Miamiresan - Del 4

Miami-häng

Efter Orlandoresan väntade 4-5 dagar i Miami. Först skulle det förstås firas nyårsafton. Vi lagade supergod mat hemma och åt tillsammans med Nettan och José. Därefter lämnade vi mamma och pappa ensamma med barnen för att bege oss på fest tillsammans med Nettan och José. Vi värmde upp i Josés lägenhet med diverse drinkar och mousserande. Sedan slussades vi runt från uteställe till privatfest på taket på Miamis högsta byggnad. Jag höll mig långt ifrån balkongräcket kan jag lova. Efter en stund skulle alla in till Miami Beach för någon fest. Jag och Kristoffer satt i en taxi snabbare än kvickt. Men väl i taxin började småbarnsvanorna kicka in och vi satt och gäspade (och mådde djävulskt illa). Istället för att hoppa av i Miami Beach satt vi kvar i taxin och åkte tillbaka till lägenheten. Resan tog dessvärre lite tid då vår kära taxichaufför krockade med bilen som låg före så det blev ett långt stopp där de stod och dividerade fram och tillbaka. Kristoffer blev så sur så han nollade taxametern och låtsades sen som att det regnade när chauffören kom in igen och förtvivlat tittade på taxametern. Don´t you worry. Vi fick betala vår beskärda del ändå. Hursomhelst, väl framme var klockan halv fem på morgonen. Efter 3½ timmes sömn står sedan barnen och hoppar på oss i sängen. Tjohoo. Ja, ja. Bara att ta sig i kragen.

Första januari, en ganska seg dag med lite lätt illamående, spenderar vi på stranden i Miami Beach. Det är riktigt blåsigt och vågorna går höga. När Frank och morfar ska doppa sig så har Frank den maximala oturen att bli bränd av en Jellyfish på låret. Han är alldeles otröstlig en lång, lång stund. Vi pratar med en livvakt som sprayar vinäger på Franks ben. Sedan lyckas vi lura bort fokuset på benet genom att gå och köpa glass.

Jag tror vi gick och lade oss klockan åtta på kvällen. Vid den tidpunkten hade inte ens Nettan och José kommit ur sin säng. Livet är lite hårdare med småbarn kan man ju då konstatera!

Vad gör vi mer i Miami? Vi shoppar lite en dag, vi är på Miami Seaquarium och ser shower med delfiner och späckhuggare, vi äter gott, vi tar en till dag på Miami Beach och testar snordyra drinkar, badar i poolerna och dricker en del vin. Helt okej dagar med andra ord! 

Miamiresan - Del 2

Key West

Vårt första resmål under vår resa gick till Key West, sydligaste delen av USA:s fastland. Vi reste tidigt på morgonen i den gemensamma hyrbilen. Barnen satt i mittensätet, herrarna i framsätet och sen 3 vackra damer i bakre sätet. Själva resan tog relativt lång tid. Distansen är endast 24 mil, men det var mycket trafik, och vägen är ju inte den största helt enkelt (till skillnad från många andra stora feta vägar som vi körde på).

Vi kom till sist fram till Key West och med hjälp av GPS:en lyckades vi även lokalisera vårt boende. Jag och Kristoffer fick lite Australien-feeling över det hela. Det kändes lite relaxat, lite tropiskt och den svenska vintern kändes ofattbart avlägsen (såvida man inte tittade ned på sin bleka och småfeta kropp). Poolen var härligt inbjudande och rummen var OK (lite B&B standard kanske). Vi chillade lite vid poolen för att sedan drabbas av pappas tokiga infall att hyra 2 elbilar. Vilken fantastisk idé. Eller? Skit samma. Elbilar bidde det och det var visserligen rätt smidigt att ta sig fram på Duval Street i en elbil (och killarna tyckte ju att det var spännande). Men bara för att man hade en elbil var det ju inte så mycket lättare att hitta en parkering. Och just en parkering var det som krävdes ganska pronto pronto. Key West är känt för den fantastiska solnedgången. Och klocka tickade på helt enkelt. Efter lite möda och besvär lyckades vi parkera och kunde skynda till uteserveringen på en brygga. Det blev drinkar och lite snacks. Bilden bredvid hann jag fota. Sedan blev jag så illa tvungen att leta upp damernas, och när jag var tillbaka hade solen redan gått ned. Ha! Typiskt!

Efter solnedgången körde vi till en restaurang och käkade god mat. Killarna somnade på restaurangen. Vi andra var också rätt möra och det blev en rätt så tidig kväll. Igen.

Frank sov inne hos mormor, morfar och moster och tidigt tidigt på morgonen gick pappa och Frank upp och smög som indianer ner i poolen. De badade en stund och sedan gick de tillsammans med mamma till ett litet café med en mysig veranda för att äta lite frukost.

Vi andra fick nöja oss med frukosten, av det enklare slaget, som serverades på boendet. Men det var helt ok. Bortsett från kaffet då som bara smakar blask. Efter utcheckningen så packade vi in oss i bilen igen och styrde kosan upp till Miami.

Miamiresan - Del 3

Disney World

Efter Key West väntade en natt i Nettans lägenhet. Vi trodde innan vi kom till Miami att det skulle bli toktrångt att bo i hennes lägenhet allesammans. Visserligen sov ju Nettan uppe hos José (som bor i penthouse, stackaren!). Då det fanns en kingsixze-säng blev det naturligt att barnen fick sova i den tillsammans med antingen mig och Kristoffer eller mamma och pappa. Men efter att mamma och pappa sovit en natt i Nettans bäddsoffa så strejkade mammas rygg eller höft eller vad det nu var, så bäddsoffan blev min och Kristoffers resterande nätter i lägenheten.

Efter en natt i Miami begav vi oss med 2 bilar till Orlando. Nettan och José tog egen bil och vi andra åkte minibussen. Vi anlände till hotellet under fredagseftermiddagen. Mamma och pappa hade barnen på sitt hotellrum och sedan delade vi andra på ett rum. Under kvällen tog vi oss med taxi till Epcot-parken. Barnen stannade med mormor och morfar. Epcot-parken var riktigt rolig. Man gick runt en stor sjö där olika länder skildrades. I varje land kunde man köpa en typisk dryck för landet. Så vi drack oss runt sjön. Det blev en Margarita (tror jag det var!) i Mexico, en öl i Tyskland, grappa i Italien, vin i Frankrike, saké i Japan och avslutnigsvis whiskey i Irland. Jo, jo. Det var en rolig kväll!

Dagen efter tog vi oss ut till parken Magic Kingdom. Vi fascinerades verkligen över den fantastiska logistiken och ordningen och redan. Wow. Det var imponerande. Vi blev dirigerade till en parkering. Sedan ställde man sig och väntade på en tågbuss som skulle forsla oss från parkering till entré. Man hoppade på och några minuter senare var det avstigning. Biljetter, djävulskt dyra, införskaffades och sedan var det bara att ta sig in till nästa transportmedel. Nu fick man åka antingen båt eller tåg över till parken. Vi tog båten.

Väl framme var det tjockt med folk och solen gassade. Vi strosade runt och åkte lite karuseller hit och karuseller dit. Åkte spöktåget, käkade lunch, pustade i solen, missade den stora paraden tyvärr, åkte lite mer och sen var vi ganksa mätta för dagen. Barnen fick varsin Blixten/Musse Pigg keps som minne från parken och sedan tog vi oss tillbaka till hotellet. Kvällen spenderade vi på den lokala pizzerian.

 

Söndagen skulle vi vara på Hollywood Studios-parken och då hade det skett ett rejält väderomslag. Från att ha varit ganska svettigt och stundtals hett under lördagens parkbesök så dök nu temperaturen ner till endast 5 grader. Brrr. Barnen hade fleecejackor och vindjackor, så det gick nog ingen direkt nöd på dem. Vi andra kanske var lite sämre rustade.

Denna park var riktigt bra! Först såg vi en Indiana Jones-show som barnen visserligen tyckte var superscary till en början. Gustav satt och skakade. Frank blundade. Men, men det tog sig och även barnen blev sen ganska fascinerade av alla stunt-trick som visades. Men höjdpunkten var nog i alla fall bilstunt-showen. Jäklar vad de kunde köra bil. Helt fantastiskt imponerande. Och gissa om barnen blev impade när självaste Blixten Mc Queen rullar in och har en minishow. Ojojoj!

Därefter kom höjdpunkt nummer 2. Barnen fick träffa Blixten och Bärgarn och bli fotade tillsammans med dem. Men tyvärr så fick Gustav för sig att det var jätteläskigt, så han ville inte vara med på något foto. Men Frank poserade så fint så. Blir nog en inramning till Franks rum skulle jag tro! Efter denna dag nummer 3 på Disney World så styrde vi kosan hemåt mot Miami igen!

Miamiresan - Del 1

2012 avslutades med en efterlängtad resa till Miami och finaste systeryster. Flyget var bokat redan i Februari, kryssningen någon gång under sommaren och lite annat var utspritt och betalat över året. Så det var lite av en rysare då SAS var skrämmande nära en konkurs. Vi såg hela resan gå upp i rök, men tack och lov blev det inte konkurs och vi kom iväg enligt planen den 23:e December.

Vi flög via New York, där vi hade ca 9 timmars väntan på anslutningsplanet till Miami. Vet inte vad vi tänkte när vi bokade...för aningens drygt var det ju faktiskt. Men vi slog ihjäl lite tid genom att ta en buss in till Manhattan (så har man gjort New York oxå - världens snabbaste visit på ca 45 minuter). Bussen tog tid. Barnen somnade på bussen (vilket inte var så konstigt då det var sent på kvällen svensk tid) och väl av bussen fick jag bära på Gustav precis hela tiden då han var trött. Frank han var så tapper, han knatade på bredvid Kristoffer (som för övrigt släpade runt på allt vårt handbagage) och önskade bara att vi skulle gå in och sätta oss någonstans. Men överallt var det proppfullt med folk, och vi kände lite stress över tiden (vore ju sjukt jobbigt att missa flyget med hela 9 timmars väntetid)...så vi letade upp bussen tillbaka och tog oss till terminalen igen. New York var kallt, livligt och förtjänar definitivt att besökas igen!

Efter att planet från New York till Miami, som givetvis var försenat, landat i det betydligt varmare klimatet så var det bara att hoppa in i en taxi för att komma till hotellet. Mitt i natten bökade vi oss in i hotellet och kastade oss på sängarna. Lagom mosiga och trötta startade sedan den första dagen med en morgonpromenad i väntan på att möta upp Nettan. Mamma och pappa hade rest en annan rutt och anlänt några timmar före oss. De hade förövrigt haft lite av en helvetesstart på sin resa som jag snart återkommer till då oturen hade en tendens att förfölja oss de första dagarna.

Eftersom det nu är ett tag sedan vi var i Miami så flyter resan ihop lite grann i minnet. Men vi stannade i alla fall de första 3 nätterna på ett fint och bra hotell i Miami. På gångavstånd från Nettans lägenhet. En av de första kvällarna hängde jag och Kristoffer med Nettan och José på en bar. José tyckte visst att jag var sjukligt blek. Haha. Det fick ju inte Nettan berätta såklart, men det gjorde hon ju ändå. Ja, ja jag skulle nog få chans till att få lite färg de kommande dagarna.

Såå...åter till den något oturliga starten på resan. Vi tar den sett ur mamma och pappas perspektiv. De startar resan med att flyga till London, där de har ganska bråttom till anslutningsflyget. De tar sig igenom säkerhetskontrollen utan några incidenter och letar sig sedan fram till tåget som ska ta dem till en annan terminal. Väl framme så brister mamma ut: "Men, var är väskan"? Neeeej!!! Väskan står troligtvis kvar vid säkerhetskontrollen. Mamma stannar kvar med övriga grejer. Pappa lägger benen på ryggen och kutar allt vad han kan tillbaka. Då det inte bara fanns ett "band" för säkerhetskontroll, utan säkert ett tjugotal så får han i panik kuta förbi vart och ett av dem för att slutligen se den röda kabinväskan ståendes bredvid bandet. Puh! Pappa springer fram och rycker tag i den. Men icke! Nä, nä, nä. Så kan man ju inte göra. Verkar högst suspekt. Pappa får inte med sig väskan på en gång. Den ska först gås igenom av en särskild person. Han får allt vänta lite. Spelar liksom ingen roll att flyget snart går. Efter lite om och men får han till sist med sig väskan. Han lägger återigen benen på ryggen och kommer fram till tåget. Sjöblöt i svett. De skyndar sig vidare och kommer faktiskt, nätt och jämnt, med flyget. Resan fortlöper sedan utan några särskilda problem. De landar i Miami. Kanske på utsatt tid till och med. Hursomhelst, de ställer sig och väntar på sina väskor. Och väntar. Och väntar. Men inga väskor dyker upp. Såklart. Ok, fine, bara att ta sig till hotellet (Nettan och José) hämtar dem. Och sedan dyker som sagt vi upp några timmar senare.

Efter 2 dagar har mamma och pappa fortfarande inte fått sina väskor. Pappas humör är i botten då han inte har några kläder. Mamma klarar sig bättre då hon lånar kläder av mig.

José skjutsar mamma och pappa till ett köpcentrum där pappa ska kunna panikhandla lite kläder. De kommer fram ungefär samtidigt som butikerna börjar slå igen en efter en mitt framför näsan på dem. Någon butik håller öppet lite längre och där shoppar pappa sedan loss. Men han är ändå inte mycket muntrare då han kommer tillbaka. Och nu slår det mig att vi skulle ha hämtat hyrbilen redan dagen innan. Damn it. Och just denna dag som jag kommer på det är det ju givetvis helgdag och tokstängt på bilfirman. Men på flygplatsen finns en öppen bilfirma, även det AVIS, så pappa och Kristoffer ber Nettan att köra ut dem till flyget. Även här stöter vi på patrull då Nettans bilbatteri är urladdat och bilen inte vill starta. Efter att hon fått starthjälp kommer de således iväg. Jag, mamma och barnen stannar kvar på hotellet. Efter en stund kommer de andra tillbaka och de har inte lyckats lösa bilproblemet utan vi är tvingade att vänta till dagen efter då "vår" biluthyrare har öppet. Inte mycket att göra än att vänta till dagen efter helt enkelt. Istället tar vi oss till Nettan och José för att fira julafton ute vid poolområdet. Vi badar, dricker vin, äter provisoriskt julbord, byter lite julklappar och har det allmänt mysigt i solen. Som en extra julklapp dyker nu även mammas och pappas väskor upp. De blir överlyckliga såklart! Sedan tackar vi för oss och beger oss tillbaka till hotellet. Dagen efter tar pappa och Kristoffer tåget till biluthyraren. Under tiden ska mamma och jag byta hotellrum (det var bokat så) men vi blir riktigt deprimerade då de säger att vi måste checka ut ur befintligt rum kl 11 för att sedan inte få tillgång till det nya förrän 13. Helt värdelöst. Det är ju trots allt lite packning. Och 2 barn som busar runt som galningar. Men med lite sura extrabetalningar får vi tillgång till nya rummet på en gång. Och det var det värt. Vi fick ett jättefint rum med fantastisk utsikt över havet. Vi lyckas installera oss på detta flotta rum och därefter står vi på balkongen och kikar efter pappa och Kristoffer som vi hoppas få se körandes i hyrbilen. Och efter en lång stund dyker de faktiskt upp! Men det hade inte varit helt lätt att få ut bilen. De ansåg att vi "förlorat" vår bokning (som dessutom redan är betald av oss) då vi missat att hämta ut den. Istället säger de att vi får göra en ny bokning och punga ut med ca 7000 nya kronor. No Way! Efter lite surande och förhandlande slutar de med att de får ut bilen men till en extra kostnad av cirka 1000 SEK. Ja, ja. Inte mycket att göra...

Bilen är på plats. Dagen efter checkar vi ut och beger oss till första resmålet: Key West.
 

2-årig bröllopsdag

Idag firar vi som rubriken säger 2-årig bröllopsdag. Bomullsbröllop tror jag det är. Jag åkte lite tidigare från jobbet. Åkte ner på stan och shoppade loss på bokrean, införskaffade en ny handväska och avslutningsvis köpte jag med mig sushi till mig och Kristoffer och HappyMeals till barnen. När Kristoffer kom hem med barnen kom de med en stor bukett blommor. Mycket najs. Sedan åt vi "finmiddag" och öppnade en flaska vin. Gott-gotti-gott-gott!

Simskola och snögubbar på schemat

Frank är så rolig. Han är nog ganska tvärtemot hur jag var som liten. Vad jag minns var jag ganska blyg och försiktig. Frank däremot han är den som ropar och tjoar och älskar att stå i centrum. På bollskolan exempelvis är det ofta Frank som kommer med förslag: Fröken, fröken - kan vi inte göra Raketen? Och sen förklarar han ingående hur den går till. Fröken är förresten inte en kvinna utan en man (men hur ska Frank veta att det då inte heter fröken om han hittills bara har haft "fröknar" på dagis).

Han verkar också vara lite av en ledartyp. Nog för att han styr och ställer med Gustav. Det är väl något som alla storasyskon gör, men när man överhör lekarna med hans kompisar så är det mycket: Nu gör vi si och nu gör vi så. Men å andra sidan så har vi ju bara denna överhörning hemma. Kanske det är tvärtom då han är "gästen".

En dag var vi i affären och handlade jag och Frank. Kassörskan var inte på plats för tillfället och jag lade upp mina varor och sen stod jag där tyst och sneglade runt lite. Frank däremot han började ropa: Hallå!! Vi vill betala! Hallå!!!

Då kan man ju inte annat än skratta, och tacka honom för att han ju faktiskt fick attention och kassörskan kom tillbaka!

Gustav han bubblar på hela tiden och har numera blivit så hjälpsam. Han hjälper till att ställa upp grejer då vi handlat (släpar in blöjor i tvättstugan och toapapper till toaletten), plockar bort sin tallrik, slänger sina rester i matavfallspåsen och stoppar tallriken i diskmaskinen (dock ej särskilt lugnt och fint, utan så pass slarvigt/hetsigt att man innerligt hoppas att tallriken ska hålla).

Gustav hade en period straxt efter USA-resan då han var så djävulskt jobbig. Jag höll på att bli galen. Det var aldrig något som var bra. Ever. Om vi försökte äta frukost före dagis så ångrade man det i samma sekund som man började duka bordet och Gustav vrålar/gråter att glaset är FEEEEEEL. Ok. Puh! Detta glas? Snälla du, säg att DETTA GLAS är bra!? Är det det Gustav? NÄÄÄ! FEEEL! Och sen kunde det hålla på så där i evigheters evigheter. Och middagarna havererade då Gustav absolut inte kunde dricka mjölken som stod på bordet utan måste ha mjölken som står i KYYYYLEEEEN. Efter ca 45 minuters trugande/hotande/mutande/ignorerande så pallar man inte mer utan öppnar kylen och säger: HÄR GUSTAV, TA DEN FÖRBENADE MJÖLKEN. NÖJD? Klart han är nöjd då. Han vann ju.

Tack och lov höll den (i alla fall just den - kanske kommer fler?) fasen i sig ganska kort stund. Efter en dryg vecka var vår vanliga Gustav tillbaka och det var mer eller mindre frid och fröjd vid matbordet.

Idag var vi återigen på simskolan Baddaren. Frank har nu varit med 3-4 gånger och han verkligen älskar det. Känns jätteroligt och betryggande att han får vattenvana.

Då Frank och Kristoffer var på simskolan passade jag på att göra ärenden på stan med en sovandes Gustav i vagnen. Det är så sällan han får åka vagn numera, och han som verkligen älskar att åka vagn.

När vi kom hem igen på eftermiddagen byggde vi snögubbar i den strålande solen och Franks kompisar Tage och Janis kom över och lekte. Efter att kompisarna gått hem vid 18 så var både Frank och Gustav superspeedade och helt skogstokiga ändå fram till 21:00 då de däckade i soffan. Vi som skulle ha en kopia på förra veckans mysiga "mellommys". Ja, just då var det fantastiskt mysigt. Snälla, lugna, glada barn, en massa gott och onyttigt uppdukat på bordet framför TV:n. Denna gång var det mer: Skogstokiga, tjafsande, skräniga barn, trött make som inte ens ville dricka vin (sviter från grabbkvällen måntro), en hel del gott på bordet, men jag var ju alldeles för proppmätt för att frossa i godsakerna. Så, med andra ord en ganska omysig mellokväll.