Miami-resan del 5

Ett par dagar efter nyår var det så dags att lämna tillbaka hyrbilen och istället ta oss till kryssningsfartyget som skulle ta oss till Bahamas! Vi lämnade våra väskor till någon "bagagegubbe" som skulle transportera dem till hytten. Vi tog oss under tiden till incheckning och fick varsitt hyttkort som under hela resan även skulle användas som betalmedel (med direktkoppling till kreditkoret...dangerous..men mycket smidigt förstås). Väl framme vid vår hytt träffade vi på vår "korridorvärd" som omedelbart kallade oss vid våra namn. Galet imponerande, de måste på något vis plugga in namn och foton på de som bor i deras korridor för under alla dagar på båten så tilltalade han oss med våra namn. Eftersom det var en båt med all mat förbetald var det med andra ord bara att ta för sig av det man var sugen på. Det fanns väl i princip all möjlig mat. Alkohol fick man betala separat med sitt lilla hyttkort förstås. Middagarna hade vi förbokade på kvällarna tillsammans med mamma och pappa. Det var underhållning vid bordet och servering med full attention. Maten var ok men inte någon jättesuccé under dessa sittningar. Frukosten serverades vid bordet, enligt al la carte-konceptet. Med tanke på hur mycket jag älskar frukost och hur mycket jag vill ha till frukost var det nästan lite pinsamt och jobbigt att rabbla upp allt vi ville ha till bordet. Men jag gjorde det såklart ändå. Frukost är ju frukost!

Efter första natten ombord var vi framme på Bahamas och Nassau. Vi gick i land pch blev genast "haffade" av försäljare. Vi köpte en rundresa med minibuss där chauffören guidade runt oss i Nassau. Vi fick se de mindre exklusiva delarna, området där de kända och rika bor, beöka en marknad, stanna till 45 minuter på Atlantis och sedan avslutningsvis bli avsläppta på en strand i närheten av färjorna. Där var det riktigt nice att hänga på stranden, käka korv o strips och dricka öl.

Senare på eftermiddagen gick vi tillbaka till båten för att äta middag och fortsätta njuta av semestern. Den kvällen tog mamma och pappa hand om barnen så att jag och Kristoffer kunde ägna oss åt lite barhäng. Inte så tokigt det inte!



 Just ja, på en av bilderna ser man vattenlandet som fanns på däck. Det bestod av ett antal vattenrutschkanor, däribland en för småbarn, 2 lite större samt en sån där läskig "rör-rutschkana". När vi står bredvid och jag håller på att byta om till badkläder på barnen så flanerar Kristoffer runt en stund. Jag börjar med Frank och sedan fortsätter jag med Gustav. Då Kristoffer är tillbaka en liten stund senare så säger han: Var är Frank!?? Öhh, han måste väl vara här (och då tänkte jag givetvis på den lilla vattenrutschkanan bakom mig)...men det var han inte! Panik!! Och sen, men vänta...är det inte Frank som står där uppe?? Näej, det kan det väl inte vara, eller? Och sen åker den lille killen ner och tjoff så hoppar han upp ur rutschkanan och säger något i stil med "det var asaroligt". Vi blev så paffa. Och sen var det bara den rutschkanan som gällde!

Efter 3 nätter på kryssningsfartyget var det dags att gå iland i Miami igen. Regnet låg nu i luften (för första gången under vår vistelse om jag minns rätt). Vi spenderade de sista dagarna med att åka till Everglades och åka airboat, eller vad det nu kallas, över krokodilmarkerna. Det var ganska häftigt att sväva fram och en hel del krokodiler såg vi till Frank och Gustavs förtjusning.

Hem till Svedala reste vi sedan den 10:e Januari. Resan hem gick bra. Fast det blev lite stressigt i Chicago där vi skulle byta plan. Vi hade lite halvbrådis och skyltningen från en terminal till en annan var helt oduglig. Vi irrade runt som bara den och efter att vi till sist lyckats lokalisera tåget osv som skulle ta oss till nästa terminal var tiden ganska knapp. Vi småsprang till gaten, men där satt alla lugnt och stilla och väntade. Skumt! Tills vi kom på att det var en tidsskillnad mellan Miami och Chicago och att vi helt plötsligt nu hade en timme till godo. Damn. långflygningen gick bra. Ipaden är en bra flygkompis till barnen får man väl helt enkelt konstatera!