Snart börjar jag jobba igen...

I natt låg jag av någon anledning vaken ett tag. Eller det var väl tidig morgon, för det var relativt ljust i rummet. Frank låg och sov mellan oss och snarkade på ett väldigt sött sätt. Det är helt obeskrivligt vad söt han är när han ligger och sover. Man känner så stor kärlek att man inte vill sluta titta på honom. Och det var väl då jag började tänka på att det känns lite jobbigt att börja jobba igen. Jag vill ju vara med i Franks utveckling. Jag vill ju se när allt händer. Jag vill krama honom och pussa honom på de babymjuka kinderna. Och hans bulliga händer. De kommer ju inte vara bulliga så länge till antar jag. Tänk... Om 14 år är han i moppeåldern. 14 år går nog fort. Fast, det är klart att det är långt bort. Men i vilket fall så är det ju en begränsad tid som han är en bebis. Såklart. Och alla åldrar är säkert fantastiska på sina sätt.

Jag vet att jag många gånger beklagar mig över jobbiga dagar då Frank bara är tvär och jag bara är trött. Men de fantastiska dagarna är ju så många fler. Det kommer bli en omställning att inte "umgås" med Frank dagarna i ända. Men det är klart att jag vill unna Kristoffer att vara hemma hela dagarna med Frank en tid. Och han kommer uppskatta det. Men han kommer nog också inse vilket jobb det är att ta hand om ett barn hela dagarna. Ensam. Emellanåt så längtar jag ju efter att börja jobba. Men jag tror att jag kommer sakna Frank väldigt mycket på dagarna. Och tiden med 12 timmarsdagar på jobbet är definitivt förbi. Jag tror att jag kommer ha ganska bråttom hem på eftermiddagarna. Frank nattas ju redan vid 19.

Nu ska jag passa på att njuta av de sista veckorn av min mammaledighet. Trots flyttpackning, dunderförkylningar och flyttstädning.

En liten video...

...på en pyjamasklädd Frank. Vem annars? Den är ganska lång (4,5 minut). För den som orkar!

Uschliga

Då är det kört. Halsen gör ondare och ondare. Hostan tilltar och huvudet dunkar. Skit också. Och inte tror jag att Frank mår bättre. Och Kristoffer är fortfarande krasslig efter 2 veckor. Jag vill inte vara krasslig...

Frank sover nu efter lite om och men. Av någon anledning har han hela dagen blivit vansinnig då jag lagt ned honom i sin säng. Nej, det är bara mammas och pappas säng som duger att sova middag i. Vilket är lite jobbigt eftersom jag hela tiden måste ha koll på honom. Han dreglar något helt hysteriskt idag. Och bajsar. 3 bajsblöjor och 3 dyngsura bodies har jag fått byta. Men sen så har han ju 3 små nya tänder som kikar fram. Förkyld och tänder. Stackars krake.

I dag har det inte blivit mycket till promenader. Tycker alldeles för synd om mig själv för det. Vill helst burra ner mig i soffan och se en film och äta godis. Eller chokladbollar. Eller varför inte rabarberpaj? Men tar den lille sonen hänsyn till att man är trött och orkeslös? Nej. Tar den käre mannen hänsyn till det? Nej. Han har förvarnat om att det blir MYCKET jobb de sista veckorna innan han går på föräldraledigheten. Som för övrigt inte borde heta "ledighet" utan föräldraslaveri. För det är så det känns ibland. Men trots allt urrande har jag ändå lyckats packa 5 lådor till flytten och kontaktat SBAB för några kompletterande frågor. Så nu återstår bara att vi bestämmer oss. Bunden ränta eller rörlig ränta. Eller en kombination. Ole dole doff...

Nähäpp. Nu ska jag lägga mig i soffan och VILA tills Frank vaknar. Vilket han lär göra precis när jag lagt mig ned. Enligt gammal hederlig Murphys lag.

Bilder från helgen

Här kommer lite bilder från helgen. Innan matchen i lördags så tog vi en öl på Medborgarplatsen. Solen sken och det var riktigt skönt! Martin hävdade att detta var hans turglasögon. Det verkade inte stämma så bra kunde vi ju senare konstatera. Eller var det så att han tog av sig dem under matchen kanske??

Martin och Madelene

Henke och Jonas

Något suddig bild från läktaren

I fredags så träffade jag och Frank Mia och Elin. Det var såklart jättetrevligt och Mia bjöd på god lunch och efterrätt. Dessvärre visade sig Frank från sin krångliga, ledsna och arga sida. Det var samma sak när Mia och Elin hälsade på oss. Så de måste tro att Frank alltid är så här... Men oftast är han ju go och glad!

Elin hade en massa spännande leksaker som Frank undersökte noga:

Och här kommer videon där Frank tar sig upp för trappen:

I dag har vi lämnat in bilen på rekonditionering. Det blev en 50-minuterspromenad hem från bilservicen. Nu i eftermiddag ska vi promenera dit för att hämta den igen. Det får räcka som motion idag. Känner mig inte på topp och fokuserar på att trycka i mig hälsokost istället.



Och natten blev som vi förväntade oss... Frank fick sova mellan oss men vaknade ungefär en gång i timmen och grät, snorade och hostade. Stackars liten...

SM-silver

Nu är vi tillbaka i hemstaden (ja, man får väl kalla den för det när man bott här i cirka 5 år?) efter en vistelse hos mina föräldrar. Frank ligger och sover och är superduper-förkyld. Näsan rinner som bara den, han känns lite varm och hostade en del när han vaknade till nyss. Stackars lille plutten. Själv har jag kännt mig urrig sen igår kväll. Fryser en massa och har lite ont i halsen. Attan också! Jag som i fredags var fullständigt övertygad om att jag och Frank klarat oss från den elaka förkylningen som Kristoffer drabbades av... Men vi ropade kanske hej lite för tidigt?

I går var vi givetvis i Globen och kollade på SM-finalen. Det var spännande värre. Men det är bra knasigt att se handboll i Globen. Det är för stort. Man får nästan en känsla av att man sitter och kollar på TV eller så. Och alla vi guifsupporters försvann i de röda stolarna. Men Alingsåsfansen lyste blåa i den röda Globen. Det hade annars varit läckert att se en massa guifare i publiken. Vi fanns ju där. Men syntes inte lika bra. Tyvärr. Ja, ja. Det blev tyvärr förlust för våra killar. Minns inte exakt med vilka siffror, men det är ju mindre viktigt. Trots förlusten så kändes det inte så tungt. Jag tycker att guif är vinnare i vilket fall som helst. De har gjort en alldeles makalös säsong!

Vi tog alltså bussen hem till E-tuna och promenerade från ICA Maxi och hem. Och i morse fick vi en riktig sovmorgon eftersom Frank var kvar i Bålsta. Skönt! Men de nätter Frank har sovit borta så har jag alltid drömt om honom. Så alldeles helt kan jag nog inte slappna av då han inte är hemma. Vid 09 var vi sen ute och deltog i vår absolut sista gårdsstädning som vi hade med föreningen idag. Det var trevligt och man inser att man kommer att sakna allt och alla runtikring lägenheten. Därefter åkte vi till Bålsta och åt middag och hämtade hem en genomförkyld Frank. På hemvägen svängde vi förbi Kristoffers föräldrar och fikade.

I morgon ska jag lägga upp lite bilder och filmer från dagarna i Bålsta. Vet ni vad Frank kan göra? Han kan ta sig upp för trappen. 4 gånger har han själv tagit sig hela vägen upp. Helt otroligt! Och i fredags reste han sig för första gången till stående utan att ta hjälp av en möbel eller liknande.

Just det! I torsdags åkte ju jag och Frank tåg till Bålsta. Första tågresan för Frank. Vi kom fram, men det var lite svettigt på vägen... Vi fick hjälp upp i vagnen av en snäll kvinna på stationen i Eskilstuna. Det var ett sådant där lite äldre tåg med trappor. När vi sen skulle av i Västerås så upptäckte vi att dörrparet var ur funktion. Oj, oj! Vi blev alltså tvugna att flytta oss till nästa dörrpar. Vilket inte alls var så lätt. Vagnen fick inte plats i gången mellan stolarna. Shit! Fick helt enkelt be en snäll karl om hjälp. Så tillsammans lyfte vi vagnen över alla säten. Genom hela vagnen. Puh! Tur att jag inte var ensam i vagnen... Vi kom alltså av till sist. Efter lite väntatn i Västerås kom tåget mot Stockholm in. Ett modernt tåg! Som man bara rullade in barnvagnen i. Helt utan trubbel. Väl inne kunde jag inte hitta min biljett. Letade och letade. Tog mig ut och köpte en ny biljett och återvände sen till tåget. Och vad ser jag då? Jo, min första biljett ligger där på marken.... Så man skulle kunna säga att jag sponsrade SJ den dagen. Konduktören var iofs trevlig och försökte hitta någon på tåget som skulle samma sträcka och inte hade köpt biljett ännu. Tyvärr fann de ingen. Men de försökte ju!

Så det jag kan konstatera är att det är ganska dyrt att åka tåg (133 + 64 kronor). Extra dyrt om man löser 2 biljetter... Det är panikframkallande om man tror att man ska bli fånge i vagnen på grund av för smala gångar och dörrar ur funktion. Och det tar förhållandevis lång tid jämfört med att köra bil. Så nästa gång blir det bilen. Definitivt!

Nä, nu ska jag sova. Jag gissar att det blir en jobbig natt eftersom Frank är så krasslig...

Globen nästa!

Ja, som ni kanske har koll på så kommer ju Guif att spela SM-final i handboll på lördag. I Globen. Mot Alingsås. Fabulous! Ska bli sååå spännande!

Guifs andel biljetter släpptes idag klockan 10 på 2 försäljningsställen i Eskilstuna. Vi hade vilda diskussioner igår om hur tidigt det krävdes att köa. Kristoffer tyckte att jag och Frank skulle ställa oss i kön klockan 07. Jag totalvägrade. Hallå! Stå i 3 timmar. Stilla. Med Frank. No-no-no! På sin höjd kunde jag tänka mig att gå ned vid 09. Det är ju inte så att jag INTE vill ha biljetter. För det vill jag verkligen. Men det kändes fullständigt omöjligt att stå där i 3 timmar med Frank. Och i ärlighetens namn så trodde jag att det skulle vara tomt på folk så tidigt. Vi kom på att be Ida om hjälp. Hon skulle få 100 spänn i timmen för att stå i kö åt oss. Och hon var på! Så vid 07 körde Kristoffer ner henne. Då blev hon nummer 12 i kön! En galning hade stått där sedan halv ett på natten. Idiot eller hängiven fan? http://ekuriren.se/sport/handboll/1.266149

Som tur var sken solen så de tre timmarna för Ida blev inte helt outhärdliga hoppas jag. Vid 8.30 kom jag och Frank förbi med fika, pengar och en efterlängtad stol. Sedan gick vi vidare på jakt efter matchtröjor att ha på oss i Globen. Ida köpte de 5 biljetter vi skulle ha och följde sen med hem till oss på lunch. Därefter fortsatte jag och Frank jakten på matchtröjor. Till sist fick vi tag i ett par varma tröjor (de kom precis från tryckeriet!) för 300 kronor styck. Så nu är vi också redo för fajten på lördag!

Kristoffer är fortfarande riktigt krasslig. Men är han hemma? Nej. Jobba, jobba, jobba... Hmm, den dag han väl stannar hemma kommer jag att vara uppriktigt orolig för honom. Personligen tycker jag att det är dumt att gå till jobbet när man är så krasslig. Inte så schysst att smitta ned kollegorna... Jag och Frank har klarat oss hittills. Peppar, peppar... Vi har i alla fall shoppat loss på en hälsokostbutik. Så numera knarkar jag Echinamax och allt vad det heter. Jag vägrar att bli sjuk. Joggandet ligger jag också lågt med. Det får gå som det går på Vårruset. Det viktigaste var ju att komma igång med joggandet. Och det tycker jag att jag gjort.

Nähäpp. Frank vägrar att sova sin eftermiddagslur. Han är trött. Men vad hjälper det? Nätterna har varit lite sämre en tid nu. Inte så att de är katastrofala på något sätt. Men vi har flyttat över honom till oss ganska tidigt. Jag tror att han kanske befinner sig i en sådan där utvecklingsfas. Han är ju väldigt klängig och har varit lite konstigt kinkig emellanåt. Jag har kollat tempen flera gånger. Men den är så bra så. Eller så är det tänder på G igen. Ja, herregud vem vet vad det är frågan om egentligen!?

I morgon ska jag och Frank ta tåget till Bålsta för att under fredagen hänga med Mia och Elin. På lördag åker jag till Stockholm och Globen och möter upp Kristoffer och de andra där. Frank får då sova kvar hos mormor och morfar.

Nu ska jag försöka få Frank att vila lite...

Solbränd

Sitter med röda armar och ett hettande ansikte. Härligt, härligt men farligt farligt... Det är lätt hänt att bränna sig när det är så fint väder som det har varit i ett par dagar nu.

Vi startade denna dag med att åka på auktion. Det var auktion med objekt från polisen och kronofogden. Tokmycket folk. Mitt livs första auktionsbesök. Rätt trevligt måste jag säga. Jag trodde att det skulle vara mer seriöst. Jag var rädd att minsta lilla rörelse eller hostning skulle leda till att budgubben skulle peka på mig och säga: "Såld till damen med en bebis kring halsen för 48 000 kronor". Eller något åt det hållet. Men det var soft. Fast det gick väldigt snabbt. Och jag är mäkta imponerad av att gubben orkade prata konstant och så snabbt. Så länge. Herregud!Målet med auktionen var att Kristoffer skulle klubba hem en cykel (eftersom hans senaste skruttcykel blev stulen mitt framför mina ögon). Och det gick bra. För 275 kronor fick han en helt OK herrcykel.

Därefter tog vi en sväng på stan för att kolla efter barncykelsadel (eller vad det kallas). På vägen in till stan var det någon slags motorcykelkortege. Frank är väldigt intresserad av motorcyklar (kanske för att de låter så mycket? eller var det ett motorintresse som föddes av allt skoteråkande i påskas?) och höll nästan på att trilla ur vagnen då han såg dem:

Vi köpte en cykelstol och en liten cykelhjälm till Frank. Sedan gick vi via Stadsparken hem. I Stadsparken skulle vi mata änderna med torrt och trist bröd. Men det gick sådär... Änderna verkade proppmätta och ville inte alls komma till oss och äta. Frank å andra sidan var mer intresserad av att äta upp det torra och trista brödet själv. Han ville absolut inte dela med sig till några änder. Så efter att jag tagit brödet ifrån honom så var han alldeles rasande arg och ledsen. Men jag vill ju inte att han ska äta GAMMALT och TORRT bröd. Så för att få honom på gott humör igen fick han rida på Kristoffers axlar istället:

Väl hemma så monterade vi på cykelstolen (det låter här som att det var urlätt och gjort på 2 röda - men nej så enkelt var det inte...) och begav oss iväg på cykeltur. Det blev en tur till Franks farmor och farfar. En ganska lång cykeltur. Frank sov som en stock när vi var framme. Såg inte jätteskönt ut tyvärr... Vi ska leta upp ett sådant där nackstöd som man brukade ha i bilen när man var liten. Borde bli bättre då om han somnar i cykeln.

Hursomhelst blev vi kvar på middag och rullade hemåt igen vid 18:30. Nattade Frank och säckade ihop i soffan. För mycket frisk luft idag kanske?

Kristoffer är förstås rätt krasslig. Så att däcka i soffan är legalt. För honom i alla fall. Konsekvensen av Kristoffers krasslighet har blivit att jag ej kommit ut på joggingrunda. För jag TROR att jag kanske ska bli krasslig då. Sämre bortförklaring för att inte jogga får man nog leta efter är jag rädd...

I morgon är en annan dag...