2-årig bröllopsdag

Idag firar vi som rubriken säger 2-årig bröllopsdag. Bomullsbröllop tror jag det är. Jag åkte lite tidigare från jobbet. Åkte ner på stan och shoppade loss på bokrean, införskaffade en ny handväska och avslutningsvis köpte jag med mig sushi till mig och Kristoffer och HappyMeals till barnen. När Kristoffer kom hem med barnen kom de med en stor bukett blommor. Mycket najs. Sedan åt vi "finmiddag" och öppnade en flaska vin. Gott-gotti-gott-gott!

Simskola och snögubbar på schemat

Frank är så rolig. Han är nog ganska tvärtemot hur jag var som liten. Vad jag minns var jag ganska blyg och försiktig. Frank däremot han är den som ropar och tjoar och älskar att stå i centrum. På bollskolan exempelvis är det ofta Frank som kommer med förslag: Fröken, fröken - kan vi inte göra Raketen? Och sen förklarar han ingående hur den går till. Fröken är förresten inte en kvinna utan en man (men hur ska Frank veta att det då inte heter fröken om han hittills bara har haft "fröknar" på dagis).

Han verkar också vara lite av en ledartyp. Nog för att han styr och ställer med Gustav. Det är väl något som alla storasyskon gör, men när man överhör lekarna med hans kompisar så är det mycket: Nu gör vi si och nu gör vi så. Men å andra sidan så har vi ju bara denna överhörning hemma. Kanske det är tvärtom då han är "gästen".

En dag var vi i affären och handlade jag och Frank. Kassörskan var inte på plats för tillfället och jag lade upp mina varor och sen stod jag där tyst och sneglade runt lite. Frank däremot han började ropa: Hallå!! Vi vill betala! Hallå!!!

Då kan man ju inte annat än skratta, och tacka honom för att han ju faktiskt fick attention och kassörskan kom tillbaka!

Gustav han bubblar på hela tiden och har numera blivit så hjälpsam. Han hjälper till att ställa upp grejer då vi handlat (släpar in blöjor i tvättstugan och toapapper till toaletten), plockar bort sin tallrik, slänger sina rester i matavfallspåsen och stoppar tallriken i diskmaskinen (dock ej särskilt lugnt och fint, utan så pass slarvigt/hetsigt att man innerligt hoppas att tallriken ska hålla).

Gustav hade en period straxt efter USA-resan då han var så djävulskt jobbig. Jag höll på att bli galen. Det var aldrig något som var bra. Ever. Om vi försökte äta frukost före dagis så ångrade man det i samma sekund som man började duka bordet och Gustav vrålar/gråter att glaset är FEEEEEEL. Ok. Puh! Detta glas? Snälla du, säg att DETTA GLAS är bra!? Är det det Gustav? NÄÄÄ! FEEEL! Och sen kunde det hålla på så där i evigheters evigheter. Och middagarna havererade då Gustav absolut inte kunde dricka mjölken som stod på bordet utan måste ha mjölken som står i KYYYYLEEEEN. Efter ca 45 minuters trugande/hotande/mutande/ignorerande så pallar man inte mer utan öppnar kylen och säger: HÄR GUSTAV, TA DEN FÖRBENADE MJÖLKEN. NÖJD? Klart han är nöjd då. Han vann ju.

Tack och lov höll den (i alla fall just den - kanske kommer fler?) fasen i sig ganska kort stund. Efter en dryg vecka var vår vanliga Gustav tillbaka och det var mer eller mindre frid och fröjd vid matbordet.

Idag var vi återigen på simskolan Baddaren. Frank har nu varit med 3-4 gånger och han verkligen älskar det. Känns jätteroligt och betryggande att han får vattenvana.

Då Frank och Kristoffer var på simskolan passade jag på att göra ärenden på stan med en sovandes Gustav i vagnen. Det är så sällan han får åka vagn numera, och han som verkligen älskar att åka vagn.

När vi kom hem igen på eftermiddagen byggde vi snögubbar i den strålande solen och Franks kompisar Tage och Janis kom över och lekte. Efter att kompisarna gått hem vid 18 så var både Frank och Gustav superspeedade och helt skogstokiga ändå fram till 21:00 då de däckade i soffan. Vi som skulle ha en kopia på förra veckans mysiga "mellommys". Ja, just då var det fantastiskt mysigt. Snälla, lugna, glada barn, en massa gott och onyttigt uppdukat på bordet framför TV:n. Denna gång var det mer: Skogstokiga, tjafsande, skräniga barn, trött make som inte ens ville dricka vin (sviter från grabbkvällen måntro), en hel del gott på bordet, men jag var ju alldeles för proppmätt för att frossa i godsakerna. Så, med andra ord en ganska omysig mellokväll.

Inte mussa mig

Av någon anledning så säger Gustav inte "pussa" utan mussa. Inte mussa min panna brukar han säga. Vår lille latkorv som varje morgon blir asförbannad då vi tänder sänglampan. Okej, det är ganska tidigt Kristoffers klocka ringer, och ja...det är ingen hit att få en strålkastarstark lampa mitt i nyllet när man helst vill sova. Men då brukar Gustav sätta sig upp och treva efter knappen likt en mullvad som inte ser något. Samtidigt fräser han "inte tända lampan". Sedan släcker han lampan, lägger sig ned och drar täcket över huvudet. Sötnöten. Men, ska man sova i mammas och pappas säng får man nog stå ut med att lampan tänds tidigt!

Uppdatering...kanske?

Igår var vi på Leos lekland med killarna. Det var Franks andra beök och Gustavs första. Det är ett riktigt träningspass för en annan att vara där. Klättra upp, åka ner, klättra upp, släpa åkdäck osv. Och jobbigast, och roligast, är piratskeppet där man skjuter mjuka bollar på varandra. Mycket lätt att bli som ett barn igen och leva sig in i leken. När vi väl kom därifrån var jag rätt slut faktiskt! Killarna var supernöjda och vi avslutade sedan söndagen med att ta hem pizza.

Under alla de månader jag inte har skrivit här i bloggen har jag med jämna mellanrum kommit på grejer som jag skulle vilja få på pränt, antinggen via bloggen eller på annat sätt. Mest för att jag vet hur snabbt man glömmer bort allt. Och nu, när jag fick ett ytterst ovanligt ryck att skriva så drabbas jag av totalt hjärnsläpp... Men jag får väl försöka...

Franks tävlingssinne
Frank har ett oerhört tävlingssinne. Allt är en tävling. Att förlora är inget alternativ. Och om han förlorar så är han ganska ofta en ganska dålig förlorare. Värst är nog kombon med en trött Frank som förlorar. Till exempel hoppa ner i sängen först-tävlingen. Om Gustav vinner är det som att hela världen rasar samman för Frank. Tårarna sprutar...

Gustav är vår lille gottegris. Han älskar verkligen allt som är sött och gott. Gustav mosar i sig sitt lördagsgodis fortare än kvickt. Frank är lite mer för att spara.

När Gustav ska spänna musklerna och visa hur start han är så får man alltid känna på hans armbågar. Och vice versa, om han ska känna på en annans muskler så är det såklart armbågen som utvärderas.

Frank har börjat skriva lite bokstäver och siffror.

Frank är väldigt bra på att ljuda ord (heter det så?)

Gustav vaknar alltid en gång på natten och vrålar det högsta han kan "Mammaaaaa". Och då menar jag vrålar. Inte ett ynkligt "mamma?" utan "MAMMAAAAA". Då är det bara att tassa in där och hämta över honom. Och glöm att pappa får hämta. Nej, där har Kristoffer klarat sig bra.

Frank kommer över själv till vår säng. Oftast ganska tidigt. Runt 23-tiden brukar han vakna och komma in med kudden under armen.

Gustav kan ibland gå på pottan och kissa. Men inte självmant utan om man "säger åt honom". Men det brukar vi ju sällan komma ihåg, så det blir inte alltför ofta. Det ger sig med tiden tänker vi!

Såå...nu fick jag ner lite grejer. Skönt. Men jag har nog missat hälften av grejerna.

Avslutningsvis måste jag säga att dagen har mestadels kretsat kring SAS eventuella konkurs. Tack och lov ser det ju ljusare ut nu då alla facken skrivit på avtalen. Befarade igår att vår USA-resa i jul skulle gå upp i rök. Det hade varit mycket surt...

Testar att blogga via mobilen

Och det kanske funkar. Nu är vi på väg till Ikea. Barnen sover i baksätet. Tanken är att vi ska köpa en matta till uterummet.

Nu har jag avverkat första veckan på jobbet och det känns helt ok. Till och med lite kul. Men det allra bästa är ändå att Kristoffer jobbar i Sverige. Känns vansinnigt skönt att bara lämna på dagis och att sen vara två om matlagning och nattning!

Denna första vecka har för övrigt genomsyrats av en grym träningsvärk i benen. I söndags följde jag med Emma på ridlektion. Det var grymt roligt. Grymt jobbigt. Resultatet var visst att min kropp hittade nya muskler som uppenbarligen inte använts på ca 5 år!

Ootej då!

Det är Gustavs standardfras och betyder givetvis "Okejdå". Ett ord som han använder vääldigt ofta. Om man ber honom att hämta något eller om det är något annat han ska göra: Ootej då!

Gustav han är en riktig liten filur som man ibland kan bli fullständigt tokig på. En riktig liten retsticka med 2-årstrotset inbakat i varenda liten nerv. Ibland undrar vi, jag och Kristoffer, hur VI kunde få ett sådant trotsigt barn när vi själva var nästintill Guds änglar som små. Kanske inte hela sanningen men vi var, enligt säkra källor, så enkla att ha å göra med. Min kära syster däremot, hon var en riktig liten skitunge. Gustav påminner om henne på alla sätt och vis enligt mina föräldrar. Och jag är nog beredd att hålla med. Trots att jag bara är 2 år äldre än syrran kan jag nog ganska klart se likheterna. Men hallå!! Borde det inte vara syrran som då ska få ett sådant barn!? Nu har ju inte hon några barn, men ändå!

Nä, inget illa om syster. Hon är världens bästa. Såklart. Och absolut inget ont om Gustav. Han är världens sötaste och goaste 2-åring. Men ibland, ibland blir man lite lätt matt. Som när han får vredesutbrott vid matbordet. Gång på gång på gång. Allt är fel. Besticken är fel. Maten och drycken ska han hälla upp själv. Det är otroligt mycket "kan själv" i Gustav. Och skulle man (som när vi var i Sammakko) försöka servera mjölk ur en jättekonstig mjölktetra så vrålar han "INTE DEEEEEEN". Och tårarna sprutar och han sätter armarna i kors och skjuter fram surläppen. Och blänger under lugg. Sen får man lura ner mjölken i glaset utan att han ser att det kommer från den hysteriskt konstiga mjölktetran.

Gustavs favoritsysselsättning är förstås att springa efter storebror och hans kompisar. Och han blir så förtvivlad om han inte får följa med. Och såklart så kniper det i mammahjärtat då Frank och hans kompisar springer ifrån Gustav eller retas med honom. Lillplutten. Man vill bara skydda honom från allt farligt i världen. Och i nästa sekund så tänker jag att om cirka 10 år så är han 12 och storebror är 14. Och jag tänker "hjälp" hur ska det gå. Hur ska mina små pluttar kunna bli så stora? Och självständiga och inte vilja kramas med mamma mer. Huu, jag blir alldeles ledsen när jag tänker så. Men samtidigt finns det såklart en nyfikenhet. Hur kommer de bli, hur kommer de fixa skolan, vilka kompisar kommer de leka med? Kommer de att spela handboll? Det ska bli så spännande att se! Och 10 år är ju verkligen ingenting!!

Något annat som Gustav älskar är att åka vagn. Men om sanningen ska fram så är det ganska så snålt med vagnturer. Så när det väl vankas en vagntur så blir han överlycklig!

När vi var uppe i Sammakko i somras så tyckte han väldigt mycket om att åka med Kristoffer i båten för att fiska. Men det kan också vara ganksa så sövande att sitta i en båt som tuffar fram på sjön...

Mina fina barn

Häromdagen var jag på utvecklingssamtal på dagis gällande Frank. Shit vad jag kände mig nöjd och stolt efter den "sittningen". Han är ju verkligen en liten guldklimp fylld med fantastiska egenskaper som empati, nyfikenhet, givmildhet, fantasiförmåga och omtänksamhet. De berättade att Frank, som är en väldigt omtyckt kompis på dagis, kan leka med de flesta barnen. Han bryr sig om alla och tar hand om den som är ledsen eller gjort sig illa. Han är nyfiken på det mesta och går med gott självförtroende in i nya saker. Inte rädd för att misslyckas. Ja, man önskar ju verkligen att alla dessa fina sidor får finnas kvar livet ut. Vi får göra vårt bästa för att hjälpa till från vårt håll!

Och lille Gustav, som nu ju har blivit 2, är så duktig han med. Igår när jag stod i köket och diskade så var Frank på toa och det var visst Gustav också. Han stod sen i dörröppningen och ropade "bajs". Ojdå tänkte jag och såg framför mig hur det var bajs på golvet eller så, men nej, då hade Gustav satt sig på pottan och bajsat! Tänk att man kan bli så glad för bajs (ganska besynnerligt egentligen). Men jössses vad paff jag blev med tanke på att han gick dit på eget initiativ, tog av sig byxa och blöja själv och ja, helt enkelt gjorde det! Coolt.

Idag satt jag med barnen och tittade i gamla fotoböcker från den tid de var mindre eller till och med den tid då de inte ens fanns. Vi tittade på 2008-boken och Frank konstaterade att han låg i min mage. Och bilderna blev fler, och magen större och till sist frågade Frank: Hur kommer man ut ur magen? Ojdå tänkte jag, vad ska jag säga nu? Jo, man kommer ut mellan benen... Då säger Frank med förtvivlad röst "jag vill inte åka ner i benen". Ok, nej men nej, inte benen....ehh, jag menar bebisar kommer ut genom snippan. Jaha sa Frank då och nöjde sig med det svaret. Puh, tänkte jag! Vilken tur att jag slapp frågan om hur man kommer in i magen. Men den lär väl också komma...

...appropå frågor åt det hållet så frågade Frank mig efter dagis "Mamma, är du kär i någon?" Jaa, jag är kär i pappa sade jag då. Jaha sade Frank. Är du kär i någon Frank? fick jag ju fråga då... Men, nej, det var han inte. Men han ville vara kär men han var ju inte kär. Besvärligt!

Måste bara skriva en sak till. För några veckor sedan stod Frank och stekte blodpudding (helt naturligt för en 3-åring, eller?). Gustav tittade på och då sade Frank: Gustav, här är det asvarmt. ASVARMT! Jag blev så full i skratt av hans ordval, jag hade aldrig tidigare hört honom säga "as-varmt" eller liknande!

Och appropå sägningar så låg jag i sängen med barnen då de skulle somna. Frank frågade "Älskar du mig mamma?" Jaaa, jag älskar dig Frank! Och då satte sig Gustav upp och sade med sömnig röst "Ässkar du mäj mamma?" Jaaa, Gustav, jag älskar dig!

Underbara pluttungar!