Uschliga

Då är det kört. Halsen gör ondare och ondare. Hostan tilltar och huvudet dunkar. Skit också. Och inte tror jag att Frank mår bättre. Och Kristoffer är fortfarande krasslig efter 2 veckor. Jag vill inte vara krasslig...

Frank sover nu efter lite om och men. Av någon anledning har han hela dagen blivit vansinnig då jag lagt ned honom i sin säng. Nej, det är bara mammas och pappas säng som duger att sova middag i. Vilket är lite jobbigt eftersom jag hela tiden måste ha koll på honom. Han dreglar något helt hysteriskt idag. Och bajsar. 3 bajsblöjor och 3 dyngsura bodies har jag fått byta. Men sen så har han ju 3 små nya tänder som kikar fram. Förkyld och tänder. Stackars krake.

I dag har det inte blivit mycket till promenader. Tycker alldeles för synd om mig själv för det. Vill helst burra ner mig i soffan och se en film och äta godis. Eller chokladbollar. Eller varför inte rabarberpaj? Men tar den lille sonen hänsyn till att man är trött och orkeslös? Nej. Tar den käre mannen hänsyn till det? Nej. Han har förvarnat om att det blir MYCKET jobb de sista veckorna innan han går på föräldraledigheten. Som för övrigt inte borde heta "ledighet" utan föräldraslaveri. För det är så det känns ibland. Men trots allt urrande har jag ändå lyckats packa 5 lådor till flytten och kontaktat SBAB för några kompletterande frågor. Så nu återstår bara att vi bestämmer oss. Bunden ränta eller rörlig ränta. Eller en kombination. Ole dole doff...

Nähäpp. Nu ska jag lägga mig i soffan och VILA tills Frank vaknar. Vilket han lär göra precis när jag lagt mig ned. Enligt gammal hederlig Murphys lag.