Man ska aldrig lita på....

... Kristoffer!

När han kom hem nyss så sade jag: Jag FATTAR inte hur etui:et kunde vara i vagnen eller skötväskan utan att vi hittade det... Då säger han: Nä, jag skojade bara - det fanns på Bilia. Jag drog bara till med KappAhl för att du skulle "erkänna" att du okynnes-shoppade...

Jag handlar nästan aldrig på KappAhl, så det är ju galet vilket flyt Kristoffer hade då han drog till med just KappAhl. Nä, det var alltså någon som hyrt en V70 som hade hittat etuiet under sätet (vi var ju och provkörde en V70 förra söndagen - och vi var även in till Bilia den söndagen och frågade om de hade sett något etui....). Så var det med det.

Så det jag vill ha sagt är att man alltid ska förvänta sig att Kristoffer far med osanning. Trots det så älskar jag honom som en tok.

Jag har noll karaktär

....agggrh....jag har syndat idag. Igen. Måste bara få meddela det. Jag har ätit bullar OCH kakor. Trodde inte att det skulle bli så idag - men ack så fel jag hade... Jag skulle precis gå ned på stan och handla lite kläder till Frank då en tjej från föräldragruppen ringde och frågade om jag ville komma över. Ja, vad trevligt tänkte jag! Så efter att ha shoppat till Frank gick jag över till Pia. Och där hade hon dukat upp värsta kak-kalaset. Ärligt talat: hade det inte varit riktigt, riktigt oförskämt om jag tackat nej?? Jag tycker nog det. Fasiken, vad dåligt det går. Jag som trodde jag kunde spara mina "sockerdagar" till fredag och lördag. Skit också.

Hade det inte varit för att jag gjort min duell officiell här på bloggen så hade jag lagt ned kampen(sorry Sofia - det är en jättebra idé med sockerduellen. Men kanske inte för mig....). Men, det kan jag inte göra. Så istället får jag skämmas. Jättemycket. Det kanske rent av blir så att det blir 7-35 (alltså 35 pinnar till sockret). Attans. Var jag tvungen och ha en 42-dagarskamp? Nu kommer jag att få skämmas och ha dåligt samvete i en hel månad till. Jag kräks snart. Så, kan ni vara så vänliga och INTE titta på ställningen i duellen. Tack!

Måste också skriva vad mer som hände idag. För en dryg vecka sedan (när vi var i Bålsta över helgen) tappade Kristoffer bort sitt etui med alla kort. Ganska typiskt Kristoffer kan man tro (med tanke på att han har tappat bort förlovningsringen och även etui:et tidigare i år). Vi har vänt upp och ner på allt. Bilen, vagnen, skötväskan, sängen. Ja, allt. Hursomhelst, när jag är hos Pia och svullar i mig en sjuhelsikes massa kakor och bullar så ringer Kristoffer. Då har de ringt från KappAhl och meddelat att de hittat hans etui (jag var där och köpte kläder till Frank idag). Che? Va? Hallå? Jag fattar INGENTING. Det måste alltså ha legat i vagnen eller skötväskan (som vi har vänt upp och ner på flera gånger) och trillat ut därinne. Jag borde ha hört det, jag borde ha sett det. Men, nej det gjorde jag inte. Men tur att det trillade ut därinne och inte ute på gatan (vilket också är märkligt eftersom vi har använt vagnen varje dag sen etui:et försvann). Ja, ja....bra att det är tillbaka i alla fall!!

Nu ska jag göra lite kaffe. Kanske, kanske kommer jag att ta en bulle till kaffet. Jag får se.

Halkig promenad...det börjar bli kyligt!

Härligt kallt var det där ute. Kom precis in från en promenad. Dricker en kopp underbart gott kaffe och funderar på vad vi ska hitta på idag. Vi invigde Franks åkpåse och det såg så sjukt härligt ut att ligga nedbäddad i vagnen. Vad synd att man inte minns något från när man själv var så här liten...

I går kom vi inte ens utanför huset. Det regnade och jag fick ett infall att sortera i klädkammaren/arbetsrummet. Så allt åkte ut och låg i en salig röra i vardagsrummet. Och givetvis så ångrar man sig när det är som mest kaotiskt. Så blir det alltid för mig. Eller så fastnar jag i gamla tidningar/fotoalbum eller andra gamla prylar. Och då tar allt ännu längre tid såklart....

Jag gjorde iofs en ansats att komma ut igår. Frank var nerpackad i vagnen, men sen fick han tokspel då vi skulle gå - så jag fick "packa upp" honom och mata honom. Och då fastnade jag i ett Top Model-avsnitt och blev kvar inomhus. Appropå tv, vad är det som händer i Desperate Housewives? De har ju hoppat fram i tiden. Jag känner mig snuvad på de 5 åren de hoppat över. Ska det vara såhär?

I måndags var vi på babysim-info tillsammans med Mia och Lily. Köpte ett par kanonfula badbyxor till Frank. Men det kändes tryggt att köpa deras badbyxor eftersom det inte verkar så poppis om badbyxorna skulle läcka bajs i bassängen. Nu är det ju faktiskt de som har valt lämplig storlek till honom!

När vi badar honom hemma ska vi vänja honom vid vatten i ansiktet - så nu känner jag mig lite elak då jag badar honom eftersom jag stänker vatten på honom.... Men han diggar ju att bada. Nu har han också kommit på att det är kul att sparka med benen i badet så att det stänker. Så numera blir jag dyngsur då han badar!

Nu ska jag busa lite med Frank. Hej så länge!

Tänder?

Det ligger en varm och trött bebis i mitt knä. Frank är badad, pyjamasklädd och nymatad. Nu hoppas vi att han vill sova bra i natt. Han sov lite sisådär i natt - och har gjort så ett tag nu... Det roliga (tycker jag) är att Kristoffer av någon anledning vaknade hela tiden i natt då Frank gnällde och bökade. Vanligtvis så sover han (Kristoffer alltså) stenhårt och hör ingenting - så han har inte riktigt koll på hur ofta jag sitter och matar Frank. Men i natt var han alltså vaken alla gånger. Och resultatet av det var att han var fullständigt förstörd idag. Trött och grinig. Han undrade faktiskt hur jag pallar med detta. Och, ja det kan man undra. 4 månaders sömnlösa nätter vs 1 sömnlös natt. Hmm... tänk om jag skulle vara lika trött och grinig som Kristoffer var idag. Fast att man skulle ta den tröttheten och grinigheten gånger 100. Oj, oj - då skulle jag INTE vilja leva med mig. Som tur är fixar man det ganska bra. Det jag däremot kan känna (förutom lite trötthet då) är att hjärncellerna jobbar liiite långsammare ibland (ok, mycket långsammare menar jag). Men, det har folk förståelse med då de vet att man har en lite bebis (tror jag ialla fall)....




Puh, vad jag ångrar att jag gav mig in i sockerduellen. Hela dagen har jag kämpat hårt för att motstå sockret. Detta för att få resultatet 5-2 denna första vecka, och inte 4-3 som det annars hade blivit. Och jag är egentligen lite skeptisk till om denna metod är så bra för mig... I torsdags var ju jag och Mia på lunchdate i Strängnäs med våra små (det var supertrevligt och vi hade kalasväder). Då visste jag ju redan att vi skulle fika och att jag skulle "förlora" den dagen. Men, eftersom den dagen då var förlorad så passade jag såklart på att äta bullar på kvällen också... Så de dagar jag förlorar kanske jag kommer att äta så mycket onödigt att det väger upp de dagar jag är duktig. Eller ännu värre - jag kanske konsumerar mer än vad jag annars skulle ha gjort?

Fast iofs så har jag ju dissat sötsaker både fredag och söndag (tackade nej till både choklad och sockerkaka till kaffet) och det är ju bra!

Igår var vi på barnkalas - Olivia fyllde 2 år. Frank fick fiska fiskedamm a´ la äkta barnkalas. Kanske var det så att jag och Kristoffer tyckte just den aktiviteten var roligare än vad Frank tyckte? Vi får nog i alla fall spara på såpbubblorna ett år eller så. Men roligt var det! Och gott fika! Jag ansåg att det var alldeles för oartigt att tacka nej till fika på ett kalas (eller ok, tanken slog mig aldrig att INTE fika) så den dagen vann sockret såklart.

Idag har vi haft gårdsstädning med föreningen. Jag och Frank har tvättat fönster. Fast Frank jobbade mest på att charma tanterna i huset! Sen var vi och tittade på ett hus i Solvik. Det var vi och säkert 50 andra par kändes det som. Kommer nog att stiga i pris skulle jag tro. Men, det var inget vi kommer buda på. Den där rätta känslan infann sig inte helt enkelt.

Nu är Frank alldeles för pigg för att sova verkar det som. Han sitter i andra soffan och busar med pappa....

Nu ska jag ge mig för idag. Frank har hamnat i min famn (Kerstin, Kerstin! syndromet) och sitter och tuggar på min hand. Det gör rätt ont. Kanske är det tänder på G?

Träningsvärk

Äntligen! Jag är på G. Känner mig laddad till 1000 - eller i alla fall till 10. Mitt "nya, hälsosamma liv" startade igår. För 537:e gången kanske?

Det började i alla fall bra. Igår promenerade jag 11 648 steg och körde ett yogapass på en timme. Eller ja, passet på dvd:n är en timme, men för mig kanske det tog 1½ timme eftersom jag fick pausa emellanåt för att underhålla Frank. Det var så grymt skönt att sträcka ut kroppen i de olika yogamoves:en. Jag är otroligt stel, men jag vet att man snabbt märker skillnad efter några pass! Jag har inlett sockerduellen också. Den kan man följa längst ner till höger i bloggen. Just nu leder jag med 1-0. Wohoo!

Men, jag vet att jag tex på torsdag kommer att förlora mot sockret för då ska jag och Frank på lunchdate med Mia och Elin. Kan inte tänka mig att vi inte kommer att fika då.... Så till dess ska jag försöka hålla 3-0. Man kan säga att jag förberedde mig i helgen för detta nya liv. Vi var i Bålsta och åt en massa god mat, godis och bakverk. Man var konstant mätt faktiskt. På söndagskvällen "var jag tvungen" att äta upp kärleksmumsen som fanns framme. Vore ju idiotiskt att ha de framför nosen när man ska dissa allt onödigt gott. Så det slutade med att jag tryckte i mig 4 st. Vilken uppoffring! Fast jag resonerade som så att de var ju ganska små...de hade ju kunnat vara dubbelt så stora utan att det vore konstigt. Och i sådana fall kan man ju säga att jag bara åt 2 st. Eller hur?

På vägen hem från Bålsta mellanlandade vi i Backa, hos Franks farmor och farfar. Där blev det fika. Såklart. Vi fick också med oss en massa grejer som Carina handlat på Ullared: Åkpåse i lammull, pyjamasar, strumpor och andra kläder till Frank. Supersnällt!

Vi provkörde en V70 för skojs skull. Vi funderar på att kanske byta bil. Våran V50 är ju 3 år nu. Ja, ja vi får se. V70 är bra mycket dyrare. Trots min Volvo-rabatt....

Nu håller vi på och tvättar. Det regnar ute och vi har precis varit på återbesök på neonatalavdelning 62C och gjort en läkarundersökning. Allt såg bra ut. Lungorna lät bra och HB var bra. Trombocyterna ska jag få svar på senare i eftermiddag. Frank är nu 64 cm lång och väger 7535 gram. Jag frågade även om det man pratade om på nyheterna gällande för tidig avnavling och stamceller. Läkaren hade hört detta, men det var inget han visste något om. Så det är väl bara att sluta fundera på det helt enkelt.

Åter till mitt nya liv. Jag har idag bestämt mig för att INTE sätta upp en massa måsten. Däremot ska jag FÖRSÖKA att köra yogapasset 2 gånger i veckan, använda stepmaskinen 2 gånger i veckan (fast jag specar ingen tid...hihi), köra styrka 2 gånger i veckan samt försöka promenera minst 10 000 steg per dag. Detta i kombination med sockerduellen låter väldigt bra i mina öron. I övrigt ska jag inte "banta" eller så eftersom det inte är bra då man ammar. Tack gode gud för det.

Nixpix, nu ska jag hänga med Frank och njuta av min träningsvärk!

Förvånad!

Kristoffer ringde precis och sade att han är på väg hem. Klockan 15:05 - kors i taket Jag hade fel med andra ord. Hurra!

Var bara tvungen att skriva det eftersom jag var lite "hård" mot honom i förra inlägget....

Trevlig Helg!

Bara 2 matpass i natt - det går framåt!

Kände mig så glad och utvilad (otroligt egentligen) när jag vaknade i morse. I natt har jag bara behövt amma Frank mellan 00:30 -01:00 och 03:30 - 04:00 och sen 06:30 - 07:00. Hur skönt som helst! Härom natten vaknade han VARJE timme - så detta känns som en seger.

Men, jag kan ju säga att jag ser fram emot den natt jag får sova 7-8 timmar i streck. De senaste 3½ månaderna har jag som max sovit 3-4 timmar i sträck. Oftast har det blivit ca 1½ timme i stöten...

Fast, å andra sidan så skulle jag nog inte kunna sova en hel natt utan att vakna (om nu Frank helt plötsligt behagade sova en hel natt) eftersom man nu är så van vid detta.

Denna vecka har vi haft riktigt fint höstväder de flesta dagarna. Jag blir så lycklig. Vackra färger, klar luft, strålande sol och blå himmel. Finns det något bättre??

Fick ett tips från Sofia om att köra "Sockerduellen" - en tävling mellan mig och sockret. Varje dag jag klarar mig från socker (exempelvis 1 kaka) så får jag ett poäng. Klarar jag det inte så får "sockret" en poäng. Så jag ska köra denna 30-dagarsduell. Jättebra idé. Men, jag vill inte starta idag och inte i helgen - för då vet jag att det står 3-0 till sockret redan på måndag. Så jag väntar lite....

Sen tror jag att det är så att amningen sätter en jäkla fart på ämnesomsättningen, för trots minskade promenader (pga förkylningar) och onödigt ätande så står vågen kvar på 67 kg. Så är det någon gång man kan frossa så är det när man ammar...men så ska jag inte tänka. Tror jag.

Imorgon åker vi till mina föräldrar i Bålsta. Syster Yster är också där. Ska bli trevligt.

Denna vecka vill Kristoffer (och jag) dra ett streck över. Han har jobbat som en tok och kommit hem sent och direkt slocknat på soffan. I går skulle han komma hem tidigt sade han. Så jag hade lagat storkok av köttfärssås som var klart vid 16:00. Satt som en snäll och hungrig hund och väntade på honom. Men då kommer han hem först 18:15 och måste skynda iväg till innebandyn. Så jag fick äta själv... Då låg han på minus. Feta minusstreck.

Det är inte lätt - jag vet att de har tokintensivt på jobbet just nu och att han har konstant dåligt samvete. Men ändå!? Det är faktiskt jobbigt att ta hand om en bebis lååånga dagar och nätter. Jag tror att många män inte förstår hur uttröttande det faktiskt kan vara... Idag har han lovat att komma hem mellan 14:00 och 16:00. Jag tippar på att han kommer hem tidigast 17:00 (och då kommer det ändå att kännas som tidigt....) Hoppas att jag har fel!

Och sen så skulle jag vilja ha en chokladboll också!

Jag var nyss ute på promenad med Frank och kom då att tänka på en massa att skriva om....men nu är det som bortblåst....får väl fundera lite...


Idag bestämde mig för att tycka synd om mig själv. Förkylningen är 100 gånger bättre, men i lördags så dök den irriterande ögoninflammationen upp igen. Grrr. Tror att det kanske beror på att jag tog en 25 minuters tupplur på kvällen (för att orka se fotbollen och vara lite social) med smink på. För när jag sen vaknade var ögonen illröda och kletiga. Typiskt!! Tur att det finns Clear Eyes som kan dölja det värsta i alla fall. Sen var det iofs lite bättre på söndagen men då hade jag istället fått hosta... Idag är ögonen bättre och hostan likaså - men jag är inte i toppform ännu (med toppform syftar jag inte på fysisk toppform). Därför bestämde jag mig för att tycka synd om mig själv.

Efter en hel vecka och helg av onyttigheter så tänkte jag igår att: Nä, nu får det vara nog. Nu ska jag vara duktig hela veckan och bara äta godis till helgen. Japp, så får det verkligen bli. Och när jag snart blir frisk SKA jag komma igång med någon form av träning (jag har ju tex en stepmaskin som hittils bara använts en gång). Läser man dessutom Sofias blogg (http://fialuttalej.blogspot.com/) så blir man så ruskigt imponerad och inspirerad - fast på en helt annan nivå förstås. Sofia tränar för maraton. Jag kanske skulle kunna träna för 2½ km spåret i Vilsta. Sofia; trots min brist på träning och sunt leverne så följer jag med stort intresse din väg mot målet. Grymt imponerad!

Hursomhelst - när jag var på promenad passade jag på att hämta ett paket från H&M (nej, jag har inte beställt igen - det var bara en uppdelad leverans av min tidigare beställning). Detta gjorde jag på Coop. Helt plötsligt hör jag då mig själv säga: Och sen så skulle jag vilja ha en chokladboll också! Nämen, hallå tänkte jag sen...jag ska ju vara nyttig. Men, OK, jag är ju lite krasslig - och det är ju ganska synd om mig... Jag börjar det nya livet imorgon istället...

Promenaden blev dessutom kort - så nu är det nog ett bra tag sedan jag gick minst 10 000 steg per dag.

Igår var vi hos Franks farmor och farfar. Faster Ida fyllde 19. Och vi blev bortskämda med både middag och fika. Gott och trevligt. GUIF spelade sen hemma mot Skövde så vi passade på att lämna Frank hos dem för 3 timmar. Gick såklart jättebra. Och bra gick det även för GUIF som vann med 33-25. Tjoho! Om du är sugen på att se matchen (ja, tex du pappa Hasse) så visar RZ produktion (honom känner vi ju igen från den gamla goda tiden då jag spelade) den på webben: http://www.webbsport.se/tidigare/herrokt.html

I övrigt var helgen lugn. I lördags såg vi fotbollen hos oss. Daniel, Emma, Mattias, Sofia och Terese var här.

Förutom GUIF-match och födelsedagsfika bjöd även söndagen på strålande vackert höstväder och en långpromenad. Till och med Kristoffer erkände att hösten har sina höjdpunkter.

Nu sitter jag och funderar på vad vi ska äta denna vecka. Jag kände mig jätteduktig förra veckan då jag lagade kycklingpaj, stekte blodpudding, gjorde makaronipudding, lax och potatis och ugnsbakad falukorv. Det var mycket husmanskost det! Får se vad det blir denna vecka....

Frank har inte gjort något nytt direkt men han har hittills snurrat över från mage till rygg 3 gånger. Så det var kanske inte bara en tillfällighet första gången det hände? Han har även börjat växa ur en massa kläder. 62:orna börjar bli trånga. Det är snart dags för oss att shoppa lite mer kläder till honom!

Åhh, vi har fått plats på babysim. Vi börjar den 5:e November - det ska bli spännande!!

Nähäpp nu ska jag återgå till att softa i soffan med världens sötaste Frank!

AD-droppar - påminnelse tack!

Sitter hemma i soffan och slötittar på TV. Har precis slumrat i soffan med Frank efter en tuff natt. Frank vaknade varje timme från 20:00 fram till 03:30 och ville snutta och tutta. Sen sov vi i alla fall till 07:30. Han är fortfarande snuvig och lite hostig - så det är väl förklaringen till att han är så snuttig. Själv har jag idag så ont i halsen (fast utan snuva) att jag inte vill öppna munnen i onödan. Kristoffer är supersnuvig (fast utan halsont) - men jobbar såklart ändå. Det skulle väl kanske vara ett amputerat ben som kunde hålla honom borta från jobbet? Igår jobbade han från 07 - 19 och trodde att det skulle bli sent idag och imorgon också. Trist.

I lördags hade Frank sin första namnsdag - den firade han genom att rulla över från mage till rygg! Wohoo vad förvånad jag blev! I söndags kom mormor och morfar på besök med en jättefin spjälsäng till Frank. Den såg jättemysig ut. Jag hade velat sova där. Om jag hade varit liiite mindre.

Appropå mindre...i fredags ställde jag mig på vågen och såg att jag nu väger 67 kg - det vill säga samma vikt som jag hade då jag blev gravid. Så jag kunde leta upp de jeans jag köpte i Indien för ett år sen. Jeans som är knappt använda eftersom magen (och rumpan...) växte i snabb takt då Frank bodde där. Så jag firade de förlorade kilona med bullar och kakor hela helgen lång! Nu återstår ca 5 kilo till min målvikt. Men jag stressar inte med det.

Jag har några saker som jag funderar på:

• Varför är det så svårt att komma ihåg de dagliga AD-dropparna till Frank? Kommer han att få men för livet om man missar dem 2 dagar i rad?


• Varför kan jag inte låta bli "supererbjudanden"? Just denna månad är det lite snålt med pengar och jag hade lovat Kristoffer att snåla. Och bara för det så får jag ett mail från Hudoteket där de har rea på mina favoritkrämer från Bioline. Så jag var bara tvungen att beställa dag- och nattcreme. Och tre sekunder senare var jag 673 kr fattigare. De cremer jag har hemma kommer dessutom att räcka i flera månader innan de tar slut...


• Kommer mina orkidéer någonsin att blomma igen?


• Vad köpte jag på Reptilcenter AB för 100 kr den 21:a September? En orm? Enligt mitt kontoutdrag har jag shoppat loss där. Märkligt.


• Varför heter det NÖTkött? Någon som vet?


• Hur mycket tvätt kan en liten bebis generera egentligen?


• När kommer vi att köpa hus?


• Är alla bebisar superglada, jollrande ocl leende sekunderna innan de kräks? Eller är det bara Frank som ger dessa varningssignaler?

Ja - som ni ser är det de stora frågorna som cirkulerar i mitt huvud...

Nähäpp, nu måste jag fylla på kaffekoppen. Gevalias India Malabar smakar finfint!

Punktering!

När jag skulle gå iväg imorse så rullade jag ut vagnen - som kändes lite konstig! Det var punktering på ena däcket! Shit, jag blev alldeles handlingsförlamad för en stund. Vad gör man utan vagn?? Jag fick helt enkelt ta Frank i bärselen och knata iväg till en cykelhandlare. Där var de schyssta att hjälpa till på en gång. Ny slang i hjulet för 100 spänn. Som jag inte har betalat ännu. Ja, ja....får väl köpa pump och lagningssats så att vi har det hemma till nästa gång det händer.

Åh, nej nu verkligen tokregnar det ute. Och jag som måste ut igen för att:

1: ta ut 100 spänn till cykelhandlaren
2: hämta ut ett paket från H&M (lustigt att det är så kul att beställa grejer när man lika gärna kan hitta kläderna nere på stan....)
3: gå till cykelhandlaren och överlämna 100 spänn
4: promenera de återstående 4500 stegen för att komma upp i dagens 10 000 steg.

Nu väntar jag bara på att min lilla guldklimp ska amma klart....

Dopet

I söndags var det dags för Franks dop och han var som en snäll liten kattunge hela ceremonin. Han grät inte, han skrek inte och han spydde inte ens. Däremot hickade han mycket och lade en riktig brakare i början av dopet (så vi var lite oroliga att det skulle bli blöjlackage. Men det gick bra - fast det stank ju lite grann förstås!). Prästen var imponerad av Franks tålamod. Och vi var såklart jättenöjda och stolta över honom. Förresten var alla barn som var med i kyrkan hur snälla som helst. Det var inte en enda som skrek eller grät. Otroligt! Bra jobbat Elin, Max, Olivia, Alicia, Nathalie och Ebba!

Henke sjöng och spelade Kents låt "Utan dina andetag". Otroligt fint!! Tack Henke (om du ser detta!). Ja, hela dopet var riktigt trevligt faktiskt. Jag tror att det var fler som tyckte det. Efter dopet var det smörgåstårta och kaffe med bullar. Gott! Vi passade då på att öppna Franks presenter. Han fick galet många presenter. Jättefina grejer: BRIO-leksaker, lära-gå-vagn, filtar, kläder, pengar, böcker med mera med mera. Och endast 2 dubletter. Otroligt! Frank kommer nu inte behöva några julklappar på flera år! Tack till alla som var med under Franks dopdag!

Efter dopet var vi helt slut. Hemma var det kaos i lägenheten efter att vi tvättat under lördagen och fick torka all tvätt i lägenheten... Sen lassade vi av alla fina presenter och drickabackar och överblivna bullar mitt i kaoset. Puh! Vi struntade i allt och lade oss på sängen och vilade. Fast jag måste medge att jag hade lite svårt att inte börja plocka ordning i kaoset - men vi var dödströtta alla tre - med all rätt!!

I måndags fick Frank sin första vaccinationsspruta. Det gick bra. På kvällen kom sen Franks farmor och farfar över till oss för att vara barnvakter så att jag och Kristoffer kunde se handbollen. Fast vi gick inte tillsammans. Han gick med sina kollegor och jag gick med Veronica. Tyvärr blev det förlust....

Igår (då Frank fyllde 3 månader)började jag på en föräldrautbildning som ska pågå 5 tisdagar i rad. Kul att träffa lite andra mammor som bor i krokarna. Jag och 2 andra mammor tog en liten promenad på vägen hem. Trevligt - fast jag kommer i vanlig ordning inte ihåg vad de heter.

Idag är Frank jätteförkyld. Han har lite hosta (är det Gudmor som ska känna sig skyldig tro??) och är täppt i näsan. Stackarn! Vi tar det nog lite lugnt idag tror jag. Promenad och lite sagomys blir nog lagom. Googlade lite på förkylda bebisar och hittade då apotekets "förkylningsakuten". Den tyckte jag var kul. Kolla in förkylningsorkestern också!

http://www.apoteket.se/barnforkylningsakuten/

Hej så länge!