Kaos-eftermiddagar

Gustav är inne i en lite orolig period verkar det som...han sover som en kratta på natten. Och, ja som det ju är så ligger han bredvid mig...och sparkar och knölar hela natten. Så jag sover ju inte heller som en prinsessa direkt. Iofs det är ju några år sedan man sov som en prinsessa. För 4 år sedan var jag gravid med Frank, och det var väl redan då nattsömnen började rubbas. Och de gånger man är barnfri så har man ändå inte sovit så bra som man tror att man ska. För då är det så konstigt och annrlunda. Och lite tomt faktiskt.

Utöver att han sover illa så har han börjat bli väldigt ledsen då jag lämnar på dagis. Igår storgrät han och imorse så klamrade han sig fast vid mig jättelänge. Lillplutten. Och vid nattningen ikväll så var han också helt omöjlig. Någon fas antar jag.

Appropå att vara omöjlig så har jag haft lite lätt kaotiska eftermiddagar. I måndags var det bollskolan, vilket Frank ju ääälskar. Hans bästis Tage är ju med där och de gick tillsammans in i omklädningsrummet och bestämde att Tage skulle sova över hos oss. Vad får de allt ifrån!? De är 3½ år gamla! Hursomhelst, eftersom Tage bor granne med oss så kom vi fram till att Frank kunde få åka hem i Tages bil i alla fall. Så det fick han göra, vilket han nog tyckte var kul. Men sen när vi kom in i huset, runt 18:20 så var det en Frank som var extremt trött och hungrig. Ingenting var bra. Och då menar jag ingenting. Han låg på golvet och hulkade fram "jag vill ha ett bubbelbadkar som Tage har", "jag kommer aaaldrig få leka med Tage, det tar så lääänge innan det är imorgon". Och sen "ramlade" han såklart och skadade foten (ja, det var just så han kallade det). Så han skulle "aaaaldrig mer kunna gå på foten". Och här i detta kaos så låtsastrillar Gustav och skadar foten han med. På låtsas alltså. Och klockan går och maten plockas fram på bordet. Barnen äter ingenting. Jag är vrålhungrig men kan inte äta för det är sånt kaos och barnen måste ner i badet och bums i säng. Så, vi går upp. Gustav hoppar villigt ner i badkaret. Frank vägrar. Enda sättet att lura i honom var att säga "Vi badar alla tre". Jaa, då ville han minsann. Så jag hoppar i. Nöjd med att ha lurat i Frank så kan jag sen hoppa ur igen. Sen tror jag faktiskt att Frank somnade framför Ice Age.

Gårdagen var inte lika kaotisk. Bara lite. Vi hämtade pizza. 2 Hawaii. Båda killarna skulle prompt med in på pizzerian. På väg tillbaka till bilen så sätter sig Gustav på tvären och vill inte alls hålla mig i handen. Men med tanke på den tunga trafiken i Torshälla (njae, kanske inte) så vill jag gärna hålla i honom. Men med 2 pizzakartonger i ena handen och en Gustav under den andra armen så fanns det liksom ingen hand över till Frank. Vilket gjorde att han tappade förmågan att gå. Såklart. Sånt händer ju titt som tätt. Men, damn, vad less man blir!

Pust och stånk och stön så kommer vi till sist hem. Barnen ska bära varsin pizzakartong från bilen till huset. De bärs ju inte som en annan skulle bära dem, men det är ju bara pizza tänker jag. Vi kommer in och jag hjälper barnen av med kläderna. Pizzorna ställer jag på köksbordet. Gustav får av sig kläderna först. Big mistake. Frank freakar ut när Gustav springer bort till pizzorna FÖRE Frank. Och det tar 25 minuter att få Frank på banan igen. Så sen äter vi kalla pizzor. Jippi!

Idag tänkte jag att vi skulle skotta lite innan vi gick in för att äta pizzarester. Barnen ville det. Men sen flippade Frank ut (mycket Frank-flippar nu) för att han inte fick ha snöskyffeln. Han tyckte gott att jag kunde ta den röda lilla leksaks-jordspaden. Men det tyckte inte jag. Så jag beslutade att vi istället skulle gå in och äta mat. Så med en vrålande och gråtande Frank (hej grannar!) och en sympatigråtande Gustav satt vi där i hallen igen. Kaos. Kaos. Kaos. Och idag tog det nog 35 minuter innan Frank var tillmötesgående och vi kunde äta upp maten. Fantastiskt.

Inte undra på att jag kände mig värd ett glas vin och chokladpraliner på kvällskvisten. Eller?