Ritsch ratsch

I lördags var vi och hämtade det nya matbordet. Blev jättebra med ett runt bord (äntligen!) i köket. Sen skulle jag vara duktig och kapa gardinerna i vardagsrummet. Tog den den första. Mätte, klippte ett hack med saxen och ritsch så var den första gardinen i rätt längd. Tog ned den andra. Mätte. Klippte ett hack. Ritsch, ritsch, ritsch. Vad i? Tar den aldrig slut? Ritsch, ratsch, fillibombombom. Så var gardinen kapad. På längden. Underbart. Fantastiskt. Fort men fel. Men, den hänger uppe ändå. Det är ju veckade gardiner...och om man inte studerar dem nära så syns det knappt. Det får med andra ord vara så ett tag i alla fall.

De andra gardinerna skulle jag sy till i söndags hemma hos Kristoffers föräldrar. Köksgardinerna tog ungefär ett halvt sekel att sy. Endast för att jag var så lat att jag inte orkade stryka innan jag sydde. De andra gardinerna strök jag innan. (Efter att Carina hade plockat fram strykbräda, strykjärn och var så snäll att hon assisterade mig.) Och herregud, vad tid man sparade på det! Genvägar äro senvägar!

Frank fick för övrigt sova över i Backa lördag till söndag. Han hade jätemysigt hela helgen!

Jag och K passade på att bränna lite pengar under lördagen. Det blev en ny TV till sovrummet samt högtalare och dongler (eller vad det nu heter) till datorn. Besvikelsen blev iofs ganska stor då vi enligt Telia inte kan ha ett sk tvillingabonnemang. Stationen är full i området. Vilket skämt! Så det blev till att skaffa Boxer på nya TV:n. Onödigt dyrt....grrr...

Frågor hit o dit

"Vad den kommer ifrån"? Precis allt frågar Frank om. Mjölken, tandkrämen, tidningen, frukten... Vi svarar så gott det går. Men det är ju inte alltid man har något vettigt svar på frågan!

"Vad pappa gör på jobbet"? "Vad gör mamma"? "Vad säger du mamma"?

Han börjar bli stor känns det som. Och det är något som han brukar konstatera emellanåt. "Jag är stor". "Gustav är liten". Och igår sade han: "Mamma är en stor flicka nu". Sötnöt! Jag undrar vad jag gjorde som fick mig att först igår ta steget från liten flicka till stor!

Gustav är supersnorig. Och superhostig. Stackars liten. Att han är så krasslig har gjort att ammandet har tilltagit, istället för minskat. Att vara amningsfri om 3 månader känns i dagsläget som mission impossible. Men jag får takta ner mer när han blir piggare...

Hemma med sjuk Frank

Fast han verkar inte så skuj iofs. Igår kväll när jag skulle natta honom så kändes han varm, och ja, han hade 39 graders feber. Det blev då en dos alvedon, till Franks stora lycka eftersom han älskar alvedonen, och sen sov han som en liten nakenfis i mammas och pappas säng.

I morse var tempen nere på 37,8 grader. Så det var bara att sjukanmäla. Jag skulle egentligen ha varit hos tandläkaren idag, men jag avbokade det då jag inte orkar släpa med mig 2 barn in till kliniken. Dessutom var tiden mitt i middagsluren.

Dagen har vi ägnat åt att handla mat och baka lussebullar. Just nu sover Frank, men Gustav är alltjämt vaken...

Mamma och pappa måste pippa sig...

...sade Frank till morfar på telefonen. Han berättade att han skulle till Thailand, men att mamma och pappa måste pippa sig (gifta sig) först. Haha!

Helgen som gick ägnades åt att somna i soffan klockan 20:15 på fredagskvällen, kolla in ett matbord på Mio under lördagen och åka till IKEA på söndagen. Utöver det så blev det lite bröllopspyssel. Och just ja! Jag "lyckades"slå av en del av Franks framtand... Och nej, det är inte så farligt som det låter. Jag skulle stänga diskmaskinen och då hoppade Frank fram och "tjong" fick han den på tanden. Inget blod och endast ett fåtal tårar. Men, om man känner på tanden så kan man känna att det är lite ojämnt. Har pratat med tandläkarna och de har noterat det i Franks journal, men tyckte inte att vi behövde kolla på tanden. Skönt! Däremot skulle vi för säkerhets skull rapportera det till försäkringsbolaget.

IKEA-besöket gick i gardinernas tecken. Tillsammans med resten av Mälardalens befolkning trängdes vi i butiken. Vi var väldigt nöjda med att vi åt lunch på McDonalds innan vi gick in på IKEA. Där var det i alla fall väldigt lugnt och skönt!

Gardiner köpte vi, som sagt. Men det blev, i vanlig ordning, inte riktigt som vi tänkte oss. Så det blir nog en retursväng till IKEA i veckan för att lämna tillbaka lite saker. Och när vi satte upp gardinstängerna så slog Kristoffer halvt ihjäl sig. Han balanserade på den eminenta fårpallen och "tjong" så välte den. Och Kristoffer. Idag är hans fingrar rejält svullna och ömma. Stackaren!

Just nu är det lite kaos i vardagsrummet. Jag har tagit ner våra tavlor. Vill "möblera om" lite. Till Kristoffers stora förtret. Han kan bara inte begripa att jag inte bara kan låta allt vara som det är. Men, nej, det kan jag inte. Den bruna väggen är för kal, vissa tavlor passar inte alls och andra skulle kunna byta plats med varandra. Det ska nog bli bra. Eller förhoppningsvis i alla fall bättre! Jag har kommit på att jag behöver lite förändring emellanåt. När jag bodde hemma så tror jag att jag möblerade om i mitt rum varje söndag. Som jag släpade alla möbler än hit och än dit. Och tvingade syrran att byta rum med mig ibland. Bara för att jag lessnade på att bo i det stora rummet. Eller det lilla.

Ja, ja. Sån är jag.

Borta bra men hemma bäst

Det var väldigt skönt med lite miljöombyte de senaste dagarna. Jag packade bilen full med grejer och barn i måndags och körde till Bålsta. Där blev det familjehäng första kvällen. På tisdagen var jag och pappa ute och lekte med Frank (Gustav sov mest i vagnen) hela förmiddagen, sen åt vi jättegod lunch på Åbergs museum och tog en långpromenad i det vackra, men kalla, vädret. Därefter promenerade jag över till Sophie där det bjöds på gott fika. Frank och Max "lekte" lite med Max roliga rutschkana och alla hans bilar. Sen promenerade vi hem igen. På kvällen tränade jag handboll. I 29 minuter. Sen sträckte jag rumpan. Det kändes jättetrist att sitta vid sidan av träningen...jag som hade längtat så efter att få träna handboll. Typiskt. Men kanske inte så oväntat att jag skulle gå sönder då jag sedan förlossningen endast ägnat mig åt barnvagnspromenader...

På onsdagen åt jag och Frank lunch hos Mia. Vi tog sen en promenad med barnen. Därefter hämtade Mia Elin på dagis och vi åkte till ett lekland som nyligen öppnat i Bålsta. Frank och Elin tyckte det var så kul med alla stora rutschkanor, bollhav och pulkaåkning. Efter nästan 2 timmar fick vi, efter lite om och men, med oss barnen hem igen. Leklandet kommer vi nog att återvända till såsmåningom!

Efter att Gustav hade kvällsammat så tog jag bussen ner till centrum. Jag och Mia promenerade till den nya Kina-restaurangen med siktet inställt på VIN. Vi hade nog tänkt att utbudet skulle vara lite större (alltså restaurangutbudet) i Bålsta. Men, nej. Vill man dricka vin en onsdagkväll i Bålsta är man inte bortskämd med alternativ. Ni kanske fattar utbudet om man går till en KINA-restaurang för att dricka VIN? Hursomhelst...Vi skulle ju inte äta, men vi tog in varsin förrätt och en flaska vin. Det var på gränsen till genant att beställa "en vårrulle och en flaska vin". Vi skrattade så vi höll på att dö. Det var gott. Vi blev till och med lite vin-fnissiga. Det var så trevligt att få sitta en stund med Mia och lite vin. Och inga barn. Lovely!

Men, de stängde vid 21...och vi skulle bli upphämtade runt 22 (då pappa skulle vara hemma från en handbollsmatch). Så vad skulle vi hitta på? Jo, ICA har öppet till 22. Så vi okynneshandlade på ICA i ett lätt berusat tillstånd! Det är inte var dag man gör det!

Sen var det bara att dyka ner i sängen. För att någon timme senare få hoppa upp igen då Gustav var ledsen och hungrig. Stackars liten har sådan hosta. Jag fick sitta uppe med honom en hel del under natten. Så det var rätt så segt att gå upp vid 6:30. De andra nätterna i Bålsta var inte heller någon hit då Gustav vaknat varannan, och ibland varje, timme. Helt sjukt!

Efter frukost körde jag hem till Eskilstuna och lämnade av Frank på dagis. Väl hemma så småpysslade jag lite och efter lunch gick jag och Gustav och lade oss. Vi sov i 2 timmar. Grymt välbehövligt.

Vid 18-tiden kom sen Kristoffer äntligen hem. Skönt att hela familjen är samlad hemma igen.

Snart drar vi till Bålsta

Där väntar en handbollsträning, en vinkväll med fantastiska Mia och lite skönt familjehäng. Till kvällen kommer kära syster-yster förbi i Bålsta. Det ska bli ganska mysigt att komma iväg. Kristoffer ska ändå till Norge med jobbet ett par dagar - så varför inte?

Tyvärr är Elin magsjuk så Frank får inte leka med henne. Inte imorgon, men kanske på onsdag. Och Frank som så gärna vill leka med Elin...

Att Franks näsa rinner en del och mitt huvud värker det ignorerar vi.

Virrig

Oroväckande virrig. Jag har börjat tappa bort eller glömma saker. Senast idag så var jag på Tuna Park. Tog en cappucino på Waynes med Gustav som ypperligt sällskap. Gick därifrån. Försökte få Gustav glad. Efter lite banan och vatten på Waynes så insåg jag att han ville amma... Amningsrummet var upptaget så jag fick stå inne på handikapptoaletten och amma. Mindre trevligt. Gustav var fortfarande rasande så jag fick pälsa på oss och promenera runt ute en stund. 5 minuter senare så däckade han i vagnen. Då kom jag på att min telefon förmodligen låg kvar på bordet på Waynes.

Shit! Men, jag tog det ganska lugnt faktiskt. Ni vet, jag har ju en pensionärstelefon, och de är ju inte så stöldbegärliga direkt. Dessutom var det ganska lite folk i farten. Jag vandrade bort mot caféet och biträdet kunde glatt överräcka telefonen till mig. Vilken tur!

Men, som sagt...det är ju inte första gången. Jag skulle nog vilja säga att det startade i mitten av Maj då jag lade nyckelknippan på biltaket och körde iväg (fortfarande försvunnen såklart). Sedan dess har det hänt alldeles för många gånger att jag irrat runt här hemma och letat och letat efter bilnycklar, husnycklar, plånböcker, telefoner. You name it! När vi var på fiskeresa så tappade jag först bort bilnyckeln. Sedan plånboken. Sedan mössan och vantarna. Och allt det inom 24 timmar. Och nu har jag förlagt mina skinnhandskar någonstans...

Det är ett under att jag inte glömt barnen än så länge!