6 månader har redan passerat

Igår "fyllde" Frank 6 månader. Om man nu kan fylla halvår? I vilket fall känns 6 månader som något av en milstolpe tycker jag. Tänkte summera lite vad som hänt och vad Frank kan vid nyss fyllda 6 månader:

• Sitter hur stadigt som helst
• Började med smakportioner vid 4½ månads ålder
• Äter "lunch" och kvällsgröt sedan 5 månaders ålder
• Ammas numera på morgonen, på eftermiddagen, kvällen och natten
• Har ännu inte sovit en hel natt :(
• Sover fortfarande i mammas och pappas säng större delen av natten
• Sover numera helst på mage (vilket vi tycker är lite läskigt eftersom man är itutad att bebisar SKA sova på rygg)
• Kryper fortfarande bara bakåt - men han rör sig snabbare och snabbare hela tiden!
• Har börjat hiva sig upp mot soffbordet (som iofs är av modell LÅG)
• Sätter sig nästan från magläge
• "Pratar" mer och mer - men har ännu inte sagt något som kan liknas vid mamma eller pappa :(
• Rullar runt sen ungefär 4 månaders ålder (om jag minns rätt)
• Ligger aldrig still på skötbordet - tack och lov byter vi på golvet
• Ska peta på, dra i och tugga på ALLT - och han verkar ha galet långa armar!
• Om man frågar "Var är lampan" så tittar han på lampan!
• Leker med sina fötter sen 5½ månads ålder
• Fick två tänder på sin 5-månaders dag

Tänk vad mycket som har hänt på dessa 6 månader!

Lite bilder och en film från "½-födelsedagsbarnet" igår:

Nu ska vi snart göra oss fina till nyårsafton som ska firas i Bålsta tillsammans med mormor, morfar, farmor och farfar. Det blir nog vit skjorta, slips och jeans för Franks del. Själv ska jag leta upp någon svart gammal klänning som gömmer sig längst in i garderoben.

Förresten, igår köpte vi en ny bilbarnstol till Frank. Det blev denna som vi hittade hos Babyproffsen för 2195 kr. Enligt dem hade all deras personal denna bilbarnstol samt att det var en storsäljare. Så då utgick vi från att den är bra: http://www.britax.se/hiway08.htm

Nu önskar vi alla GOTT NYTT ÅR!!!

Jag vill ut och resa

Och det spelar mindre roll vart jag får resa. Av någon anledning så började vi kolla på Maldiverna. Vilken drömresa det verkar vara. Tills vi såg prislappen. Ooops. Bara att glömma. Typiskt. Sådana resmål borde inte få finnas hos vanliga charterarrangörer som tex Fritidsresor. Man blir ju bara sur när man gör en sökning och ser att det kostar 83 096kr.

83 096 kr!

Om man sen vill lägga till All Inclusive så kostar resan "endast" 94 296 kr. Som hittat. Eller inte. Men vi har sett ett hotel på resmålet som faktiskt endast kostar ca 40 000 kr. Men då står det iofs att rummen är små och något slitna samt att flygtrafiken kan upplevas som störande....

Njae, jag har nog gått över till att sikta på Kanarieöarna eller Egypten eller ja, vad som helst egentligen. Men Kristoffer är kvar i drömmarnas värld. Så min gissning är att vi inte kommer iväg alls.

Det känns som om alla är ute och reser. Nettan den lilla prutten (sorry Nettan - jag är lite avis) är på Martinique och surfar och solar och partar. Vild gissning iofs men den är troligtvis rätt. Mamma och pappa var i Egypten för ett tag sedan.... Kristoffers föräldrar var i Alicante.... Och så vidare.

Men Eskilstuna är ju alldeles, alldeles underbart. Så vi kan väl sitta här tills vi skruttnar och Frank har flyttat hemifrån. Eller något åt det hållet....

Julen är ett avslutat kapitel - för i år

Julen är över - och det känns rätt skönt faktiskt!

Vi firade julafton i Bålsta med mamma, pappa och Nettan. Och innan vi åkte till Bålsta så åt vi julgröt hos Kristoffers föräldrar. Frank blev inte helt oväntat överöst med julklappar. Massor med fina kläder, leksaker och pengar låg under granen. Själv fick jag ett par fina örhängen från Kristoffer. Denna jul så lottade vi vem man skulle köpa julklapp till. Kristoffer fick mig på lotten och jag fick lustigt nog Kristoffer på lotten. Det var fantastiskt skönt att slippa stressa runt i panik för att hitta julklappar till ALLA. Fortsätter gärna med denna tradition fortsättningsvis.

Hemma i Eskilstuna hade vi för första gången en EGEN gran. Det har helt enkelt aldrig blivit av tidigare jular. Men nu fick vi en fin liten gran som Kristoffers pappa huggit i skogen (tro det eller ej men han hade frågat markägaren om lov först). Lite lätt inklämd står den bakom soffan:

På annandagen var vi på Elins dop i Yttergrans kyrka. Det var fint - och den lilla pluttiga kyrkan är så söt. Och Elin var sååå söt.

Frank var dessvärre inte på topp i kyrkan. Vi fick ta en promenad ut till kapprummet under ceremonin. Elin som var så snäll på Franks dop...

Efter doplunchen så somnade Frank i Elins babysitter. Som en liten prins:

Bad hair day

Hur kan håret strejka så brutalt vissa dagar? Och när det gör det - varför blir man då helt plötsligt asful? Jag säger absolut INTE att jag annars är värsta baben, men när håret är med en så känns det oftast helt ok. Men idag till exempel är håret en katastrof. Det kan lätt förstöra en hel dag. Det jag funderar över är om andra ser hur hela jag raserar då mitt hår är hopplöst eller om det bara är jag som ser det. Fast om jag ser det och känner det så kan jag tänka mig att jag utstrålar misär. Eller något åt det hållet.

Kan därför inte tänka mig att jag ens ska försöka fixa hår och make up själv för en viktig dag. Kan iofs bara komma på bröllopsdagen som en sk viktig dag. Men ändå. Och nej, vi har inte bestämt NÄR den stora dagen ska äga rum. Det lutar mot sommaren 2011 eller kanske 2012 då vi firar 10 år.

Igår hämtade vi Kristoffers "nya" förlovningsring till en kostnad av 750 kr. Bra med försäkringar.

I natt sov skrutten i sin säng ända till 05:00! Han åt vid 20:00, 00:30, 03:00, 05:00 och sen 08:00.

Snuttefilten Laban är alltid med när Frank sover!

Rapport om natten

Måste snabbt göra en resumé av natten.

-Gröt 19:00
-Försök till nattning i en timmes tid. Somnade till slut i min famn. Lade ned honom i sin säng.
-Vaknade efter 20 minuter
-Satt uppe med oss 30 minuter
-Lade ned honom i sin säng. Somnade
-Ammade 22:00
-Lade honom i sin säng. Krånglade och krånglade ganska länge.
-Gav upp och lade honom mellan oss. Då somnade han på stört.
-Vaknade 02:15. Han sov alltså i ca 4 timmar. Fantastiskt!!
-Jag vaknade vid 04:00 av magont. Frank vaknade då också tyvärr. Blöjläckage.
-Bytte blöja o pyjamas. Ammade.
-Sov till 06:00. Ammade.

Har nu på morgonen pratat med BVC. De tycker att vi ska testa havregröt eftersom det verkar som om Frank kanske får lite ont i magen av risgröten. Han blev igår också väldigt röd på kinderna efter gröten. De trodde att det berodde på direktkontakten av gröten mot kinden. Hoppas det så att det inte är någon form av allergi. Jag ska säga åt Frank att äta lite mer ordentligt och inte sulla så mycket när han smaskar i sig gröten ;)

Kollade även med BVC om det är för sent att ge Frank vaccinet Prevenar. Man får betala det själv. Men det är ju inget att fundera på. Är bara lite irriterad att man inte blev informerad om detta vaccin. Fick höra om det av kompisar som i sin tur fick höra om det från kompisar...

Det ska gå bra att ge vaccinet nu. Skönt.

Nu ska jag snart skala potatisar. Tjohooo!

Skafferihaveri

Vi har en micro i skafferiet. Ganska högt upp. Kanske på höjden 1,8 meter. Det blir ganska bra fallhöjd. Det blir extra spännande om man har värmt en matlåda med köttfärslimpa, potatis, brunsås och lingonsylt. Om man tappar den landar den upp och ned såklart och gärna på en pall först så den studsar några extra varv innan den dimper ned på golvet. Skafferiet förvandlades till ett slagfält och jag fick ägna en hel del tid att leta potatisar, torka väggar och dörrar och försöka torka upp söndersplashad köttfärslimpa. Jättekul.

Kommer inte ihåg hur det känns att sova ordentligt

Tänk vad praktiskt om bebisar kunde prata. Då kanske man kunde få höra:

-Mamma, jag får ont i magen av gröten, det är därför jag sover så dåligt....
-Mamma, mina tänder kliar, det är därför jag sover så dåligt....
-Mamma, jag är i en utvecklingfas just nu förstår du, det är därför jag sover så dåligt...
-Mamma, jag är inte trött, det är därför jag vaknar hela tiden!
-Mamma, pappa snarkar så mycket, det är därför jag sover så dåligt (fast det är ju inte ens sant)!
-Mamma, det är för varmt, jag svettas!
-Mamma, det är för kallt, jag fryser!
-Mamma, jag hungrar ihjäl snart, hit med tutten!

eller kanske mest troligt:

-Mamma, jag tycker det är så kul att jävlas med dig, det är därför jag vaknar hela tiden. Hehe.

Härom natten tror jag att Frank hade jätteont i magen. Eller så var det sista alternativet. Vem vet? Han vaknade varje timme och kved stackarn. Men i natt verkade det bättre tack och lov. Vi testade att ställa spjälsängen bredvid mig och såhär gick det:

-Åt gröt vid 20-taget
-Somnade på riktigt i sin säng vid 21:30
-Vaknade 24 och ammade
-Somnade om i sin egen säng (efter lite krånglande hit och dit)
-Jag vaknade vid 02 av att Frank lät en massa. Då står han på alla 4 i sin säng (nere vid fotänden) och ser tokbusig ut. Försökte få han att lägga sig, men han snurrade bara runt och ställde sig på alla 4 igen. Suck! Tog då till fuskknepet: amning.
-Försökte sen få honom att somna om. Gick inte. Han krånglade och bökade ganska länge.
-Flyttade då över honom till oss. Han somnade då på 2 minuter.
-Vaknade vid 04. Han var hungrig kanske? Eller så var jag lat som inte orkade försöka vyssja honom. Lade honom till bröstet och somnade. Han somnade också så småningom.
-Vaknade 05:30. Puttade över honom till Kristoffer och sade: Ta hand om din kära son nu. Jag vill sova. Vände ryggen till dem. Frank låg då och sparkade mig i ryggen medan Kristoffer i ett ytterst yrvaket försök "tog hand om sin son". Det vill säga han lade en hand på Frank och mumlade: Ssch, lilla busunge, mamma vill sova...
-06:00. Gav upp försöket att sova. Ammade lite i hopp om att få sova efteråt. Slumrade till lite.
-07:00. Frank klarvaken. Jag astrött. Gick upp och åt frukost.

Jag gjorde det!

Gick upp och klagade på grannen alltså. Kanske är den mest självklara grej för er andra där ute, men för mig var det ett steg i rätt riktning. Nu var det ju dessvärre inte de som hade använt torktumlaren. De brukade aldrig använda den, så det är väl en jädra tillfällighet att det alltid är efter dem detta inträffar. Men jag tror på hennes ord. Hon skulle också skälla lite på sin sambo att han inte städat ordentligt i övrigt. Hon hade frågat honom om det var städat och han hade sagt "jajjamen". Det skulle ju kunna vara så att vi kvinnor och män har olika definitioner på städat. Kanske.

Hursomhelst så känner jag mig nöjd med att jag i alla fall ringde på hos dem och frågade.

Frank har äntligen upptäckt sina fötter. Det tog 5½ månad med andra ord. Jag trodde att det var något som de gjorde typ på en gång när de var födda (eller ja i alla fall efter några veckor). Så när vi var på 2-månaderskontrollen frågade jag om det var något fel på honom eftersom han ej hittat sina fötter... Läkaren tittade då lite konstigt på mig och sade att det kommer nog liite senare. Nu har med andra ord liite senare infunnit sig. Slipper jag vänta på det mer!

Skala potatis

I onsdags hade jag en superstressig dag. Dagen började med att jag körde Kristoffer till jobbet eftersom jag behövde bilen under dagen. Sedan var det babysim (Frank var trött och uppskattade det inte denna gång) och brådis hem igen. Duschade (duschar snabbt på babysimmet och duschar hemma igen sen) och matade Frank. Hoppade in i bilen och körde till Skogstorp. Irrade runt en stund och lyckades efter lite guidning komma fram 12:05. Det var återträff från MVC-gruppen. Vi var 4 mammor och 4 bebisar som åt och fikade tillsammans. Det var trevligt. Våra bebisar är ungefär lika gamla. Frank var nog den som var mest "aktiv". En annan bebis (född dagen efter Frank) hade blivit jättelång och hade en massa roliga läten för sig. Straxt efter 15:00 insåg jag att jag var tvungen att åka hemåt. Körde förbi återvinningen och affären. Vi skulle bjuda Franks farmor och farfar på middag, men tiden var för knapp för att göra köttfärslimpa som orginalplanen var. Istället blev det färsk pasta blandat med creme bonjour, bacon och ruccola. Snabbt, enkelt och gott. Mellan alla dessa aktiviteter hann jag också med att tvätta 8 maskiner. Efter middagen stressade jag och Kristoffer iväg till sporthallen för att möta uppp Franks mormor och morfar. Vi såg Guif - Hammarby (bra match där Guif vann!) och packade sen in mig, Frank och en massa packning i bilen som gick till Bålsta.

Jag spenderade sen torsdag till söndag i Bålsta. På torsdagen var jag hemma hos Mia. Vi lunchade, fikade och gjorde gipsavgjutningar igen. Denna gång blev resultatet lyckat för mig också! Elin har förövrigt vuxit massor och är jättestor!

Under fredagen bakade jag biscotti och pysslade med Franks fotoalbum. På lördagen kom Kristoffer och vi softade hos mamma och pappa. Det var så himla skönt med miljöombyte och lite avlastning under några dagar. Men stackars mamma och pappa var nog helt slut efter att ha haft Frank i huset under 4 nätter. Under helgen blev han dessutom superförkyld och hade svårt att sova (svårare än vanligt). Vi försökte med näsdroppar men det var inte så lätt...

På söndagen var vi på middag hos Kristoffers farmor. Vi passade också på att städa lite eftersom det var en ny visning bokad i måndags. Vi har numera alltid städat och fint. Det är ju förstås trevligt.

På fredag ska jag på jullunch på jobbet. I dessa dystra tider är julfesten inställd så vi ska ha knytis. Det som föll på min lott är POTATIS. Vi är ungefär 20 stycken tror jag. Potatisen ska vara till det kalla och det varma. Kan man räkna med 3 potatisar per person kanske? Mer bör man väl inte äta, eller? Usch vad jobbigt att skala 60 potatisar. Och jag är urkass på att koka potatis. Den blir antingen överkokt eller hård. Kunde jag inte ha fått köpa sill eller något istället?

Jaja... vi får se hur det går med potatisen!

Nu har jag precis varit på promenad med Jenny och lilla Nora. Det är halt ute. Och lite kallt. Nu ska vi stanna inne och kurera oss resten av dagen.

Vi håller också på och tvättar idag jag och Frank. I vår tvättstuga brukar det oftast vara kliniskt rent. Alla städar jättenoga efter sig. Men nu har jag tvättat efter ett och samma par flera gånger i rad. De har ALDRIG rengjort torktumlaren. De första gångerna har jag trott att de kanske glömt bort det, men nu har det varit så VARJE gång. Och denna gång var allt typ ostädat. Jag vet att det kanske är lite töntigt att reta upp sig på detta. Men det har ju faktiskt skett mord i tvättstugor- så det är ju ett klassiskt irritationsämne. Och nu kommer jag till mitt lilla dilemma. Jag vet inte hur jag ska konfrontera dem. Antingen sätter jag upp en lapp, men det känns lite fegt och töntigt eftersom jag VET vilka som tvättat före mig, eller så går jag upp och knackar på och säger som det är: Ni har städat dåligt! Punkt slut! Men jag är så feg. Vill inte bli osams med någon osv. Men jag har å andra sidan insett att jag måste utveckla dessa sidor hos mig själv, så jag ser detta som ett ypperligt tillfälle att öva. Jag ska försöka ta tjuren vid hornen och göra detta. För min egen skull.

Bajs

Ja, precis som det låter. Bajs. Läs inte mer om du tycker att prat om bebisbajs är äckligt!

Jag saknar Franks keso-gula bajs med frän lukt. Nu när han har börjat äta annat än bröstmjölk så har hans bajs verkligen ändrats. Till det mycket, mycket värre. Nu är det inte alls roligt att byta en bajsblöja (ok, roligt har det väl kanske aldrig varit innan heller - men det har varit helt OK att göra det). Lukten, konsistensen och färgen är numera annorlunda. Blä. Och dessutom måste man nu oroa sig för förstoppning. När han bara ammade så kunde han inte bli förstoppad, men nu finns ju dessutom den risken....

OK. nog om detta mindre trevliga ämne. Jag misstänker att Nettan slutade läsa för länge sen eftersom hon tycker att detta ämne är vedervärdigt. Men om inte...Nettan - du kommer själv att sitta och prata bebisbajs en vacker dag. Även om du inte tror det nu! Bara så du vet!

Hade en visning precis. Jag känner att man börjar tumma lite på städningen inför varje visning. Den här gången skyfflade jag in en massa saker under sängen eftersom jag inte orkade gå ned med det till källaren. Ingen kollar väl ändå under sängen? Dessutom blev det så stressigt att jag inte ens hann mata Frank innan det var dags att pysa. Dålig planering kanske. Men när de väl hade gått så gick vi in och åt potatismos (vi = Frank). Idag åt han hela 2 istärningsstora bitar. Ska göra palsternackspuré till imorgon.

Oj vad det snöar ute. Fast det är blöt snö. Snöblandat regn med andra ord. Funderar på att stanna inne idag. Man blir ju bara dyngsur om man går ut i detta väder...

Såhär glad var Frank i fredags kväll:


Nu ska jag luncha. Frank sover.

2 små tänder!

Stackars lilla Frank håller på att få 2 tänder på en och samma gång. Han har varit ganska kinkig de senaste dagarna. Det var i söndags som vi kände en liten pigg i nedre tandraden, och nu ser man (och känner!) att han får båda 2 där nere samtidigt. Dubbel smärta antar jag. Stackars liten.

I måndags var vi på BVC och mätte och vägde honom i samband med att han fick sin andra vaccinationsspruta. Han är nu 67 cm lång och väger 8220 gram. Han har med andra ord inte gått upp så mycket sedan vi sist vägde honom för en månad sedan (7955 gram den 4:e November). Men han rör sig ju desto mer nuförtiden. Eftersom han är så otroligt torr fick vi också salvan Propyderm utskrivet - och redan efter ett par dagar har den gjort underverk med hans torrhet. Nu är han sådär härligt babylen igen!

Vad annars? Inga bud ännu. Orkar faktiskt inte bry mig längre. Tydligen är det 4 stycken som är väldigt intresserade enligt mäklaren, men alla säger samma sak: "vi är jätteintresserade, men vi tänker INTE lägga det första budet". Så vi får väl bo här i 100 år till då!? Skit samma. Helt ärligt alltså.

Idag har jag varit och klippt mig. Har bara toppat, men det känns ändå skönt att ha fått håret fönat och plattångat. Jag tappar så otroligt mycket hår just nu. Det hör visst ihop med amningen. Det är nästan lite läskigt när man tvättar håret och får hela hårtussar i händerna...

Igår bakade jag saffransbiscotti. De blev goda och när jag följde receptet från Mersmak så kom jag på att jag gjorde lite fel sist jag bakade biscotti. Av tradition brukar jag baka biscotti till julen. Receptet har jag fått av Nettan och skrivit ned i punkter på en liten lapp. Tydligen så fattade jag inte mina små stödord detta år. För det första så hade jag dubbel sats på lappen (vilket jag hade glömt) så de blev lite för mjuka och sen så glömde jag bort att bittermandeln ska rivas, inte hackas (det smakar inget vidare att få en bit bittermandel i munnen)... Men nu har jag sparat detta recept istället, så jag kan nu slänga mina stödordslappar...

Fick ett infall och plockade fram vågen idag. När jag ställde den på ett ställe så visade den 67 kg. På ett annat ställe visade den 65 kg. Jag väljer att se det senare resultatet. Gjorde typ 10 tester och 9 av 10 visade 65. Hurra!

Appropå det...köpte kort på Friskis o Svettis i tisdags och passade då på att gå på mamma-baby gympan. Ordinarie instruktören var sjuk så en snäll kille ställde upp och körde sitt skivstångspass. Under passet var Frank väldigt, väldigt krånglig så jag missade tyvärr hälften av alla övningar. Vilket kanske var tur för jag har jäkligt ont i hela kroppen som det är nu.... Men det känns bra att ha träningsvärk!!

Över till Frank igen. Vi har börjat med smakportioner på riktigt nu. Hela denna vecka har han fått potatismos till lunch. Det går bra. Han smaskar i sig en hel istärningsstor bit. Vi har också börjat ge honom lite gröt på kvällen i förhoppning att han ska sova bättre. Där har vi inte sett något positivt resultat ännu. Men han har ju tandsprickningen stackaren...

Förra helgen var vi och hälsade på Nettan i hennes lilla mysiga lägenhet. Det var kul att se hur hon bor numera. Vi träffade Xav också. Trevligt!

Nu vaknar Frank. "Ojja, ojja ojja" hörs det från sovrummet. Trevlig helg!

Ingenjör - in my....

Vad trött jag blir. Skulle iväg till BVC i morse för att Frank skulle vaccineras. Klär på overallen och sätter honom i vagnen. Rullar ut vagnen. Punktering. Igen. F*n. Överväger att ta Frank i bärselen men inser att det är alldeles för långt att gå. Ringer BVC och får en ny tid på måndag.

Bestämmer mig för att gå till Statoil för att köpa lagningssats. Man kan ju inte hålla på och springa till cykelhandlaren varje gång det blir punka. Men med facit i hand kanske jag skulle ha gjort det.

Jag sätter Frank i sin stol och säger: -nu ska mamma bara laga punka på hjulet och sen kan vi ta en promenad i det vackra vädret. Det går snabbt!

Tar loss hjulet från vagnen och börjar slita och dra i däcket. Får inte loss det. Gahhh!!! Överväger att ringa Kristoffer för att få support via telefonen. Men, nej herregud. Jag är snart 30, utbildad ingenjör och har faktiskt lagat punka massor med gånger på cykelslangar. Lite stolthet har jag allt. Sliter och drar. Svär och kämpar. Frank börjar bli otålig. Jag är svart om händerna. Naglarna går av. Jag börjar gråta. Frank börjar gråta. Det förbannade däcket vill inte av. Ringer Kristoffer. Trots allt. Men vad kan han göra? Han är ju på jobbet. Säger att han fixar det när han kommer hem. Men jag vill ju ut och gå. Nu. Jag vill inte sitta som en fånge i lägenheten hela dagen....

Inser med viss skamsenhet att jag inte fixade det. Pinsamt. Fäller ner persiennerna för att slippa se den blå himlen. Kokar kaffe och tinar lite bullar. Tröstäter. Funderar på hur jag kunde bli ingenjör egentligen. Ibland är världen bra konstig allt.

Kom igen då...lägg ett bud!

Oj, en vecka sen jag skrev något... Vad har hänt då?

Jo, dagarna innan visningen som var i tisdags så har vi städat, städat och åter städat. I och för sig brukar vi ganska ofta ha det städat hemma, men nu har vi verkligen tokstädat. Blev rent och fint såklart. Vi passade också på att röja lite i förråden. Så kom då den läskiga visnings-tisdagen... Hade ont i magen hela dagen och kände mig sjukt nervös. Mäklaren hade lovat att komma senast en kvart innan visningen, men hon kom typ 5 minuter innan så vi hann inte försvinna innan de första intressenterna kom. Lite irriterande faktiskt. Men det var å andra sidan skönt att se att det kom någon i alla fall...

Efter 45 minuter kom vi tillbaka och det hade då varit 8 par på visning. Kanske OK i dessa tider? Ett sällskap ville återkomma på lördag så vi kör en visning då också. Kan väl inte skada att ha en öppen visning då, eller??

Nåja, det var nu 2 dagar sedan vi hade visning. Inget bud har kommit in. Så vitt jag vet. Mäklaren skulle ringa runt ikväll. Men än så länge har hon inte hört av sig till mig. Jag börjar bli otålig. Vill ha ett bud. Ett skambud går också bra. Bara vi får ett bud snart!!

Igår var vi på babysim igen. Här kommer 2 små filmsnuttar från förra veckans babysim. Som synes verkar Frank gilla att bada:

Igår gick jag till ett hotell här i stan för att passa på att säga hej till och presentera mig för 2 indiska konsulter innan de skulle fara tillbaka till Bangalore. Jag hann inte mer än prata några minuter för sen kom deras taxi, men det känns bra att ha hälsat på dem i alla fall. Herregud vad ringrostig engelskan kändes! Inte för att jag annars är en hejare på engelska, men det kändes väldigt taffligt då jag pratade. Måste nog läsa lite engelsk skönlitteratur så att jag inte får en chock sen när jag väl ska börja jobba igen!

Idag har jag och Pia hängt lite. Trevligt med lite sällskap. Och en bra anledning till lite fika. Hehe.

Ibland är Frank så underbart glad. Att lyckas få det på film eller bild är desto svårare. Men han kan skratta åt sin mammas falsksång i alla fall. Lyckades få det på film för någon dag sedan:

Nähä. Mäklaren? Hallåååå????

Frank vänder sig till mage!

Jag fattar inte hur trött man kan vara....amningshormonet har definitivt sagt tack och hej. Känner mig helt förstörd på dagarna. Plus att jag känner mig stressad inför visningen.... Tänk om det inte kommer någon för att titta...

Attans finanskris. Bara dåliga nyheter varje dag. Känns dystert. Ser på nyheterna att Sandvik nu varslar 1000 personer. På Volvo IT ska det varslas 350 personer (20 i Eskilstuna). Hur ska detta sluta?? Jag hoppas att jag sitter säkert...

Bäst att jag skriver om roliga saker istället! Det var ju ett bra tag sedan Frank för första gången lyckades vända från mage till rygg och vice versa - men sen har han inte gjort det på evigheter. Så jag tror att det bara var en tillfällighet att han rullade runt. Men igår kom han minsann fram till att det är roligare att ligga på mage. Nästan varje gång jag lade honom på rygg så rullade han över till mage! Filmade rullningen i morse. Det är filmat med mobilen - så det är inte bästa upplösningen...

Passar också på att lägga in en film när han sitter i sin nyinköpta barnstol. Han har börjat banka leksakerna i bordet (om han inte äter på dem). Men han har inte full koll - så de hårda leksakerna bankar han dessvärre i huvudet också....

Igår var vi återigen på babysim. Kristoffer var med vid sidan av och filmade. Nu har vi avancerat till att Frank har fått en hink vatten över huvudet tillsammans med dykkommandot. Det gick bra...

I tisdags bakade jag en äppelkaka. Den var galet god. Och snabb att göra. Testa den: http://www.ragazze.se/2006/10/20/appelkaka-i-langpanna/ Nu har sockerduellen havererat fullständigt. Lite på grund av äppelkakan. Jag har kommit fram till att jag struntar i kampen nu när jag har så mycket att tänka på inför visningen... Så - då var det sagt.

Nu sover Frank så jag ska passa på att skura kaklet i badrummet!

Trött

Oj, oj, oj nu är lägenheten ute på Hemnet till försäljning: http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/324416

Är trött. Putsar på kaklet i badrummet. Tvättar. Matar Frank. Har en lång lista med grejer jag vill göra innan visningen som är om en vecka. Listan består bla av dessa grejer:

• Tvätta fönster
• Torka lister
• Olja in köksbänken
• Tvätta kaklet i badrummet och köket
• Putsa speglar
• Lägga saker i fin ordning i alla skåp (folk brukar öppna garderober på visningar)
• Städa upp i förråden

Är verkligen astrött just nu. Tröstäter biscotti. Ska baka en äppelkaka också. Bara för att. Fast det verkar ju kanske högst irrelevant att göra just nu med tanke på listan. Men jag vill. Den lät så god....

Igår gav jag Frank en smakportion av potatismos. Han spottade ut allt och grimaserade illa. Testar igen om en vecka eller så. Kan ju berätta att han såg extremt nöjd ut när han fick bröstet istället!

Just ja, i natt sov Frank i sin säng från 21 - 03:30. Fast jag matade honom 23:30, 01:30 och 03:30. Efter sista matningen fick han ligga kvar i vår säng. Men ganska duktigt av både Frank och mig tycker jag.

Neej, jag är så trött att jag inte ens orkar trycka ned tangenterna nu.... måste vila lite tror jag...

Sälja

Usch vad nervös jag känner mig....vi har beslutat oss för att sälja lägenheten nu. Skandiamäklarna kommer imorgon för att fota den. Sen kommer den ut på Hemnet nästa onsdag. Finns nästan ingen återvändo nu. Jag kommer att gråta floder då vi säljer. Vi trivs så himla bra. Men, vi kommer ju att behöva större boende såsmåningom. Så en flytt är oundviklig. Men det är ju inga superroliga tider att sälja i. Jag hoppas att vi i alla fall får vad vi gav för den. Skulle det gå dåligt så drar vi in annonsen och testar (helt utanför ämnet men det här skrev Frank precis: §§§§§§§§§§§§§§§§§) igen senare i vår. Nu kanske ni undrar om vi har hittat ett hus att köpa, men nej det har vi inte. Vi ska flytta in i en hyresrätt. Då vet vi vad vi har att röra oss med, vi kan få ett lånelöfte (idag verkar det som om de flesta banker kräver att man säljer först och köper sen ) och leta efter drömhuset i lugn och ro.

Vi har beställt en ny ring till Kristoffer. Han tappade ju bort den i somras (ligger troligtvis i Kaitumälven) och när vi kollade igenom våra kvitton så såg vi att vi hade en försäkring på ringen. Yes! Så vi behövde bara betala 10% av ringens pris för att få en ny. Men guldet har blivit dyrare så vi fick också lägga till 500 kr i "mellanskillnad". Men det gör inget, det känns så skönt att Kristoffer får en ring tillbaka på fingret.

Igår var vi peppade att få Frank att sova i sin säng. Vi gick och lade oss. Frank låg i sin säng. Men så plötsligt började han gnälla och gråta. Då hamnade han i vår säng. Och 2 minuter senare sov han. Men han sov inte så bra i vanlig ordning. Så jag är trött. Med andra ord är allt som vanligt.

Nu ska jag sova och sedan imorgon blir det till att göra det snyggt i lägenheten. Ångest.

Jag vill men jag kan inte...jag kan men jag vill inte...

...låta Frank sova ensam i sin spjälsäng. Å ena sidan vill jag inget hellre än att kunna ta en massa plats i sängen, vrida och vända mig som jag vill och slippa ligga stel som en pinne med en arm kring Frank. Slippa vakna av att ena sidan är bortdomnad och oroa mig för att minsta rörelse ska väcka honom. Men å andra sidan så är det så förbannat mysigt att ligga nära honom. Höra när han snarkar. Småle när han vänder sig på sidan för att komma närmare mig eller när han sträcker ut händerna och tar tag i min näsa eller mitt hår. Och så är det ju enkelt att bara sätta sig upp i sängen för att amma och rapa honom.

Varje dag när jag känner mig extra trött och längtar efter att få krypa ner i sängen så tänker jag att i natt - då testar vi på riktigt. Han brukar oftast sova i sin säng på kvällen, men när vi går och lägger oss så är han oftast vaken. Då ligger han i sin säng och ler sitt tandlösa leende och man kan inte annat än smälta... Åhh, lilla lilla pluttilutt vill du sova bredvid mamma i natt med frågar man då.... Och så svarar han med ett ännu större leende. Och vips så har jag bäddat ner honom bredvid mig. Vi testar imorgon istället säger jag till Kristoffer då.

Så att få honom att sova i sin säng kommer att bli riktigt tufft för mig. Han är ju så oemotståndligt mysig. Usch, jag vet inte hur jag ska fixa det.... Men samtidigt så tror jag ju att vi alla kommer att vinna på det. Jag kommer att sova bättre och kanske kommer också Frank att sova bättre. En annan grej som vi tror (kanske snarare hoppas) är att han kommer sova längre pass då man kan börja ge honom lite gröt på kvällen. Och det kanske vi kan börja med om ett tag?

På lördag blir han 4½ månad. Efter 4-månadersdagen är det legalt att introducera smakportioner. De flesta jag känner har varit väldigt ivriga att starta med det på dagen då de blir 4 månader, eller till och med lite innan Men vi har inte gjort det ännu. Känns inte som det är något att stressa med. Men nu är i alla fall vår plan att börja med en smakportion mosad potatis på lördag. Vi ska först till IKEA och köpa en barnstol så att han kan sitta med oss vid matbordet. Sedan testar vi att mata honom. Det är väl en tesked per dag i början tror jag. Ska faktiskt bli lite spännande! Sedan efter x antal dagar (eller veckor?) kanske man kan testa lite gröt på kvällen. Vi får se!

Idag har vi varit på babysim igen. Det gick bra även denna gång. Inga avancerade dyk eller så ännu. Vi "simmade" efter en leksak och repeterade förra gångens övningar. Kaoset efteråt kändes denna gång lite mer lätthanterligt. Förmodligen för att det var väntat. Och nu hade jag också en påse med mig i duschen där jag kunde pula ner alla grejer. Så det gick bra. Efteråt sov Frank ganska länge. Något som är intressant idag är att det har gått ganska lång tid mellan matningarna. Han ammade 07:30, 12:00 och 16:30. Kanske en förändring på G? Har vi tur så sover han längre stunder också i natt!

Chefen ringde idag. Nu äntligen är löneavtalen klara med Unionen. Skulle ha varit klart i April. Om 2 veckor ska vi ses på ett fik och ha lönesamtal. Eller samtal och samtal. Det brukar mer vara så att han säger - OK, Annica, du får x kronor i löneförhöjning. Jaha, OK, tack brukar jag då säga. Tänker passa på att ta upp att jag funderar på att börja jobba en dag per vecka from Februari. Om det nu går att lösa vill säga. Kanske inte finns några meningsfulla arbetsuppgifter för "en-dag-i-veckan-jobb"?

I måndags var ju som sagt Mia och Elin över. Vi hade jättetrevligt. Åt lunch. Drack kaffe och åt biscotti. Drack latte och åt tryffelkaka. Detta hann vi med på cirka 4 timmar. Däremellan så gjorde vi lite hand- och fotavtryck i trolldeg. Elins avtryck blev 100 gånger bättre än Franks. Det var knepigt det där. Vi får se om det blir något av mina formar eller ej... Det ösregnade ute så vi kom aldrig ut på promenad, men desto mer hann vi ju fika istället!

Imorgon ska jag träffa en annan Mia och hennes lilla Lily. Det blir promenad och troligtvis fika. Ja, ja. What ever. Man lever bara en gång.

Nu ska jag skala potatis och se om Kristoffer (som fått ny tjänst på jobbet) behagar komma hem snart. Jag är hungrig. Som en varg.

Fars dag

Igår firade Kristoffer Fars dag för första gången. Samtidigt passade vi på att fira Franks morfar och farfar genom att bjuda in till fika. Dagen till ära hade jag bestämt mig för att baka en tryffelkaka från en receptbok som heter Chokladpassion. Jag köpte boken på bokrea för några år sedan men öppnade den inte förrän i torsdags. Kändes lite som att recepten var ämnade caféer och riktiga chokladexperter, men jag fastnade som sagt för en tryffelkaka. Kanske för att den verkade mest"doable". Som backup, i fall att kakan skulle vara oätlig, var jag tvungen att baka biscotti och köpa lite kex. Kakan tog 2 dagar att göra (olika moment olika dagar) och värderar man min tid till 100 kr i timmen och ingredienserna så skulle man kunna säga att kakan "kostade" 800 kr. Tänk vad mycket bakverk vi kunnat handla på konditori för de pengarna!! Hursomhelst så gjorde jag klart för alla att de var tvugna att säga att kakan var utsökt även om de inte skulle ha tyckt det! Och ingen vågade säga något annat heller. Så egentligen vet jag inte vad de tyckte...men jag tycker att den blev fin och god. Dock väldigt mäktig.

Från Frank fick Kristoffer den något udda Farsdag-presenten: ett sällskapsspel. Jag vet inte hur Frank tänkte när han sprang iväg till Akademibokhandeln och köpte spelet... Men han fick också en söt body som jag knepat och knåpat med i veckan:

I fredags köpte vi äntligen en filmkamera. Känns som ett måste när man har barn. Den blev lite för dyr tycker jag, men Kristoffer övertygade mig att det var ett bra köp. Den har 40G hårddisk så man slipper krångla med skivor etcetera. Men herregud vad dålig jag är på att filma. Jag vet inte hur länge man ska filma en sekvens. Filmade en snutt från fikat igår och då har jag rört kameran så snabbt att man inte ens ser vem det är som sitter i soffan. Och det skakar och hoppar. Däremot blev det alldeles för långa sekvenser på Frank i babygymmet. Och jag låter sååå töntig: Heeeej Fraaaank! Vad söööööt du äääär! Halåååå killen....mammas lilla äääälskling. Heeej heeej!

Bah, kanske det var bättre på Super-8-tiden? Då slapp man höra sig själv i alla fall...

Nu ska jag laga storkok av köttfärssås. Mia och Elin kommer hit om en timme ungefär. Okej, Mia älskar mat liksom mig, men det är inte därför jag ska göra storkok. Så mycket äter vi inte. Tror jag. Hehe...Vi ska pyssla lite - försöka göra fotavtryck av våra småttingar. Vi har pratat om det ett tag och känner att det är dags nu. Innan de får storlek 42 i skor och kör moppe... Då är det inte så sött längre. Och det lär gå åt en massa trolldeg och gips då. Så vi gör det nu istället!

Babysim

Igår var vi på babysim för första gången. Och det verkade som om Frank gillade det. Han skrattade och sprattlade med benen som en liten vilde. Men det var ingen som sade att det skulle vara jobbigt för föräldrarna! Jag fick nästan kramp i armarna av att hålla Frank i magläge. Och efteråt var både jag och Frank ganska utmattade. Det var väl mycket nya intryck och massa nya bebisar och vuxna för Franks del. Själv blev jag mest trött av kaoset som rådde efteråt. I ett litet duschrum med 4 duschar skulle 13 mammor (varav en mormor) och 12 bebisar samsas. Så med Frank, 3 handdukar och shampoo i famnen försökte jag ta mig fram till en dusch. Som tur var fanns det "bebis-ställningar" som man kunde sätta bebisen i medan man duschade själv. Så utanför varje dusch satt det minst en gråtande bebis... Sen skulle jag för första gången försöka duscha av Frank (vi brukar ju bara bada honom i balja). Var rädd att jag skulle tappa honom eller att han skulle få för sig att bajsa i duschen.... Men det gick bra.

I måndags var vi hos läkaren på BVC för att kolla Franks öra. Jag fick för mig att han hade ont i det eftersom han slår sig för örat med handen och det fanns knölar bakom örat. Men det var ingen fara alls. Bra. Vi passade på att väga och mäta honom också. Han väger nu 7955 gram och är 66 cm lång. Så idag ska jag sortera bort kläder som är för smått. Blir nog en hel del. Visst - vissa bodies i strl 62 kanske fortfarande funkar - men då i något urringat format. Nä, vi får nöta på 68:orna istället.

Åh, igår fick Jocke och Emma en till liten tjej! Grattis! Jag som hade gissat på att det skulle bli en pojke. Fel av mig...

Jag har varit ganska duktig i veckan: I måndags gick jag 8500 steg, i tisdags över 16000 steg och igår ca 10500 steg. Jag har kört lite styrka hemma och svettats lite på stepmaskinen. Jag har inte ätit "socker" sedan i lördags och gått ner till 65,8 kg. Känns bra. Men, nu ska jag dessvärre börja baka till Fars dag. Så ajajaj - nu är det kört för denna vecka. Men jag känner mig ganska nöjd ändå. Eller kanske "Stolt men inte nöjd" som Nuders bok heter (tror jag).

Nu ska jag och Frank pyssla lite med en grej till Fars dag!

Åldersnoja?

Sitter i sängen och det är lördagsmorgon. Kristoffer har somnat och Frank likaså. Mysigt! Vi brukar vakna ganska tidigt, äta frukost och sen krypa ned i sängen igen. Det är skönt värre. Nästan så att man önskar att det regnar ute för att inte få dåligt samvete att man är inne....

Men solen skiner idag (till skillnad från igår när det var riktigt, riktigt urrigt) och vi ska snart göra oss iordning och åka ut till Kristoffers föräldrar. De har ju köpt grannens lilla hus efter att han gick bort. Det ska nu blåsas ut och byggas till. Idag ska vi jobba i källaren (riva upp golvet tror jag). Blir nog bra det.

De senaste dagarna har det slagit mig att det inte är långt kvar tills jag blir 30. Det låter så vuxet och skrämmande. 40-rakan som Kristoffer kallar det... Men grejen är ju den att jag inte känner mig vuxen. När jag och min syrra är hemma i Bålsta kan man tro att vi är 16 år gamla som vi fnissar och flamsar. Mamma och pappa tycker nog att vi är helt galna... Men kul har vi.

Frågan är om jag kommer få en 30-årskris? Det tror jag inte. Jag har ju ett bra jobb, en bebis, är förlovad och äger en Volvo. Vad är det som saknas tro? Ett hus och en vigselring kanske?

Saker som talar för att jag börjar bli gammal:

• jag har börjat få lite gråa hårstrån
• min mage är mycket plufsigare än tidigare (skulle iofs kunna ha med graviditeten att göra)
• det är bara ca 3 månader tills jag fyller 30
• jag är en mamma
• jag chockas över att de som är födda 1988 redan är 20 år gamla
• jag läser tidningen Vi Föräldrar
• jag sparar pengar
• jag spejar efter hus på landet

Men å andra sidan:

• jag fick igår visa leg på bolaget vilket borde betyda att jag inte ens ser ut som 20 :)
• jag älskar att se meningslösa program som Top Model
• jag kan vara ganska barnslig

Nu till något helt annat: Frank "fyllde" 4 månader i torsdags. Han kan numera förflytta sig baklänges. När vi lägger honom på mage så har han helt plötsligt rört sig bakåt en halvmeter. Coolt! Han dreglar hejdlöst mycket och pratar en massa med händerna i munnen. Han älskar att stå upp och kan till och med sitta själv en liten stund. Det går fort framåt med andra ord.

Nu ska vi göra oss iordning och åka iväg!

Man ska aldrig lita på....

... Kristoffer!

När han kom hem nyss så sade jag: Jag FATTAR inte hur etui:et kunde vara i vagnen eller skötväskan utan att vi hittade det... Då säger han: Nä, jag skojade bara - det fanns på Bilia. Jag drog bara till med KappAhl för att du skulle "erkänna" att du okynnes-shoppade...

Jag handlar nästan aldrig på KappAhl, så det är ju galet vilket flyt Kristoffer hade då han drog till med just KappAhl. Nä, det var alltså någon som hyrt en V70 som hade hittat etuiet under sätet (vi var ju och provkörde en V70 förra söndagen - och vi var även in till Bilia den söndagen och frågade om de hade sett något etui....). Så var det med det.

Så det jag vill ha sagt är att man alltid ska förvänta sig att Kristoffer far med osanning. Trots det så älskar jag honom som en tok.

Jag har noll karaktär

....agggrh....jag har syndat idag. Igen. Måste bara få meddela det. Jag har ätit bullar OCH kakor. Trodde inte att det skulle bli så idag - men ack så fel jag hade... Jag skulle precis gå ned på stan och handla lite kläder till Frank då en tjej från föräldragruppen ringde och frågade om jag ville komma över. Ja, vad trevligt tänkte jag! Så efter att ha shoppat till Frank gick jag över till Pia. Och där hade hon dukat upp värsta kak-kalaset. Ärligt talat: hade det inte varit riktigt, riktigt oförskämt om jag tackat nej?? Jag tycker nog det. Fasiken, vad dåligt det går. Jag som trodde jag kunde spara mina "sockerdagar" till fredag och lördag. Skit också.

Hade det inte varit för att jag gjort min duell officiell här på bloggen så hade jag lagt ned kampen(sorry Sofia - det är en jättebra idé med sockerduellen. Men kanske inte för mig....). Men, det kan jag inte göra. Så istället får jag skämmas. Jättemycket. Det kanske rent av blir så att det blir 7-35 (alltså 35 pinnar till sockret). Attans. Var jag tvungen och ha en 42-dagarskamp? Nu kommer jag att få skämmas och ha dåligt samvete i en hel månad till. Jag kräks snart. Så, kan ni vara så vänliga och INTE titta på ställningen i duellen. Tack!

Måste också skriva vad mer som hände idag. För en dryg vecka sedan (när vi var i Bålsta över helgen) tappade Kristoffer bort sitt etui med alla kort. Ganska typiskt Kristoffer kan man tro (med tanke på att han har tappat bort förlovningsringen och även etui:et tidigare i år). Vi har vänt upp och ner på allt. Bilen, vagnen, skötväskan, sängen. Ja, allt. Hursomhelst, när jag är hos Pia och svullar i mig en sjuhelsikes massa kakor och bullar så ringer Kristoffer. Då har de ringt från KappAhl och meddelat att de hittat hans etui (jag var där och köpte kläder till Frank idag). Che? Va? Hallå? Jag fattar INGENTING. Det måste alltså ha legat i vagnen eller skötväskan (som vi har vänt upp och ner på flera gånger) och trillat ut därinne. Jag borde ha hört det, jag borde ha sett det. Men, nej det gjorde jag inte. Men tur att det trillade ut därinne och inte ute på gatan (vilket också är märkligt eftersom vi har använt vagnen varje dag sen etui:et försvann). Ja, ja....bra att det är tillbaka i alla fall!!

Nu ska jag göra lite kaffe. Kanske, kanske kommer jag att ta en bulle till kaffet. Jag får se.

Halkig promenad...det börjar bli kyligt!

Härligt kallt var det där ute. Kom precis in från en promenad. Dricker en kopp underbart gott kaffe och funderar på vad vi ska hitta på idag. Vi invigde Franks åkpåse och det såg så sjukt härligt ut att ligga nedbäddad i vagnen. Vad synd att man inte minns något från när man själv var så här liten...

I går kom vi inte ens utanför huset. Det regnade och jag fick ett infall att sortera i klädkammaren/arbetsrummet. Så allt åkte ut och låg i en salig röra i vardagsrummet. Och givetvis så ångrar man sig när det är som mest kaotiskt. Så blir det alltid för mig. Eller så fastnar jag i gamla tidningar/fotoalbum eller andra gamla prylar. Och då tar allt ännu längre tid såklart....

Jag gjorde iofs en ansats att komma ut igår. Frank var nerpackad i vagnen, men sen fick han tokspel då vi skulle gå - så jag fick "packa upp" honom och mata honom. Och då fastnade jag i ett Top Model-avsnitt och blev kvar inomhus. Appropå tv, vad är det som händer i Desperate Housewives? De har ju hoppat fram i tiden. Jag känner mig snuvad på de 5 åren de hoppat över. Ska det vara såhär?

I måndags var vi på babysim-info tillsammans med Mia och Lily. Köpte ett par kanonfula badbyxor till Frank. Men det kändes tryggt att köpa deras badbyxor eftersom det inte verkar så poppis om badbyxorna skulle läcka bajs i bassängen. Nu är det ju faktiskt de som har valt lämplig storlek till honom!

När vi badar honom hemma ska vi vänja honom vid vatten i ansiktet - så nu känner jag mig lite elak då jag badar honom eftersom jag stänker vatten på honom.... Men han diggar ju att bada. Nu har han också kommit på att det är kul att sparka med benen i badet så att det stänker. Så numera blir jag dyngsur då han badar!

Nu ska jag busa lite med Frank. Hej så länge!

Tänder?

Det ligger en varm och trött bebis i mitt knä. Frank är badad, pyjamasklädd och nymatad. Nu hoppas vi att han vill sova bra i natt. Han sov lite sisådär i natt - och har gjort så ett tag nu... Det roliga (tycker jag) är att Kristoffer av någon anledning vaknade hela tiden i natt då Frank gnällde och bökade. Vanligtvis så sover han (Kristoffer alltså) stenhårt och hör ingenting - så han har inte riktigt koll på hur ofta jag sitter och matar Frank. Men i natt var han alltså vaken alla gånger. Och resultatet av det var att han var fullständigt förstörd idag. Trött och grinig. Han undrade faktiskt hur jag pallar med detta. Och, ja det kan man undra. 4 månaders sömnlösa nätter vs 1 sömnlös natt. Hmm... tänk om jag skulle vara lika trött och grinig som Kristoffer var idag. Fast att man skulle ta den tröttheten och grinigheten gånger 100. Oj, oj - då skulle jag INTE vilja leva med mig. Som tur är fixar man det ganska bra. Det jag däremot kan känna (förutom lite trötthet då) är att hjärncellerna jobbar liiite långsammare ibland (ok, mycket långsammare menar jag). Men, det har folk förståelse med då de vet att man har en lite bebis (tror jag ialla fall)....




Puh, vad jag ångrar att jag gav mig in i sockerduellen. Hela dagen har jag kämpat hårt för att motstå sockret. Detta för att få resultatet 5-2 denna första vecka, och inte 4-3 som det annars hade blivit. Och jag är egentligen lite skeptisk till om denna metod är så bra för mig... I torsdags var ju jag och Mia på lunchdate i Strängnäs med våra små (det var supertrevligt och vi hade kalasväder). Då visste jag ju redan att vi skulle fika och att jag skulle "förlora" den dagen. Men, eftersom den dagen då var förlorad så passade jag såklart på att äta bullar på kvällen också... Så de dagar jag förlorar kanske jag kommer att äta så mycket onödigt att det väger upp de dagar jag är duktig. Eller ännu värre - jag kanske konsumerar mer än vad jag annars skulle ha gjort?

Fast iofs så har jag ju dissat sötsaker både fredag och söndag (tackade nej till både choklad och sockerkaka till kaffet) och det är ju bra!

Igår var vi på barnkalas - Olivia fyllde 2 år. Frank fick fiska fiskedamm a´ la äkta barnkalas. Kanske var det så att jag och Kristoffer tyckte just den aktiviteten var roligare än vad Frank tyckte? Vi får nog i alla fall spara på såpbubblorna ett år eller så. Men roligt var det! Och gott fika! Jag ansåg att det var alldeles för oartigt att tacka nej till fika på ett kalas (eller ok, tanken slog mig aldrig att INTE fika) så den dagen vann sockret såklart.

Idag har vi haft gårdsstädning med föreningen. Jag och Frank har tvättat fönster. Fast Frank jobbade mest på att charma tanterna i huset! Sen var vi och tittade på ett hus i Solvik. Det var vi och säkert 50 andra par kändes det som. Kommer nog att stiga i pris skulle jag tro. Men, det var inget vi kommer buda på. Den där rätta känslan infann sig inte helt enkelt.

Nu är Frank alldeles för pigg för att sova verkar det som. Han sitter i andra soffan och busar med pappa....

Nu ska jag ge mig för idag. Frank har hamnat i min famn (Kerstin, Kerstin! syndromet) och sitter och tuggar på min hand. Det gör rätt ont. Kanske är det tänder på G?

Träningsvärk

Äntligen! Jag är på G. Känner mig laddad till 1000 - eller i alla fall till 10. Mitt "nya, hälsosamma liv" startade igår. För 537:e gången kanske?

Det började i alla fall bra. Igår promenerade jag 11 648 steg och körde ett yogapass på en timme. Eller ja, passet på dvd:n är en timme, men för mig kanske det tog 1½ timme eftersom jag fick pausa emellanåt för att underhålla Frank. Det var så grymt skönt att sträcka ut kroppen i de olika yogamoves:en. Jag är otroligt stel, men jag vet att man snabbt märker skillnad efter några pass! Jag har inlett sockerduellen också. Den kan man följa längst ner till höger i bloggen. Just nu leder jag med 1-0. Wohoo!

Men, jag vet att jag tex på torsdag kommer att förlora mot sockret för då ska jag och Frank på lunchdate med Mia och Elin. Kan inte tänka mig att vi inte kommer att fika då.... Så till dess ska jag försöka hålla 3-0. Man kan säga att jag förberedde mig i helgen för detta nya liv. Vi var i Bålsta och åt en massa god mat, godis och bakverk. Man var konstant mätt faktiskt. På söndagskvällen "var jag tvungen" att äta upp kärleksmumsen som fanns framme. Vore ju idiotiskt att ha de framför nosen när man ska dissa allt onödigt gott. Så det slutade med att jag tryckte i mig 4 st. Vilken uppoffring! Fast jag resonerade som så att de var ju ganska små...de hade ju kunnat vara dubbelt så stora utan att det vore konstigt. Och i sådana fall kan man ju säga att jag bara åt 2 st. Eller hur?

På vägen hem från Bålsta mellanlandade vi i Backa, hos Franks farmor och farfar. Där blev det fika. Såklart. Vi fick också med oss en massa grejer som Carina handlat på Ullared: Åkpåse i lammull, pyjamasar, strumpor och andra kläder till Frank. Supersnällt!

Vi provkörde en V70 för skojs skull. Vi funderar på att kanske byta bil. Våran V50 är ju 3 år nu. Ja, ja vi får se. V70 är bra mycket dyrare. Trots min Volvo-rabatt....

Nu håller vi på och tvättar. Det regnar ute och vi har precis varit på återbesök på neonatalavdelning 62C och gjort en läkarundersökning. Allt såg bra ut. Lungorna lät bra och HB var bra. Trombocyterna ska jag få svar på senare i eftermiddag. Frank är nu 64 cm lång och väger 7535 gram. Jag frågade även om det man pratade om på nyheterna gällande för tidig avnavling och stamceller. Läkaren hade hört detta, men det var inget han visste något om. Så det är väl bara att sluta fundera på det helt enkelt.

Åter till mitt nya liv. Jag har idag bestämt mig för att INTE sätta upp en massa måsten. Däremot ska jag FÖRSÖKA att köra yogapasset 2 gånger i veckan, använda stepmaskinen 2 gånger i veckan (fast jag specar ingen tid...hihi), köra styrka 2 gånger i veckan samt försöka promenera minst 10 000 steg per dag. Detta i kombination med sockerduellen låter väldigt bra i mina öron. I övrigt ska jag inte "banta" eller så eftersom det inte är bra då man ammar. Tack gode gud för det.

Nixpix, nu ska jag hänga med Frank och njuta av min träningsvärk!

Förvånad!

Kristoffer ringde precis och sade att han är på väg hem. Klockan 15:05 - kors i taket Jag hade fel med andra ord. Hurra!

Var bara tvungen att skriva det eftersom jag var lite "hård" mot honom i förra inlägget....

Trevlig Helg!

Bara 2 matpass i natt - det går framåt!

Kände mig så glad och utvilad (otroligt egentligen) när jag vaknade i morse. I natt har jag bara behövt amma Frank mellan 00:30 -01:00 och 03:30 - 04:00 och sen 06:30 - 07:00. Hur skönt som helst! Härom natten vaknade han VARJE timme - så detta känns som en seger.

Men, jag kan ju säga att jag ser fram emot den natt jag får sova 7-8 timmar i streck. De senaste 3½ månaderna har jag som max sovit 3-4 timmar i sträck. Oftast har det blivit ca 1½ timme i stöten...

Fast, å andra sidan så skulle jag nog inte kunna sova en hel natt utan att vakna (om nu Frank helt plötsligt behagade sova en hel natt) eftersom man nu är så van vid detta.

Denna vecka har vi haft riktigt fint höstväder de flesta dagarna. Jag blir så lycklig. Vackra färger, klar luft, strålande sol och blå himmel. Finns det något bättre??

Fick ett tips från Sofia om att köra "Sockerduellen" - en tävling mellan mig och sockret. Varje dag jag klarar mig från socker (exempelvis 1 kaka) så får jag ett poäng. Klarar jag det inte så får "sockret" en poäng. Så jag ska köra denna 30-dagarsduell. Jättebra idé. Men, jag vill inte starta idag och inte i helgen - för då vet jag att det står 3-0 till sockret redan på måndag. Så jag väntar lite....

Sen tror jag att det är så att amningen sätter en jäkla fart på ämnesomsättningen, för trots minskade promenader (pga förkylningar) och onödigt ätande så står vågen kvar på 67 kg. Så är det någon gång man kan frossa så är det när man ammar...men så ska jag inte tänka. Tror jag.

Imorgon åker vi till mina föräldrar i Bålsta. Syster Yster är också där. Ska bli trevligt.

Denna vecka vill Kristoffer (och jag) dra ett streck över. Han har jobbat som en tok och kommit hem sent och direkt slocknat på soffan. I går skulle han komma hem tidigt sade han. Så jag hade lagat storkok av köttfärssås som var klart vid 16:00. Satt som en snäll och hungrig hund och väntade på honom. Men då kommer han hem först 18:15 och måste skynda iväg till innebandyn. Så jag fick äta själv... Då låg han på minus. Feta minusstreck.

Det är inte lätt - jag vet att de har tokintensivt på jobbet just nu och att han har konstant dåligt samvete. Men ändå!? Det är faktiskt jobbigt att ta hand om en bebis lååånga dagar och nätter. Jag tror att många män inte förstår hur uttröttande det faktiskt kan vara... Idag har han lovat att komma hem mellan 14:00 och 16:00. Jag tippar på att han kommer hem tidigast 17:00 (och då kommer det ändå att kännas som tidigt....) Hoppas att jag har fel!

Och sen så skulle jag vilja ha en chokladboll också!

Jag var nyss ute på promenad med Frank och kom då att tänka på en massa att skriva om....men nu är det som bortblåst....får väl fundera lite...


Idag bestämde mig för att tycka synd om mig själv. Förkylningen är 100 gånger bättre, men i lördags så dök den irriterande ögoninflammationen upp igen. Grrr. Tror att det kanske beror på att jag tog en 25 minuters tupplur på kvällen (för att orka se fotbollen och vara lite social) med smink på. För när jag sen vaknade var ögonen illröda och kletiga. Typiskt!! Tur att det finns Clear Eyes som kan dölja det värsta i alla fall. Sen var det iofs lite bättre på söndagen men då hade jag istället fått hosta... Idag är ögonen bättre och hostan likaså - men jag är inte i toppform ännu (med toppform syftar jag inte på fysisk toppform). Därför bestämde jag mig för att tycka synd om mig själv.

Efter en hel vecka och helg av onyttigheter så tänkte jag igår att: Nä, nu får det vara nog. Nu ska jag vara duktig hela veckan och bara äta godis till helgen. Japp, så får det verkligen bli. Och när jag snart blir frisk SKA jag komma igång med någon form av träning (jag har ju tex en stepmaskin som hittils bara använts en gång). Läser man dessutom Sofias blogg (http://fialuttalej.blogspot.com/) så blir man så ruskigt imponerad och inspirerad - fast på en helt annan nivå förstås. Sofia tränar för maraton. Jag kanske skulle kunna träna för 2½ km spåret i Vilsta. Sofia; trots min brist på träning och sunt leverne så följer jag med stort intresse din väg mot målet. Grymt imponerad!

Hursomhelst - när jag var på promenad passade jag på att hämta ett paket från H&M (nej, jag har inte beställt igen - det var bara en uppdelad leverans av min tidigare beställning). Detta gjorde jag på Coop. Helt plötsligt hör jag då mig själv säga: Och sen så skulle jag vilja ha en chokladboll också! Nämen, hallå tänkte jag sen...jag ska ju vara nyttig. Men, OK, jag är ju lite krasslig - och det är ju ganska synd om mig... Jag börjar det nya livet imorgon istället...

Promenaden blev dessutom kort - så nu är det nog ett bra tag sedan jag gick minst 10 000 steg per dag.

Igår var vi hos Franks farmor och farfar. Faster Ida fyllde 19. Och vi blev bortskämda med både middag och fika. Gott och trevligt. GUIF spelade sen hemma mot Skövde så vi passade på att lämna Frank hos dem för 3 timmar. Gick såklart jättebra. Och bra gick det även för GUIF som vann med 33-25. Tjoho! Om du är sugen på att se matchen (ja, tex du pappa Hasse) så visar RZ produktion (honom känner vi ju igen från den gamla goda tiden då jag spelade) den på webben: http://www.webbsport.se/tidigare/herrokt.html

I övrigt var helgen lugn. I lördags såg vi fotbollen hos oss. Daniel, Emma, Mattias, Sofia och Terese var här.

Förutom GUIF-match och födelsedagsfika bjöd även söndagen på strålande vackert höstväder och en långpromenad. Till och med Kristoffer erkände att hösten har sina höjdpunkter.

Nu sitter jag och funderar på vad vi ska äta denna vecka. Jag kände mig jätteduktig förra veckan då jag lagade kycklingpaj, stekte blodpudding, gjorde makaronipudding, lax och potatis och ugnsbakad falukorv. Det var mycket husmanskost det! Får se vad det blir denna vecka....

Frank har inte gjort något nytt direkt men han har hittills snurrat över från mage till rygg 3 gånger. Så det var kanske inte bara en tillfällighet första gången det hände? Han har även börjat växa ur en massa kläder. 62:orna börjar bli trånga. Det är snart dags för oss att shoppa lite mer kläder till honom!

Åhh, vi har fått plats på babysim. Vi börjar den 5:e November - det ska bli spännande!!

Nähäpp nu ska jag återgå till att softa i soffan med världens sötaste Frank!

AD-droppar - påminnelse tack!

Sitter hemma i soffan och slötittar på TV. Har precis slumrat i soffan med Frank efter en tuff natt. Frank vaknade varje timme från 20:00 fram till 03:30 och ville snutta och tutta. Sen sov vi i alla fall till 07:30. Han är fortfarande snuvig och lite hostig - så det är väl förklaringen till att han är så snuttig. Själv har jag idag så ont i halsen (fast utan snuva) att jag inte vill öppna munnen i onödan. Kristoffer är supersnuvig (fast utan halsont) - men jobbar såklart ändå. Det skulle väl kanske vara ett amputerat ben som kunde hålla honom borta från jobbet? Igår jobbade han från 07 - 19 och trodde att det skulle bli sent idag och imorgon också. Trist.

I lördags hade Frank sin första namnsdag - den firade han genom att rulla över från mage till rygg! Wohoo vad förvånad jag blev! I söndags kom mormor och morfar på besök med en jättefin spjälsäng till Frank. Den såg jättemysig ut. Jag hade velat sova där. Om jag hade varit liiite mindre.

Appropå mindre...i fredags ställde jag mig på vågen och såg att jag nu väger 67 kg - det vill säga samma vikt som jag hade då jag blev gravid. Så jag kunde leta upp de jeans jag köpte i Indien för ett år sen. Jeans som är knappt använda eftersom magen (och rumpan...) växte i snabb takt då Frank bodde där. Så jag firade de förlorade kilona med bullar och kakor hela helgen lång! Nu återstår ca 5 kilo till min målvikt. Men jag stressar inte med det.

Jag har några saker som jag funderar på:

• Varför är det så svårt att komma ihåg de dagliga AD-dropparna till Frank? Kommer han att få men för livet om man missar dem 2 dagar i rad?


• Varför kan jag inte låta bli "supererbjudanden"? Just denna månad är det lite snålt med pengar och jag hade lovat Kristoffer att snåla. Och bara för det så får jag ett mail från Hudoteket där de har rea på mina favoritkrämer från Bioline. Så jag var bara tvungen att beställa dag- och nattcreme. Och tre sekunder senare var jag 673 kr fattigare. De cremer jag har hemma kommer dessutom att räcka i flera månader innan de tar slut...


• Kommer mina orkidéer någonsin att blomma igen?


• Vad köpte jag på Reptilcenter AB för 100 kr den 21:a September? En orm? Enligt mitt kontoutdrag har jag shoppat loss där. Märkligt.


• Varför heter det NÖTkött? Någon som vet?


• Hur mycket tvätt kan en liten bebis generera egentligen?


• När kommer vi att köpa hus?


• Är alla bebisar superglada, jollrande ocl leende sekunderna innan de kräks? Eller är det bara Frank som ger dessa varningssignaler?

Ja - som ni ser är det de stora frågorna som cirkulerar i mitt huvud...

Nähäpp, nu måste jag fylla på kaffekoppen. Gevalias India Malabar smakar finfint!

Punktering!

När jag skulle gå iväg imorse så rullade jag ut vagnen - som kändes lite konstig! Det var punktering på ena däcket! Shit, jag blev alldeles handlingsförlamad för en stund. Vad gör man utan vagn?? Jag fick helt enkelt ta Frank i bärselen och knata iväg till en cykelhandlare. Där var de schyssta att hjälpa till på en gång. Ny slang i hjulet för 100 spänn. Som jag inte har betalat ännu. Ja, ja....får väl köpa pump och lagningssats så att vi har det hemma till nästa gång det händer.

Åh, nej nu verkligen tokregnar det ute. Och jag som måste ut igen för att:

1: ta ut 100 spänn till cykelhandlaren
2: hämta ut ett paket från H&M (lustigt att det är så kul att beställa grejer när man lika gärna kan hitta kläderna nere på stan....)
3: gå till cykelhandlaren och överlämna 100 spänn
4: promenera de återstående 4500 stegen för att komma upp i dagens 10 000 steg.

Nu väntar jag bara på att min lilla guldklimp ska amma klart....

Dopet

I söndags var det dags för Franks dop och han var som en snäll liten kattunge hela ceremonin. Han grät inte, han skrek inte och han spydde inte ens. Däremot hickade han mycket och lade en riktig brakare i början av dopet (så vi var lite oroliga att det skulle bli blöjlackage. Men det gick bra - fast det stank ju lite grann förstås!). Prästen var imponerad av Franks tålamod. Och vi var såklart jättenöjda och stolta över honom. Förresten var alla barn som var med i kyrkan hur snälla som helst. Det var inte en enda som skrek eller grät. Otroligt! Bra jobbat Elin, Max, Olivia, Alicia, Nathalie och Ebba!

Henke sjöng och spelade Kents låt "Utan dina andetag". Otroligt fint!! Tack Henke (om du ser detta!). Ja, hela dopet var riktigt trevligt faktiskt. Jag tror att det var fler som tyckte det. Efter dopet var det smörgåstårta och kaffe med bullar. Gott! Vi passade då på att öppna Franks presenter. Han fick galet många presenter. Jättefina grejer: BRIO-leksaker, lära-gå-vagn, filtar, kläder, pengar, böcker med mera med mera. Och endast 2 dubletter. Otroligt! Frank kommer nu inte behöva några julklappar på flera år! Tack till alla som var med under Franks dopdag!

Efter dopet var vi helt slut. Hemma var det kaos i lägenheten efter att vi tvättat under lördagen och fick torka all tvätt i lägenheten... Sen lassade vi av alla fina presenter och drickabackar och överblivna bullar mitt i kaoset. Puh! Vi struntade i allt och lade oss på sängen och vilade. Fast jag måste medge att jag hade lite svårt att inte börja plocka ordning i kaoset - men vi var dödströtta alla tre - med all rätt!!

I måndags fick Frank sin första vaccinationsspruta. Det gick bra. På kvällen kom sen Franks farmor och farfar över till oss för att vara barnvakter så att jag och Kristoffer kunde se handbollen. Fast vi gick inte tillsammans. Han gick med sina kollegor och jag gick med Veronica. Tyvärr blev det förlust....

Igår (då Frank fyllde 3 månader)började jag på en föräldrautbildning som ska pågå 5 tisdagar i rad. Kul att träffa lite andra mammor som bor i krokarna. Jag och 2 andra mammor tog en liten promenad på vägen hem. Trevligt - fast jag kommer i vanlig ordning inte ihåg vad de heter.

Idag är Frank jätteförkyld. Han har lite hosta (är det Gudmor som ska känna sig skyldig tro??) och är täppt i näsan. Stackarn! Vi tar det nog lite lugnt idag tror jag. Promenad och lite sagomys blir nog lagom. Googlade lite på förkylda bebisar och hittade då apotekets "förkylningsakuten". Den tyckte jag var kul. Kolla in förkylningsorkestern också!

http://www.apoteket.se/barnforkylningsakuten/

Hej så länge!

En liten spya i ögat

Hmm, jag hade ett mindre angenämnt uppvaknande i morse. Frank hostade till bredvid mig på morgonen så jag böjde mig över honom för att lyfta upp honom. Då fick han till en så kallad kaskadspya som träffade mig rakt i ögat. Även min mun och mitt hår fick sig en liten dusch. Härligt sätt att vakna på!!

Sen var det bara att gå upp...

Igår var jag helt förstörd på kvällen. Hela kroppen värkte av mental och fysisk trötthet. Dessutom hade jag rejäl träningsvärk av stepmaskinen. Det var fullspäckat schema hela dagen igår. Straxt efter nio på morgonen gick jag och Frank till Mariakyrkan för att deltaga i öppna förskolan. Där träffade vi också Mia och Carolina med sina små tjejer. Det var faktiskt riktigt kul att sitta i en ring och sjunga och leka med bebisarna. Tyvärr har jag redan glömt alla melodier och texter så jag kan inte öva här hemma...

Efter babyrytmiken så gick vi hem till Mia för att äta lunch vi köpte med oss från Max (onyttigt - jag vet). Sen blev det gott fika också (onyttigt - jag vet). Jag och Mia promenerade sen till jobbet för att vara med på mötet. På mötet bjöds det på bullar...(onyttigt - jag vet). Mötet gjorde mig inte särskilt mycket klokare om hur omorganisationen påverkar oss. Det visar sig väl med tiden.

Kristoffer kom sen och hämtade mig och Frank på jobbet eftersom vi skulle träffa prästen hemma hos oss för att diskutera dopet. Prästen Karin kom vid 17 och blev kvar i nästan två timmar. Hon var helt fantastisk och jag tror att dopet på söndag kan bli riktigt trevligt och fint! Efter att prästen gått hem så var vi så utsvultna och trötta att vi blev tvugna att köpa hem pizza...(onyttigt - jag vet). Så det var en händelserik och mycket onyttig dag. Att Frank natten innan vaknat cirka en gång i timmen gjorde mig inte piggare direkt...

Men jag gick i alla fall dryga 15000 steg. Alltid något!

Idag har jag varit på Make Up Store och blivit vardagssminkad. Blev jättefint - och dyrt! Får se om jag lyckas med det själv bara... Har också köpt en salva för att behandla Franks skorv - han måste ju vara fin på dopet.

Jag fick ett mail från Helena med en länk till denna fantastiska video med ett spädbarn som har lärt sig hur det ska överleva om det trillar i vattnet. Fantastiskt! Undrar om Frank får lära sig det på babysimmet?

http://www.childdrowningprevention.com:80/index.html

Lonely, lonely, lonely Monday morning...

...det känns så ensamt när Kristoffer har åkt till jobbet efter en helg tillsammans alla tre. Men, men jag och Frank har ju fullt upp med allt och inget ändå!

I helgen har vi varit på IKEA och köpt lite smått och gott, bland annat en ram till det kort vi har från vår förlovningsdag. En fin bild tagen i Santa Margeritha i Italien förra sommaren (vi ser ju väldigt lyckliga ut i alla fall). Vi svängde också in på Jula för att köpa stepmaskinen. De måste ha registrerat produkten fel för jag betalade bara 299 kr för den istället för 499 kr! Gött, då behöver jag inte få ångest om jag kastar ner den i källaren om ett tag! Vi köpte också hörselskydd till Frank för söndagens premiärmatch för GUIF denna säsong. Gröna och fina var de...

På kvällen tog vi en promenad förbi Martin och Madeleine. De bor numera permanent i renoveringshuset de köpte. Ganska spartanskt än så länge med tanke på att köket består av en micro. Martins mamma skämmer iofs bort dem med hemlagat varje dag tror jag. Men i de rum man kan vara i har de fått det riktigt fint. Huset är 99 år gammalt så det är drygt 3 meter i takhöjd och allt som hör till den tidens hus.

Igår var det alltså dags för GUIF:s första hemmamatch för denna säsong. Alingsås stod för motståndet. Vi hade sittplatser ganska nära mittgången och bänkade oss på plats i god tid innan matchen började. Frank var klädd i rött (GUIF:s färg såklart) och hade på sig sina hörselkåpor. Han var riktigt söt - och garanterat yngsta supporten av de 1600 i publiken. Allt gick ganska smidigt. Större delen av matchen sov han i min famn, men däremellan var det lite svettigt... Det var nästan så att JAG behövde en dusch efter matchen. Sista kvarten kunde jag inte sitta kvar utan fick gå runt med honom på läktaren (och då somnade han så sött i famnen) annars hade han börjat tokböla... Så summan av kardemumman är att Frank har fått se sin första GUIF-match knappt 3 månader gammal - men jag hade svårt att koncentrera mig på matchen...sååå nästa gång lämnar vi honom hos farmor och farfar. Hursomhelst vann GUIF med 26-21. Lovely!

Fotograferandet av Frank har fortsatt...med blandat resultat. Varför är det så svårt att le in i en kamera?? här bredvid ser ni dagens bästa bild. Vi fortsätter tappert försöken...

Idag har jag köpt nya kläder till dopet som är nu på söndag. Jag har ju fortfarande hela 7 kg kvar till min målvikt så det är med viss ångest jag shoppar nu. Om allt går som jag vill så kommer ju dessa kläder vara för stora snart. Eller inte. Fortsätter det som det gjorde i helgen så kan de nog passa ett bra tag till. Det blev en hel del fika och andra onyttigheter. Men gott var det!

Nähäpp, nu ska jag kolla jobbmailen. Imorgon ska jag faktiskt in till kontoret för ett möte om en omorganisation som väntar efter årsskiftet. Låter lite oroväckande i dessa tider...

Förresten...vad bra Lindex nya reklammusik är (Sia - Electric Bird): http://www.youtube.com/watch?v=dfztE1pV9Ik

Krassliga

Idag är vi sega jag och Frank. Jag har lite ont i halsen och Frank är hes och snuvig. Vi som hade storslagna planer för dagen... Vi skulle ha tagit en långpromenad till Mariakyrkan för att vara med på babyrytmik. Efter den aktiviteten skulle vi hem på lunch hos min mammalediga kollega. Hade ju varit hur mysigt som helst!! Men nu vågar jag inte låta Frank träffa andra bebisar. Det kanske finns någon som är mer krasslig? Eller så blir vi skyldiga till att smitta ner andra bebisar. Och det skulle ju inte kännas bra...

Friskis o Svettis kör mamma-babygympa på tisdagar 11:30. Det vill jag börja på! Ska köpa kort där och då verkligen hoppas på att jag kommer dit med jämna mellanrum. Mitt årskort där går ut imorgon. Jag undrar om jag ens hann träna 3 gånger på det kortet?? Dyra pass blev det... Men nu ska det bli andra bullar (lite väl optimistiskt kanske med tanke på att jag nu har en bebis att pussla in i schemat - och det hade jag inte då!). Så säger man väl alltid? Speciellt i Januari brukar det låta så... Jag funderar även på att köpa hem en liten stepmaskin. Har hittat en på Jula för 499kr. Ja, jag vet....den kommer förpassas ner i källaren snabbare än jag anar. Men jag ser framför mig hur jag kan stå på maskinen och steppa till en überbra såpopera en halvtimme om dagen medan Frank gymmar i babygymmet. Vi kommer att bli så vältränade!! Jag måste ju få testa det iaf en gång!

Nu ska jag leka hobbyfotograf. Försökte få någon fin bild på Frank igår, men det var i princip omöjligt att få honom att le. Nya försök blir det nu. Ska ta av honom blöjan också - då blir det nog finare bilder.

100 spänn på att han bajsar på den vita filten!

Jag dricker inte längre kaffe bara för att det är gott...

...jag gör det för att överleva dagen. Numera måste jag ha en kopp till frukost, en efter lunch och gärna en på kvällen. Har jag inte hunnit få i mig kaffe förrän på eftermiddagen så får jag problem med att tänka på något annat än kaffe. Jag har aldrig förut kännt att kaffet gör mig piggare, men nu när man bara får sova 2½ timme i stöten (3 om jag har tur) så känns kaffet som min räddning.

Håller nu på att tvättar lite och har precis kastat i mig lunch (det gäller att passa på då Frank sover). Det är otroligt att han fortfarande sover! Klockan är nu 12:40 och han åt vid 8:30. Detta måste vara Franks rekord med avseende på matuppehåll. Vi var ute på en promenad i det regntunga höstvädret (som jag förövrigt älskar - och Kristoffer avskyr) och han snusar fortfarande sött i vagnen!

Under promenaden funderade jag massor på jobbet. Hela jag bubblade av braiga idéer och visioner. Måste skriva ned dem så att jag minns dem om 7 månader då jag ska börja igen. Men jag är rädd att då jag kommer tillbaka med massa ny energi och dessa strålande idéer så kommer vår kära kund att snabbt dra ned mig i fördärvet igen med sin negativa energi... Men till dess ska jag drömma om mina visioner i 7 månader.

Nehej, lilla Frank nu börjar mina tuttar att skrika efter dig... Vill ju inte få mjölkstockning... Nu har du ju inte ätit på drygt 4 timmar!!! Varför kan du inte sova såhär på natten??

Första 2 månaderna med Frank

Tiden flyger iväg...Frank är nu redan 10 veckor gammal, eller 2 månader och 9 dagar gammal om man hellre räknar så. Jag tänkte snabbt sammanfatta den första tiden för att sen kanske lyckas blogga nutid istället för denna eviga dåtid...

Vi kom ju som sagt hem från sjukhuset då Frank var ungefär 2 veckor gammal. Första veckan hade vi kompisar på besök nästan varje dag. Frank fick en massa fina kläder och leksaker. Vad som var extra bra var att en hel del kläder var några storlekar för stort - då finns det lite att växa i!

På 3-veckorsdagen kom det första medvetna leendet. Wow! Det var fantastiskt att se. Nettan, min syster och Franks gudmor, var även hon vittne till detta första leende. Sen den dagen smög sig leendena på och blev fler och fler. Numera låter det även "hehe" ibland också!

Första flygturen gjordes då Frank var 4 veckor gammal. Då flög vi upp till Gällivare. Jag hade hört att det var bra att amma under själva lyftet och landningen för att minska obehagetn av tryckförändringen. Så jag satt startklar med Frank vid bröstet när vi började taxa ut. Jag tänkte att jag kan lika gärna börja amma honom redan på startbanan eftersom han ändå brukar amma ganska länge. Men, innan vi ens börjat ta fart hade han redan somnat vid bröstet. Och sen sov han hela resan upp till Gällivare. Det gick med andra ord hur smidigt som helst att flyga med en 4-veckors bebis. Skönt!

Vi var uppe i stugan i Sammakko i 10 dagar. Det var skönt att få lite avlastning av mamma, pappa och syrran då de hela tiden ville leka och gosa med Frank. Inte ett myggbett fick han heller under vistelsen.

När vi kom hem från Sammakko skulle Kristoffer börja jobba. Första dagen jag var ensam med Frank en hel dag var sååå jobbig. Han kräktes och kräktes och var bara ledsen. Det kändes som om jag bara matade och tröstade hela dagen. Och torkade spyor. När Kristoffer äntligen kom hem var jag helt färdig och somnade sen i soffan klockan åtta på kvällen.... Andra dagen gick lite bättre, och Frank kräktes då inte heller lika mycket. Men helt ärligt så längtade jag då tillbaka till jobbet en aning. Jag såg framför mig hur alla mina dagar fram till Maj skulle se likadana ut. Mata, vyssja, leka, trösta, mata, vyssja, torka spyor och byta blöjor dagarna i ända... Men det är ju också ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och numera flyter dagarna på. Att ha en aktivitet per dag är ganska lagom. Ett BVC-besök, en fika på stan eller en tid hos frisören som exempel.

Vi köpte ett ganska dyrt babygym - men det är värt varenda krona! Där ligger han gärna och spanar på leksakerna. Nu har han också börjat gripa tag i de saker som hänger i gymmet. Uppskattat av både Frank och mig! Jag brukar låta honom ligga där och leka så att jag kan passa på att göra lite andra sysslor som måste göras. Och då kommer det där dåliga samvetet. Man känner sig som en usel mamma som lägger barnet där och låter det roa sig själv. Jag har diskuterat detta med flera andra mammor och det visar sig att alla har dåligt samvete och känner att de inte räcker till för sina barn då man gör så här. Men bebisarna ligger ju där och jollrar och leker, så inte kan de vara alltför ostimulerade eller olyckliga. Eller? Och så fort han blir ledsen så tar jag ju såklart upp honom. Men det var intressant att höra att mer eller mindre alla jag pratat med känner samma sak. Man har kanske en bild av att alla andra är världens supermammor?

Frank sover i våran säng. Och det är bara så mysigt. Vi har försökt att ha honom i vagga ett par gånger. Han sov till och med 2 nätter i rad i vaggan förut och då trodde vi att det var fixat och klart med sovrutinerna. Hahaha... Glöm det! Natten därpå sov han inte alls förrän han fick komma till oss. De gånger vi har försökt med vaggan efter detta så har jag längtat så mycket efter honom att jag bara blivit glad då han vaknat mitt i natten för att äta. Och efter matningen så har han blivit kvar i vår säng...

Många frågar ofta om Frank sover bra på nätterna. Jaa, hyfsat har vi alltid svarat... Men nu vet jag att han inte sover bra på nätterna. Jag får amma honom åtminstone 2 gånger per natt. När vi hade återträff med föraldragruppen så visade det sig att 2 av bebisarna somnar 21:00 och SOVER till 06:00. Va??? Kan det vara så? Så numera säger jag att han sover dåligt på nätterna. Men det kanske kommer en dag då Frank sover gott och länge? Hoppas det.

Veckorna på 62C

Efter att Frank hade fötts flyttades han upp till avdelning 62C på Mälarsjukhuset. Avdelningen är även en neonatalavdelning med vård av för tidigt födda barn. Man kan lugnt säga att Frank såg stor ut jämfört med de små, små bebisarna som var där. Frank låg till en början i en värmesäng och hade en apparat som kallas CPAP kopplad till sig. Apparaten sprutade in syrgas genom näsan och höll även ett övertryck i lungorna. Han hade även diverse mätare kopplade på kroppen för att registrera hjärtat, andningen och syresättningen av blodet. Så de första dagarna såg vi inte riktigt hur han såg ut.

Till en början sade läkarna att han nog skulle behöva ligga ett par dagar och sen kunde vi få flytta ut till BB. Men efter en lungröntgen visade det sig att lungorna var värre än vad man från början hade trott. Många värden var också dåliga. Redan första dagen fick han blodtransfusion pga att han "förlorade" blod då navelsträngen slets av under förlossningen. Efter det fick han mycket finare färg och verkade lite piggare.

Jag och Kristoffer bodde en vecka tillsammans på BB, men satt såklart inne hos Frank mest hela dagarna. Flera gången om dagen skulle de ta en massa blodprover på Frank för att se hur de olika värdena var. Det var fruktansvärt jobbigt att se hur de försökte sticka honom. Hans kärl kröp hela tiden undan och han höll hårt på sitt blod och ville inte dela med sig. Till sist var det nästan ingen som ville/kunde sticka honom...

Ett värde man kontrollerar för att se eventuella infektioner i kroppen kallas CRP. Detta värde ska normalt vara under 8. Franks CRP bara ökade och ökade. Ett par dagar var CRP över 160. De dagarna var han riktigt loj. Han ville inte äta alls utan fick sondmatas. De dagarna var alldeles fruktansvärda och vi var uppriktigt oroliga huruvida han skulle klara sig eller ej. Läkarna meddelade dock att det inte svävade mellan liv och död.

Men när man befinner sig i den sjukhusmiljön med en liten bebis som ligger alldeles loj och tillsynes orkeslös och som dessutom får blodtransfusioner (3 stycken blev det), plasma och utsätts för en massa nålstick då är man inte kaxig. När jag då pratade med Franks mormor och morfar gjorde jag ju bara dem sjuka av oro. Det var ingen positiv bild jag målade upp. Under vår vistelse på sjukhuset var det 2 barn som dog - och det gjorde inte situationen lättare... Personalen som jobbar där, som förövrigt är helt fantastisk, måste ha ett psyke av en annan värld som får uppleva sådana tragiska händelser nu och då. Ett barn som dör är alldeles omänskligt och borde bara inte hända....

Som tur var är Kristoffer lite starkare och kunde förklara mer sakligt för mina föräldrar hur läget var. Det vill säga han kunde berätta utan att hulka fram läget och dessutom förstärkte han allt som faktiskt hade blivit bättre. Frank behövde ju inte längre CPAP-apparaten till exempel. Vi lyckades också få tillstånd för ett besök av våra föräldrar. De fick se Frank då han var en vecka gammal och de värsta dagarna hade passerat. Detta möte gjorde att de kunde sova bättre på natten. Han verkade ju vara en helt vanlig bebis som piggnat till sig ordentligt.

Efter en vecka blir man tydligen "utkastad" från BB så då sov Kristoffer hemma. Mammorna får bo på avdelning 62C, så jag flyttade in dit. Helt plötsligt en dag ansåg de att Frank var så stabil att han kunde få flytta in i en annan sal (inte intensiven). Där hann vi vara i ett par dagar när läkaren en morgon (fredagen den 11:e Juli) under ronden undrade om vi ville åka hem!! Jag var inte alls beredd på det och blev förstås jätteglad, men samtidigt lite orolig. Hur skulle vi klara oss utan alla mätare som registrerade andningen mm??

Jag skyndade ut ur salen (som är en mobilfri zon) och ringde efter Kristoffer. Runt lunchtid packade vi in alla mina pinaler i bilen och bar sen ut Frank i friheten. Vi såg nog ut som världens stoltaste föräldrar när vi tog hissen ner från BB.

Väl hemma så bestämde vi oss för att bara vara vi tre över helgen. Inga besökare alls. Helgen gick snabbt och på nätterna sov Frank mellan oss i sängen. Åh, vad mysigt det var! Och man glömde väldigt snabbt bort att oroa sig för att vi inte hade några mätare kopplade till honom. Det som var mest jobbigt var att inte veta hur mycket bröstmjölk han fick i sig. På sjukhuset vägdes han alltid innan matning och efter. På så vis visste man att han fått i sig si och så många milliliter mat. Nu hade jag ingen aning. Och det var till en början jobbigt.

På måndagen hade vi tid för återbesök och nya prover togs på Frank. CRP var sakta men säkert på väg nedåt nu och var värdet 61. Läkaren medelade att vi kunde sluta ge honom antibiotika. Vi blev utskrivna och kunde nu installera oss på riktigt i vårt hem.

Denna vistelse på 62C har gett oss en massa nya kunskaper om CRP, trombocyter och gud vet alla termer. Vi har även fått uppleva en alldeles fantastisk sjukvård och hängiven personal. Vi är väldigt tacksamma att det i Sverige finns sådan hjälp att få.