Trött i ögonen

Och inte blir det bättre av att sitta framför datorn dagarna i ända. På jobbet är det mycket nu. Och mycket är oftast roligt. Dagarna går rasande snabbt, men hinner kanske med en tredjedel av vad man önskar och borde...men det är en skön känsla. Man jobbar ju helt enkelt bättre då. Och dessutom så är jag rätt bra på att inte göra så mycket mer än mina 8 timmar per dag. Hur skulle jag annars hinna med mina små hjärtan som jag ser alldeles för lite av egentligen.

Så det känns på det hela taget bra. Och jag har kommit igång (tror jag) med träningen. Nettans pulsklocka som jag tar hand om under hennes vistelse i USA är ju en riktig peppare vad gäller att jogga. Det är ju hur skoj som helst att kunna analysera resultatet och kolla på pulsen hit och pulsen dit. Och framförallt att få veta den exakta sträckan man sprungit. I går joggade jag 4km på 25 minuter. Vilket jag är himla nöjd med. Och det sjukaste av allt är att jag nästan längtar till nästa tillfälle!

Sen har jag även lite funderingar på att ringa handbollstantlaget i Torshälla för att se om de vill ta emot en gammal ringrostig tant. Vem vet?

Kristoffer är nu på kryssning med jobbet. Lucky him. Själv har jag avnjutit ugnspannkaka (grymt gott), badat två småtroll och haft "bollskola" med Frank. Han är lite avis på de större barnen på dagis som får gå i bollskola. Så vi hade lite träning hemma i vardagsrummet!

Appropå bollar, igår var Hanna barnvakt så jag och Kristoffer åkte in på Guif-matchen. Det blev vinst, i vanlig ordning. Men, jag kom fram till att min syn kanske försämrats. Det var väldigt suddigt och jag kunde knappt urskilja ett ansikte på spelarna. Damn. Dags för en tur till optikern kanske?