Högmässa

Vi tog i går en sväng till kyrkan vi ska gifta oss i. Lämpligt nog var det "vår präst" Karin som höll i högmässan. Vi bänkade oss på en rad med barnen och tänkte att det kunde vara bra att visa lite kyrkligt intresse såhär inpå vigseln. Och barnen var fantastiskt snälla, nästan hela timmen faktiskt. Men om jag ska vara ärlig så satt jag mest bara och väntade på att det skulle vara över. När det nästan var slut var det dags för nattvarden. Jag har aldrig i hela mitt liv tagit denna och man känner sig aningens skenhelig då man sitter där. Jag låtsades ha fullt sjå med våra underbara barn för att alla skulle förstå att hur gärna jag än ville så skulle jag verkligen inte kunna ta mig fram till den smarriga oblaten och det grymma vinet. Typiskt! Nä, om sanningen ska fram så skulle jag inte veta hur jag skulle agera där framme. Blir man typ matad med oblatet? Och dricker alla ur samma bägare? Det verkar ju ganska äckligt. Fast det kanske inte går till så längre? Och, nej, jag såg inte hur Kristoffer gjorde eftersom jag "var så upptagen" med barnen.

Efteråt stannade vi på kyrkkaffe. Känn på den! Det var faktiskt väldigt trevligt och alla pensionärer (det var nog bara sådana där) hade en väldigt hjärtlig - men faktsiskt lite "rå" sinnesstämning. De drev hej vilt med varandra! Vi bokade in ett möte med prästen för att gå igenom vår vigsel. Det blir nog bra!

Det bästa med högmässan var nog i alla fall "syndernas förlåtelse". Eller vad det kallas. Jag är numera förlåten för allt jag gjort fel genom livet. Stort som smått. Känns ju grymt bra! Undrar om det är därför många går till kyrkan?

I går kväll blev det mackor till middag eftersom hela dagen blev konstig i form av mat. Kristoffer satt vid bordet och pratade jobb. Frank satt vid bordet och övade på sin coola Thailandslook: