Krassliga veckan

Veckan som passerat har gått lite i krasslighetens tecken. Frank var tillbaka på dagis först på onsdagen. Gustav har nu börjat hosta lite grann och jag själv vaknade upp med jordens dunderförkylning. Så idag blir det lite jobb hemifrån för att skona kollegorna. Appropå jobb så känner jag att jag åtagit mig lite, lite för mycket. Det ska bli skönt sen att gå upp på 100% så att jag kan jobba på jobbet och vara ledig övrig tid. Som det är nu har jag redan denna vecka avverkat mina 20% innan det ens har blivit fredag. Men det kan ju bero på att jag ju var ledig i nästan 3 veckor...

I onsdags hade vi en trevlig date med Mia och kidsen. Jag mötte upp dem inne i stan för en gemensam lunch. Eller ja, det tog sån tid för mig att komma in så när jag väl kom hade Elin och Hugo nästan ätit upp Mias lasagne. När min nachotallrik kom tittade Elin på chipsen med STORA ögon så jag fick snällt dela med mig lite till henne. Mia funderade på att beställa in portion nummer två eftersom hennes barn hellre ville ha hennes mat än det de hade fått. Livet är hårt ibland. Och elaka tant Annica höll hårt på sina nachochips efter en stund!

Sen blev det lite shopping och lite fika innan vi åkte till dagis och hämtade upp Frank. Elin och Frank hade längtat så mycket efter varandra och de lekte och lekte och lekte. Så roligt. Hugo och Gustav hade ju också roligt på sina sätt!

Sen moffade vi i oss våfflor så vi trodde vi skulle kräkas (i alla fall jag). Mera lek och sen kom Kristoffer hem och lagade korvstroganoff åt oss alla. Det var som sagt en jätterolig dag som vi borde ha gjort oftare. Så klart. Men nästa vecka börjar Mia jobba igen....

Själv har jag börjat fundera på att det kanske, kanske, kanske skulle vara roligt med 3 barn. Jag har ju tidigare varit ganska övertygad om att 2 räcker. Gott och väl. Men, det känns som att det finns så många familjer med 3 barn numera. Många på jobbet. Många svenska turister i Thailand. Flera grannar. Snart ett par kompisar. Och alla de verkar så j-la harmoniska. funderar på om det är nyckeln till harmoni. Jag ska fundera lite mer på detta. Eller ja, det handar nog inte om att jag ska fundera. Kristoffer är väldigt väldigt mätt på 2 barn. Så skulle jag komma på att jag VERKLIGEN vill ha ett barn till så får övertalningskampanjen starta. Och det blir nog inte lätt!