Bröllopsklänningen...

...är införskaffad!

I lördags åkte jag och mina tärnor, Mia o Nettan, in till Stockholm. Eller Nettan bor ju där, så det var snarare jag och Mia som åkte in till Stockholm. Vi startade med en sushi hemma hos Nettan och sedan gick vi till en butik på Hornsgatan. De var jättetrevliga och hjälpsamma och jag fastnade lite för en klänning med en grön (föga förvånande) detalj i. Vi gick vidare till nästa butik - Stockholm Brud och Fest - och kikade runt lite. Jag provade först en klänning, som tydligen var mermaidmodell, och då fick jag skämmas lite grann... Jag har ganska mycket cellskräck. Så pass mycket att jag får panik om kläder är "stumma" då man ska ta på sig dem. Och just denna klänning skulle alltså träs över huvudet. Expediten hjälpte till och när jag var halvvägs in i klännningen så fick jag panik och ropade: Stopp, stopp, stopp! Ta av den! Tav den! Näh, det var bara att glömma, men å andra sidan så ville jag ju inte ha en sådan modell... Klänning nummer 2 kändes på ett helt annat sätt. Jag tyckte den kändes superbra och Nettan och Mia tyckte absolut att jag skulle köpa den! Vaddå? Köpa? Jag? Nu?

Jag var inte alls inställd på att komma hem med en klänning. Min orginalidé var ju att HYRA klänning. Sedan hade jag faktiskt börjat snegla åt Kina-fabrikerna. Att beställa direkt därifrån. Men...det blir ju aldrig som man tänkt sig...

Hursomhelst. Jag är velig av mig. Vi frågade därför om vi kunde hänga undan den, ta en kaffe och fundera på saken. Men det gick inte för klockan var 14:01 och de stängde 14:00. Så det var bara att bestämma sig. Ivrigt påhejad av Mia och Nettan halade jag alltså fram kreditkortet. Det blev dyrare än att hyra, men ändå inte svindyrt. Kan jag dessutom sälja den på blocket efteråt för halva priset så är det nästan plus minus noll gentemot att hyra...

Så hem kom jag med en klänning! Som sitter perfekt idag. Jag kan alltså släppa viktnojan. Idag väger jag 68 kg och skulle jag nå min drömvikt på 62 kg så får jag helt enkelt sy in klänningen!