Häromdagen var jag på utvecklingssamtal på dagis gällande Frank. Shit vad jag kände mig nöjd och stolt efter den "sittningen". Han är ju verkligen en liten guldklimp fylld med fantastiska egenskaper som empati, nyfikenhet, givmildhet, fantasiförmåga och omtänksamhet. De berättade att Frank, som är en väldigt omtyckt kompis på dagis, kan leka med de flesta barnen. Han bryr sig om alla och tar hand om den som är ledsen eller gjort sig illa. Han är nyfiken på det mesta och går med gott självförtroende in i nya saker. Inte rädd för att misslyckas. Ja, man önskar ju verkligen att alla dessa fina sidor får finnas kvar livet ut. Vi får göra vårt bästa för att hjälpa till från vårt håll!Och lille Gustav, som nu ju har blivit 2, är så duktig han med. Igår när jag stod i köket och diskade så var Frank på toa och det var visst Gustav också. Han stod sen i dörröppningen och ropade "bajs". Ojdå tänkte jag och såg framför mig hur det var bajs på golvet eller så, men nej, då hade Gustav satt sig på pottan och bajsat! Tänk att man kan bli så glad för bajs (ganska besynnerligt egentligen). Men jössses vad paff jag blev med tanke på att han gick dit på eget initiativ, tog av sig byxa och blöja själv och ja, helt enkelt gjorde det! Coolt.
Idag satt jag med barnen och tittade i gamla fotoböcker från den tid de var mindre eller till och med den tid då de inte ens fanns. Vi tittade på 2008-boken och Frank konstaterade att han låg i min mage. Och bilderna blev fler, och magen större och till sist frågade Frank: Hur kommer man ut ur magen? Ojdå tänkte jag, vad ska jag säga nu? Jo, man kommer ut mellan benen... Då säger Frank med förtvivlad röst "jag vill inte åka ner i benen". Ok, nej men nej, inte benen....ehh, jag menar bebisar kommer ut genom snippan. Jaha sa Frank då och nöjde sig med det svaret. Puh, tänkte jag! Vilken tur att jag slapp frågan om hur man kommer in i magen. Men den lär väl också komma...
...appropå frågor åt det hållet så frågade Frank mig efter dagis "Mamma, är du kär i någon?" Jaa, jag är kär i pappa sade jag då. Jaha sade Frank. Är du kär i någon Frank? fick jag ju fråga då... Men, nej, det var han inte. Men han ville vara kär men han var ju inte kär. Besvärligt!
Måste bara skriva en sak till. För några veckor sedan stod Frank och stekte blodpudding (helt naturligt för en 3-åring, eller?). Gustav tittade på och då sade Frank: Gustav, här är det asvarmt. ASVARMT! Jag blev så full i skratt av hans ordval, jag hade aldrig tidigare hört honom säga "as-varmt" eller liknande!
Och appropå sägningar så låg jag i sängen med barnen då de skulle somna. Frank frågade "Älskar du mig mamma?" Jaaa, jag älskar dig Frank! Och då satte sig Gustav upp och sade med sömnig röst "Ässkar du mäj mamma?" Jaaa, Gustav, jag älskar dig!
Underbara pluttungar!
