Första 2 månaderna med Frank

Tiden flyger iväg...Frank är nu redan 10 veckor gammal, eller 2 månader och 9 dagar gammal om man hellre räknar så. Jag tänkte snabbt sammanfatta den första tiden för att sen kanske lyckas blogga nutid istället för denna eviga dåtid...

Vi kom ju som sagt hem från sjukhuset då Frank var ungefär 2 veckor gammal. Första veckan hade vi kompisar på besök nästan varje dag. Frank fick en massa fina kläder och leksaker. Vad som var extra bra var att en hel del kläder var några storlekar för stort - då finns det lite att växa i!

På 3-veckorsdagen kom det första medvetna leendet. Wow! Det var fantastiskt att se. Nettan, min syster och Franks gudmor, var även hon vittne till detta första leende. Sen den dagen smög sig leendena på och blev fler och fler. Numera låter det även "hehe" ibland också!

Första flygturen gjordes då Frank var 4 veckor gammal. Då flög vi upp till Gällivare. Jag hade hört att det var bra att amma under själva lyftet och landningen för att minska obehagetn av tryckförändringen. Så jag satt startklar med Frank vid bröstet när vi började taxa ut. Jag tänkte att jag kan lika gärna börja amma honom redan på startbanan eftersom han ändå brukar amma ganska länge. Men, innan vi ens börjat ta fart hade han redan somnat vid bröstet. Och sen sov han hela resan upp till Gällivare. Det gick med andra ord hur smidigt som helst att flyga med en 4-veckors bebis. Skönt!

Vi var uppe i stugan i Sammakko i 10 dagar. Det var skönt att få lite avlastning av mamma, pappa och syrran då de hela tiden ville leka och gosa med Frank. Inte ett myggbett fick han heller under vistelsen.

När vi kom hem från Sammakko skulle Kristoffer börja jobba. Första dagen jag var ensam med Frank en hel dag var sååå jobbig. Han kräktes och kräktes och var bara ledsen. Det kändes som om jag bara matade och tröstade hela dagen. Och torkade spyor. När Kristoffer äntligen kom hem var jag helt färdig och somnade sen i soffan klockan åtta på kvällen.... Andra dagen gick lite bättre, och Frank kräktes då inte heller lika mycket. Men helt ärligt så längtade jag då tillbaka till jobbet en aning. Jag såg framför mig hur alla mina dagar fram till Maj skulle se likadana ut. Mata, vyssja, leka, trösta, mata, vyssja, torka spyor och byta blöjor dagarna i ända... Men det är ju också ett heltidsjobb att ta hand om en bebis. Och numera flyter dagarna på. Att ha en aktivitet per dag är ganska lagom. Ett BVC-besök, en fika på stan eller en tid hos frisören som exempel.

Vi köpte ett ganska dyrt babygym - men det är värt varenda krona! Där ligger han gärna och spanar på leksakerna. Nu har han också börjat gripa tag i de saker som hänger i gymmet. Uppskattat av både Frank och mig! Jag brukar låta honom ligga där och leka så att jag kan passa på att göra lite andra sysslor som måste göras. Och då kommer det där dåliga samvetet. Man känner sig som en usel mamma som lägger barnet där och låter det roa sig själv. Jag har diskuterat detta med flera andra mammor och det visar sig att alla har dåligt samvete och känner att de inte räcker till för sina barn då man gör så här. Men bebisarna ligger ju där och jollrar och leker, så inte kan de vara alltför ostimulerade eller olyckliga. Eller? Och så fort han blir ledsen så tar jag ju såklart upp honom. Men det var intressant att höra att mer eller mindre alla jag pratat med känner samma sak. Man har kanske en bild av att alla andra är världens supermammor?

Frank sover i våran säng. Och det är bara så mysigt. Vi har försökt att ha honom i vagga ett par gånger. Han sov till och med 2 nätter i rad i vaggan förut och då trodde vi att det var fixat och klart med sovrutinerna. Hahaha... Glöm det! Natten därpå sov han inte alls förrän han fick komma till oss. De gånger vi har försökt med vaggan efter detta så har jag längtat så mycket efter honom att jag bara blivit glad då han vaknat mitt i natten för att äta. Och efter matningen så har han blivit kvar i vår säng...

Många frågar ofta om Frank sover bra på nätterna. Jaa, hyfsat har vi alltid svarat... Men nu vet jag att han inte sover bra på nätterna. Jag får amma honom åtminstone 2 gånger per natt. När vi hade återträff med föraldragruppen så visade det sig att 2 av bebisarna somnar 21:00 och SOVER till 06:00. Va??? Kan det vara så? Så numera säger jag att han sover dåligt på nätterna. Men det kanske kommer en dag då Frank sover gott och länge? Hoppas det.