Mina fina barn

Häromdagen var jag på utvecklingssamtal på dagis gällande Frank. Shit vad jag kände mig nöjd och stolt efter den "sittningen". Han är ju verkligen en liten guldklimp fylld med fantastiska egenskaper som empati, nyfikenhet, givmildhet, fantasiförmåga och omtänksamhet. De berättade att Frank, som är en väldigt omtyckt kompis på dagis, kan leka med de flesta barnen. Han bryr sig om alla och tar hand om den som är ledsen eller gjort sig illa. Han är nyfiken på det mesta och går med gott självförtroende in i nya saker. Inte rädd för att misslyckas. Ja, man önskar ju verkligen att alla dessa fina sidor får finnas kvar livet ut. Vi får göra vårt bästa för att hjälpa till från vårt håll!

Och lille Gustav, som nu ju har blivit 2, är så duktig han med. Igår när jag stod i köket och diskade så var Frank på toa och det var visst Gustav också. Han stod sen i dörröppningen och ropade "bajs". Ojdå tänkte jag och såg framför mig hur det var bajs på golvet eller så, men nej, då hade Gustav satt sig på pottan och bajsat! Tänk att man kan bli så glad för bajs (ganska besynnerligt egentligen). Men jössses vad paff jag blev med tanke på att han gick dit på eget initiativ, tog av sig byxa och blöja själv och ja, helt enkelt gjorde det! Coolt.

Idag satt jag med barnen och tittade i gamla fotoböcker från den tid de var mindre eller till och med den tid då de inte ens fanns. Vi tittade på 2008-boken och Frank konstaterade att han låg i min mage. Och bilderna blev fler, och magen större och till sist frågade Frank: Hur kommer man ut ur magen? Ojdå tänkte jag, vad ska jag säga nu? Jo, man kommer ut mellan benen... Då säger Frank med förtvivlad röst "jag vill inte åka ner i benen". Ok, nej men nej, inte benen....ehh, jag menar bebisar kommer ut genom snippan. Jaha sa Frank då och nöjde sig med det svaret. Puh, tänkte jag! Vilken tur att jag slapp frågan om hur man kommer in i magen. Men den lär väl också komma...

...appropå frågor åt det hållet så frågade Frank mig efter dagis "Mamma, är du kär i någon?" Jaa, jag är kär i pappa sade jag då. Jaha sade Frank. Är du kär i någon Frank? fick jag ju fråga då... Men, nej, det var han inte. Men han ville vara kär men han var ju inte kär. Besvärligt!

Måste bara skriva en sak till. För några veckor sedan stod Frank och stekte blodpudding (helt naturligt för en 3-åring, eller?). Gustav tittade på och då sade Frank: Gustav, här är det asvarmt. ASVARMT! Jag blev så full i skratt av hans ordval, jag hade aldrig tidigare hört honom säga "as-varmt" eller liknande!

Och appropå sägningar så låg jag i sängen med barnen då de skulle somna. Frank frågade "Älskar du mig mamma?" Jaaa, jag älskar dig Frank! Och då satte sig Gustav upp och sade med sömnig röst "Ässkar du mäj mamma?" Jaaa, Gustav, jag älskar dig!

Underbara pluttungar!

Mars månad har snart passerat

Och jag har knappt skrivit en rad här. Så kan det bli. För mycket att göra, för lite ork och helt enkelt bortprioriterad aktivitet.

Men vardagen rullar på. Måndag till torsdag består av dagislämning, stress till jobbet, jobba gärnet (skulle behöva minst 12 timmar per dag på jobbet egentligen), komma till dagis med andan i halsan 10 minuter i fem. Komma hem runt 17:30 (ja, det tar lite tid att komma iväg från dagis). Klura ut någon slags middag, vilket allt för ofta resulterat i makaroner och köttbullar, städa undan middagen, fixa en maskin tvätt, dammsuga, bada barnen, natta barnen...och sen är klockan ca 20:00 och då finns det ingen ork till att jobba eller ens tänka. Så någon timme senare dyker jag själv i säng. Oerhört spännande liv!

Men sen kommer torsdagskvällen och då kommer (äntligen) Kristoffer hem. Det ger lite andrum och jag vet att jag slipper åka till dagis på fredagen. Men sen kan det ju även vara så att Kristoffer har arbetsintervjuer på fredagar (vilka dagar ska de annars ske på?) vilket leder till att jag inte är helt friställd eventuellt vabbande. Som exempelvis igår.

Frank hade jätteont i magen under natten till fredagens och vi bestämde att han skulle få sova ut så skulle vi komma senare till dagis. Och han sov till kanske 7:30. Vi åt frukost. Han klagade på lite magont. Men som den superstressade mamman som helst ville till jobbet för att avverka en hel del "måste-möten" så började jag pinsamt nog att "muta/hota". Sade grejer som att "om inte vi åker till dagis idag så kan vi inte åka till badhuset med Elin och Hugo imorgon". Vad tror ni Frank säger då? Jag har inte så ont i magen, jag vill till dagis. Fy skäms Annica! Men jag insåg en stund senare då Frank började se allt blekare ut att det inte var en bra idé med dagis. Så vi blev hemma. Vid lunch skulle Kristoffer avlösa mig. Och dessförinnan hann Frank med att kräkas. In my face. Nej, inte att han kräktes i ansiktet på mig, utan mer "rätt åt mig". Frank är faktiskt helt fantastiskt duktig på att springa till toaletten och kräkas (till skillnad från mig själv då jag var liten). Och som han har kräkts stackaren. Idag har han inte fått behålla någonting. Ingenting. Stackaren. Men fantastiskt tapper är han.

Jag inser ju redan nu att måndagen är körd. Det blir vab. Hoppas verkligen att det räcker med måndagen...det ser vi imorgon. Om det inte är så att Gustav blir smittad. Eller jag själv för den delen...

Ja, denna helg blev inte en familjedate med Martinsson på lördagen eller en fika-kalas hos Veronica på söndagen. Nej, detta blev en kräkhelg i enskildhet. Tråkigt.

Underbar vårdag!

Wow, vad lycklig man blir av detta väder! Vi har haft en riktigt lugn och mysig dag. På förmiddagen klädde vi på oss och promenerade ner till badet. Med oss hade vi korv med bröd, lite finved i form av gamla bräder (man tager vad man haver) och 2 glada barn. Nere vid badet gassade solen och det var alldeles tyst och stilla. Vi grillade korv och hade det mysigt och sen promenerade vi hem igen. Tanken var att vi skulle ta en långpromenad men Gustav blev i behöv av blöjbyte så vi gick hem istället. Hemma fick han torr blöja och sen var det dags för honom att vila. Medan han sov så satte vi oss på altanen. Lutade mot husväggen. Söderläge. Lä. Solglasögon. Sköna kuddar att sitta på. En Staropramen. En Mama-tidning. En otroligt harmonisk Frank som lekte runt med "Kalle-Anka-bilen" på altan. Det var så jäkla skönt. Jag tror jag satt där i 1½ timme. Ok, lite småavbrott för att hämta saft till Frank och sådana saker, men inget som var "irriterande". Jag lyckades läsa tidningen från pärm till pärm. Hur ofta händer det?

Sen när Gusatv vaknade gjorde vi om hans säng från spjälsäng till "vanlig" säng. Han börjar ju bli stora killen så det var dags. Vi har tänkt på det länge, men det har liksom aldrig blivit av. Till middag lagade vi sen en jättegod lasagne och drack vin och hade det mysigt. Barnen fick gå upp och se film och äta lördagsgodis medan vi satt kvar och pratade.

När vi sen kom upp hade Frank somnat i soffan, redan 18:15, så vi lade över honom i hans säng och sen framåt 19 var det dags för Gustav att hoppa i lopplådan. Etfersom det var hans första nattning i en säng han lätt som en plätt kan komma ur trodde jag att han skulle "smita upp" flera gånger. Så gjorde Frank vill jag minnas. Men, nej! Han låg snällt kvar och somnade så sött efter 4 omgångar av Barbapappa-sagan.

Och nu har vi suttit uppe och kollat på andra chansen av melodifestivalen. Måste säga att Thorstens låt växer för varje gång man hör den... Mot slutet vaknade Frank och då fick han komma ner till oss. Vilket var bra eftersom vi då kunde fixa tandborstning, kissa och dricka lite vatten (låter som Alfons-sagan!)...

Och nu sitter vi fortfarande nere i vårt "nya" vardagsrum. Jag känner mig ovanligt pigg. Kristoffer känner sig ovanligt sjuk (stackaren har varit dålig i flera veckor...). Frank snarkar. Jag tänker på saker jag ska och vill göra imorgon söndag: Skicka iväg ett paket, kanske ta en liten joggingtur, kolla på handboll, njuta av solen, eventuellt jobba 1 timme, leka med barnen, äta middag hos svärföräldrarna, skype:a med systeryster...

Tillbaka från VAB:eriet

Det har varit mycket VAB hemma hos oss. Det hela började förra veckan, närmare bestämt på tisdagen, då Gustav fick feber. Således fick han vara hemma. Tisdag, onsdag, torsdag, fredag, måndag. Lagom till helgen blev Frank smittad och han fick vara hemma måndag, tisdag och onsdag denna vecka. Som tur var fick jag hjälp med vabbandet av Carina både under tisdag och onsdag denna vecka. Underbart. En lite chans att komma ikapp på jobbet med andra ord! Idag var de båda tillbaka till dagis för första gången på länge.

Helgen som var spenderade jag och Kristoffer på Yasuragi. Jag har alltid velat åka dit och då passade det utmärkt att fira vår första bröllopsdag där! Och ja, det var riktigt härligt! Vi badade en massa ute i de varma baden, chillade i "tvagningsrummen", åt god mat och bara njöt av lugnet och stillheten. Jag kan även nu känna av den sköna känslan trots att det var 5 dagar sedan! Det tål att upprepas!

Kaos-eftermiddagar

Gustav är inne i en lite orolig period verkar det som...han sover som en kratta på natten. Och, ja som det ju är så ligger han bredvid mig...och sparkar och knölar hela natten. Så jag sover ju inte heller som en prinsessa direkt. Iofs det är ju några år sedan man sov som en prinsessa. För 4 år sedan var jag gravid med Frank, och det var väl redan då nattsömnen började rubbas. Och de gånger man är barnfri så har man ändå inte sovit så bra som man tror att man ska. För då är det så konstigt och annrlunda. Och lite tomt faktiskt.

Utöver att han sover illa så har han börjat bli väldigt ledsen då jag lämnar på dagis. Igår storgrät han och imorse så klamrade han sig fast vid mig jättelänge. Lillplutten. Och vid nattningen ikväll så var han också helt omöjlig. Någon fas antar jag.

Appropå att vara omöjlig så har jag haft lite lätt kaotiska eftermiddagar. I måndags var det bollskolan, vilket Frank ju ääälskar. Hans bästis Tage är ju med där och de gick tillsammans in i omklädningsrummet och bestämde att Tage skulle sova över hos oss. Vad får de allt ifrån!? De är 3½ år gamla! Hursomhelst, eftersom Tage bor granne med oss så kom vi fram till att Frank kunde få åka hem i Tages bil i alla fall. Så det fick han göra, vilket han nog tyckte var kul. Men sen när vi kom in i huset, runt 18:20 så var det en Frank som var extremt trött och hungrig. Ingenting var bra. Och då menar jag ingenting. Han låg på golvet och hulkade fram "jag vill ha ett bubbelbadkar som Tage har", "jag kommer aaaldrig få leka med Tage, det tar så lääänge innan det är imorgon". Och sen "ramlade" han såklart och skadade foten (ja, det var just så han kallade det). Så han skulle "aaaaldrig mer kunna gå på foten". Och här i detta kaos så låtsastrillar Gustav och skadar foten han med. På låtsas alltså. Och klockan går och maten plockas fram på bordet. Barnen äter ingenting. Jag är vrålhungrig men kan inte äta för det är sånt kaos och barnen måste ner i badet och bums i säng. Så, vi går upp. Gustav hoppar villigt ner i badkaret. Frank vägrar. Enda sättet att lura i honom var att säga "Vi badar alla tre". Jaa, då ville han minsann. Så jag hoppar i. Nöjd med att ha lurat i Frank så kan jag sen hoppa ur igen. Sen tror jag faktiskt att Frank somnade framför Ice Age.

Gårdagen var inte lika kaotisk. Bara lite. Vi hämtade pizza. 2 Hawaii. Båda killarna skulle prompt med in på pizzerian. På väg tillbaka till bilen så sätter sig Gustav på tvären och vill inte alls hålla mig i handen. Men med tanke på den tunga trafiken i Torshälla (njae, kanske inte) så vill jag gärna hålla i honom. Men med 2 pizzakartonger i ena handen och en Gustav under den andra armen så fanns det liksom ingen hand över till Frank. Vilket gjorde att han tappade förmågan att gå. Såklart. Sånt händer ju titt som tätt. Men, damn, vad less man blir!

Pust och stånk och stön så kommer vi till sist hem. Barnen ska bära varsin pizzakartong från bilen till huset. De bärs ju inte som en annan skulle bära dem, men det är ju bara pizza tänker jag. Vi kommer in och jag hjälper barnen av med kläderna. Pizzorna ställer jag på köksbordet. Gustav får av sig kläderna först. Big mistake. Frank freakar ut när Gustav springer bort till pizzorna FÖRE Frank. Och det tar 25 minuter att få Frank på banan igen. Så sen äter vi kalla pizzor. Jippi!

Idag tänkte jag att vi skulle skotta lite innan vi gick in för att äta pizzarester. Barnen ville det. Men sen flippade Frank ut (mycket Frank-flippar nu) för att han inte fick ha snöskyffeln. Han tyckte gott att jag kunde ta den röda lilla leksaks-jordspaden. Men det tyckte inte jag. Så jag beslutade att vi istället skulle gå in och äta mat. Så med en vrålande och gråtande Frank (hej grannar!) och en sympatigråtande Gustav satt vi där i hallen igen. Kaos. Kaos. Kaos. Och idag tog det nog 35 minuter innan Frank var tillmötesgående och vi kunde äta upp maten. Fantastiskt.

Inte undra på att jag kände mig värd ett glas vin och chokladpraliner på kvällskvisten. Eller?

Jag vet vad jag får i present

Imorgon fyller jag år och Kristoffer och Frank har uppenbarligen varit iväg och handlat present. Vid frukosten imorse så viskade Frank till mig: "Mamma, vi har köpt en present till dig! Det är jympakläder i paketet". Ahaa...vad spännande sade jag!

Sen idag vi middagsbordet frågade pappa om Frank kunde "Med en enkel tulipan..." Men då sade Frank att han kunde en annan "ramsa". Och så började han sjunga på "Ja må han leva". Sen efter en stund vände han sig till pappa och frågade om pappa kunde den sången!!?

Därefter berättade han att de skulle sjunga för mig imorgon, men jag skulle bara var tyst och lyssna. Tänk vad de lär sig!

Nu har Frank, by the way, varit hemma sjuk i 2 dagar. I onsdags fick han feber och då stannade Kristoffer hemma under dagen. Och idag har jag varit hemma hela dagen, men jag har ändå hunnit med ett telefonmöte. Vilket gick lite sådär får jag väl villigt erkänna. Mötet var mellan 11-12 och då var Frank lite otålig och hungrig...så han var lite väl gnällig och bråkig i bakgrunden. Jag försökte mute:a mig då jag inte behövde prata och sen var det bara att försöka hänga med bäst det gick. Mitt i allt blev Frank kissnödig och jag fick sätta honom på toaletten. Jag sade åt honom att ropa när han var klar och sen gick jag ut. Just då fick jag såklart frågan "Annica, what do you think about that?" Ehh, well...I did not really follow the discussion the last few minutes... Och sen, hör man Frank vråla från toaletten "Jag har BAAJSAAT klaaaart". "Ehh, excuse me, I have to take care of one thing..." Så det var väl inte det bästa mötet man kunde ha. Men, så blir det ibland!

Imorgon blir han hemma igen eftersom han haft lite lite feber idag igen och är lite allmänt hängig.

Gustav saknar Frank då han inte får se honom på dagarna och han frågar då ofta "E Bank?" Bank är hans namn på Frank. När han ska ropa på Frank låter det "BANK!, BANK!"

Just nu ligger Frank och tittar på Ice Age. Gustav sover. Kristoffer spelar innebandy. Men snart kommer han hem och då ska vi försöka få upp den nya TV:n på väggen. Känns på ett sätt lite lätt onödigt med 3 TV på 4 personer. Men nu är det så. Det blir nog bra... Vi får väl skaffa fler barn så att antalet TV per familjemedlemmar går ner. Men "it takes 2 to tango"...så vi får väl leva med 0,75 apparater per person.

Kissolyckor

Natten som var bjöd på 2 kissincidenter. Det hela började med att Gustav sov otroligt oroligt, med följden att jag knappt sov alls. Och sedan så läckte det kiss ur blöjan. Upp, av med pyjamas och blöja. på med nytt och lägga handduk i sängen. Försöka somna. Lyckas sådär. Sedan runt 05 så vaknar jag av att det blir blött...då har Frank kissat på sig. Det är dyngsurt i sängen. Jag tar in Frank i badrummet och insisterat på att han ska hoppa ner i badkaret så jag kan skölja av honom. Han gråter och skriker och vägrar. Helt ärligt kan jag förstå att han flippade ur och börjace gråta och skrika. Det kan ju inte vara alldeles enkelt att först sussa sött och sedan vakna dyngsur och mamma och pappa röjer runt med nya lakan, muttrar och svär i det tysta över missad sömn, kissiga lakan (för att inte tala om hur bäddmadrassen ser ut) och ledsna barn. Hursomhelst lyckas vi inte somna om igen. Så istället hann barnen både bada och duscha och vi åt frukost hemma hela familjen. Sen åkte vi till dagis.

Frank somnade i soffan före 19:00 så han var nog lite trött. Men nu har vi ju dilemmat att han inte kissade precis innan han somnade...så tyvärr kanske det blir en olycka inatt igen...

Men något som var bra idag var att Frank klarade hela dagen på dagis utan minsta olycka. Och tur var väl det eftersom jag glömde ta med mig extra kalsonger till hans klädkorg på dagis!