Det finns att göra med andra ord!
Nu i veckan har Frank varit hemma från dagis alla dagar utom tisdagen. Hans näsa rann som en vattenkran under onsdagen. Han fick lite feber. Men redan igår var det mycket bättre. Tack och lov. I dag var vi på väg till dagis, men han ville inte alls. Han hävdade bestämt att han var hostig (det är extra kul då han verkligen ska visa HUR hostig han är). Jag orkade inte krångla så jag ringde och sade att han blev hemma istället.
Hemma på förmiddagen satt jag och jobbade så gott det gick för att sen försöka knyta ihop jobbsäcken inför ledigheten. Tror att det lyckades.
I går var jag på provsmink och provuppsättning. Det kändes så himla lyxigt... Jag lämnade över bil och barn till Carina vid tolvsnåret. Sen blev jag sminkad i 1½ timme. Det är lustigt, eller inte alls egentligen, när man sitter där i skyltfönstret utan smink och stirrar in i spegeln. Man, eller jag, känner sig så j-la ful. Det känns som att man verkligen är "mission impossible" för make up-artisten. Sen börjar de fixa och trixa. Och hej och hå vad lite smink kan göra! Och lösfransar. Hihi, det blir kul att ha låååånga fransar för en gångs skull! Efter sminket, och en hel del sminkshopping, så var det dags för håret. Jag och frisören hade en gemensam bild av hur det skulle vara. Men det blev inte riktigt som jag tänkte. Det blev lite stramare. Och med två längder som ramar in ansiktet. Precis enligt hur vi diskuterat. Men... jag trivdes inte riktigt i det. Under kvällen höll jag sen på att dividera fram och tillbaka med luggen. Hänga rakt ned, hänga snett, sättas upp. Problemet är att jag inte kommer kunna låta längderna bara hänga. Jag kommer av nervositet/vana/störsel att lägga håret bakom öronen. Vilket ju inte är tanken... Så, jag tror att det är bättre om luggen istället sätts upp i frisyren. Måste prata med frisören på måndag. Efter frisören gled jag runt på stan, och kände mig jättefånig med lösfransar och festfrisyr, och spenderade pengar. Underbart att gå där ensam. Utan barnvagn. Sen blev jag hämtad. Väl hemma hade Carina gjort ordning middag till oss. Vilken lyx!!
Och sen på kvällen kom prästen hem till oss. Karin, som hon heter, blev kvar ända till 22. Vi gick igenom allt inför vigseln. Jag kände mig jättenervös när vi fick "öva" på hur vi skulle håll ai ringarna med mera. Herregud. Jag kanske kommer svimma innan vi ens hunnit in i kyrkan. Bara jag tänker på det nu så får jag fjärilar i magen. Hjälp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar