Vad segt det går nu...

...på något sätt kryper tiden framåt. Även fast det egentligen inte är så lång tid kvar nu innan bebisen är ute. Mamma trodde bebisen skulle komma idag, men med tanke på att det bara är 5 timmar kvar av 1:a Maj så får hon nog inse att det inte blev som hon förutspådde.

Imorgon är det söndag. Inget händer väl då heller. Men sen på måndag 08:30 ska vi till förlossningen på ställningstagande. Och redan nu försöker jag intala mig att de kommer att säga att allt ser bra ut (bebisen och du mår bra). Ni får en ny tid på onsdag. Usch, även fast jag vet att det kanske blir så kommer det kännas som ett nederlag att få åka hem igen. Och vänta ett par dagar till. Knäckande är det!