Termometrar...

...är grymma! När man bakar bröd så är det toppen att termometern larmar då tempen är uppnådd. Bara att plocka ut brödet utan att behöva fundera på om det är klart eller ej. Häromdagen testade jag det på kyckling i ugn också. Jag är alltid så rädd att kycklingfiléerna ska vara oklara och rosa...men efter att ha läst att vid 70 grader är bakterierna döda så kunde vi plocka ut filéerna vid 74 grader (måsteju safe:a lite). Och de blev jättebra och "saftiga". Enklaste kycklingsåsen är att blanda i lite sweet chilisås i creme fraiche. Mums!

Jag har precis varit ute och klippt gräset och kört med trimmern i diket. Men, oj, vad ont i händerna man får av trimmern. Känns som vibrationsskador i händerna...Men rent och fint blev det i alla fall!

Just det, igår var jag på välbehövlig fotvård. Jag hade fått så onda förhårdnader och liktornar under fötterna efter graviditeten så jag stod inte ut längre. För 450 kronor fick jag fina fötter som inte längre gör ont att gå på. Dessutom fick jag veta att man absolut INTE ska fila sina fötter oftare än var 10:e dag. Då reagerar foten på allt filande och skapar mer ond och ful och rispig hud. Det hade jag inte en susning om - men det låter ju rimligt!

Appropå fotvård...på Kristoffers jobb brukar de skämta om att alla äldre gubbar och gummor på hans jobb är på fotvård om de är borta. Enligt Kristoffer är det bara pensionärer som går på fotvård - och just det är alltså ett stående skämt på hans jobb som alla verkar rörande överens om. Så Kristoffer tycker att det varit tantvarning på mig denna vecka då jag hela tiden sagt "på torsdag ska jag till fotvården". Jaha. Så kan det vara. Men jag ska nog boka in ett besök till sen efter sommaren. Hehe.

Nu har jag slängt i mig lite lunch och ska nog ta med mig Gustav upp och VILA lite. Känner mig trött och har huvudvärk och hosta. Tycker med andra ord att jag förtjänar en sovstund. Men känner jag på mig rätt så kommer Gustav att hålla mig vaken...

Dumt att lägga saker på ett biltak...

Gustav

Gustav blev igår 3 veckor. Han är för det mesta snäll och äter och sover. Eller, på förmiddagen och fram till lunch så sover han mycket och äter en del. Men sen blir han ganska missnöjd. Vill äta, sen kräks han, sen är han missnöjd och vill äta igen (eller kanske bara tutta). Sen kräks han...och så håller det sen på hela eftermiddagen fram till kvällen. Sen sover han hyfsat bredvid mig i sängen. Vaknar och får ny blöja och ammas kanske 2-3 gånger per natt. Han ligger på utsidan om mig - med en liten mur utanför så han inte kan trilla ut. Och Frank ligger mellan mig och Kristoffer. Så det är ganska så trångt på natten!

Gustav - 2 veckor

Såhär såg Frank ut när han var 2 veckor!

Gustav - 3 veckor

...och Frank vid 3 veckors ålder!

Men det här med att bebisar ska sova på rygg...det går ju inte. Jag lägger honom på rygg såklart, men sen ligger han ändå som en liten igel mot mig och sover så sött så sött...

Allra bäst verkar Gustav sova på morgonkvisten då Frank vaknar och röjer runt i vår säng. Frank har kommit fram till att det då är effektivt att dra av mig täcket...då kommer jag upp snabbare... Grrr... Och sen är även Gustav vaken. Och hungrig.

Gustav vägde i tisdags 4770 gram och växer enligt kurvan. Skönt.

Frank

Vi bjöds på dagisunderhållning och picknick i måndags!

Vår lille värsting Frank har väl börjat vänja sig mer och mer med Gustav. För några dagar sen satte han sig bredvid Gustav och sjöng Blinka lilla stjärna för honom. Gulligt va? Nätterna gär bättre och Frank har börjat vara väldigt kramig med Kristoffer på natten istället för mig. På dagis har vi märkt att han är lite kramigare än vanligt då vi lämnar honom. Men det är enligt dagis väldigt vanligt för de som fått småsyskon. Annars röjer han på vår lille kille, som numera känns så stor. Pratar och pratar och pratar. Ibland känns det som att man får skavsår i öronen!

Annica

Ja, själv har jag blivit en senil och förvirrad 2-barnsmamma. Imorse hade jag superstressigt då jag skulle få in 2 barn, varav den ena grät hysteriskt i babyskyddet och den andra hellre ville åka med pappa i hans bil, en barnvagn, en skötväska och Franks lilla dagisväska i bilen. För att underlätta (?) så lade jag nyckelknippan på biltaket. Lassade in barn och vagn och det andra. Och körde iväg. Med nycklarna på taket.

Att jag saknade nycklarna kom jag på 6 timmar senare då jag kom hem igen efter en förmiddag på stan. Skit också! De nycklarna lär jag väl aldrig se igen?

Jag går ständigt runt i nedspydda kläder. Om jag byter till rena kläder kan jag få känna mig fräsch i 5 minuter...sen är även de kläderna nedspydda. Till sist orkar man inte bry sig längre... Nu har jag och stackars Gustav dessutom fått ögoninflammation och jag ser därför ännu tröttare ut än vad jag är...

Målaren Frank

I fredags var vi hemma hos Franks farmor och farfar och hjälpte till med att rulla ut gräs. Frank fick även hjälpa till att måla deras nybyggda vedbod!

Efteråt fick Frank ta ett välbehövligt bad i en lite liten balja!

En liten video som visar vilken mästar-målare Frank är:

Lördagen ägnades åt att rensa maskrosor och svettas i värmen. Sedan kom familjen Martinsson på middagsbesök. Trots att Frank och Elin var lite trötta och grät i omgångar så var det en trevlig kväll!

Besök hos fotografen

När Gustav var 5 dagar gammal var vi hos en fotograf som Kristoffers mamma känner. Han håller på att starta upp sin verksamhet och ville gärna ha lite testfolk. Så vi packade in Frank och Gustav i bilen och åkte dit.

Bilderna blev jättefina. Det var lite synd att vi var där mellan 18 och 19 eftersom Frank då är lite trött och inte alldeles medgörlig...men vissa kort blev jättefina.

Något som var lite komiskt eller kanske pinsamt var att fotografen frågade vad Gustav hette. Och jag tänkte och tänkte och tänkte... "Ehh....jag kommer inte ihåg"..."Hmm...gud, vad heter han? Näe, jag kommer inte på det - vi har precis bestämt namnet...hehe...ooops vad tokigt det kan bli". Efter en liten stund säger jag: Jo, nu kom jag på det! Han heter Gustav!

Men numera kommer jag ihåg namnet! Tror jag!

Lite bilder

Gustav o mormor

Tulpanhavet hemma

Morfar, moster o Gustav

Frank o Gustav

Solnedgång i Djupvik

Fika i Visby

Gotland och diverse ångest

Oj...nu har det gått en liten tid och jag har inte bloggat alls. Det har helt enkelt varit fullt upp med allt möjligt de senaste 10 dagarna.

Jag har bland annat haft navelångest då jag tyckte att Gustavs navel luktade så illa och såg så läskig ut att jag var tvungen att åka till BB och visa upp den. Men det var såklart ingen fara...och några timmar efter besöket så trillade naveln (tack och lov) av.

Sedan hade jag lite amningsångest ett par dagar...det hela började med att BVC ringde och frågade om jag ville komma in och väga honom eller om jag ville vänta till den 18:e Maj. Jag sade att jag ville vänta eftersom jag inte var orolig. Men direkt efter samtalet så började jag förstås noja kring detta. Äter han inte HELA tiden? Det kanske inte kommer tillräckligt med mat? Åh, herregud! Vad ska BVC säga om jag kommer in den 18:e Maj med ett litet magert barn? Så jag våndades ett par dagar men sen kom vi fram till att eftersom Gustav bajsar något vansinnigt ofta så borde det ju rinna in en massa mjölk i hans lilla mun. Sen glömde jag bort att oroa mig för amningen och vid vägningen den 18.e så visade det sig att han vägde 4460 gram. Allt var i sin ordning med andra ord!

Efter denna amnings-och navelnoja så åkte vi till Bålsta för att inleda firandet av pappas 60-årsdag. Vi åt god mat hemma hos mamma och pappa och kunde sen avslöja för pappa att vi skulle åka på minisemester till Gotland.

Så på lördagen åkte vi till Nynäshamn och körde på färjan till Gotland. Det var lite folk på båten - vilket var väldigt skönt (till skillnad från när vi skulle hem och det var folk überalles) och på eftermiddagen rullade vi in till boendet i Djupvik. Det var ett fantastiskt fint ställe vid havet och vi hade bokat in "lyxstugor" för 2 nätter. Jättefräscha stugor med stora panoramafönster med utsikt över havet.

Vi åt en grymt god trerätters på hotellet. Själva middagen startade väldigt komiskt. För att göra en lång historia kort så kan man säga att pappa hade varit lite tjurig för att vi inte skulle fira honom på annat sätt än en middag hemma i Bålsta (trodde han i alla fall). Han hade då - likt ett tjurigt barn - sagt till mamma att han lika gärna kunde äta korvstroganoff på "finmiddagen" hemma. Eller något annat "tråkigt". Detta tyckte vi andra var så hysteriskt roligt att vi såklart berättade för bland andra Kristoffers föräldrar...

Hursomhelst. Vi bänkade oss i matsalen och in kom servitrisen med menyn...

• Ostgratinerade tomathalvor
• Korvstroganoff med ris
• Glass med kalla hallon

Välj 3 rätter för 420 kronor!

Nettan blängde ilsket omkring sig och var en millimeter från att säga till servitrisen att hon inte åt korv, pappa vred och vände på menyn och letade efter andra alternativ, mamma såg chockad ut och jag och Kristoffer kunde knappt hålla oss från att fnissa. Vi visste ju att Kristoffers föräldrar hade pratat om att ringa in en specialmeny - men vi trodde inte att de hade gjort det!!

Efter en hel del gapskratt fick vi sen in den riktiga menyn. Då såg det ju genast trevligare ut! Jag åt sparris till förrätt, lamm till middag och hemgjord glass med jordgubbar till efterrätt. Galet gott!

Söndagen spenderade vi på lite olika håll. Mamma, pappa och Nettan åkte till Fårö. Vi andra tog bilen och körde runt lite på Tofta skjutfält (det var inte så illa som det låter!), lunchade på en golfklubb och fikade på ett pensionat. Sedan möttes vi upp i Visby för en gemensam middag.

Frank hade hela helgen varit ganska hostig och krasslig - och på måndagen när han vaknade så hade han ögoninflammation och feber. Ajajaj. Dessutom så råkade Frank tappa ut alvedonflaskan på golvet så den gick i kras. Men efter att vi hade checkat ut så åkte vi in till Visby och strosade runt. Då kunde vi köpa ögonsalva och alvedon.

Färjan åkte sen hem på eftermiddagen. Och som jag sade tidigare så var det nu massor med folk på färjan. Vi hade våra platser, men där ville ju inte Frank sitta så klart. Så efter att ha vallat runt honom mellan biorummet, mormor och morfar, våra stolar och skötrummet så satte jag mig ner och sade till Kristoffer att vi skulle byta (att jag skulle ta Gustav istället). Sagt och gjort. Men Gustav sov så vi lade honom i hårdliften. Frank, som ju var sjuk, var väldigt mammig och skulle prompt sitta hos mig. Kristoffer passade då på att gå iväg och handla lite fika. Men då bröt helvetet ut. Gustav vaknade och gallskrek. Jag tog upp han och kände att han var genomblöt (kissläckage). Då blev Frank jättesur och ville springa iväg. Jag tittade i panik runt omkring mig efter Kristoffer - men han var borta. OK, jag går bort till mamma och pappa tänkte jag då (de satt en bit bort). Men att bära en bebis, en väska och en ilsken 2-åring går inte. Och jag svettades som en tok, hade panik och gråten i halsen. När vi gick förbi trapporna skulle Frank gå ner eller upp - vilket inte kändes som ett bra alternativ. När jag väl fick syn på pappa så sade jag "du måste ta Frank" och sen försvann jag iväg med tårar i ögonen och en illskrikande bebis på armen. Mötte Kristoffer som jag blängde på och fräste åt (jag har bett om ursäkt - jag lovar!!). Han följde såklart med till skötrummet.

Sen gick vi tillbaka till våra platser - och då satt mamma där med en sovande Frank i famnen. Nettan tog sen hand om Gustav och jag och Kristoffer fick lite andrum. Jag försökte yoga-andas och blinka bort tårarna. Men det gick inte. Så där satt jag i min stol och tårarna rann och jag tänkte att hela båten måste tänka vilken katastrofal 2-barnsmamma jag måste vara...

Så, Kristoffer, mamma, pappa och Nettan....jag är ledsen om jag var lite lätt labil under resan. Men jag skyller allt på hormonerna som cirkulerar i en nyförlöst kropp. Men det var ju tur att vi var så många som kunde hjälpas åt!

Gustav

Ja, så kommer Franks lillebror att heta. Gustav föddes den 5:e Maj klockan 16:58. Han vägde 4180 gram och var 53 cm lång!

På bilden intill ligger Gustav på mätbordet - 45 minuter efter födseln.

Vi stannade bara en natt på BB och sedan åkte Kristoffer och hämtade Frank på dagis för att Frank och Gustav skulle få träffa varandra. Jag blev så himla glad när jag såg Frank komma in på BB. Jag fick en bamsekram och Frank sade: "Bebis ute!".


Inne på vårt BB-rum fick han hålla i bebisen en liten stund. Sedan åt vi lite lunch och Frank kunde konstatera att den fanns "Mycke bebis" i lunchrummet. "Här bebis, här bebis". Det var en utmattad Frank som sen somnade inne på vårt BB-rum. Han sov i hela 2 timmar. Under tiden undersöktes Gustav av en läkare och allt verkade vara i sin ordning. Det enda som kunde ställa till det var att han låg på gränsfall till att ha gulsot. Vi fick därför en tid dagen därpå för att mäta värdet en gång till. Sedan packade vi ihop våra saker och åkte hem. På vägen hem stannade vi vid en leksaksaffär och köpte en Bobby Car till Frank. Klart man måste få en fin present när man har blivit storebror!!

Väl hemma igen så var Frank väldigt fascinerad av Gustav och lade sig bredvid honom på golvet

och tittade.

Första natten hemma gick bra. Gustav åt en del och sov en del. På BB kunde vi sen konstatera att värdet för gulsot hade stabiliserat sig och vi kunde åka hem igen. Skönt!

På lördagen kom mormor och morfar på besök. De hade med sig en rutschkana till Frank - som gjorde succé. Frank åkte i flera timmar och har än så länge inte tröttnat på den! Vi lämnade Frank hemma med mormor och morfar och sen åkte vi tillbaka för en sista läkarundersökning på BB. Allt var bra och Gustav hade redan börjat öka i vikt igen. På fredagen vägde han ca 3950 gram och på lördagen vägde han 4050 gram.

När vi sen kom hem igen så var Frank otroligt anti-mamma. Han totaldissade mig och sprang istället till pappa, mormor eller morfar om han ville kramas eller tröstas. Det kändes lite trist, men jag antar att det är en normal reaktion. Som tur var så blev det bättre när mormor och morfar åkte hem igen.

Annars tror jag att det kan bli ganska tufft för Frank. En natt vaknade han och såg att jag satt och ammade Gustav. Han blev alldeles förstörd och grät och grät... Känns så hemskt, men vad ska man göra?

Igår åkte vi och tittade på betessläppet på en bondgård här i Eskilstuna. Det var jättemycket folk och Frank tyckte nog att det var ganska spännande att se kossorna skutta ut i hagen!

Frank fick sitta på pappas axlar...

...och Gustav fick ligga still i vagnen!