att leka kurragömma med. Eller rättare sagt, det är inte så svårt att hitta honom. Han gömmer sig alltid bakom soffan. Varje gång. Och han vill helst att man själv ska gömma sig bakom soffan då han räknar. "Du gömma dig bakom soffan" säger han och börjar räkna.
När Kristoffer senare kom hem så fortsatte vi lite med leken och det var hysteriskt roligt när Kristoffer trotsade Franks order om att gömma sig bakom soffan och istället lade sig under trappen. Frank sprang såklart bort till soffan och tittade. Han såg verkligen förvånad ut då pappa inte var där. Sen gick han in i rum efter rum och konstaterade att pappa inte var där. Vi stod i hallen (och det är ett under hur han kunde undgå att faktiskt se pappa under trappen) jag och Frank och funderade på vart pappa kunde finnas. Frank trodde att han kanske var ute. Jag tipsade honom att han skulle leta på golvet - "fisk" var en ledtråd. Då sade Frank att pappa kanske simmat ut som en fisk. Vid det här laget hade Kristoffer lite svårt att hålla sig för skratt och rätt vad det var upptäckte Frank honom. Men, det tog bra lång tid!
När sen Frank skulle gömma sig så övertalade jag honom att byta från soffan till något annat. Vi gick in i tvättstugan och jag stängde in honom i städskåpet. Och sen började pappa (som såklart visste vart Frank var) leta. "Var är Frank" ropade pappa förbryllat. "Jag är här" hörde man då ett litet pip ifrån tvättstugan. Vi låtsades inte om det och kom till sist in i tvättstugan. Hela tiden då pappa "letade" i tvättstugan så upprepade sig kurragömmarösten ifrån städskåpet :"Jag är här pappa! Här inne".
Gissa var Frank gömde sig nästa och nästa och nästa gång? I städskåpet såklart.
lördag 19 mars 2011
Krupp
Natten till fredag, eller snarare på kvällen, vaknade Frank av ett kruppanfall. Kom som en blixt från blå himmel eftersom han var pigg och frisk under dagen. Vi blev såklart oroliga eftersom det lät väldigt ansträngt då han andades. Vi ringde 1177 som lyssnade på honom då han andades. De ville att vi skulle åka in till akuten. Och det är inget man vill opponera sig emot. Så vi packade in oss i bilen hela familjen (jag vågade inte åka ensam eftersom jag då inte skulle kunna se Frank då han skulle sitta ensam i baksätet). På akuten hade han redan blivit mycket bättre (kanske tack vare den friska luften ute?). Så det kändes lite överilat. Frank och Gustav lekte för fullt i lekrummet mitt i natten. Efter kanske en timmes väntan så fick en läkare kolla på Frank och konstaterade då att det var krupp. Allt annat var ok. Skönt att höra såklart. Vi åkte således hem igen och somnade vid 02. Vid 04 ville Gustav gå upp. Så jag och Gustav var på nedervåningen mellan 04 och 05. Sen lyckades jag få honom att slumra till. I en halvtimme. Så jag var extremt trött under fredagen med endast 2½ timmes sömn i kroppen.
Det blev således en kort stund på jobbet. Ska försöka ta igen det imorgon istället. Väl hemma lagade vi mat och nattade barnen. Eller de nattade sig själva. Frank somnade framför "Bärgaren" klockan 18:15. Gustav somnade i min famn klockan 18.30. Då klockan var 19:20 släckte jag och Kristoffer våra sänglampor. 19:20.
Så att Gustav vaknade vid 04 imorse igen var ju ingen jättekatastrof för vi hade ju sovit sedan 19:20 i alla fall!
Nu är Frank sjuk med 39,4 graders feber, hosta och väldigt hes röst. Så det har blivit en väldigt lugn dag!
Det blev således en kort stund på jobbet. Ska försöka ta igen det imorgon istället. Väl hemma lagade vi mat och nattade barnen. Eller de nattade sig själva. Frank somnade framför "Bärgaren" klockan 18:15. Gustav somnade i min famn klockan 18.30. Då klockan var 19:20 släckte jag och Kristoffer våra sänglampor. 19:20.
Så att Gustav vaknade vid 04 imorse igen var ju ingen jättekatastrof för vi hade ju sovit sedan 19:20 i alla fall!
Nu är Frank sjuk med 39,4 graders feber, hosta och väldigt hes röst. Så det har blivit en väldigt lugn dag!
Gustav 10½ månad
I Thailand blev Gutta 10 månader. Han passade då på att få en ny liten sylvass gadd, som han alltför gärna biter mig i tutten med. Jätteskönt. Eller inte. Funderar varje gång det händer på om någon bebis någon gång har lyckats bita av hela bröstvårtan. Hoppas det är en omöjlighet!
Min orginalplan var ju såklart att ha slutat amma för ett par månader sedan, men av olika omständligheter så blev det ju inte så. Och i Thailand kändes det tryggt att kunna amma. Utifall att. Men, nu ska jag så sakteliga försöka avveckla min tutte som allmän Gutta-egendom. Jag tror att det kommer bli svårt eftersom han nu är så medveten kring vad han vill och gör. Men operationen startar på måndag.
Idag tog Gustav sina första 2 steg. Och igår ställde han sig upp för första gången för egen kraft (ifrån hukposition). Kommer det gå snabbt framåt nu måntro?
Han är envis som en åsna. Han är som vilda bebin. I vagnen måste man alltid spänna fast honom. I matstolen måste man alltid spänna fast honom (fast där har vi problemet att vi har tappat bort själva bältet - så vi får pressa ned den där luftfyllda plastkudden, som man hade som sittstöd då han var jätteliten, i stolen så att han sitter fast på det sättet). Frank har jag aldrig behövt spänna fast. Vare sig i matstol eller vagn. Tänk vad olika de är på det sättet!
Hans mammighet kvarstår. Igår åkte jag till kontoret efter lunchen. Kristoffer satt då och matade Gustav så jag struntade i att säga hejdå till Gustav. När jag sen hade gått hade Gustav krupit runt i alla rum på bottenvåningen och letat efter mig. Sen hade han ställt sig vid grinden i trappen och gråtit. Kristoffer br då upp honom. Väl där uppe hade han krupit in i alla rum för att avslutningsvis ställa sig vid min sängsida och storbölat. Tänk att man kan vara så efterlängtad!
Min orginalplan var ju såklart att ha slutat amma för ett par månader sedan, men av olika omständligheter så blev det ju inte så. Och i Thailand kändes det tryggt att kunna amma. Utifall att. Men, nu ska jag så sakteliga försöka avveckla min tutte som allmän Gutta-egendom. Jag tror att det kommer bli svårt eftersom han nu är så medveten kring vad han vill och gör. Men operationen startar på måndag.
Idag tog Gustav sina första 2 steg. Och igår ställde han sig upp för första gången för egen kraft (ifrån hukposition). Kommer det gå snabbt framåt nu måntro?
Han är envis som en åsna. Han är som vilda bebin. I vagnen måste man alltid spänna fast honom. I matstolen måste man alltid spänna fast honom (fast där har vi problemet att vi har tappat bort själva bältet - så vi får pressa ned den där luftfyllda plastkudden, som man hade som sittstöd då han var jätteliten, i stolen så att han sitter fast på det sättet). Frank har jag aldrig behövt spänna fast. Vare sig i matstol eller vagn. Tänk vad olika de är på det sättet!
Hans mammighet kvarstår. Igår åkte jag till kontoret efter lunchen. Kristoffer satt då och matade Gustav så jag struntade i att säga hejdå till Gustav. När jag sen hade gått hade Gustav krupit runt i alla rum på bottenvåningen och letat efter mig. Sen hade han ställt sig vid grinden i trappen och gråtit. Kristoffer br då upp honom. Väl där uppe hade han krupit in i alla rum för att avslutningsvis ställa sig vid min sängsida och storbölat. Tänk att man kan vara så efterlängtad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)