Frank är så rolig. Han är nog ganska tvärtemot hur jag var som liten. Vad jag minns var jag ganska blyg och försiktig. Frank däremot han är den som ropar och tjoar och älskar att stå i centrum. På bollskolan exempelvis är det ofta Frank som kommer med förslag: Fröken, fröken - kan vi inte göra Raketen? Och sen förklarar han ingående hur den går till. Fröken är förresten inte en kvinna utan en man (men hur ska Frank veta att det då inte heter fröken om han hittills bara har haft "fröknar" på dagis).
Han verkar också vara lite av en ledartyp. Nog för att han styr och ställer med Gustav. Det är väl något som alla storasyskon gör, men när man överhör lekarna med hans kompisar så är det mycket: Nu gör vi si och nu gör vi så. Men å andra sidan så har vi ju bara denna överhörning hemma. Kanske det är tvärtom då han är "gästen".
En dag var vi i affären och handlade jag och Frank. Kassörskan var inte på plats för tillfället och jag lade upp mina varor och sen stod jag där tyst och sneglade runt lite. Frank däremot han började ropa: Hallå!! Vi vill betala! Hallå!!!
Då kan man ju inte annat än skratta, och tacka honom för att han ju faktiskt fick attention och kassörskan kom tillbaka!
Gustav han bubblar på hela tiden och har numera blivit så hjälpsam. Han hjälper till att ställa upp grejer då vi handlat (släpar in blöjor i tvättstugan och toapapper till toaletten), plockar bort sin tallrik, slänger sina rester i matavfallspåsen och stoppar tallriken i diskmaskinen (dock ej särskilt lugnt och fint, utan så pass slarvigt/hetsigt att man innerligt hoppas att tallriken ska hålla).
Gustav hade en period straxt efter USA-resan då han var så djävulskt jobbig. Jag höll på att bli galen. Det var aldrig något som var bra. Ever. Om vi försökte äta frukost före dagis så ångrade man det i samma sekund som man började duka bordet och Gustav vrålar/gråter att glaset är FEEEEEEL. Ok. Puh! Detta glas? Snälla du, säg att DETTA GLAS är bra!? Är det det Gustav? NÄÄÄ! FEEEL! Och sen kunde det hålla på så där i evigheters evigheter. Och middagarna havererade då Gustav absolut inte kunde dricka mjölken som stod på bordet utan måste ha mjölken som står i KYYYYLEEEEN. Efter ca 45 minuters trugande/hotande/mutande/ignorerande så pallar man inte mer utan öppnar kylen och säger: HÄR GUSTAV, TA DEN FÖRBENADE MJÖLKEN. NÖJD? Klart han är nöjd då. Han vann ju.
Tack och lov höll den (i alla fall just den - kanske kommer fler?) fasen i sig ganska kort stund. Efter en dryg vecka var vår vanliga Gustav tillbaka och det var mer eller mindre frid och fröjd vid matbordet.
Idag var vi återigen på simskolan Baddaren. Frank har nu varit med 3-4 gånger och han verkligen älskar det. Känns jätteroligt och betryggande att han får vattenvana.
Då Frank och Kristoffer var på simskolan passade jag på att göra ärenden på stan med en sovandes Gustav i vagnen. Det är så sällan han får åka vagn numera, och han som verkligen älskar att åka vagn.
När vi kom hem igen på eftermiddagen byggde vi snögubbar i den strålande solen och Franks kompisar Tage och Janis kom över och lekte. Efter att kompisarna gått hem vid 18 så var både Frank och Gustav superspeedade och helt skogstokiga ändå fram till 21:00 då de däckade i soffan. Vi som skulle ha en kopia på förra veckans mysiga "mellommys". Ja, just då var det fantastiskt mysigt. Snälla, lugna, glada barn, en massa gott och onyttigt uppdukat på bordet framför TV:n. Denna gång var det mer: Skogstokiga, tjafsande, skräniga barn, trött make som inte ens ville dricka vin (sviter från grabbkvällen måntro), en hel del gott på bordet, men jag var ju alldeles för proppmätt för att frossa i godsakerna. Så, med andra ord en ganska omysig mellokväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar