Drog ändå på det så pass länge att jag inte hann med det innan jag hämtade hem Frank från dagis. Så efter dagis for vi till Willys där jag länge och väl satt i bilen på parkeringen och funderade på om jag skulle orka gå in. Ena anledningen var att Gustav precis hade somnat och den andra var att jag kände mig alldeles utmattad och svag. Men, efter ivrigt påhejande från Frank gick vi in ändå. Gustav vaknade till liv och Frank placerade sig i kundvagnen. Sen började vi shoppa. Jag lade i grejer, Gustav ville krångla sig ur kundvagnen, jag satte tillbaka honom, Frank möblerade om bland alla varor, Gustav krånglade sig ur och jag började svettas lite. Mitt blodsocker var nere vid knäna och jag funderade på allvar på att hugga en chokladbit och betala den sen. Men, nej...jag kunde sansa mig. Sen ville Frank springa runt lite. Inga problem. Men när han kom tillbaka hade han bajsat så det kändes som att det var ett enda stort bajsmoln omkring oss. Ojdå! Bäst att ta långa klivet före... Vi stressade fram till en liten kassakö (dumt att handla den 27:e tydligen) och väntade. Och stank. Vid bandet ville Frank hjälpa till. Det resulterade i att en barnmatsburk krossades på golvet. Skit också. Men det värsta var att Frank inte ville lyssna på mig då jag inte ville ha honom petandes i glaskrosset. Samtidigt som jag försökte lassa upp varor fick jag hålla Frank under ena armen (och han är ganska tung!) och prata allvar med honom. Då kommer tanten bakom oss till räddning då hon hoppar fram och säger "oj, oj, oj...den här lille trillar snart ut". Då var Gustav halvvägs ut ur kundvagnen. Jippie! 2 busbarn, en full vagn med varor och en mamma som nästan svimmar av blodsockerbrist. Svettig och stirrig muttrar jag till kassörskan att nästa gång får pappan följa med. Kassörskan bara skrattade. Skönt det i alla fall.
Den planerade middagen hemma uteblev och istället blev det korv och makaroner. Oh, så exotiskt! Det äter vi ju inte oftare än 3 gånger i veckan i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar