100 år sen sist...

...känns det som. Det har varit sååå mycket av allt på en gång. Jag har börjat jobba igen. Vilket var över förväntan. Grymt kul att träffa alla kollegor igen och få en social vardag. Och sen så har vi ju flyttat. De första 2 veckorna hade vi varken TV eller bredband. Därav bristen på uppdateringar på bloggen. För övrigt så har jag känt mig alldeles förskräckligt asocial sedan vi flyttade in. Direkt efter jobbet har jag såklart velat hem till Frank. Sen har vi fixat och donat i huset in på sena kvällen. Så det har helt enkelt inte funnits tid att socialisera. Men jag har tänkt mycket på alla nära och kära. Så jag har inte glömt er!

Kristoffer är pappaledig nu. Det går superbra (såklart). Han har till och med hunnit med en roadtrip till Prag med Frank och Kristoffers kusin Mattias. Herregud vad jag längtade efter dem när de var borta i 4 dygn. Och vad mörkrädd jag blev när jag skulle sova ensam. I huset. Men underbart när de kom hem!!

Igår firade vi midsommar hemma hos oss. Vi var 15 vuxna och 3 barn. Trevligt. Men jag var inte i säng förrän vid 03. Och Frank vaknade 07 (tack och lov senare än vanligt). Så lite sliten är man allt idag med bara 4 timmars sömn i kroppen.

Nähäpp nu ska jag softa framför TV:n. Ska lägga upp lite husbilder senare!

Liten uppdatering

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Vi har haft fullt upp med att packa, flytta och städa. I lördags flyttade vi över allt till huset. Tack alla som hjälpte till! Vi var ju ganska många - så det gick relativt snabbt! På söndagen var jag och Kristoffer i lägenheten och städade och städade i ungefär 6-7 timmar. Vi blev så gott som klara. Ikväll ska vi med Martins hjälp laga väggen och bättringsmåla eftersom det inte såg så kul ut då vi tog ned hyllan.

Sedan i lördags bor vi alltså ute hos Kristoffers föräldrar. Vilken tur vi har att de bor i Eskilstuna och är så snälla att vi får bo här en vecka!

På dagens schema står det att baka tårta till Kristoffers jobb då han imorgon gör sin sista arbetsdag på några månader. På fredag lämnar vi ifrån oss lägenheten och åker till Västervik för att spendera helgen där. På måndag flyttar vi in i huset. På tisdag börjar jag jobba. Det är mycket som händer nu, men det känns bra.

En natt kvar nu

Nu har vi en natt kvar i lägenheten. Kaoset är totalt. Som tur är fick Frank sova hos sin farmor och farfar i natt. Vi körde dit honom vid lunch igår då vi kom fram till att packandet skulle gå så mycket bättre utan hans hjälp. Sen slet vi med packandet fram till 17. Därefter åkte vi ut till frank och blev bjudna på mat. Då hade vi också med oss pyjamas och Laban till Frank så att han skulle kunna stanna kvar. Vi var hemma igen vid 20-tiden och pratade i bilen hem om vi skulle passa på att gå på krogen och bli hejdlöst berusade eftersom vi var barnfria, solen sken och det var näst sista natten i stan. Men, vi kom fram till att vi var lite för trötta, lite för krassliga och lite för lata. Så vi tog en promenad runt ån och gick sen hem och drack en mugg vin (alla glas nedpackade) i soffan. Packade en låda till och gick sen och lade oss. En annan gång kommer vi säkert att bli hejdlöst berusade då vi är i stan. På besök.

Nu är klockan 7:25 och vi sitter här i den nedmonterade sängen och funderar på att äta frukost och sätta fart. När vi är så gott som klara så ska vi ju hämta hem Frank. Eller innan det så ska vi tvätta vår gröna ryamatta med en sån där superdammsugare (Kirby tror jag den heter) som Kristoffers mormor har tagit med sig. Ska bli underbart att få den ren efter 3 års spillande på den. Välbehövligt om inte annat.

Dåliga kartonger

Flyttkartonger från ÖoB verkar vara av mindre bra kvalitet... Om ni ska köpa kartonger - köp dem någonannanstans! Eller så hade vi bara otur??

I vilket fall som helst så har vi ju som sagt kartonger i staplar i vardagsrummet. Inte hysteriskt tunga. Lagom packade. När jag och Frank var i köket i morse så hörde vi KA-BRAK och jag sprang ut och kikade. En hel stapel hade rasat omkull. Vilken förbannad tur att inte Frank var på vardagsrumsgolvet och lekte. Tack gode Gud!!

Det verkar som om det är locket som är den svaga punkten. För visst är väl grejen med flyttkartonger att man ska stapla dem på varandra. Eller hur? Men, det verkar inte dessa tåla något vidare. Skit också!

Såhär kaotiskt ser det ut just nu. Det hela blir ju inte bättre av att Franks leksaker ligger spridda över hela golvet... Filmat med mobilen så det är lite mörkt....

I går gick vi ut och gungade lite. Vi testade sandlådan men den var väldigt ointressant enligt Frank. Gungan är helt klart vinnaren i lekparken:

Idag har jag varit och köpt en tallrik med sugkopp och lite nya barnbestick. Frank är riktigt duktig på att äta med sked! Men han vill inte fylla på skeden själv utan tar en tugga och ger sen skeden till mig så att jag får lassa på maten:

Flyttkaos

Puh!

Vilket kaos vi har här hemma just nu. Flyttkartonger högt och lågt. Matbord och gamla skohyllor mitt i vardasrummet. Bordsben under vardagsrumsbordet. Och en Frank som tycker att det är väldigt spännande att hjälpa till. Vi packar i en låda. Och Frank står i andra änden och plockar ut allt...

I dag har vi tömt hela vindsförrådet. Eller vi och vi... Det är mest Kristoffer som sprungit upp och hämtat lass efter lass.

På lördag går flyttlasset. Det är bara att hojta om ni vill hjälpa till ;)

Appropå ingenting så kommer jag inte att springa Vårruset på tisdag. Tyvärr. Jag har fortfarande tjock hals och hosta. Så det är tyvärr kört...

Nu ska vi natta Frank som börjar bli trött i mössan.

Snart börjar jag jobba igen...

I natt låg jag av någon anledning vaken ett tag. Eller det var väl tidig morgon, för det var relativt ljust i rummet. Frank låg och sov mellan oss och snarkade på ett väldigt sött sätt. Det är helt obeskrivligt vad söt han är när han ligger och sover. Man känner så stor kärlek att man inte vill sluta titta på honom. Och det var väl då jag började tänka på att det känns lite jobbigt att börja jobba igen. Jag vill ju vara med i Franks utveckling. Jag vill ju se när allt händer. Jag vill krama honom och pussa honom på de babymjuka kinderna. Och hans bulliga händer. De kommer ju inte vara bulliga så länge till antar jag. Tänk... Om 14 år är han i moppeåldern. 14 år går nog fort. Fast, det är klart att det är långt bort. Men i vilket fall så är det ju en begränsad tid som han är en bebis. Såklart. Och alla åldrar är säkert fantastiska på sina sätt.

Jag vet att jag många gånger beklagar mig över jobbiga dagar då Frank bara är tvär och jag bara är trött. Men de fantastiska dagarna är ju så många fler. Det kommer bli en omställning att inte "umgås" med Frank dagarna i ända. Men det är klart att jag vill unna Kristoffer att vara hemma hela dagarna med Frank en tid. Och han kommer uppskatta det. Men han kommer nog också inse vilket jobb det är att ta hand om ett barn hela dagarna. Ensam. Emellanåt så längtar jag ju efter att börja jobba. Men jag tror att jag kommer sakna Frank väldigt mycket på dagarna. Och tiden med 12 timmarsdagar på jobbet är definitivt förbi. Jag tror att jag kommer ha ganska bråttom hem på eftermiddagarna. Frank nattas ju redan vid 19.

Nu ska jag passa på att njuta av de sista veckorn av min mammaledighet. Trots flyttpackning, dunderförkylningar och flyttstädning.

En liten video...

...på en pyjamasklädd Frank. Vem annars? Den är ganska lång (4,5 minut). För den som orkar!