torsdag 24 november 2011

En vecka full av VAB

Ja, så kul har vi haft det... I måndags eftermiddag ringde dagis och meddelade att Gustav hade ögoninflammation. Suck! Jag packade ner datorn och hämtade upp lillkillen. En sväng till apoteket och ett out of office senare så var vi hemma.

Och sen har jag varit hemma med Gustav tisdag, onsdag och torsdag. På sätt och vis är det bra att kunna jobba hemifrån, men å andra sidan är jag inte så nöjd med det. För det blir så...jobbigt. Hela tiden går jag och tänker på allt jag borde ha gjort och levererat, men som jag uppenbarligen missar eftersom jag ju faktiskt ska ta hand om en liten sjukling (som ännu är för liten för att uppskatta mer än 5 minuter framför en film). Och med jobbet i bakhuvudet och lite mailkollande hit och jobbfixande dit så blir man inte så himla rolig, sett ur Gustavs synvinkel. Och då blir jag splittrad, och stressad över att inte "fokusera" på Gustav. Och sen blir jag stressad av jobbet som jag borde göra, men inte hinner med. För att inte tala om den där förbannade kursen som jag borde lägga massa tid på. Men när då?? Så då får jag sitta några timmar med jobbet på kvällen. Men då är jag ju också astrött. Och dessutom är jag förkyld och hostig igen. Snart ger jag upp...när ska jag få bli frisk och komma igång med träning?

Allt har kännts lite motigt idag. Och Kristoffer har haft dagarna späckade med jobbintervjuer och förhandlingar, så han har inte kunnat vara hemma. Men som tur är var Ida här några timmar på förmiddagen så att jag ostört kunde vara med på ett viktigt möte. Tack! Och imorgon är det Kristoffer som VAB:ar. Men jag kommer ju ändå inte hinna med allt jag borde ha gjort denna vecka. Och hemmet ser ut som hej kom och hjälp mig.

Och det kan ju bero på att jag fick ett "göra om" ryck för några dagar sedan...möblerade om lite i vardagsrummet, rullade ihop den gröna mattan eftersom jag är så trött på den, köpte lite färg och provmålade 3 brunbeiga duttar på 3 olika ställen. Ser ju fantastiskt ut. Not. Och dessutom ska vi nog inte köra på den färgen. Så vi får väl se hur det blir...

Och alla mina underbara vänner, jag tänker på er en massa hela tiden, men just nu har jag inte haft ork att ringa...

Inga kommentarer: