Söndagsutflykt

Idag har vi varit på utflykt till Hälleforsnäs och Lager157. Regnet vräkte ju ned och det var allmänt urrigt ute, så en lite shoppingtur passade bra in! Vi kom iväg redan vid 10-snåret, så vi var bland de första kunderna tror jag. Frank sprang glatt omkring hit och dit och Gustav snusade i vagnen. Jag gick bara igenom damavdelningen för att komma till jeansavdelningen. Det var ett helt hav med jeansbord. Jag och Kristoffer gick runt och letade modeller som vi trodde skulle passa mig. Det är ju så svårt att välja när det finns så mycket... Kristoffer frågade om min storlek och jag sa "29" borde passa. Kanske 30, men neej 29 måste gå. Herregud, jag är ju nere på min normalvikt nu och jag har ALLTID haft 29. Typ. Men världen måste ha förändrats. 29 är inte längre 29. Eller?

Jag gick in provrummet med min jättehög av jeans. Några 29 och några 30. Provade ett par 29:or. Nähäpp. Provade ett annat par 29:or. Vad faan!? Muttrade lite surt och testade 30:orna. Men hallå!!? Vad är det för fel på storlekssystemet nuför tiden?

Hur går det? frågade Kristoffer i all välmening. Vid det här laget var jag så sur och besviken att jag svarade "Alla jeans är skitfula. Jag ska inte ha några jeans."

Såå...istället började vi leta jeans åt Kristoffer. Jag gick runt och letade samtidigt som jag var sur för att jeansen inte passade på mig. Jag var också sur för att mitt blodsocker var nere vid knäna och för att jag var hungrig. Och Frank han började också bli hungrig. Och klängig. Och trött. Plus att Frank drabbades av sin ytterst ovanliga åkomma: han fastnar på golvet. Ja. Han kastar sig raklång på golvet och ropar "jag sitter fast". Och han kan bara inte komma loss. Från golvet. Så då får man gå fram och lyfta upp honom. Och som han fastnade. Tusen gånger om.

Kristoffer hittade inte heller några jeans. Men däremot en massa andra kläder. Och sen kom vi till barnavdelningen där vi hittade en del fint till barnen. Men jag hade lite svårt att glädjas åt det för jag var såå hungrig och såå grinig. Och kissnödig. Så vi hastade fram till kassan för att betala. Sen satte vi oss i fiket och åt lite lunch. Jag var supersur för att jag inte hade köpt NÅGONTING. Men Kristoffer och barnen de hade minsann lyckats shoppa. Jag tyckte så synd om mig att jag var tvungen att ta en chokladboll till kaffet...

Efter lite matintag så började jag bli liite gladare. Tvingade dock in barnen och Kristoffer i butiken igen. Det skulle ju kännas som världens nederlag att komma hem utan att ha shoppat. Vid det här laget var Frank jättetrött och busig. Så han sprang runt som en vilde och lekte att klädstängerna var kojor, klättrade genom hyllorna och fastnade på golvet. Gustav satt snällt i vagnen och Kristoffer var hjälpsam och prackade på mig en massa kläder. Det blev aningens forcerat och kanske inte jättegenomtänkta köp. Men ut kom jag genom kassan en hel del pengar fattigare och en hel del kläder rikare. Så jag kunde till slut sätta mig i bilen igen med ett litet leende på läpparna.

Ibland är det skönt att spendera lite pengar.

Efter shoppingturen lämnade vi av barnen hos farmor och farfar för att se GUIF vinna över Aranäs. Sen blev det söndagsmiddag i Backa för att slutligen rulla hemåt igen!