Lillkillen

Han utvecklas hela tiden. Han har hittat sina fötter, han kan sitta korta korta stunder utan stöd (fast man vågar ABSOLUT inte låta honom sitta själv - för då står han på näsan!) och han kan "dra sig" framåt på golvet. Vad fort det går!

Bröllopsklänningen...

...är införskaffad!

I lördags åkte jag och mina tärnor, Mia o Nettan, in till Stockholm. Eller Nettan bor ju där, så det var snarare jag och Mia som åkte in till Stockholm. Vi startade med en sushi hemma hos Nettan och sedan gick vi till en butik på Hornsgatan. De var jättetrevliga och hjälpsamma och jag fastnade lite för en klänning med en grön (föga förvånande) detalj i. Vi gick vidare till nästa butik - Stockholm Brud och Fest - och kikade runt lite. Jag provade först en klänning, som tydligen var mermaidmodell, och då fick jag skämmas lite grann... Jag har ganska mycket cellskräck. Så pass mycket att jag får panik om kläder är "stumma" då man ska ta på sig dem. Och just denna klänning skulle alltså träs över huvudet. Expediten hjälpte till och när jag var halvvägs in i klännningen så fick jag panik och ropade: Stopp, stopp, stopp! Ta av den! Tav den! Näh, det var bara att glömma, men å andra sidan så ville jag ju inte ha en sådan modell... Klänning nummer 2 kändes på ett helt annat sätt. Jag tyckte den kändes superbra och Nettan och Mia tyckte absolut att jag skulle köpa den! Vaddå? Köpa? Jag? Nu?

Jag var inte alls inställd på att komma hem med en klänning. Min orginalidé var ju att HYRA klänning. Sedan hade jag faktiskt börjat snegla åt Kina-fabrikerna. Att beställa direkt därifrån. Men...det blir ju aldrig som man tänkt sig...

Hursomhelst. Jag är velig av mig. Vi frågade därför om vi kunde hänga undan den, ta en kaffe och fundera på saken. Men det gick inte för klockan var 14:01 och de stängde 14:00. Så det var bara att bestämma sig. Ivrigt påhejad av Mia och Nettan halade jag alltså fram kreditkortet. Det blev dyrare än att hyra, men ändå inte svindyrt. Kan jag dessutom sälja den på blocket efteråt för halva priset så är det nästan plus minus noll gentemot att hyra...

Så hem kom jag med en klänning! Som sitter perfekt idag. Jag kan alltså släppa viktnojan. Idag väger jag 68 kg och skulle jag nå min drömvikt på 62 kg så får jag helt enkelt sy in klänningen!

Skräckblandad förtjusning

Så kanske man kan beskriva att det känns att jag snart ska börja jobba 20%. Ena stunden så bara LÄÄÄNGTAR jag efter att få sätta igång. Nästa stund så tänker jag: Herregud! Är jag helt galen? Ska jag försaka min tid med Frank och Gustav? Kommer livspusslet att gå ihop? Kommer jag att hinna med allt jag borde? Kommer jobbet att gnaga i mitt huvud - mer än de 8 timmar per vecka jag ska jobba?

Det visar sig. Snart. Jag tror och hoppas på att jag får det bästa av två världar. Jag tror att jag kommer längta till fredagseftermiddagarna då jag får åka till kontoret. Det enda jag känner lite stress över är de timmar jag ska jobba hemifrån. Helst på dagen - men det kan man ju aldrig räkna med att det går. Annars på kvällen. Som sagt...är lite rädd att jobbet kommer att vara i mitt huvud mer än vad det borde. Jag får testa en månad och sen se om jag ska strukturera om tiden...det vill säga kanske bestämma att jag ALLTID jobbar tisdag och onsdag kväll hemifrån och fredagar på kontoret. Då kanske man kan koppla bort jobbet övrig tid?

Jaja...jobbet har alltså redan flyttat in i mitt huvud. Trots att jag inte ens börjat än.

Jag bävar

Redan nu. För hur jag såsmåningom ska lyckas få iväg 2 barn till dagis och själv ta mig till jobbet innan 7:30. Hur GÖR alla andra? Idag satt vi vid frukostbordet 07:15. Lugna puckar tänkte jag! Jag har ju en HEL timme på mig innan vi måste gå med vagnen. Gustav var ju dessutom redan ombytt, matad och klar. Men sen...tiden tickar på och vips så är klockan 08:05. Shit! Frank springer runt i pyjamas, jag har inga strumpor på mig och Gustav verkar vilja ha en skvätt mjölk i sig. Jagar fatt på Frank och börjar sätta på honom jeansen. Men just idag så ville inte Frank ha jeans. Han skulle prompt ha på sig mysbyxor (vilket jag mycket väl förstår, och hade jag fått så hade jag glidit runt i mysbyxor dygnet runt). Leta och leta och leta. Hittade ett par blåa, lite för små mysisar. Det fick helt enkelt bli dem. Packade sen snabbt ner barnen i vagnen och rusade iväg. Vi kom fram i tid, men det var ju den förbannade stressen jag hade velat slippa. Nåja. På vägen hem från dagis fick jag ett sms från vännen Sara som berättade att de hade gift sig i stadshuset i lördags. Vad roligt!

30-årskalas

I lördags var det hoola-baloo hela dagen! Det blev aaaningens stressigt på förmiddagen då vi skulle fixa iordning allting. När vi upptäckte att pajerna fortfarande var frusna och klockan var 12 så kändes det sådär. Men 2 timmar i ugnen på 100 grader löste det bekymret.

På eftermiddagen var släkten här på kalas och sedan på kvällen växlade vi över till kräftskiva med våra vänner. Frank fick följa med mormor och morfar hem till Bålsta medan Gustav fick hänga med på kräftskivan.

Det var en mycket trevlig fest som pågick ända till 03:00. Vid det laget var jag så trött att jag trodde jag skulle kräkas. Och nej, det kan inte ha varit alkoholen, för jag drack endast ett glas rött. På hela dagen och kvällen.

Igår röstade vi, städade, fick hem Frank och kollade valvakan. Det är för jävligt att SD är med i matchen. Usch!!

I morse pekade vågen lite upp igen. Skärpning denna vecka med andra ord. Ska till vårdcentralen om en stund för att kolla upp min hals som inte verkar vilja bli bra. Det är säkert inget speciellt...men jag är så trött på att ha ont när jag äter och sväljer så snart står jag inte ut med det längre...

Vi tog en liten promenad tidigare idag. Och nu fick Gustav på sig höstoverallen och en varm mössa:

Och sen kommer en liten bild på Frank som flyger flygplan på Willys:

Märkligt

I onsdags hade vi, trevligt nog, barnvakt på kvällen. Mats och Carina var här och vi åt tillsammans innan jag och Kristoffer åkte in till stan. Vi skulle se premiärmatchen för Guif (vilket inte var alltför upplyftande tyvärr). I kylen fanns en flaska med urpumpad mjölk. Men vi hade ju aldrig tidigare testat om han "tar flaska" - så lite spännande var det.

När vi kom hem vid 21 så låg båda barnen och sov, nybadade och allt! Gustav hade glupskt klunkat i sig mjölken och sedan slocknat strax efter 19. Så det gick ju hur bra som helst. Så om jag pumpar och pumpar och pumpar kanske jag kan lämna bort honom en hel vecka? Nä, jag skojade bara. Det skulle jag aldrig vilja.

Men, jag undrar om farmor och farfar hade något magiskt knep för sig? Frank, han sov ända till 01:30 i sin säng. Och Gustav, han vaknade inte förrän 02:30. Rekord!! Då åt han lite till och somnade sen om. När Kristoffer gick upp vid 06 så var jag dessvärre tvungen att be honom väcka Gustav. Min ena tutte höll på att sprängas. Så han blev "tvångsmatad" vid 06. Gustav alltså. Inte Kristoffer.

Så det var med stor förhoppning om en repris som barnen nattades igår. Men icke. Nej, nej, nej. Frank till och med somnade i vår säng vid nattningen (jag orkade inte krångla). Och Gustav han vaknade ofta. Ofta. Ofta. Som om han skulle ta igen det han missade natten innan kanske?

Nu ska jag börja förbereda tårtorna till imorgon. Och se efter om kräftorna har börjat tina upp inne i kylskåpet.

Pannkaka

Vi är försenade nu på morgonen. Finns inte en sportmössa att hinna iväg med vagnen till dagis. Trist. Frank vill så gärna åka vagn till dagis. Men det får bli vagnen i eftermiddag istället.

I natt sov Gustav ganska bra faktiskt! Han åt vid 23:30, 03:00 och 07:00. En fantastiskt bra natt med andra ord!

Frank är inne i någon slags "kan inte själv-fas". Om det nu finns någon känd sådan? Hursomhelst så kan han inte gå ner för trappen själv (vilket han kan), han vill bli matad, han kan inte leka med bilarna själv. Osv osv. Hoppas det går över snart!

Något annat som stör mig är inbjudningskorten. Gahhh! Det koncept vi bestämde oss för känns...sådär. Gjorde klart ett kort igår och hade önskat att det skulle kännas bra, men istället blev jag tveksam. Får fundera på saken under dagen helt enkelt.

Det går fortfarande åt rätt håll!

Trots den katastrofala veckan så pekar vågen nedåt lite grann! Bara ett kilo ifrån den vikt jag hade då jag blev gravid med Gustav. Fast ganska många kilon kvar till drömvikten...

Något som inte går åt rätt håll är nätterna med Gustav. Han vaknar ungefär varannan timme natten igenom. OK, han är fortfarande snuvig. Hoppas att det är orsaken. Det börjar kännas ohållbart med alla nattvak. Vet inte vad jag ska göra? Kanske det blir bättre sen när vi börjar med gröt och sådana grejer?

Inbjudningskorts-pyssel

Idag har vi (läs Annica) pysslat med inbjudningskorten. Kristoffer var med på slutet och hjälpte till att bestämma vilket av alla utkast vi skulle köra på. Jag tror det blir bra...men jag kommer säkert att ångra något senare, eller vilja göra något annorlunda, men nu får det bli såhär. Så det så!

Vi åkte in till stan för att införskaffa allehanda papper och material för att kunna tillverka korten. I bakhuvudet finns ju också en ungefärlig bild av hur festprogram med mera ska se ut så att det finns en röd tråd i det hela. Men jösses vad dyrt det är. Med lite papper. Hallå! Såg sen att man kunde köpa fina kit på Panduro för 10 kort (som förmodligen blir 1000 gånger snyggare än de vi gör) för "ynka" 120 kronor. Men, då har man ju iofs inte material till festhäften med mera...

Äh, det ska bli kul att börja pyssla med korten. Men ikväll orkar jag faktiskt inte. Snart ska jag bänka mig i TV-soffan med en kopp kaffe och moffa i mig lite godis. Sen kanske jag avslutar med ett litet glas rött och en bit choklad. Vore sjukt gott!

Jag har idag fått ganska mycket fri tid eftersom Kristoffer nog kände sig mer eller mindre skyldig att vara lekfarbror. Han var ju borta med jobbet i flera dagar. Men, även om man får sitta och pyssla med något så är man ju ändå "med" på något vis. Det går ju inte att koppla bort dem helt. Känner att jag måste komma bort lite. Hitta någon trevlig aktivitet utanför hemmets fyra väggar. Så man kan andas barnfri luft emellanåt.

Appropå barn...Frank han leker mer och mer "rollspelslekar" eller vad man kallar det. Hans legogubbar flyger flygplan till stallet för att de ska iväg och rida. Då säger gubbarna "hejdå traktorn" och sen flyger de iväg. Sen kommer de "hem" igen. Jättesött. Lite mer oroväckande är det när legogubbarna säger att de ska iväg och "köpa öööl". Gör vi det ofta? Det är ju sånt man börjar fundera på!

Ibland går han runt med sin mobiltelefon och pratar med mormor, morfar, farmor eller farfar. Han säger då: Vad gör? Jaaa, OK, Hejdå!

Nähäpp - kaffet och godiset väntar på mig! (Och jag vet att vågen står och hånler i badrummet inför den stundande invägningen i morgon)

Skönt...

...att det idag känns så mycket bättre.

Vi åt frukost och softade lite, sen tog vi en långpromenad på 2 timmar i solen. Frank var glad, jag var glad och Gustav var mestadels glad.

Hemma igen så åt vi lunch och nu, tro det eller ej, så ligger båda barnen och sover i sina sängar. Fantastiskt!

Gustavs ögon är också mycket bättre idag. Tjohoo!

Nu ska jag gå ner och koka kaffe. Bäst att passa på!

Bakslag

Usch. Den här dagen vill jag helst bara glömma. Jag har varit en riktig monstermamma idag. Önskar att det stod mÖnstermamma, men nej, jag menar monstermamma. Jag har varit så trött så trött och därmed väldigt lättretad. Frank har varit PÅ. Han har testat gränser och utmanat min ilska dagen igenom känns det som. Som grädde på moset så vägrade han att sova middag - vilket alltid får konsekvensen att eftermiddagen blir en enda lång gnällig plåga. Fy. Jag kan säga att jag hela dagen har längtat till kvällen då barnen sover... Det hela blir ju inte bättre av att jag känner mig hängig, Kristoffer är bortrest samt att Gustavs ögoninflammation har varit riktigt "elak" idag. Stackars lillkillen.

Vad gäller bakslag så syftar jag på min bröllopsformkamp. I måndags vid invägningen så var jag faktiskt nere på 69,8 kg. Underbart att vara under 70. Men, med krasslighet och orkeslöshet och allmän deppighet så har det inte blivit promenader, GI-tänket har försvunnit och jag är mest bara ute efter att tröstäta. Tycker så himla synd om mig själv...

Så, det lär bli bakslag vid invägningen på måndag. Men då är det en ny vecka. Nya möjligheter att skärpa till sig igen!

Imorgon är det fredag och då ska min strategi vara att vara ute så mycket det bara går. Jag tror att Frank är understimulerad för tillfället. Inget dagis på länge och nu är han ganska frisk dessutom...

Nä, imorgon är en annan dag - då är denna mardrömsdag ett minne blott. Nu blir det kaffe, glass, choklad och IDOL.

Trött

Som faaan.

Frank vägrar sova och bara bråkar med mig som dagen till ära är onormalt trött. Jag är så less och förbannad på min söta lilla bråkunge just nu. Men det går snart över. Behövde bara ventilera lite...

Tuppkam

Idag har vi bara varit inne. Hela dagen. Vi har sett Pingu, Meckar-Micke, Mumin, Fåret Shaun och Teletubbies. Jag har lite dåligt samvete - men å andra sidan så kanske det är bra med lugna aktiviteter då man är sjuk? Intalar mig själv det i alla fall. Förutom TV-hänget så har vi lekt en hel del med Franks lilla frukostkit. Han bjuder på pannkakor och mackor och kaffe. Vi har också kört lite med bilarna på bilmattan. Det är ju faktiskt ganska kul. Annars kan det vara lite svårt att "leka" tycker jag. Men bilmatteleken är jag helt med på!

Frank bäddar ner sin bebis i sin säng!

Frank serverar pannkakor

En del av rummet som jag glömde visa i tidigare inlägg

Frank gick ju loss på min bröstvårtskräm. Den är väldigt fet.

Tuppkam

Efter 2 schamponeringar och en hårtvätt med Yes så blev håret sen lite mer som vanligt....

Ögoninflammation

På båda barnen. Trist. Jag hade ju tänkt att åka till Bålsta i slutet av veckan eftersom Kristoffer ändå ska iväg med jobbet. Men, jag är inte riktigt välkommen med 2 sjuklingar. Sist pappa träffade Frank då han var sjuk så tog de elaka dagisbacillerna hårt på pappa som hostade i säkert 5 veckor. Fast efter den smittan så hade jag själv också en fruktansvärt elak hosta i 3 veckor.

Igår fyllde Kristoffer 30! Det firade vi med gemensam frukost klockan 6:30. Jag och Frank hade varit och köpt bakelser på konditoriet dagen innan - och tanken var att vi skulle göra iordning frukosten till Kristoffer. Men, som sagt, Frank är ju lite sjuk och var inte alls på rätt humör igår morse och dessutom hade natten varit fruktansvärd med 2 sjuka och ledsna barn. Och Kristoffer hade bråttom till jobbet. Så Kristoffer gjorde frukosten och jag bäddade ned Frank i soffan med Pingu på repeat. Sen fick i alla fall jag och K äta tillsammans.

Resten av dagen var jag inne i stan för att köpa en amningspump, göra ett cellprov och handla på Willys. Väl hemma igen blev Gustav ett "litet monster". Inget var bra - och han var ju faktiskt sjuk. Själv skulle jag testa amningspumpen eftersom barnens farmor skulle vara barnvakt under kvällen. Och hon fixar verkligen det mesta - men att amma är ju liiite svårt. Så då skulle det kännas tryggare för både mig och henne om det fanns lite backup i kylen. Utifallatt.

Så, jag monterade ihop pumpen och satte mig ned. Till saken hör att jag vid denna tidpunkt var ytterst nära att falla ihop i tårar på grund av stress, trötthet, huvudvärk, värkande hals och 2 griniga och krassliga barn. Så resultatet blev: nästan inget alls. Det kom liksom bara ynka droppar. Men efter lite stretande så fick jag ihop hela 15ml. Wow. Eller inte. Herregud - det är ju ingenting. Men det var ingen idé att fortsätta. Jag får ta det vid ett bättre tillfälle helt enkelt.

Vid 19-tiden åkte jag och Kristoffer in till stan. Det blev en god middag och 2 timmar senare så var vi hemma igen. Gustav hade bara sovit och farmor och Frank hade sett på Pingu innan Frank somnat.

Imorse vaknade Frank då Kristoffer gick upp. Och jag fick världens gosigaste väckning. Frank lade sig bredvid mig och pussade mig på kinden och killade mig i håret. Länge! Det var så mysigt!!

Efter dagens frukost var Frank uppe på övervåningen ensam. Efter ett tag kom han ner och sa med stolthet i rösten: "Frank smort in håret". Och som han hade smort. Med min bröstvårtskräm. Hela håret var überflottigt och kladdigt. Men Frank var väldigt nöjd. Så idag blir det schamponering av Frank!

Franks nya rum

Nu har jag målat och fixat och donat i Franks rum. Det skulle ju bli en budgetrenovering...och frågan är om det blev det eller ej. Det beror ju på vad man tycker är budgetrenovering...

Detta har införskaffats:

Färg: ca 500kr

Tyg: ca 300kr

Garderob: 100kr (loppisfynd!)

Nattduksbord: 40kr (även det loppisfynd!!)

Lampor och annat lull-lull på IKEA: ca 1200kr

2140 kronor. Kanske lite mer än jag tänkte. Eller nej, förresten inte. Det kanske var ungefär därikring jag trodde det skulle landa.

Whatever. Det blev bra tycker jag! Här kommer några före och efter bilder:

Före:

Efter:

Gustav blev idag 4 månader gammal. På BVC-kontrollen tidigare i veckan kunde vi konstatera att han väger nästan 8 kg och är 66cm lång. Han snurrar över till mage hela tiden och dreglar hysteriskt mycket. Tummen åker titt som tätt in i munnen och han hoppar som en galning i sin babysitter. De senaste nätterna har han sovit otroligt dåligt och vaknat ungefär en gång i timmen.. Gaahh!!

Här kommer en liten bild på den lille killen, som för ovanlighetens skull, inte ville sova ikväll:

Aldrig mera IKEA

Inte ensam med barnen i alla fall.

Vi åkte hemifrån kvart över nio, för att liksom komma dit strax innan öppningen. So far so good. Jag hade inte tagit med mig någon vagn till Gustav eftersom jag tänkte att han kunde ligga i babyskyddet i en kundvagn. Alternativt bärselen. Allt var till en början frid och fröjd. Gustav sov och Frank ville sitta i kundvagnen. Jag började fylla vagnen med än det ena än det andra. Sen kom vi till barnavdelningen. Där blev vi väl kvar i 45 minuter eller så. Frank skulle åka rutschkana cirka 300 gånger, sen skulle han gunga på en gunga halva dagen för att till slut go bananas när han såg alla fotbollar i en korg. Jag lockade med att vi skulle äta köttbullar samtidigt som jag var väldigt tacksam att Gustav fortfarande sov. Men Frank ropade högt att han INTE ville ha någon mat!! Åka MEEEERA MAMMMMAAAA!!!

Vet inte hur det gick till men plötsligt hade vi tagit oss ut från barnavdelningen och Frank satt i kundvagnen. Då vaknade Gustav. I med honom i bärselen och sen packade vi i lite mer i vagnen. När vi kom till restaurangen så såg jag att matkön ringlade sig ganska lång. Jag tänkte att vi lika gärna kunde ta en korv utanför eftersom Frank 5 minuter tidigare tydligt deklarerade att han inte ville ha mat. Så jag försökte glida förbi restaurangen. Men då ropade Frank: ÄÄÄÄTAAA KÖTTBULLAAAAAAR MAMMAAAAA!

Jamenvisst!

Ur med Frank, på med skötväskan som en strysnara runt min hals och Gustav fortfarande på magen. In i kön. Frank busar runt som ett yrväder. Jag börjar svettas. Frank springer in i räcket och slår i pannan. 2 gånger. Storbölar. Så nu står jag där, mitt i kön, och försöker trösta en förtvivlad Frank samtidigt som Gustav börjar tappa tålamodet. Då ringer telefonen. Det är vårdcentralen - som ju faktiskt skulle ringa upp 11:30 - och nu ska jag mitt i kaoset försöka boka in hela familjen för Twinrix vaccination. Till sist får jag be tanten att återkomma lite senare.

Kommer fram, beställer "2 köttbullar", tvingas balansera brickan över mitt huvud för att inte Gustav ska slå ut något med sina nyfikna fingrar. Kommer äntligen fram till kassan. Betalar. Upp med brickan över huvudet igen. Fram till första bästa bord. Ner med brickan, hämtar en barnstol till Frank. I med Frank. Hämta sked, mjölk och lingondryck. Sätter mig. Delar köttbullarna åt Frank som börjar äta. Kopplar loss Gustav och lirkar ut tutten så att han kan amma. Halva restaurangen får nog skåda mitt bröst eftersom allt är liiite meckigt. Gustav kör ner handen i min tallrik och smetar ut brunsås på min tröja. Fint. Svettas lite till.

Frank sveper i sig mjölken och ropar MEEERA MJÖÖÖLK. Glöm det, tänker jag, men säger till Frank att vi hämtar det snart.

Efter en mindre avslappnad lunch ska vi försöka ta oss därifrån. Det är nästan omöjligt att få på sig bärselen med Gustav i famnen. Får be en snäll gammal dam att hålla i Gustav meddan jag knäpper på mig selen. Hon ställer så gärna upp! Tack! Känner att halva restaurangen stirrar på den nedsåsade och svettiga mamman. Tänker om och om och om igen att det var en sjukt j-vla dålig idé att åka till IKEA ensam. Never ever again. Den snälla tanten erbjuder sig att ta bort vår bricka.

Lyckas hitta vår vagn. Frank sätter sig snällt i vagnen. Vi hittar bara Laban. Inte tutten. Ajdå. Men det är ingen större fara faktiskt. Springer genom lampavdelningen och kastar i 3 lampor i vagnen. Jag tror att det blev ungefär de lampor jag tänkte. Glömmer såklart bort att köpa glödlampor. Eller snarare: prioriterar bort glödlampor.

Kommer fram till kassan. På något märkligt vis så har jag hela vagnen full med grejer. Min kassakö går vansinnigt segt framåt. Frank tappar tålamodet och vill ur. Lyckas hålla honom nöjd en stund. Sen ställer han sig upp och jag har inget val annat än att lyfta ur honom. Han tappar Laban på golvet och jag oroar mig att han ska springa iväg. Men han håller sig stilla. Inser att jag inte orkar packa ner grejerna i kassarna, så jag hivar bara ner det i vagnen igen. Jag är kissnödig och barnen har inte fått nya blöjor. Men det är bara att bita ihop. Ut till bilen. In med Frank. Gustav kan jag inte bli av med eftersom hans bilstol ligger begravd under allt jag handlat. Hivar in allt i bagaget. Får fram Gustavs stol. Kan äntligen sätta ned honom också.

Konstaterar att jag INTE får in ritstativet i bagaget. SKIT. Efter mycket om och men lyckas jag lirka in det så att det ligger utmed förardörren och dörren i baksätet. För att jag själv ska komma in får jag gå in på passagerarsidan och klättra över till förarsidan. Hoppas att inte allt för många ser...

Startar bilen. Nu lyser bensinmätaren. Orkar bara inte tanka. Håller tummarna att jag ska komma hela vägen hem utan att tanka. Och det gick ju bra!

Kom hem igen kvart över ett. Fullständigt slut. Och kissnödig. Nu har Gustav fått ny blöja och mera mat. Han är nöjd. Frank ville se Teletubbies. Men han vägrade att byta blöja. Ska upp och försöka mig på ett nytt blöjbyte nu.

Så, Mia...var glad att det blev grannfika för dig och inte IKEA-lunch!