Trots-Frank

Igår var en riktigt jäklig dag. Jag var trött och sur. Frank var übertrotsig hela dagen. Och när Frank inte var trotsig och bråkig så var han som ett plåster på mig. Det kändes till slut som att jag skulle explodera av ilska/trötthet/frustration. Var inte långt ifrån att packa ned barnen i vagnen vid 17-snåret för att jogga runt i mörkret. Kändes som att jag skulle behöva göra något fysiskt ansträngande för att komma ur det ilskna humöret... Men då, när jag var som mest uppgiven, satte Frank in en liten näsgnuggar-lek och jag kunde faktiskt inte annat än asgarva åt och med honom. Så det var Frank som fick mig att bli lite gladare trots allt!

Men när Kristoffer väl kom hem igår så lämnade jag med varm hand över barnen och tappade upp ett hett bad och ett stort glas rött. Tände lite ljus och lade mig i badet. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Frank flippade ur och blev alldeles förstörd när han inte fick vara med mamma...så där låg jag i badet med Frank på en pall bredvid. Och Kristoffer satt också där. Inte så avkopplande som jag hade tänkt men helt okej ändå. Frank hade lite svårt att fatta varför jag inte ville leka med hinken som han brukar när han badar. Och så ville han tvätta mitt hår. Så ompysslad blev jag allt!

I dag bestämde jag mig för att släppa ALLA måsten. Körde bil till dagis. Handlade lite mat. Åkte hem. Åt lunch. Sov middag med Gustav. Åkte till BVC för 6-månaderskontrollen. (Gustav väger 9230 gram och är 71 cm lång. En stor kille!) Hämtade Frank. Pulsade i snön. Bakade en äppelkaka. Lagade mat (Frank ville inte äta mat eftersom han under äppelkakebaket tryckt i sig 2 hela äpplen). Badade barnen. Jobbade en stund. Kollade Desperate Housewiwes. Och nu bloggar jag.

Huset är stökigt. Tvätten ligger orörd. Och jag är bra mycket gladare idag.