Trött i ögonen

Och inte blir det bättre av att sitta framför datorn dagarna i ända. På jobbet är det mycket nu. Och mycket är oftast roligt. Dagarna går rasande snabbt, men hinner kanske med en tredjedel av vad man önskar och borde...men det är en skön känsla. Man jobbar ju helt enkelt bättre då. Och dessutom så är jag rätt bra på att inte göra så mycket mer än mina 8 timmar per dag. Hur skulle jag annars hinna med mina små hjärtan som jag ser alldeles för lite av egentligen.

Så det känns på det hela taget bra. Och jag har kommit igång (tror jag) med träningen. Nettans pulsklocka som jag tar hand om under hennes vistelse i USA är ju en riktig peppare vad gäller att jogga. Det är ju hur skoj som helst att kunna analysera resultatet och kolla på pulsen hit och pulsen dit. Och framförallt att få veta den exakta sträckan man sprungit. I går joggade jag 4km på 25 minuter. Vilket jag är himla nöjd med. Och det sjukaste av allt är att jag nästan längtar till nästa tillfälle!

Sen har jag även lite funderingar på att ringa handbollstantlaget i Torshälla för att se om de vill ta emot en gammal ringrostig tant. Vem vet?

Kristoffer är nu på kryssning med jobbet. Lucky him. Själv har jag avnjutit ugnspannkaka (grymt gott), badat två småtroll och haft "bollskola" med Frank. Han är lite avis på de större barnen på dagis som får gå i bollskola. Så vi hade lite träning hemma i vardagsrummet!

Appropå bollar, igår var Hanna barnvakt så jag och Kristoffer åkte in på Guif-matchen. Det blev vinst, i vanlig ordning. Men, jag kom fram till att min syn kanske försämrats. Det var väldigt suddigt och jag kunde knappt urskilja ett ansikte på spelarna. Damn. Dags för en tur till optikern kanske?

Tekniktrassel

Tekniktrassel är bara förnamnet på min dag. Jag ska i dagarna 3 vara med på en Business Inteligence-kurs i London. Fast inte vara i London fysiskt utan sitta hemma och koppla upp mig mot en dator i London och följa utbildning via video osv. Jodå. Så jäkla high-tech. Loggade på, allt verkade lugnt. Hejade på läraren. Drack lite kaffe och tänkte att det skulle bli jäkligt skönt att sitta hemma i mysbyxor i 3 dagar och följa "introduktionsutbildningen". Men efter en liten stund inser jag att jag inte kommer åt övningsdatorn. Åker på felmeddelande. Kontaktar utbildningsleverantörens support. Tänker att det är lugna puckar, det är ju hela 20 minuter tills kursen ska start. En och en halv timme senare sitter jag i telefon med vår IT-support. Pratar med en indiska och försöker få fram att det är en nödsituation. Hon försöker. Jag hejar på. Det går inget vidare. Klockan tickar. Kursledaren pratar. Jag missar ALLT. OK, det vi kommer fram till är att jag ska ta mig till kontoret för att köra direkt på volvos nätverk. Kursen fortsätter. Av med mysbyxorna, på med ett par jeans. Jag ser för jävlig ut. Kastar ner allt i ett par väskor. Rusar ut till bilen. Kör SNABBT till jobbet. Letar upp ett ledigt rum. Kopplar upp mig. Testar. Funkar ej. Väntar en halvtimme på supporten. Testar. Funkar inte. Pratar med kurs-supporten. De tycker jag ska åka hem igen och köra på egna nätverket (inte ens via VPN). Packar ner allt. Pulsen går i 110. Bilen kör SNABBT igen. Hem. Kastar in en matlåda i micron. Kopplar upp mig. Testar. Och...voila!!

Nu vid det här laget har jag missat 3 timmar av kursen. Försöker tänka att det ju faktiskt bara är ca 1/6 av kursen jag missat. Andas in andas ut. Räkna till 10.

Ok, kursen fortlöper. Och helvete vad knepigt det blir då man förväntas vara en utvecklare och inte är det. Puh! Det är bara att kämpa på i 2 dagar till. Jag kanske kan titulera mig utvecklare efter 3 dagar??

Nu över till något roligare...barnen!

Gustav han är inne i en period då han vill läsa. Han säger "äsa" och springer och hämtar en bok, sätter sig i ens knä, bläddrar en stund och hämtar sen nästa. Och nästa. Och nästa,

Han kan ju en hel del ord oxå, som "klocka", "äpple", "dumma", "bajsch", "komma", "böja" (blöja), "hoppa". Och säkert fler ord därtill. Söt som socker är han också.

Och vår finaste Frank han är som alltid världens goaste och snällaste kille!

Handboll och vin

Jojo. När Kristoffer hämtade på dagis idag så berättade Franks personal att Frank minsann berättat att mamma och pappa bara tittar på handboll och dricker vin. Hela tiden. Han och Tage hade sprungit runt i korridorerna och kastat sig på knä, glidit fram och varannan gång utropat "titta på handboll" och varannan "dricka vin"

Ehh, vad ska de tro om oss egentligen!?

Förresten, på eftermiddagen ringde dagis och berättade att Gustav hade feber. Igen. Märkligt. Så nu när vi lade honom för kvällen hade han 38,8. Lillplutten. Får se hur denna helg blir då!

Maskerad på dagis

Nu har jag varit hemma med en ganska snorig och lite hostig Gustav i 2 hela dagar. Det hela började på tisdagen då jag hämtade en febrig Gustav på dagis (ja, jag säger alltid dagis istället för förskolan - och för mig finns det inget negativt laddat kring det ordet). Men nu får det vara nog, imorgon får han allt vara på dagis.

Veckan har hitills bjudit på mestadels negativa grejer. Kristoffers jobb ska lägga ned och flytta tillverkning till Finland. Alla 96 har nu varslats om uppsägning. Känns sådär. Jag har haft ont i ryggern efter att jag ramlade i söndags (halkade på en plåt)...har inte tränat alls men börjar känna mig bättre sedan ett besök hos en naprapat och ivrigt knaprande på Ipren. Gustav har varit hängig. Idag visade det sig att vattnet i Torshälla är otjänligt. Hmm, och jag och barnen som givetvis har druckit en hel del vatten. Damn. Direkt börjar man känna efter om magen är i eller ur form. Jag hoppas vi klarar oss från magsjuka. Och att vattnet snart blir tjänligt igen.

Men, inget ont som inte för något gott med sig sägs det...så jag väntar med spänning på det goda!

Idag hade de höstfest på dagis med maskerad. Frank var utklädd till något från Ben 10. Han hade fått den coola dräkten av M&M då de kom hem från USA. Den passade perfekt! Och han tyckte det var såå roligt att få ha den på sig.

På höstfesten bjöds det på slånbärssaft, svampsmörgås och äppelmos. Allt hade barnen varit med och plockat under hösten. Mysigt!

Jag passade på att hämta Frank redan 15:00 idag eftersom jag ändå var hemma med Gustav. Och Frank är ju så go. Han skulle krama alla inan han kunde gå. Fröknar och barn. Och de stora killarna kastade sig väl inte direkt runt halsen på honom. En kille velade så länge att när han väl skulle krama tillbaka så hade Frank gett upp och var på väg till nästa barn. Men då sade den lite äldre killen: "Men jag fick ingen kram..." Och då fick Frank såklart springa tillbaka.

Sedan fick han syn på bästisen Tage och ropade: "Tage, jag ska pussa dig!". Sagt och gjort han sprang dit och pussade Tage på kinden och fick en kindpuss tillbaka. Så sött! Och vad roligt det ska bli att berätta detta då Frank och Tage är 14 och inte alls vill höra talas om sådana saker!

Blöjfritt snart?

Denna helg har Frank haft kalsonger på sig hela tiden. Det har gått väldigt väldigt bra. Inga direkta olyckor och han säger till i god tid innan det ska bajsas eller kissas. Däremot försöker vi lura på honom blöja på natten. Om han absolut insisterar på att få sova i kalsonger så får han göra det. Men det är ju en risk förstås. Natten mot lördag var utan blöja, och det gick alldeles utmärkt. Men andra gånger så har det ju givetvis resulterat i kiss i sängen. Och självklart i vår säng. Och det är ju inte alls kul att mitt i natten behöva "sanera" sängen. Men vad ska man göra?

Nattningen av barnen går väldigt smidigt nuförtiden. De badar varannan kväll. Efter bad, eller bolibompa, så borstas tänderna och pyjamasarna åker på. Sen vid 19:00 lägger vi Gustav i hans säng och ger han en liten flaska med lite,lite vatten. Han slaskar i sig vattnet och somnar. Sen en stund senare (i dag sade Frank direkt efter badet att han ville sova NU i sin sköna säng (!)) så är det dags för Frank att få höra en saga. Han väljer alltför ofta "Mullvaden som ville vtea vem som hade gjort det" (är urless på den boken!). Men, jag lägger mig bredvid, läser sagan, släcker lampan och ligger bredvid honom tills han somnar. Vilket tar mellan 1-2 minuter. Sen kan man tassa ut ur sovrummet. Lätt som en plätt!

Men, man ska ju inte skriva att det är lätt som en plätt...för då brukar det ju vända på en gång...

Den här veckan har jag kommit igång med träningen. Det känns skönt och lite kul. I tisdags var det aerobics på lunchen, i torsdags hemmagympa till en Friskis-DVD och i lördags joggade jag 3,9 km. Det gick inte fort, men det är en start i alla fall!

Nu hoppas jag på en repris under kommande veckan.

Frosta av frysen

Vad fantastiskt det är med barn! När jag idag nattade jag Frank så tänkte jag på vilken fantastisk upplevelse och ära det är att få vara så nära någon som växer upp. Att se hur individen formas och utvecklas för varje dag. Det är helt underbart. Egentligen inget som jag tänkte skulle vara så innan barnen kom till världen. Egentligen tänkte jag ju inte så mycket alls just då på hur det skulle bli med barn och familj. Man vet ju inte då vad som väntar. Men bra fantastiskt är det. Man blir så lycklig av sina små hjärtan.

Och ibland blir man ganska trött. Som när man kommer hem på fredagseftemiddagen och upptäcker att frysen stått på glänt och det är ett enda snökaos i frysen. Vad ska man göra då? Det är bara att börja frosta av frysen ivrigt påhejad av 2 små trollungar som inte vill något annat än hjälpa till. Det gick iofs rätt bra. Frank hjälpte mig att hacka bort lite is och Gustav han hjälpte mig genom att välta ut skurhinken mitt på golvet. Efter en bra stund var vi färdiga och då såg det givetvis ut som ett ordentligt krigsområde i köket.

För att stilla barnens hunger under avfrostningsjobbet så fick jag helt sonika bjussa på både bananchips, bananer och russin. När Kristoffer sen kom hem och började laga mat så var kanske inte barnen jättehungriga...Men JAG var vrålhungrig och maten luktade så gott. Och vinet smakade bra. Även denna fredag! Men sen förtas lite av njutningen av maten då Gustav sitter och välter sin tallrik upp och ner och kastar bestick och mugg på golvet (han har ett förskräckligt bordsskick - jag vet) och Frank storbölar för att han abolut inte vill äta maten. Det var kött och det är ju förskräckligt äckligt. Eller? Så, man får ta en tugga, tugga jävligt snabbt, plocka bestick från jobbet, trösta Frank, skälla på Gustav, ta en tugga mat, fräsa åt Frank att han ska sluta böla, ta en tugga till, torka utkletad mat från bordet...och så håller det på. Jätteharmoniskt!

Men sen glömmer man ju allt sånt när de är som de oftast är. Alldeles alldeles underbara!