Jullov utan snö, jullov med hårda vindar och spöregn. Omysigt. Eller är man inne är det väl rätt mysigt, men jag skulle ju lätt föredra att det var massor av snö så barnen kunde få åka bob och pulka och man kunde ta sköna långpromenader i gnistrande sol. Men det känns väldigt avlägset. Istället har vi mestadels ugglat inomhus. Vi tror att Gustav nu har vattkoppor, men liksom med Frank känns det lite tveksamt. Så detta leder ju givetvis till att vi håller oss mest hemma för att inte smitta ner...
På julafton var vi hemma hos barnens farmor och farfar. Det var en mycket trevlig och rolig julafton där även barnens mormor och morfar var med. Vi inledde firandet med julbord, som av någon anledning alltid är som godast dagen efter, sedan blev det Kalle Anka, vilket Frank följde med spänning. Därefter drog det ihop sig till tomtebesök. Tomten var mystiskt nog ganska lik Ida men Frank misstänkte ingenting!
Julklappar delades ut till barnen och för Franks del var det övervägande Blixten Mc Queen som gällde. Till hans stora lycka! Gustav fick bland annat glädjas åt en dammsugare och duplo. Senare på kvällen lottade vi ut julklapparna till oss vuxna. Alla hade köpt en grej för ca 500 SEK som såklart skulle passa alla. Det blev bra presenter till alla, och själv hade jag turen att få ett snyggt bäddset!
Efter att barnen somnat satte vi oss till bords och åt lite mer mat och spelade sällskapsspel. Vi spelade "absolut överrens", vilket går ut på att man i par ska skriva upp saker (under tid) som man tänker på då man får höra ett påstående eller liknande. Man vill ju givetvis skriva matchande ord på sina lappar...Och det som fick oss att skratta mest av allt var när Hanna och Jonas skulle skriva ner "finare ord för att säga att någon är död". Jonas hörde fel och trodde det var "finare ord för att någon är DÖV"...så det blev lite komiskt när han sedan läste upp formuleringen "han hör inte längre" - som finare ord för att någon är död. Ja, ja det kanske inte låter så kul men vi skrattade så vi höll på att gå under....
torsdag 29 december 2011
måndag 19 december 2011
Vattkoppor?
Hur ska vi veta om det är vattkoppor som har drabbat Frank? Röda prickar poppade upp i lördags. De finns på magen, ryggen och benen. Men de har än så länge inte blivit några vätskefyllda blåsor. Det kanske inte är vattkoppor??
Í natt fick jag feber. Det händer inte alls ofta. Redan p åkvällen kände jag mig riktigt urrig och sedan låg jag i flera timmar och frös så¨jag inte ens kunde sova. Sedan befann jag mig resten av natten "vandrandes" mellan 4 olika fyrkanter. I den ena frossa, i den andra svettas, i den tredje var det ont i kroppen och i den fjärde vet jag inte. Men man har ju lite konstiga "drömmar" då man har feber, och min dröm bestod alltså i att förflytta mig mellan dessa 4 zoner. Strange!
Sen på morgonen hade jag forfarande feber och som tur är fick jag barnen att ligga relativit stilla i sängen (efter frukost). Frank satt i alla fall stilla. Jag försökte slumra. Gustav satt och hoppade på mig. Men, numera är man härdad och kan slumra i alla möjliga situationer.
Nu är nog febern borta och kvar är halsontet och snuvan. Imorgon får vi se om det kommit mer prickar eller någon blåsa på barnen. Annars ringer jag BVC och ser vad de tror att det kan vara!
Í natt fick jag feber. Det händer inte alls ofta. Redan p åkvällen kände jag mig riktigt urrig och sedan låg jag i flera timmar och frös så¨jag inte ens kunde sova. Sedan befann jag mig resten av natten "vandrandes" mellan 4 olika fyrkanter. I den ena frossa, i den andra svettas, i den tredje var det ont i kroppen och i den fjärde vet jag inte. Men man har ju lite konstiga "drömmar" då man har feber, och min dröm bestod alltså i att förflytta mig mellan dessa 4 zoner. Strange!
Sen på morgonen hade jag forfarande feber och som tur är fick jag barnen att ligga relativit stilla i sängen (efter frukost). Frank satt i alla fall stilla. Jag försökte slumra. Gustav satt och hoppade på mig. Men, numera är man härdad och kan slumra i alla möjliga situationer.
Nu är nog febern borta och kvar är halsontet och snuvan. Imorgon får vi se om det kommit mer prickar eller någon blåsa på barnen. Annars ringer jag BVC och ser vad de tror att det kan vara!
onsdag 14 december 2011
Mysa
Gustav gillar att mysa. Vi brukar mysa ner oss i soffan under filtar och då brukar även Gustav säga "myyscha". Och i natt när han vaknade så låg han i spjälsängen och ropade "myyscha". Vilken tur att han fick komma in till oss och mysa ner sig. I vår säng ligger vi ju som vanligt alla fyra och snusar. Barnen är ju extremt mammiga så för att göra dem båda nöjda får jag helt enkelt ligga mellan dem. Annars blir det lätt bråk om vem som får ligga bredvid mig. Nice att vara så poppis!
Appropå prat så säger Gustav "borschtänder" vilket givetvis betyder borsta tänderna. Det, eller kanske tandkrämen, är något han verkligen gillar. Men bara om han får göra det själv. Gud nåde den som försöker hjälpa honom!
Appropå prat så säger Gustav "borschtänder" vilket givetvis betyder borsta tänderna. Det, eller kanske tandkrämen, är något han verkligen gillar. Men bara om han får göra det själv. Gud nåde den som försöker hjälpa honom!
fredag 9 december 2011
VAB-fri dag
Kors i taket. Idag har barnen varit på dagis. Men jag valde som sagt att stanna hemma. Mina ögon lyser ilsket rött och halsen värker. Men jobbat har jag gjort. Från hemmets lugna vrå. Kan ju inte direkt påstå att det känns som fredag med tanke på att jag inte hunnit jobba ordentligt denna vecka. Men jag ska inte klaga...det är skönt med fredag ändå!
Barnen var by the way rejält slitna efter en dag på dagis. Frank var väldigt hes och hostig. Och Gustav snorig. Men det är han ju alltid.
Barnen var by the way rejält slitna efter en dag på dagis. Frank var väldigt hes och hostig. Och Gustav snorig. Men det är han ju alltid.
torsdag 8 december 2011
Sjukstuga på Vargstigen
Senaste inlägget handlade om VAB, och det är precis vad detta handlar om. Återigen. Det går ju vattkoppor på dagis och då de i måndags ringde och berättade att Frank hade hög feber kände vi oss ganska övertygade att vattkopporna stod för dörren. Jag och Frank åkte hem och sov (ja, jag också!) och sen låg han och slumrade i soffan resten av eftermiddagen. Under tisdagen var bara jag och Frank hemma. Det blev en "äkta" VAB-dag eftersom jag bestämde mig för att endast VAB-a och INTE småjobba. Skönt. Det blev en soft dag med soffmys och pussel-läggning. Sen på onsdagen blev även Gustav hemma och då var Franks feber så gott som borta. Under dessa dagar så har vi granskat Franks mage, rygg och ansikte ungefär 3 gånger i timmen för att se om det kommit någon röd prick. Och ibland såg man en liten prick och tänkte att "ja men där är det nog en vattkoppe-prick"...men sen blev det liksom inget mer. Hmm?
Och på kvällen fick sen Gustav feber och var allmänt hängig. Så idag har vi återigen varit hemma. Men båda har varit feberfria och alla eventuella prickar är nog bara röda prickar. Tyvärr får jag väl säga. Vi har varit så inställda på vattkoppor och det hade varit skönt att kunna "bocka av" den barnsjukdomen. Men, den som väntar på något gott... Om man nu kan kalla det gott?
Under kvällen var Kristoffer iväg och spelade innebandy, som vanligt på torsdagar, men han kom hem tidigare än vanligt. Med en illa vrickad/bruten (?) fotled. Ser ut som att han har svalt en tennisboll, och att bollen sen på något jäkligt märkligt sätt hamnat nere i foten (!)
Han verkar ha väldigt ont. Jag har varit en väldigt omhändertagande fru. Lindat med elastisk binda (där vi tvistade ganska länge om det skulle vara hårt eller lagom hårt lindat), kylt med isförband, hämtat snusdosan, sett orolig ut och insisterat på att han ska ringa 1177 (vilket han inte vill göra). Däremellan har jag fnissat och asgarvat åt allt komiskt jag läst i min fantastiska bibel "familjeläkarboken" (Kanske var det glöggen som gjorde att texten framstod som så komisk, eller också har jag bara blivit mentalt utmattad efter denna veckas sjukstuga).
Och själv har jag hamnat i en ond förkylningsspiral. Som har varit i flera månader. Nu har jag illröda inflammerade ögon, halsont och hosta. Jag kommer med andra ord att jobba hemifrån imorgon. För mina kollegors skull.
Nu ska jag försöka hjälpa min käre make i säng. Så får vi se hur foten ser ut imorgon. Och sen så ska jag syna barnen uppifrån och ner innan de skjutsas till dagis. Det kanske har kommit lite vattkoppor under natten? Hoppas lite på det faktiskt.
Och på kvällen fick sen Gustav feber och var allmänt hängig. Så idag har vi återigen varit hemma. Men båda har varit feberfria och alla eventuella prickar är nog bara röda prickar. Tyvärr får jag väl säga. Vi har varit så inställda på vattkoppor och det hade varit skönt att kunna "bocka av" den barnsjukdomen. Men, den som väntar på något gott... Om man nu kan kalla det gott?
Under kvällen var Kristoffer iväg och spelade innebandy, som vanligt på torsdagar, men han kom hem tidigare än vanligt. Med en illa vrickad/bruten (?) fotled. Ser ut som att han har svalt en tennisboll, och att bollen sen på något jäkligt märkligt sätt hamnat nere i foten (!)
Han verkar ha väldigt ont. Jag har varit en väldigt omhändertagande fru. Lindat med elastisk binda (där vi tvistade ganska länge om det skulle vara hårt eller lagom hårt lindat), kylt med isförband, hämtat snusdosan, sett orolig ut och insisterat på att han ska ringa 1177 (vilket han inte vill göra). Däremellan har jag fnissat och asgarvat åt allt komiskt jag läst i min fantastiska bibel "familjeläkarboken" (Kanske var det glöggen som gjorde att texten framstod som så komisk, eller också har jag bara blivit mentalt utmattad efter denna veckas sjukstuga).
Och själv har jag hamnat i en ond förkylningsspiral. Som har varit i flera månader. Nu har jag illröda inflammerade ögon, halsont och hosta. Jag kommer med andra ord att jobba hemifrån imorgon. För mina kollegors skull.
Nu ska jag försöka hjälpa min käre make i säng. Så får vi se hur foten ser ut imorgon. Och sen så ska jag syna barnen uppifrån och ner innan de skjutsas till dagis. Det kanske har kommit lite vattkoppor under natten? Hoppas lite på det faktiskt.
torsdag 24 november 2011
En vecka full av VAB
Ja, så kul har vi haft det... I måndags eftermiddag ringde dagis och meddelade att Gustav hade ögoninflammation. Suck! Jag packade ner datorn och hämtade upp lillkillen. En sväng till apoteket och ett out of office senare så var vi hemma.
Och sen har jag varit hemma med Gustav tisdag, onsdag och torsdag. På sätt och vis är det bra att kunna jobba hemifrån, men å andra sidan är jag inte så nöjd med det. För det blir så...jobbigt. Hela tiden går jag och tänker på allt jag borde ha gjort och levererat, men som jag uppenbarligen missar eftersom jag ju faktiskt ska ta hand om en liten sjukling (som ännu är för liten för att uppskatta mer än 5 minuter framför en film). Och med jobbet i bakhuvudet och lite mailkollande hit och jobbfixande dit så blir man inte så himla rolig, sett ur Gustavs synvinkel. Och då blir jag splittrad, och stressad över att inte "fokusera" på Gustav. Och sen blir jag stressad av jobbet som jag borde göra, men inte hinner med. För att inte tala om den där förbannade kursen som jag borde lägga massa tid på. Men när då?? Så då får jag sitta några timmar med jobbet på kvällen. Men då är jag ju också astrött. Och dessutom är jag förkyld och hostig igen. Snart ger jag upp...när ska jag få bli frisk och komma igång med träning?
Allt har kännts lite motigt idag. Och Kristoffer har haft dagarna späckade med jobbintervjuer och förhandlingar, så han har inte kunnat vara hemma. Men som tur är var Ida här några timmar på förmiddagen så att jag ostört kunde vara med på ett viktigt möte. Tack! Och imorgon är det Kristoffer som VAB:ar. Men jag kommer ju ändå inte hinna med allt jag borde ha gjort denna vecka. Och hemmet ser ut som hej kom och hjälp mig.
Och det kan ju bero på att jag fick ett "göra om" ryck för några dagar sedan...möblerade om lite i vardagsrummet, rullade ihop den gröna mattan eftersom jag är så trött på den, köpte lite färg och provmålade 3 brunbeiga duttar på 3 olika ställen. Ser ju fantastiskt ut. Not. Och dessutom ska vi nog inte köra på den färgen. Så vi får väl se hur det blir...
Och alla mina underbara vänner, jag tänker på er en massa hela tiden, men just nu har jag inte haft ork att ringa...
Och sen har jag varit hemma med Gustav tisdag, onsdag och torsdag. På sätt och vis är det bra att kunna jobba hemifrån, men å andra sidan är jag inte så nöjd med det. För det blir så...jobbigt. Hela tiden går jag och tänker på allt jag borde ha gjort och levererat, men som jag uppenbarligen missar eftersom jag ju faktiskt ska ta hand om en liten sjukling (som ännu är för liten för att uppskatta mer än 5 minuter framför en film). Och med jobbet i bakhuvudet och lite mailkollande hit och jobbfixande dit så blir man inte så himla rolig, sett ur Gustavs synvinkel. Och då blir jag splittrad, och stressad över att inte "fokusera" på Gustav. Och sen blir jag stressad av jobbet som jag borde göra, men inte hinner med. För att inte tala om den där förbannade kursen som jag borde lägga massa tid på. Men när då?? Så då får jag sitta några timmar med jobbet på kvällen. Men då är jag ju också astrött. Och dessutom är jag förkyld och hostig igen. Snart ger jag upp...när ska jag få bli frisk och komma igång med träning?
Allt har kännts lite motigt idag. Och Kristoffer har haft dagarna späckade med jobbintervjuer och förhandlingar, så han har inte kunnat vara hemma. Men som tur är var Ida här några timmar på förmiddagen så att jag ostört kunde vara med på ett viktigt möte. Tack! Och imorgon är det Kristoffer som VAB:ar. Men jag kommer ju ändå inte hinna med allt jag borde ha gjort denna vecka. Och hemmet ser ut som hej kom och hjälp mig.
Och det kan ju bero på att jag fick ett "göra om" ryck för några dagar sedan...möblerade om lite i vardagsrummet, rullade ihop den gröna mattan eftersom jag är så trött på den, köpte lite färg och provmålade 3 brunbeiga duttar på 3 olika ställen. Ser ju fantastiskt ut. Not. Och dessutom ska vi nog inte köra på den färgen. Så vi får väl se hur det blir...
Och alla mina underbara vänner, jag tänker på er en massa hela tiden, men just nu har jag inte haft ork att ringa...
lördag 19 november 2011
En natt full av kräk
Vi som skulle ha spenderat en helg i Bålsta. Först med familjen Martinsson på Åbergs museum, sedan på middag hos samma familj och slutligen sova hos mamma och pappa. Men, så blev det uppenbarligen inte!
Igår kväll var Gustav ganska missnöjd. Och till slut så kräktes han. Big time. Lillplutten som aldrig tidigare kräkts blev såklart väldigt ledsen och ynklig och förstod nog inte alls vad hans kropp höll på med. Efter en första sanering gick vi tillbaka till sängen. Och vips så kom nästa spya. Fram med nya sängkläder. Duscha av Gustav en gång till. Blanda saft. Gustav slukade i sig saften alldeles för snabbt men vi hade inte hjärta att ta den från honom. Och en liten stund senare så kom saften upp igen. Stackarn. Till sist var det bara slem han kräktes.
Efter en stund lyckades vi somna, men sömnen var väl inte direkt optimal. På något sätt låg man på helspänn och undrade när nästa kräkattack skulle komma. Men som tur var höll den sig borta ända till tidigt på morgonen då han drack saft igen. Tjoff! Upp kom saften. Rakt på mig. Very nice.
Dusch. Sanering av barn och säng. Och sedan dess har tvättmaskinen gått varm idag. Men sen har det faktiskt varit rätt bra. Han har inte kräkts något mer. Han har visserligen inte frossat i mat, men han har ätit lite i alla fall. Däremot verkar han lite hängig...och kanske febrig?
Hursomhaver. Vi blir nog inte kaxiga ikväll. Och håller oss hemma gör vi nog även imorgon. Tvivlar på att någon vill träffa oss!
Igår kväll var Gustav ganska missnöjd. Och till slut så kräktes han. Big time. Lillplutten som aldrig tidigare kräkts blev såklart väldigt ledsen och ynklig och förstod nog inte alls vad hans kropp höll på med. Efter en första sanering gick vi tillbaka till sängen. Och vips så kom nästa spya. Fram med nya sängkläder. Duscha av Gustav en gång till. Blanda saft. Gustav slukade i sig saften alldeles för snabbt men vi hade inte hjärta att ta den från honom. Och en liten stund senare så kom saften upp igen. Stackarn. Till sist var det bara slem han kräktes.
Efter en stund lyckades vi somna, men sömnen var väl inte direkt optimal. På något sätt låg man på helspänn och undrade när nästa kräkattack skulle komma. Men som tur var höll den sig borta ända till tidigt på morgonen då han drack saft igen. Tjoff! Upp kom saften. Rakt på mig. Very nice.
Dusch. Sanering av barn och säng. Och sedan dess har tvättmaskinen gått varm idag. Men sen har det faktiskt varit rätt bra. Han har inte kräkts något mer. Han har visserligen inte frossat i mat, men han har ätit lite i alla fall. Däremot verkar han lite hängig...och kanske febrig?
Hursomhaver. Vi blir nog inte kaxiga ikväll. Och håller oss hemma gör vi nog även imorgon. Tvivlar på att någon vill träffa oss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)