Mars månad har snart passerat

Och jag har knappt skrivit en rad här. Så kan det bli. För mycket att göra, för lite ork och helt enkelt bortprioriterad aktivitet.

Men vardagen rullar på. Måndag till torsdag består av dagislämning, stress till jobbet, jobba gärnet (skulle behöva minst 12 timmar per dag på jobbet egentligen), komma till dagis med andan i halsan 10 minuter i fem. Komma hem runt 17:30 (ja, det tar lite tid att komma iväg från dagis). Klura ut någon slags middag, vilket allt för ofta resulterat i makaroner och köttbullar, städa undan middagen, fixa en maskin tvätt, dammsuga, bada barnen, natta barnen...och sen är klockan ca 20:00 och då finns det ingen ork till att jobba eller ens tänka. Så någon timme senare dyker jag själv i säng. Oerhört spännande liv!

Men sen kommer torsdagskvällen och då kommer (äntligen) Kristoffer hem. Det ger lite andrum och jag vet att jag slipper åka till dagis på fredagen. Men sen kan det ju även vara så att Kristoffer har arbetsintervjuer på fredagar (vilka dagar ska de annars ske på?) vilket leder till att jag inte är helt friställd eventuellt vabbande. Som exempelvis igår.

Frank hade jätteont i magen under natten till fredagens och vi bestämde att han skulle få sova ut så skulle vi komma senare till dagis. Och han sov till kanske 7:30. Vi åt frukost. Han klagade på lite magont. Men som den superstressade mamman som helst ville till jobbet för att avverka en hel del "måste-möten" så började jag pinsamt nog att "muta/hota". Sade grejer som att "om inte vi åker till dagis idag så kan vi inte åka till badhuset med Elin och Hugo imorgon". Vad tror ni Frank säger då? Jag har inte så ont i magen, jag vill till dagis. Fy skäms Annica! Men jag insåg en stund senare då Frank började se allt blekare ut att det inte var en bra idé med dagis. Så vi blev hemma. Vid lunch skulle Kristoffer avlösa mig. Och dessförinnan hann Frank med att kräkas. In my face. Nej, inte att han kräktes i ansiktet på mig, utan mer "rätt åt mig". Frank är faktiskt helt fantastiskt duktig på att springa till toaletten och kräkas (till skillnad från mig själv då jag var liten). Och som han har kräkts stackaren. Idag har han inte fått behålla någonting. Ingenting. Stackaren. Men fantastiskt tapper är han.

Jag inser ju redan nu att måndagen är körd. Det blir vab. Hoppas verkligen att det räcker med måndagen...det ser vi imorgon. Om det inte är så att Gustav blir smittad. Eller jag själv för den delen...

Ja, denna helg blev inte en familjedate med Martinsson på lördagen eller en fika-kalas hos Veronica på söndagen. Nej, detta blev en kräkhelg i enskildhet. Tråkigt.

Underbar vårdag!

Wow, vad lycklig man blir av detta väder! Vi har haft en riktigt lugn och mysig dag. På förmiddagen klädde vi på oss och promenerade ner till badet. Med oss hade vi korv med bröd, lite finved i form av gamla bräder (man tager vad man haver) och 2 glada barn. Nere vid badet gassade solen och det var alldeles tyst och stilla. Vi grillade korv och hade det mysigt och sen promenerade vi hem igen. Tanken var att vi skulle ta en långpromenad men Gustav blev i behöv av blöjbyte så vi gick hem istället. Hemma fick han torr blöja och sen var det dags för honom att vila. Medan han sov så satte vi oss på altanen. Lutade mot husväggen. Söderläge. Lä. Solglasögon. Sköna kuddar att sitta på. En Staropramen. En Mama-tidning. En otroligt harmonisk Frank som lekte runt med "Kalle-Anka-bilen" på altan. Det var så jäkla skönt. Jag tror jag satt där i 1½ timme. Ok, lite småavbrott för att hämta saft till Frank och sådana saker, men inget som var "irriterande". Jag lyckades läsa tidningen från pärm till pärm. Hur ofta händer det?

Sen när Gusatv vaknade gjorde vi om hans säng från spjälsäng till "vanlig" säng. Han börjar ju bli stora killen så det var dags. Vi har tänkt på det länge, men det har liksom aldrig blivit av. Till middag lagade vi sen en jättegod lasagne och drack vin och hade det mysigt. Barnen fick gå upp och se film och äta lördagsgodis medan vi satt kvar och pratade.

När vi sen kom upp hade Frank somnat i soffan, redan 18:15, så vi lade över honom i hans säng och sen framåt 19 var det dags för Gustav att hoppa i lopplådan. Etfersom det var hans första nattning i en säng han lätt som en plätt kan komma ur trodde jag att han skulle "smita upp" flera gånger. Så gjorde Frank vill jag minnas. Men, nej! Han låg snällt kvar och somnade så sött efter 4 omgångar av Barbapappa-sagan.

Och nu har vi suttit uppe och kollat på andra chansen av melodifestivalen. Måste säga att Thorstens låt växer för varje gång man hör den... Mot slutet vaknade Frank och då fick han komma ner till oss. Vilket var bra eftersom vi då kunde fixa tandborstning, kissa och dricka lite vatten (låter som Alfons-sagan!)...

Och nu sitter vi fortfarande nere i vårt "nya" vardagsrum. Jag känner mig ovanligt pigg. Kristoffer känner sig ovanligt sjuk (stackaren har varit dålig i flera veckor...). Frank snarkar. Jag tänker på saker jag ska och vill göra imorgon söndag: Skicka iväg ett paket, kanske ta en liten joggingtur, kolla på handboll, njuta av solen, eventuellt jobba 1 timme, leka med barnen, äta middag hos svärföräldrarna, skype:a med systeryster...

Tillbaka från VAB:eriet

Det har varit mycket VAB hemma hos oss. Det hela började förra veckan, närmare bestämt på tisdagen, då Gustav fick feber. Således fick han vara hemma. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, måndag. Lagom till helgen blev Frank smittad och han fick vara hemma måndag, tisdag och onsdag denna vecka. Som tur var fick jag hjälp med vabbandet av Carina både under tisdag och onsdag denna vecka. Underbart. En lite chans att komma ikapp på jobbet med andra ord! Idag var de båda tillbaka till dagis för första gången på länge.

Helgen som var spenderade jag och Kristoffer på Yasuragi. Jag har alltid velat åka dit och då passade det utmärkt att fira vår första bröllopsdag där! Och ja, det var riktigt härligt! Vi badade en massa ute i de varma baden, chillade i "tvagningsrummen", åt god mat och bara njöt av lugnet och stillheten. Jag kan även nu känna av den sköna känslan trots att det var 5 dagar sedan! Det tål att upprepas!