Thailand - Koh Lanta

I onsdags kväll kom vi hem till Sverige och huset på Vargstigen. Rätt så skönt att komma hem, men då vi skulle lämna Thailand så var det väl ingen av oss som hade så stor lust att lämna paradiset. Vi har haft det fantastiskt bra med riktigt lata dagar (så lata de nu kan bli då man har 2 barn med sig).

Efter att Gustav efter cirka en vecka hade hittat rätt i den nya tidsrytmen så sov vi ungefär till 7 på morgnarna. Därefter väntade totalinsmörjning av barnen med solskyddsfaktor 50, en gigantisk frukostbuffé (som jag gärna hade suttit längre vid om det inte vore för 2 barn med myror i baken) och sedan bar det av till poolen eller till havet. Vattnet hade perfekt temperatur i både vatten och pool. Lite svalkande, men långt ifrån kallt.

Frank ägnade förmiddagarna, mellan 10 och 12, till Bamseklubben. Under den tiden brukade Gustav sova lite middag, så då kunde jag passa på att ta mig till massagen på stranden. Eller till pedikyren inne på hotellets spa. Thaimassagen var en upplevelse. En ond sådan. Damn, vad de sliter och trycker och knäcker i en. Jag tror jag var 5 cm längre efter den behandlingen. Oljemassagen däremot var gudabenådande skön. 60 minuter för cirka 70 kronor. Det kan man leva med!

Luncherna brukade vi oftast inta på grannhotellet, lite billigare, lite mer familjärt och framförallt väldigt gott. En lunch gick väl loss på cirka 140 kronor. Den bestod då ofta av 2 stora öl, ett glas juice, en flaska vatten, 2 club sandwich, en omelett och en yoghurt. Prisvärt som sagt.

Frank sov middag så gott som alla dagar. Schemat var ju fullspäckat för honom med Bamse och badande och sandslottsbyggande. Inte konstigt att han blev trött. Däremot var vi inte konsekventa med vilken tidpunkt han sov. Vi tog det då det passade. Vissa dagar regnade det ett par timmar. Då passade vi på att vila upp oss inne i AC:n.

Sedan badade vi lite mera, tog en öl på balkongen, chillade, matade Gustav, duschade och tog en taxi in till Saladan. Vi hade med oss båda vagnarna. Bäst fungerade middagarna då Gustav sov i vagnen. Således blev det varje kväll promenader i "shoppingstråket" i Saladan. Vilket inte är så stort. Så efter ett par dagar kändes det som att man kunde hela sortimentet utan och innan. Och att alla försäljarna kände igen oss. Men det kanske bara var så det kändes? Hursomhaver, det blev en del shopping. Mest kläder till Frank, en del till Kristoffer, lite kläder och små väskor till mig, och förstås lite till Gustav.

Vi hittade en favoritrestaurang som heter PA-PA. Där åt vi alltid supergoda räkor till förrätt. En middag bestående av förrätt, 3 huvudrätter, en efterrätt (till mig såklart), 2 stora öl, ett glas mjölk och en drink gick loss på hela 330 kronor.

Vi hittade även en annan restaurang som hade god mat och väldigt billig mat. Där betalade vi cirka 125 kronor för 3 huvudrätter, 2 stora öl och ett glas juice. Det är ju inte klokt vad billigt det är!

Ja, så såg alla våra lata dagar ut i stort sett. Efter ungefär en och en halv vecka kom mina svärföräldrar, ett par vänner till dem samt Margit och Salle ner till oss. De bodde inte på samma hotell som oss, men i alla fall grannar med oss. Det var jätteroligt att de kom ner och då fick vi även barnvakt en hel dag så vi kunde göra en egen utflykt. Då åkte vi speedboat till Koh Rok för att snorkla, slappa och bara vila. Det var ett skönt brejk ifrån våra älskade kids. Även om det är semester och tjo och tjim så blir ju barnen ändå lite trötta och gnälliga emellanåt. Med laddade batterier kom vi sedan tillbaka till Koh Lanta och våra älsklingar. Sedan följde ett par dagar med trevligt middagssällskap i form av ovan nämnda sällskap.

Och sen, rätt vad det var, så var det tisdag och dags att börja packa ihop alla våra prylar. Vi startade sedan hemresan redan 05:40 från hotellet. Flyget gick i tid vid 10:40. Barnen var såklart vakna nästan hela tiden. En otroligt dum tid att resa. Mitt på dagen. Efter en timme i luften, och med endast 11 återstående timmar, så hade halva mutpaketet med majskrokar gått åt. Då kändes det riktigt drygt. Minst sagt. Det är inte lätt att underhålla en 10-månaders. Men väntar man tillräckligt länge så går ju klockan faktiskt framåt. Och med endast 2 timmar kvar så kändes det som att vi nästan var hemma. Vi landade i tid. Och efter att ha hämtat bilen på Måby kunde vi sen rulla hemåt.

Väl hemma så väntade en rolig överraskning i form av icke-fungerande lampor, pruttkuddar, plastödlor och plastormar utplacerade på golv och väggar, ett kylskåp fyllt med all överbliven vin och sprit sedan bröllopet, en klädkammare fylld med ballonger, gömda bestick, en låtsasbajskorv i duschen (Frank tror iofs att den är riktig - och han tror också att det är Mia som har varit hemma hos oss och bajsat i vår dusch), felställda klockor och gömda chokladägg. Dessa chokladägg finns banne mig överallt. Idag på jobbet så hittade jag till exempel ett i min datorväska. Annars har de legat i kaffebryggaren, tvättmaskinen, tandbortsmuggen, jeansfickorna. Ja, verkligen överallt. Jag tror vi kommer att hitta ägg i flera månader. Och vi har ännu inte hittat våra matknivar. Men, men... Roligt var det.

Men, Mia och Jerry... Kristoffer filar på en liten hämnd (såklart).