Med tanke på hur extremt bökig och krånglig Frank var hela dagen igår så trodde jag att denna natt skulle bli precis likadan. Men, jag hade tack och lov fel! Han åt vid 18 och vid 19 (en timme tidigare än vanligt) lade jag ned honom i sängen. Somnade direkt. Men vaknade iofs 30 minuter senare. Satt uppe med oss till 20:30. Sov sen till 00.30. Lovely! Ammade och sen sov han till 02. Ammade, sov till 3:30, ammade, sov till 5:30, ammade och sov sen till 07 då vi gick upp. Kände mig tusen gånger piggare nu på morgonen än igår. Så himla skönt. Natten var ju iofs långt ifrån optimal - men det var så stor skillnad mot den förra!
Igår trodde jag att jag skulle bryta ihop psykiskt. Jag var så less på Frank (förlåt lillskrutten) att jag trodde jag skulle gå under. Han sov en stund på förmiddagen då vi promenerade, men sen sov han bara 15 minuter på eftermiddagen. All vaken tid var han som ett litet monster. Men det är ju bara att inse att det inte finns utrymme för psykbryt då man har hand om en i vanliga fall alldeles underbar liten bebis.
Franks farmor uppmärksammade via bloggen att han sov så dåligt och att jag var helt slut. Så idag har hon erbjudit sig att ta honom på eftermiddagen. Underbart! Det tycker nog Carina också tror jag! Så Carina kommer hit och lunchar efter att vi varit på BVC idag, sen åker Frank med hem till dem. Den stora frågan är bara vad jag ska göra under eftermiddagen! Sova kanske?
Appropå sova så har jag fått svårt att sova. Jag ligger och vrider och vänder på mig och tänker: "Annica - passa på att sov nu medan Frank sover". Men det går inte. Jag kan inte somna. Eller jo, tids nog somnar jag ju, men jag vill ju somna på stört så att jag får sova så länge som möjligt....
Vet ni vad Frank började med igår när han var ett argt och ledset litet monster? Han gråter fram maaa-maaa-maaa-maaa. När jag lyfte över honom till oss i natt så snyftade han "mamma". Kristoffer vaknade till och med och sa: Säger han mamma???
Fast man kan ju inte räkna det som ordet mamma kanske eftersom han nog inte har någon specifik mening med det han snyftar fram. Men lite glad är jag ju ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar