Sommar

Jag saknar att skriva. Kanske fånigt, men jag gör det verkligen. Vet bara inte VAD jag saknar att skriva. Tidigare i år så lade jag ner mitt "dagboksskrivande" eftersom det kändes djävulskt irriterande och onödigt att skriva här OCH skriva där. Men eftersom det är så sällan jag skriver här och numera ALDRIG där så blir det ju väldigt lite skrivet. Kanske jag lider av något slags behov av att skriva. Eller så har det att göra med att jag har så dåligt minne och knappast minns vad jag gjorde igår...och har jag då skrivit lite grann så kan jag ju faktiskt läsa mig till vad jag gjorde just igår. Eller den där söndagen för 2 veckor sedan.

Semestern lider mot sitt slut. Kristoffer börjar jobba på måndag efter dryga 3 månader som pappledig. Själv är jag hemma ett tag till då jag ska ta hand om inskolningen. Det ska bli kul. Gustav har blivit så stor (faktiskt 15 månader just idag) och är allt annat än en liten bebis. Han har slutat med välling (ironiskt nog bara en vecka efter att vi fick 5 paket välling av grannen vars son slutat med välling...så de paketen får väl vandra till nästa granne!). Han är en liten retsticka (världens sötaste retsticka dock), pussas och kramas (och slåss - den lilla illbattingen). Han äter allt. Han är en riktig sabotör och vandal som bara ska "förstöra" legotorn och annat. Energisk så det står härliga till. Och, såklart, alldeles, alldeles underbar!

Vi har haft en bra semester. Först en dryg vecka uppe i stugan. Delvis med mina föräldrar, men även vår lilla familj ensamma i stugan. Vilket var ganska skönt faktiskt. Och jag tror mamma och pappa tyckte det var ganska skönt att få dra iväg ett par dagar från det lätt kaotiska som det blir med 4 vuxna och 2 busungar på 50 kvadrat. På vägen hem från Sammakko stannade vi förbi hos Petter och Laila. Härligt att träffa dem igen!

Vi var sen hemmma cirka 5 dagar och badade i poolen och tog det allmänt lugnt. Vädret har varit toppen nästan varje ledig dag. Sen åkte vi till Barolo i Italien för att fira mammas 60-årsdag. Det var en fantastiskt trevlig resa. Vi åkte ganska sent från Skavsta så vi satt nog inte i hyrbilen förrän runt 23 skulle jag tro. Vi hade ingen karta. Det var mörkt ute. Jag hade bokat in oss på ett hotell som låg vid San Siro. Det varungefär allt vi visste. OCh vi åkte och åkte och åkte. Vi hamnade först i utkankten av Milano där gatorna kantades av horor. Sen irrade vi lite hit och lite dit. Vi frågade massor med folk om vägen. Dritto, dritto, dritto blev oftast svaret. Vid San Siro körde vi runt, runt och runt. Vi har nog sett stadion ifrån alla tänkbara vinklar. Och alla som var ute och festade började kolla skeptiskt på den gråa minibussen som körde fram och tillbaka hela tiden. Till sist frågade Nettan och Kristoffer några gubbar och en tranvestit (som Kristoffer blev livrädd för)på ett hotell. De hade sett vår bil snurra förbi ett flertal gånger och förstod att vi var aningens lost. De förklarade noga vägen för dem.

Med deras hjälp så hittade vi till hotellet och kunde checka in på hotellet klockan 02. I sängen fanns det jordens största och hårdaste kuddar så någon vidare sömn var det inte tal om...

I Barolo var det precis så vackert som vi mindes det. Och fantastiskt vin och god mat. En lyckad resa helt klart. Hotellet hade en pool och Frank var jätteduktig och simmade hela längden (kanske 25 meter) själv med sina puffar. Imponerande!

Efter 3 nätter var det sen dags att åka hem. Gustav är ingen hit att ha på flyget. Planet lyfte först 19:40 så man hade ju hoppats på sovande barn...men Gustav han satt inte still EN sekund. Han for upp och ner konstant. Fast så länge han fick röja fritt i vårt säte så var han ju glad. Och hellre en röjande unge än en som skriker och är ledsen hela resan. Och vid inlandningen så somnade han ju faktiskt!