Skräckblandad förtjusning

Så kanske man kan beskriva att det känns att jag snart ska börja jobba 20%. Ena stunden så bara LÄÄÄNGTAR jag efter att få sätta igång. Nästa stund så tänker jag: Herregud! Är jag helt galen? Ska jag försaka min tid med Frank och Gustav? Kommer livspusslet att gå ihop? Kommer jag att hinna med allt jag borde? Kommer jobbet att gnaga i mitt huvud - mer än de 8 timmar per vecka jag ska jobba?

Det visar sig. Snart. Jag tror och hoppas på att jag får det bästa av två världar. Jag tror att jag kommer längta till fredagseftermiddagarna då jag får åka till kontoret. Det enda jag känner lite stress över är de timmar jag ska jobba hemifrån. Helst på dagen - men det kan man ju aldrig räkna med att det går. Annars på kvällen. Som sagt...är lite rädd att jobbet kommer att vara i mitt huvud mer än vad det borde. Jag får testa en månad och sen se om jag ska strukturera om tiden...det vill säga kanske bestämma att jag ALLTID jobbar tisdag och onsdag kväll hemifrån och fredagar på kontoret. Då kanske man kan koppla bort jobbet övrig tid?

Jaja...jobbet har alltså redan flyttat in i mitt huvud. Trots att jag inte ens börjat än.