Sjukstuga på Vargstigen

Senaste inlägget handlade om VAB, och det är precis vad detta handlar om. Återigen. Det går ju vattkoppor på dagis och då de i måndags ringde och berättade att Frank hade hög feber kände vi oss ganska övertygade att vattkopporna stod för dörren. Jag och Frank åkte hem och sov (ja, jag också!) och sen låg han och slumrade i soffan resten av eftermiddagen. Under tisdagen var bara jag och Frank hemma. Det blev en "äkta" VAB-dag eftersom jag bestämde mig för att endast VAB-a och INTE småjobba. Skönt. Det blev en soft dag med soffmys och pussel-läggning. Sen på onsdagen blev även Gustav hemma och då var Franks feber så gott som borta. Under dessa dagar så har vi granskat Franks mage, rygg och ansikte ungefär 3 gånger i timmen för att se om det kommit någon röd prick. Och ibland såg man en liten prick och tänkte att "ja men där är det nog en vattkoppe-prick"...men sen blev det liksom inget mer. Hmm?

Och på kvällen fick sen Gustav feber och var allmänt hängig. Så idag har vi återigen varit hemma. Men båda har varit feberfria och alla eventuella prickar är nog bara röda prickar. Tyvärr får jag väl säga. Vi har varit så inställda på vattkoppor och det hade varit skönt att kunna "bocka av" den barnsjukdomen. Men, den som väntar på något gott... Om man nu kan kalla det gott?

Under kvällen var Kristoffer iväg och spelade innebandy, som vanligt på torsdagar, men han kom hem tidigare än vanligt. Med en illa vrickad/bruten (?) fotled. Ser ut som att han har svalt en tennisboll, och att bollen sen på något jäkligt märkligt sätt hamnat nere i foten (!)

Han verkar ha väldigt ont. Jag har varit en väldigt omhändertagande fru. Lindat med elastisk binda (där vi tvistade ganska länge om det skulle vara hårt eller lagom hårt lindat), kylt med isförband, hämtat snusdosan, sett orolig ut och insisterat på att han ska ringa 1177 (vilket han inte vill göra). Däremellan har jag fnissat och asgarvat åt allt komiskt jag läst i min fantastiska bibel "familjeläkarboken" (Kanske var det glöggen som gjorde att texten framstod som så komisk, eller också har jag bara blivit mentalt utmattad efter denna veckas sjukstuga).

Och själv har jag hamnat i en ond förkylningsspiral. Som har varit i flera månader. Nu har jag illröda inflammerade ögon, halsont och hosta. Jag kommer med andra ord att jobba hemifrån imorgon. För mina kollegors skull.

Nu ska jag försöka hjälpa min käre make i säng. Så får vi se hur foten ser ut imorgon. Och sen så ska jag syna barnen uppifrån och ner innan de skjutsas till dagis. Det kanske har kommit lite vattkoppor under natten? Hoppas lite på det faktiskt.